Sammanfattning av 2018 och drömmar om 2019

2018 har varit känslosamt även om det inte varit lika mycket berg-och-dal-bana som 2016.  Jag klarade byte av jobb och flytt samtidigt bättre än väntat men det är mycket som fortfarande ligger efter. Blir ibland att jag får "släcka bränder" dvs ta det mest akuta.

Med en ”ny” man i mitt liv och mer passion, kärlek och uppskattning rent privat så har året flutit på så mycket fortare och i februari blev vi sambo! ♡  Men visst har det funnits dalar. Speciellt vid skolstarten då tonårssonen även detta år kom hem och var ledsen. Annars känns det som att sonen blivit starkare på flera sätt.

PMS har knappt existerat, knappt mens heller itan kunnat gå 3-5 månader. Jag har inte haft så stark PMS men faktiskt nu i december haft mensvärk. Har börjat testa progesteronkräm för att se om sömnen blir bättre. Har inte märkt bättring.

Har varit med tonårssonen och sambon i Prag i somras.
Det blev den ordinarie bilsemestern till Östergötland och träffade mina vänner.
Firade midsommar på en ö i Härryda och julen först hos min sambos mamma och sen hos min storebror på Hisingen där även min äldsta son var med. Ja i hans familj har det blivit tillökning i form av en livlig Edda.

Min mage är ett kapitel för sig. Jag borde lägga av med både stärkelse och socker! Vetestärkelsen är värst. 

Ena bisamhället dog under vintern. Jag flyttade enda samhället i slutet på april.
Gjorde två avläggare under sommaren så jag invintrade tre men ett såg svagt ut.
Det blev rekordår med honung, ca 59 kg! Och det är nästan slutsålt. Bara lite bladhonung kvar.

Övningskört med tonårssonen en del. Han krockade med min röda golf så jag köpte en annan golf för försäkringspengarna.
Under jullovet ska han göra halkkörningen.

Drömmar, mål, önskemål och planer för 2019

Nu är det dags att blicka framåt, framåt mot 2019.
Jag har en dröm som jag haft i 7 år som jag funderar på att jobba mot... har köpt litteratur för utbildning men har inte kommit igång med pluggandet.

Jag vill fortsätta ta kort på naturen och lyssna på musik dagligen.
Jag vill börja träna igen, eller åtminstone motionera på något sätt. Jag har börjat sakna hästeriet. Har under höst/vintern besökt flera stall för att bli medryttare/-kusk...

Precis som jag hoppades att 2017 och 2018 skulle bli hoppas jag att 2019 kan bli dvs bestå av flow, trygghet, uppskattning, tydliga riktlinjer, ärlighet, rak feedback, god information och kommunikation, engagemang, energi, passion, handlingskraft, uppvaktning, framtidstro, tillit, glädje, bus och skratt, vänlighet, tålamod, tolerans, acceptans, tacksamhet, stolthet, avslappning och äventyr/resor/semester.
Jag hoppas att 2019 blir fylld med god hälsosam mat, mycket glädje och en massa intressanta diskussioner med både vänner och personer som jag inte känner. <3

Ansvar över konsekvenser

Det finns flera tv-program om personer som inte riktigt tar ansvar och tänker på konsekvenserna av sitt handlande tex ung och bortskämd, lyxfällan, arga snickarn, skiljsmässohotellet osv. Samtidigt tycker jag det är modigt att ta tjuren vid hornen och blotta sig, våga erkänna att man har problem.

Kommunikation är inte lätt i affekt. Att försöka reda ut saker när man är känslomässigt engagerad i det med att hålla en fasad, att känna sorg, ilska, frustration, besvikelse, misslyckande... Ja hur lätt är det då att kommunicera och reda ut frågetecken? Men det kan också vara svårt att resonera klokt när man flyger på rosa moln...

Att ta tjuren vid hornen och ta tag i sitt liv är också ett ansvar för alla att träna på. Att skaffa sig ett jobb, att jobba med sin kommunikation, att få saker gjorda, att jobba mot ett (eller flera) mål osv...
Lyxfällan är ett exempel på personer som lever över sin ekonomiska förmåga. Visst kan jag tycka att jag haft ett tufft liv men jag har fått anpassa mig efter mina tillgångar.

Att ta ansvar över sin kommunikation innebär att vara så konkret och tydlug som möjligt. Du kan inte garantera hur din kommunikation tas emot och tolkas in men om du är konkret så blir det inte lika mycket missförstånd. Om du inte pratar känslor med dina vänner är det inte konstigt att de inte pratar om det med dig! Det är liksom som en spiral och det skylls på varandra. Men om du vill att dina vänner ska vara mer öppna mot dig kanske du kan vara den som börjar öppna dig. Någon måste börja för att förändra er relation och kommunikation!

Ett annat ansvarsområde kan vara sexliv. Har det någon gång hänt att en man fått betala underhåll efter en våldtäkt? Biologiskt är han fadern. Har han rätt till umgänge med sitt barn efter en våldtäkt? Och vems ansvar är det egentligen att skydda sig mot graviditet? I djurlivet parar man sig främst för att fortplanta sig. Tiken, honan, stoet, kon vill enbart para sig när hon vill/kan bli dräktig dvs vid löpning/brunst. Det är inte så med oss människor. Vi vill ha sex för att njuta. Otroligt sällan rent procentuellt för att skaffa barn tror jag. Men vem ska bära ansvaret för att skydda sig mot graviditet?

Jag har lärt en gammal hund att sitta så jag vet att det är möjligt. Jag har lärt en "gammal" man att ta ner toalocket. Men hur lär man en man att använda skydd? Om det inte räcker att jag köper in och påminner... Är det bättre att då avstå? Eller får man ta ansvar över konsekvenserna? Det finns lösningar på allt. Vissa är kanske mindre trevliga men ändå lösningar. Det gäller bara att ta ansvar och ta konsekvenserna.

Alla myndiga personer är ansvariga för sitt liv. Hur vill man leva och må? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad kan du göra för att nå dina mål? Det är alltid svårt att påverka andra, både deras handlingar, tankar, känslor, drömmar, och mål. Du kan aldrig tvinga någon att älska dig men du kan göra så mycket som möjligt för att vara älskvärd. Om du vill bo i villa får du vara beredd på att större kostnader kan dyka upp. Och om du har bil. Men en bil kanske kan vara ett mer eller mindre måste om du har långt till jobbet...

Ansvar över sitt liv innebär också att ta hand om sin hälsa. Att leva sunt kan vara att hjälpa kroppen, men då krävs intresse, kunskap och engagemang. Men ibland hjälper inte det. Ibland sitter det i våra gener hur vi mår. Vi har genetiska förutsättningar att jobba med eller emot.

Att leva osunt är aldrig bra men för vissa sätter det mer spår än hos andra. Att äta kost som gör kroppen mer basisk kan vara ett sätt att långsiktigt motverka inflammationer i kroppen. Det kanske inte kan bota, men motverka. Många gnäller över en värkande och trött kropp men inte ger kroppen föutsättningar att må bra. Ta ansvar över ditt liv! Konsekvenserna får du ta oavsett om du vill eller inte.

Lyxfällandeltagare lever över sina tillgångar. Det går inte att leva lyxliv i längden utan inkomst/tillgångar. Nu har jag en bättre ekonomi än någonsin. Äntligen ska jag unna mig en resa. En resa jag drömt om i flera år. Och dessutom hoppas jag verkligen att jag får skattepengarna vid påsk. Innan har jag helt enkelt inte prioriterat utlandsresor. Har mer prioriterat att träffa släkt och vänner. Och mat på bordet.

Under tre år sökte jag drömjobbet. Under tiden pendlade jag ca 3,5 mil. När jag jobbade på boende så kunde det ta 2,5 timmar att ta mig hem när kollektivtrafiken inte funkade. Det är lite sur tid att lägga på att åka kollektivt när det tog ca en halvtimme med bil. Då prioriterade jag helt enkelt att ha bil. När jag bytte jobb och kunde minska till ett byte tog det ner till 26 minuter från Ytterby till Mölndals station. Det var ju helt okej att pendla och det tog bara 4 minuter att promenera från stationen till jobbet. Sen flyttade jobbet. Och Västtrafik ändrade att tågen inte passade vid byte. Helt plötsligt tog det mer än en timme för mig att ta mig till jobbet.

Ända sen jag pluggade 2009-2011 så ville jag hitta drömjobbet på närmre håll. Det var min morot i skolbänken, att kunna konkurrera på arbetsmarknaden bland de jobb som jag önskade. I oktober 2014 började jag min nuvarande tjänst. Näst intill drömjobbet. Det är roligt och utmanande. Ständigt måste det fokuseras på problemlösning, hitta lösningar vid förändringar, hitta tid och struktur för att klara tjänstens uppdrag.

Vi bär ansvar för våra drömmar och mål i livet. Vad vill du göra i ditt liv? Vad kan du förändra i ditt liv för att komma dit? Vad är du beredd på att offra? Vad är du beredd på att satsa? Hur mycket får det kosta i pengar, energi och relationer?
Något jag saknar är skratten på rasterna och afterwork, men också det fria arbetet att utveckla metoder och strategier för brukarna att bli så självständiga som möjligt.

Det jag saknar mest på mitt nuvande jobb är tid till att skriva rent både instruktioner, rutiner mm. Högen växer med det som ligger efter. Tänk om jag/vi fick tid att jobba ikapp med detta. Då hade jag känt mig glad, lättad och stolt.

Jag har flera drömmar. Alla är inte realistiska mål i dagsläget. Jag bär ansvar över att forma mitt liv. Hushåll, relationer/kommunikation, jobb/ekonomi, fritid/intressen, hälsa (både mental och fysisk) ja allt går att ha mål runt men det blir inte alltid som man tänkt sig... Då är det bra att ha reservplaner.

Visst drömmer jag om saker jag inte kan uppfylla. Kanske kommer det hända, kanske inte. Men jag måste leva och må bra ändå. Jag får leva efter mina tillgångar och resurser och göra så gott jag kan för att ha ett liv jag trivs med.

HA DET GOTT DÄR UTE I CYBERRYMDEN, SPRID KÄRLEK OCH DRÖM!

Stalker? Förtal? Vänskap och pikar?

Jag förstår mig inte på ett visst "sällskap"... Vad ser de i varandras vänskap då de pikar varandras misslyckanden istället för att glädjas för varandras framgångar och stötta varandra?
Och hur svårt är det att bli uppskattad i ett sånt sällskap? Kanske helt omöjligt... Men varför är de inte snälla?
Bitterheten över att misslyckas blir inte mindre för att "vännerna" ger pikar.

Och vad är egentligen okej att säga om sina vänner? Är det okej att säga att en person inte har lika mycket känslor och bara tänker på en sak? Är det sant till att börja med eller är det rent förtal?
Är det okej att inte vilja önska en vän lycka och glädje?

Och när är man egentligen en stalker? Om jag bjuder in en bekant då kallar jag inte den personen för stalker! Att i den situationen bli kallad för stalker ser jag som rent förtal!

Varför är de så elaka mot varandra? Är de aldrig glada för varandras skull? Varför går de inte och hejjar på sin vän när det spelas match? Eller är de egentligen VÄNNER?

Det är svårt

Jag har haft en intensiv helg. Det gör att jag är trött idag och får inte gjort det jag ska göra. Jag kan tycka att jag inget gjort men jag har ju trots allt bakat en paj, duschat, kört en diskmaskin, gjort färdigt powerpointpresentationen inför kvällens möte. Just nu funderar jag på var jag har mina lila glasögon och dubbelsidig tejp. Visserligen har jag lagat mina gamla glasögon men de har blivit skeva... Den dubbelsidiga tejpen ska jag ha för att försiktigt fästa snickeriet jag håller på med just nu för att de ska hålla formen...

Det är inte ofta jag blir generad, men i lördags hände det... Jag hade kul och det pratades en massa biprat. Tre biodlarfamiljer varav två började förra året, ja då blir det en del prat om blommor och bin... HA ha ha...

Jag har alldeles för mycket störande tankar i mitt huvud. Just i dag är jag mest irriterad på Förbo. Det är inte MITT fel att de inte läser sin post! Det handlade om att jag vill ställa en bikupa i närheten av min bostad. I vissa länder (ja ett fåtal personer även i Sverige) har man bikupor på balkongerna. Här i Sverige är det nog inte så vanligt utan mer vanligt att de står på hustaken som på Gothia Towers i Göteborg... och på skyskraporna i New York. Självklart sa Förbo nej. Ja inte ens den andra platsen som jag föreslog utan tyckte det skulle vara åtminstone 100 meter till närmsta lägenhet.

Jag fortsätter att drömma om att ha bin på närmre håll så jag slipper cykla flera km. Ja det optimala hade varit om jag vunnit på Lotto så där 3-4 miljoner och kunde köpt mig hus... Ja det är ju en dröm...

Jag drömmer ganska mycket, även om romantik... Nu har de berättat om årens bönder i Bonde söker fru... Men inte vill man väl vara på tv? Ja sen finns ju Bachelor också...

Sammanfattning av 2015

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!

2015 har avslutats och 2016 har börjat... Har funderat ett tag på detta inlägg... Att sammanställa 2015 som jag gjorde med förra årsskiftet...
Vad av mina önskningar vid förra årsskiftet har slagit in? Under nyåret har jag mest varig hemma med temp som åker berg och dalbana... växlar mellan att frysa (under 36) och tycka att kroppen är en bastu (37-38). Försöker få i mig ordentligt med vätska men också tänka på att få i mig näring. Försöker få min kropp att kurera mig så fort som möjligt med ingefära, gurkmeja mm. Jag hoppas att jag är tillbaka på måndag!

Visst händer det att jag går till jobbet när jag inte är tiptop. Jag jobbade med ryggskott i fyra dagar efter semestern. Tre besök hos naprapat, ett besök hos sjukgymnast och dagligen rygggymnastig... Ja det tog ett tag att bli tiptop igen så då fick jag vara på en annan verksamhet. Det är intressant att bli insatt i andra verksamheter men samtidgt känner jag att jag gör mer nytta på de verksamheter där jag har extra ansvar, där min kompetens används mer.

Det har hänt en del på jobbet, verksamheter har flyttat och jag har fått nytt uppdrag. En verksamhet som iaf nu verkar gå åt rätt håll. I somras jobbade jag även på andra verksamheter och det var förstås spännande! Ett ställe tyckte jag hade ett bra planeringssystem och ett annat hade bra spelregler. Något som var extra kul var att jag träffade på nya ägaren till en av mina uppfödningar (shetlandsponny)! Det var mitt tredje föl undan mitt första shetlandssto (som jag hade i 12 år).

Något jag VERKLIGEN uppskattar med nya jobbet är att SLIPPA Västtrafik och kunna cykla till jobbet. Ja nästan varje dag jag cyklar förbi stationen så är jag tacksam för att slippa höra: ”Pling plong, Västtrafik informerar...” och jag kan även på vintern få lite dagsljus när jag tar mig hem. Och jag har fått se så många soluppgångar och solnedgångar när jag cyklat till och från jobbet och det är något som jag njutit av när himlen skiftat i rosa och orange.

Något annat som var roligt var att jag hade en praktikant som gick bredvid mig. Hon studerade till stödpedagog på distans (Partille) men jag hade träffat henne innan. Det var underbart att ha en riktig idéspruta bredvid sig. Men sen får man se lite realistiskt på det också. Vad är realistiskt att kunna uteckla? Vad kan vi ta fram för pedagogiska hjälpmedel med så lite medel som möjligt?

Ibland saknar jag mitt förra jobb, främst gemenskapen på lunchrasten men också alla afterwork! Men också till viss del av arbetet, synen på utveckling, oavsett vart det bar. Då och då fanns det luckor då man kunde jobba ikapp. Och det var alltid nära till skratt och uppskattning. Som tur är så blir jag fortfarande inbjuden till deras afterwork så det har jag varit på två stycken, Liseberg och Åby Travbana.

Själv försökte jag samla ihop folk till ett afterwork en helg i april och skjuta paintball. Ingen av mina nuvarande kollegor hängde på. Jag tycker det är lite synd. Jag tyckte det var verkligen otroligt roligt och vill göra det igen. Men är det någon idé att ens fråga mina nuvarande kollegor? Nästa gång är det kanske annorlunda. Då kanske jag inte längre får rabatt. Återstår att se... Mina nuvarande kollegor verkar tycka mer om afterwork där man bara går ut och äter och dricker. Ett undantag är ju faktiskt att jag med några kollegor (dock ej från samma verksamhet) gick Blodomloppet i Slottskogen. Det var mysigt och skönt att röra på sig efter arbetsdag med möte.

Jag har haft en lugnare mage sen jag bytte jobb men jag har också kämpat med den. Levern har jag inte kännt av så mycket sen jag bytte jobb. Men jag har mer regelbundna måltider nu. Frukost vid 6-tiden, mellanmål vid 9-10-tiden, lunch någon gång 11:30-13:30 (ibland närmare 14) och mellanmål på eftermiddagen vid 15-tiden och sen middag hemma. Annat var det på förra jobbet...

Jag håller på att utesluta vete så mycket det går. Ibland syndar jag men då får jag skylla mig själv. Oftast blir jag otroligt trött, magen uppblåst och tempen stiger när jag ätit vete, även om det varit glutenfritt. Jag vill också minska så mycket som möjligt på socker och stärkelse och hellre använda frukt och honung som sötningsmedel. Jag har under 2015 minskat på E330 (citronsyra, framställd på kemisk väg) och druckit mer citronvatten.

I december 2014 sattes en hormonspiral in efter att jag varit utan i flera månader. Jag köpte den som julklapp till mig själv efter ha haft hemsk pms. Men kan inte påstå att det hjälpt så mycket. Känner fortfarande av pms men har sällan blödningar. Fick tipset av en kollega att testa Female Balnce Forte som faktiskt hjälpt mig. Egentligen ska man nog äta den dagligen men jag tar dem bara i samband med pms. Den innehåller mest majs vilket jag tycker är konstigt. Ibland är jag känslig för majs så jag var skeptisk. Men som sagt så har det hjälpt mig.

Träna i Kungälv (där jag tränat tidigare) kursade och jag tränade inte på flera månader. Men jag tränade nån gång på Friskis och Svettis i somras. Men nu i december köpte jag träningskort där och var där en gång i december. Jag älskar lugna yogapass. Jag sover så gott efter det. Jag saknar easylinen som var på Träna... Men en liten tröst var att när jag var på yogan så var en annan från Träna där så vi får väl se om vi ses igen.

2014 köpte jag en cykel till sonen och 2015 var det dags för att köpa ny till mig. Den gamla krånglade så mycket med växlarna så tillslut tröttnade jag. Det blev inte alls en sån modell som jag tänkt mig men men... Jag får väl säga att jag är nöjd ändå även om min son har betydligt fler växlar. Nu hoppas jag bara att kommunen skyndar på arbetet med att bygga cykelbana mellan Ytterby och Marstrand. 2025 sägs det vara färdigt så jag får väl vänta tio år till innan vi kan cykla och bada. Apropå att bada så blev det inget dopp vid midsommar, vilket det brukar bli. Vädret denna sommar är inte var det borde. Nästan samma temperatur vid midsommar som i december (ca 10 plusgrader)! Det var inte förrän i augusti som jag tog premiärdoppet!

Två gånger har jag varit ute på ridtur, en gång hos Nordritt i Svartedalen på nordsvensken Borka och en gång på korsningen Mary Lou hos stuteri Jika utanför Lilla Edet. Försökte även få med kollegor på ritten i Svartedalen men det var åtminstone två kollegor från förra jobbet som hängde på. Hästarna på Nordritt var helt underbara men sadlarna var lite väl hårda och efter någon timme kändes träsmaken i baken... Då var det nog lite mysigare hos stuteri Jika.
Jag har väl lagt chipmärkningen av hästar på hyllan. Gjorde det bara chipmärkning på en under 2015 och nu blir det mer och mer krav på speciella blanketter mm som ändras då och då och jag gör inte slut på de gamla så för mig blir det inte lönsamt längre. Men chipavläsare är användbar till att läsa av chip på katter och hundar med och det har ju faktiskt hänt att jag gjort.
Vi har varit hundvakter några gånger. Delvis för taxarna men också för svenska lapphunden med matte när mattens föräldrar var bortresta. Vi besökte My Dog på Svenska mässan i januari.

Under början på året gick jag biodlarkurs. I maj åkte jag och lämnade sarg, botten och tak till en ”uppfödare” så jag kunde köpa en avläggare med årsdrottning. Jag har blivit en ”binörd”! Hade hoppas på att kunna hämta avläggaren efter midsommarfirandet men så blev det inte. Det tog ända till 27/7 tills jag hämtade Queen Elisabritt och hennes döttrar. Någon gång i veckan besökte jag dem sen för att fortsätta stödutfodra dem med sockervatten. Därför kan jag inte kalla det för honung det vi fick ut av de två ramarna som vi tog.
Min son var oftast med när jag var i kupan. Han gick oftast i shorts och T-shirt (bara ta lite ”norsk bihandske”, bittermandelolja, på sig) så jag kan nog kalla mina buckfastbin för snälla. Jag har också gått utan skyddskläder en del tex när jag bara ska utfodra dem men om jag ska flytta på ramar brukar jag ha biodlaroverall och handskar på mig. Under 2016 blir min första skörd av ”egen” honung förhoppningsvis.
Jag var med på årsmötet och blev vald till webmaster/hemsideansvarig. Nu har Södra Inlands Biodlarförening nyss bytt hemsida så det är en del jobb för mig. Särskilt när den nya är mer som en blogg än en hemsida. Hur ändrar man det?? Föreningen har också flyttat från Rollsbo till Kareby, något som är väldigt negativt för mig som tyckte det var perfekt att cykla till Rollsbo.

Jag har inte gjort så mycket kaffefilterrosor under året mer än hemma hos en kollega med hennes barn. Men jag har gjort en del pärlplattor. Gjort en del för att ha ofanpå glas som ”lock” på sommaren så det inte kommer i flygfän. Vissa gjorde jag hål i för sugrör. Till jul gjorde jag även fyra julgrupper med hyacinter. En ställde jag på mormors grav.

Det har inte blivit så många ”bäverhjärnor” i år heller. Balkongen var full av växter i somras men det var ju så kallt så allt blev så sent. Passifloran blommade aldrig och tomatplantorna blommade på hösten så det blev ju inga tomater. Under hösten/vintern har flera novemberkaktusar blommat och orchidéerna började blomma i december, men har blommat flera gånger under året. Jag har fått en växt av ”svärmor” och den har jag delat på flera gånger för att den växer så den kakar. Dricket mycket vatten gör den också. Hjärtan på tråd har jag också fått dela på. Och min exmake har fått en del växter till sitt hus. Ja även en kollega har fått en del växter... I december planterade jag om julstjärnan som jag haft i flera år. Efter det föll bladen av. Vet inte vad jag gjorde för fel. Jag använde vanlig blomsterjord. Vill den ha uppblandad?? I höstas planterade jag krokuslökar i landet nära bikupan. Hoppas de får nytta av dem till våren så de inte ruttnar bort om det inte blir någon riktig vinter...

I somras bytte jag mobil... JAAAA jag har svikit min knapptelefon. Det blev en Samsung. Jag har kvar 3 som operatör. Har förhandlat ner priset men jag funderar på att byta operatör men i så fall vill jag byta hemmasurfen också. Nu har jag en router hemma men också en sticka som jag kan ha när jag tar med mig laptopen någonstans. I december gick abonnemanget igenom, det jag skrev på i JULI! Jag undrar vad som tagit sån tid... Frågat i flera månader vad det är som dröjt men inte fått något vettigt svar. Jag är hyfsat nöjd med min nya telefon. Tar okej kort, kanske inte så bra i motljus, men okej... Funkar bättre att surfa på än min gamla. MEN det hörs lite dåligt i ”luren”...

När Ale Vikingagård hade vikingadagar så lurade jag med mig en kollega och hennes barn. Det var roligt! Skulle vara roligt med fler sånna här jippon. Ja jag lurade min särbo och son till att äta middag med en annan kollega och hennes vänner på Fars Hatt också. Ha ha ha... Ja de överlevde båda två. Min son skötte sig alldeles utmärkt och tog faktiskt lite plats vilket jag inte är van vid. Innan midsommar så gjorde en kollega mig fin. Jag testade extra ögonfransar. Kände mig jättefin men väldigt opraktiskt och jag fyllde inte på dem.

Jag har även fått äääääran att äntligen få gå på bio med särbons vänner. Tänk att det skulle ta sex år innan jag skulle få hänga på! Jag har också varit hemma hos en av dem och skulle gärna umgås mer med dem men det verkar vara något som min särbo inte känner sig bekväm med. Ja att umgås rent allmänt är inte riktigt hans grej... Det bästa är att sitta tyst i en biosalong.

På mors dag sprang jag på en kusin på Frölunda Torg och vi bestämde att vi skulle gå på Liseberg någon gång i sommar så det gjorde vi... Åkte en massa! Det var i slutet av min semester.
En annan kusin jag under året fått kontakt med är en av mina kusiner i Brasilien. Han släktforskar främst om släktnamnet Gillner, som kommer från Gillberga socken/församling i Eskilstuna. Släktforskningen har gått vidare lite granna men inte så mycket. Har inte lagt så mycket krut på det. Men jag har köpt en bok som handlar om min mammas släkt. Det är en del kändisar i den som jag bloggat om tidigare, bland annat Cat Stevens som har en svensk mamma. Den hade jag med mig för att visa för mammas kusin när jag och min son där på kalas.

Sommaren var inte som vanligt... Inte bara att jag inte doppade mig under midsommar utan även att det inte blev dem tradiotionella bilsemestern med sonen. Hans farmor gick bort i början på sommaren och första dagen på sommarlovet åkte vi till Linköping för att gå på begravning. Som vanligt fick vi logi hos våra vänner utanför Väderstad. Under semestern med särbon åkte vi till Stockholm. Gick till Bågar och Pilar, slottet, skattkammaren, hovstallet, Kaknästornet, Skansen, Wasamuseet och en underbar butik som hette Sol och Måne där jag köpte två plagg. Vi bodde på ett hotell en bit från Frihamnen så det gick att gå till Djurgården. Jag älskar verkligen hotellfrukostar, ja frukost på sängen på helgerna med. Det jag uppskattade mest var nog Kaknästornet. Där satt jag och njöt av musiken, goda maten och utsikten. Synd att det inte är gratis att åka upp i det...

Yngsta sonen går nu i nian. Det innebär att han i början på 2016 ska söka gymnasieskola. Han var inne på Tekniska programmet eller El och Energi men efter Gymnasiedagarna på Svenska Mässan bestämde han sig för att läsa Teknisk för att ha chans att plugga på Chalmers. Sen tycker han att det är roligare med innovation och utveckling än service av maskiner. Det finns 14 gymnasieskolor i ”närheten” (Göteborg, Kungälv och Stenungsund) som har tekniska programmet. Under 2015 besökte vi 9 st tror jag. Ett gymnasium var riktigt dålig tyckte vi båda.

I september fyllde sonen 15 år. Han ville fortsätta med ”tradiotionen” att ha kalas hos Kungälvs Bågskytte på Bilgatan i Rollsbo. Denna gång var det poängpromenad med bara frågor om honom. Det gladde mig att det var hans kontaktperson var den som faktiskt hade flest rätt! Även i år bjöd han in alla sina klasskamrater. Det är lite hektiskt men med lite hjälp så går det runt.

En stor förändring är att min exmake köpt hus på Orust så sonen har varit där några gånger. Första gångerna var det bara lördag-söndag men efter jul var han där flera dagar (fyra) i rad. Trodde han skulle stanna över nyår men han ville hem på nyårsafton så det var bara att åka och hämta honom. På väg hem lunchade vi i Stenungsund.
Sonen har höjt sina betyg. Det är bra men han har också uttalat oro för att betygen inte räcker, men det gör det till de flesta av de val som han bestämt sig för om man går efter förra årets intagningspoäng. Ja det är väl i så fall hans förstahandsval som kan vara tveksamt. Där kanske han kan komma in som reserv. Han har nu B i slöjd. C i engelska, matte och fysik. Ja han är ju godkänd i alla ämnen så han borde komma in, om inte på sitt förstaval så på sitt andraval.

Julafton firade vi hos särbons bror, fyra generationer. Lite sorgligt att det inte var hos min särbos föräldrar men min särbos mamma har mest varit på sjukhus under december, stackarn. Men hon var med på julafton. Mysigt som vanligt och intressanta diskussioner. I år om religion. Ja det är ett ämne som följt mig genom året då jag diskuterat detta med både kollega och en kusin. På juldagen åkte vi och firade jul hos min lillebror och åt en massa god julmat. Jag hade med Janssons frestelse och läsk. Som vanligt blev det en massa Jansson över.

Äldsta sonen kom annandagen. Det är inte så ofta vi ser honom eftersom han pluggar till psykologisk coach på Skövde Högskola. Av honom fick jag den finaste julklappen! Ett ljus stöpt i ett apelsinskal! Som han och hans flickvän gjort. Jag fick även en sjal. Av min särbo fick jag ett presentkort på Desigual. Och av min pappa och exmake pengar in på mitt konto. Köpte en bänkdiskmaskin, något som både jag och sonen uppskattat. Var det i år jag köpte tvättmaskinen????

Under 2015 har jag fått ett nytt favoritprogram – Bachelor och Bachelorette, främst den amerikanska men har väl följt den svenska en del också. Jag tycker att Rebecka var rätt tjej att ”vinna” Per. I melodiefestivalen var det Måns som vann men animerade gubbar. Och han vann hela rubbet! Det innebär att 2016 ska Eurovision Song Contest vara i Sverige. Tycker också att årets ”Så mycket bättre” har varit riktigt bra med personliga tolkningar av andra artisters låtar. Ja en del har fått kritik men det tycker jag har varit bra för all reklam är bra reklam. På mobilen gillar jag ”quizkampen” börjar närma mig 50% vinster. Det är 20 olika ämnen och alla har jag 33-66% rätt i... Men vissa bättre än andra. Jag är usel på sport!

Ja... Det var 2015... Adjö med det och VÄLKOMMEN 2016!

Gott Nytt År!

★Gott★* 。 • ˚ ˚ ˛ ˚ ˛ •
•。★Nytt 2016 ★ 。* 。
° 。 ° ˚* _Π_____*。*˚
˚ ˛ •˛•*/______/~＼。˚ ˚ ˛
˚ ˛ •˛• ｜田田｜門 l * ♥

För vissa duger man aldrig, för vissa duger man alltid

En mycket intressant semestervecka har passerat. En vecka med mycket glädje och trevligt sällskap! Det är så roligt att hålla kontakten med mina fd kollegor! Mina fd kollegor verkar sakna mig även om det börjar närma sig ett år sen som jag lämnade dem. Jag tar det verkligen som en komplimang att de fortfarande bjuder in mig till deras afterwork och att jag kan hitta på aktiviteter med dem. Ja om det inte var så långt att pendla och så oregelbundna arbetstider så skulle jag gärna arbeta kvar. Men oj vilken träningsvärk jag fick efter två timmars ridtur! Fyra dagar senare är jag fortfarande lite stel men jag försöker hålla mig rörlig och stretchar och rör på mig för att bli rörligare.

Och hämtat min efterlängtade avläggare med Buckfast har jag också gjort. Jag är flera gånger i veckan och fyller på sockerlösning för att inte riskera att de drar ur larver utan att samhället växer så mycket som möjligt. Jag var också hemma hos en kurskamrat och tjötade för att hämta ett varroagaller som jag la på botten i kupan i söndags.

Att inte duga och räcka till för vissa känns aldrig bra och jag vet inte om de vet om hur mycket det sårar. Jag tycker att alla är värda att älskas! Alla behöver kärlek och omtanke men på olika sätt. Det går inte alltid att ge kärlek på samma sätt till en person med Asperger som till en med Down syndrom exempelvis. Men det viktigaste tycker jag är att anpassa sig till situationen! Men är alla redo att ändra sig själv och att anpassa sig till någon annan för att få kärlek? Hur lätt är det att passa in i den fyrkantiga lådan med förväntningar? Och är alla förväntningar så viktiga att gå efter? Hur viktigt är det för dig att personer runt omkring följer mallen? Går det att älska någon som sticker ut? Vad är det värsta som kan hända? Utan att satsa vinner man sällan. Utan att försöka kommer man ingen vart. Hur jobbigt är det att vara ihop med någon som inte följer mallen? Att inte vilja vara social men andra, att inte vilja träna eller tänka på att undvika socker? Och hur viktigt är det att ha någon att "visa upp" för vänner och släkt? Och skäms du för din partner om denna gör bort sig eller får hen stå för det själv?

Själv så känner jag inte att jag får ta ansvar över någon annans beteende, jo möjligen mina barns i så fall, men en vuxen människa får stå för sina egna handlingar. Visst önskar jag att jag gjorde mer sociala saker med mina pojkvän. Jag fick mer eller mindre hota honom för att få med honom på min väninnas bröllop (som han faktiskt också "kände"). En gång om året är han med på mina släktträffar, när min yngsta son har sitt kalas, men han följer aldrig med till pappa eller mina bröder vilket jag saknar. Inte ens vid julen är vi som en familj. Men samtidigt så är vi ju inte en sambofamilj utan "bara" särbo. När vi ska på semesterresa ligger det nästan alltid på mig att planera, kolla upp, ordna och boka. Ja han delar kostnaderna men tar sällan något ansvar. Hans exekutiva funktioner är helt enkelt inte det bästa. Men han är snäll, lugn, tolerant och accepterande. Men osocial.

Denna sommaren är annorlunda. Min yngsta sons båda farföräldrar är båda borta. Vår egna bilsemester har utgått ifrån att hälsa på farmor och göra något ihop med henne och sen även hälsa på vänner på vägen. Det är bra träning för min son att se hur det är i andra familjer. Behöver jag säga att min särbo ALDRIG varit med på dessa resor? ;-) Men kan jag kräva det av honom? Är jag inte då lika elak som de som kräver att någon ska vara någon annan än vad han är? Samtidigt så tycker jag att personlig utveckling handlar om att utsätta sig för det som man känner sig ovan vid. Man blir sällan bättre på det som man aldrig tränar på!

Ibland känner jag att jag inte duger... Jo kanske duger men inte räcker till och har de egenskaper som andra förväntar sig av mig.
Ibland känner jag att jag inte får chansen att visa heller för den delen. Det gäller både yrkeslivet och privatlivet. Ska jag ta mer plats? Samtidigt så vill jag att alla ska få ta sin egna plats och jag vill inte alltid vara den i centrum. Jag har inget emot att stå inför folk och prata, har aldrig haft rädsla för detta. Mina barn verkar inte heller ha svårt för detta vilket jag tycker är toppen!

Men i den gångna veckan har jag fått förfrågan om jag vill återuppta ett uppdrag som jag haft tidigare. Just för att jag är bättre än den som nu har uppdraget! Ja jag utför uppdraget bättre till och med nu när jag inte har det än den som har uppdraget. Det är smickrande att få erbjudandet samtidigt som jag är irriterad på personen som inte sköter sitt uppdrag! Hur man med att ta emot betalning för ett uppdrag som man inte sköter? Det var just därför jag avsa mig uppdraget - jag ansåg mig att inte kunna sköta uppdraget på den nivå som överenskommelsen säger. Nu har jag mer tid för uppdraget och att få FÖRFRÅGAN ser jag just som att jag alltid duger. Ja... Det brukar vara så att jag är just den som de vill ha. Det är jag som har bakgrundsinformationen och kunskap. Det är jag som har den personlighet som behövs. Ja, helt enkelt just dem som alltid duger för uppdraget!

I fredags var det marknad i Kungälv, den så kallade Vikingamarknaden (som inte alls har något med vikingar att göra)... Att bara gå runt och strosa och titta på folk tycker jag är underbart även om det blir en del tjöt också. Det var främst tre säljare som jag tjötade extra mycket med. Den första resulterade i att jag förhoppningsvis sänkt min månadskostnad för telefon ca 150 kr per månad. Jag fick två Samsung Galaxy ACE och en Samsung GT-S5610. GT:n och ena galaxyn kommer jag försöka sälja. Vet du någon som vill ha?

Den andra säljaren var en kille som sålde kläder. Han sa att han trodde jag var 25 år... Ja ja... smicker kommer man långt med... Men inte så långt som han ville med mig - han drömde om 10 barn och tyvärr var jag tvungen att göra honom besviken - jag vill inte skaffa fler barn och inte var jag ledig heller. Jag tycker att jag gjort mitt på den fronten. Det krävs nog någon otrolig charmknutte för att få mig att skaffa fler barn! Det var inte så längesen som jag nästan hamnade i den situationen, anledningen till att jag har hemligt nummer. De som känner mig väl vet vad som hände.

Tredje säljaren var en man som sålde bakverk. Vi började prata om bin så det var ju lite kul. Det är alltid kul att träffa någon som visar intresse för samtalsämnen. Jag vet på ett tidigare jobb som jag jobbat på som vikarie, det var hemskt! Det spelare mer roll om VEM som sa något än VAD som sades. Det var innegäng och de andra hälsade man knappt på och för att inte tala om hur det snackades skit om de som inte var där. Det kunde vara om någon som inte passade i att sola i bikini, något som inte alls hade med jobbet att göra! Sånt gör mig bara förbannad! Den personen som jag tyckte var mest intressant var en person som vikarierade intensivt under några månader för att sen cykla flera månader genom Europa! Vilken otroligt fascinerande person! Men följde ju inte ramen och passade inte i innelådan så det blev ju skitsnack bakom ryggen.

Ibland måste man välja bort personer i sitt liv. Ibland blir man bortvald. Det är inte alltid man själv kan styra vem som försvinner. Hur mycket ska man ta åt sig? Hur mycket ska man köra sitt egna race? Jag tror att man både kan lyckas och misslyckas som en social kameleont. Jag tror att det är bra att anpassa sig men utan att mista sin personlighet! Många ser mig som en spelevink men jag bär mycket bitterhet, sorg och frustration inom mig. Jag har inte ens samma samtalsämnen på nuvarande jobbet som förra. Jag är inte den samma när jag är hos min pojkväns föräldrar som när jag är hos min släkt... Jag har olika roller, vilket är självklart. Men få har sett alla mina roller. På vissa platser är jag väldigt allvarlig. En sån plats är i stallet när jag hade hästar. De som sett mig skoja och busa kan nog lätt se skillnad på mig hur "sträng" och hård jag blev när jag var i stallet. Jag var den som styrde och ställde och det var ju jag som ansvarade för att hästarna skulle må bra. Det var mitt ansvar!

Hur hanterar man att bli bortvald? Själv brukar jag fokusera på att inse att jag har det bra, bättre än så många andra. Ibland hjälper det mig att träffa någon som har det sämre än vad jag har för att vara nöjd med det jag har. Ibland är jag så glad att så många tycker om mig. Ibland önskar jag att ALLA älskar mig och då tar jag mig vatten över huvudet. Det har hänt flera gånger att jag blivit jämförd med andra, tex fd flickvänner eller helt enkelt någon annan som de gillar, beundrar eller attraheras av. Men jag är inte samma person! Och hur mycket jag än förändrar mig så kan jag inte älskas av alla, det är bara att inse. Vissa drömmer om mig, vissa inte. Vissa trivs i mitt sällskap men attraheras inte av mig. Vissa attraheras av mig men trivs inte med att vara social med mig. Ibland kan det vara lönsamt att anpassa sig, ibland är det ingen idé för du duger inte ändå.

Sen finns kategorin som TROR att de vill ha dig men som bara är så desperat. Tjatar, smickrar, hotar, uppvaktar, tigger och ber för att få dig för att senare jämföra dig med andra för att det egentligen inte var dig han ville ha utan NÅGON. Jag tror inte det håller i längden om man inte tycker om personligheten hos personen man är ihop med. Visst kan det hålla några år. Att få något man saknar för stunden. Men om man inte trivs med att göra saker ihop så tror jag inte det blir ett förhållande som håller i längden. Så det är nog viktigt att lära sig att uppskatta varandra även om man inte gillar varandras alla egenheter. Bara acceptera, tolerera och träna på tålamodet.

Midsommar med sex...

... hushåll/familjer... Ja som det varit senaste åren, men skillnaden är väl att jag TIDIGARE sett mig och min son som samma familj som min sambo men vi ses mer och mer sällan... pratar mindre och mindre och snart undrar jag om vi kommer ens ses... jag kanske kommer umgås mer med hans släkt än med honom?
I år var det ombytta roller... i år var det nog jag som höll mig undan mer än min särbo... Jag "rymde" i 1,5 timme för att ladda batterierna för att orka med allt hundskällande, barngnällande och höga röster (pga flera med hörselnedsättning). Det var helt underbart att smita iväg och bara sitta på en kall klippa och sitta och lyssna på fåglarna och hur vattnet skvalpade...
Den största besvikelsen är att jag faktiskt inte simmade något, ja inte ens doppade mig, men jag gick väl i till knäna och tvättade av mig...
Borta bra men hemma bäst. Tänkt vad underbart det kan kännas att stå hemma i duschen igen! Utedass och hämta vatten i en brunn en bot bort har sin charm men visst är jag bortskämd med att ha rinnande vatten i kranarna! Och vad skönt att komma hem och köra igång en maskin tvätt efter midsommarfirandet!

Denna veckan...

Ja... Känslomässigt har det varit en känslomässig vecka... Sorg, saknad och tårar... Ilska, irritation och besvikelse... Lycka, glädje och skratt...

Begravning i onsdags och träffade min ex-make... Och idag är det kungabröllop och jag sitter ensam och tittar på denna romantiska handling. Jag kan inte låta bli att fundera...

Sorg...

Idag har vi varit på begravning..


Det kommer bli en STOR saknad!!!

Blir du provocerad? Är du en tjatare?

25 maj 2015 rapporterar Svenska Dagbladet om att ungdomars tänder fräts sönder av läsk och sportdrycker... Är detta verkligen en nyhet? Jag märker inte av så mycket att jag mår dåligt av socker däremot reagerar min mage kraftigt på viss stärkelserik kost, bland annat majs och potatis. Min mage kan också regera starkt på väldigt fiberrika produkter, ja dvs kolhydrater ska jag helst undvika... Jag har också märkt att min mage reagerar en del på räkor, rå lök, apelsin, grönt äpple, mjölkchoklad och jordärtskockor. När jag blir bjuden på middag brukar jag oftast ta lite även om sånt min mage inte gillar, förutom kolsyra. Att ta en potatis när andra tar 3-4 stycken brukar jag klara.

Det svåra är när det mer eller mindre trugas att jag ska äta saker som min mage reagerar negativt på. Det kan vara saker som jag tycker om som räkor, tårta, bakverk osv. Om jag dessutom är hungrig är det inte lätt att säga nej. Ja och om jag är hungrig så är troligen magen relativt tom vilket gör att det är ännu större risk att magen pajar...

Jag tror att de allra flesta t.o.m barn vet att socker inte är bra. Ändå måste jag ofta argumentera för mitt val. Jag tänker att sockerfritt landar utanför normen. Kanske startar jag ett dåligt samvete hos andra som vet att de heller inte borde. Ibland tror jag att de vill legitimera sitt eget sockerintag genom att ha alla i båten. Några predikningar om hur andra ska göra det skippar jag, men berättar gärna om mina val om någon vill för att kanske inspirera.

Det är en norm att "fika", att dricka och äta sött. Men till vilken nytta!? Diabetes, lever, njurar och andra organ förstörs i kroppen och kroppen blir försurad och ökar risken för hudproblem och cellförändringar. Obalans i kroppen kan även ge astma, allergier och eksem har jag läst. Vem vill ha detta? Det är inte bara socker och stärkelse som vi trugas i utan även alkohol:
Faktum är att 6 av 10 svenskar har utsatts för övertalningsförsök att dricka alkohol eller dricka mer alkohol än de tänkt sig. Dessutom tror 9 av 10 att grupptryck kan få människor att dricka mer alkohol än vad de planerat från början. Normen har helt enkelt blivit att dricka och "alkoholtjat" är mycket vanligare än det borde.

Det är alltså så normalt att äta sötsaker och dricka läsk mm som innehåller otroliga mängder socker. När ska vi dra i bromsen och acceptera att vi bara förstör våra egna och andras kroppar med allt detta socker?

VILKEN ADRENALIN-KICK!!!!

Det blev inte många som kom till Paintballfabriken men ack vad kul vi haft!!! Vi hade inte ens kommit därifrån förrän sonen började prata om medlemskap! :-)
Efteråt bjöd jag på tårta! :-)

Paintball lördag 18 april?

SNÄÄÄÄÄLLAAAAA! Jag vill ha fleeeeer att spela mot på lördag!!!!!
Tanken fick jag när jag frågade en kollega om vad hon hade önskat att göra på en afterwork och sa då paintball.
Jag har väntat några år för att vänta på att min yngsta son skulle bli tillräckligt gammal för att klara "smärtan"... Det kan ju bli lite blåmärken... Det är ett ställe som kommer väcka en massa minnen hos mig... Kanske kommer jag bli sentimental men det hoppas jag inte kommer störa skjutningen... Där har jag hoppat över diken med min allra första egna ponny. Där har jag kört rally med häst och vagn och där har jag kört traktor! Det är visserligen många år sedan men ändå... Vi som bodde i Gatersered kallade det för Myrekärr men där husen ligger i närheten heter Lyckekärr.

Meeeen! Varför ska så många tjejer fega ur? Men kooooom igeeeeen nu då!!! Visa att även tjejer har stake!
En annan orsak till att jag vill skjuta paintball just nu är att det blir som en födelsedagspresent till mig... Så nu hoppas jag verkligen att vi blir MINST 8 personer annars får jag ändå betala för de som inte kommer... Det VÄRSTA som kan hända är att jag får betala 3.713 kr... :-P :-( Som det ser ut NU kommer TVÅ tjejer och 5-6 killar... Åh vad jag hade hoppats på fler tjejer... Sen är det visserligen 2-5 frågetecken... Ja egentligen är många inbjudna och rent procentuellt är det få som svarat... Så vill DU skjuta paintball på lördag? HÖR AV DIG TILL MIG SENAST TORSDAG 16/4!!!

Speltid ca 2 – 3 timmar, start 12:00, samling och genomgång 11:45!
Ju fler desto roligare (max 200 st)! Ta med familj eller vänner!
Anmäl er till MIG via kacka@hotmail.com eller på Facebook!

Pris: 495 kr inkl all utrustning som behövs (förutom skor), 500 stycken paintballkulor (kan köpas fler). Vi betalar på plats med kort eller kontant!

Spel på flera olika banor, bland annat Sveriges fräckaste paintballbana (MikeTown), en vilda-västernbana helt byggd för helmaxat paintballspel. Vi kommer under dagen få spela på 3 st olika banor varav en av dessa är MikeTown! Ta på dig ett par oömma par skor som du kan springa runt i! Utöver paintball finns även grillar på plats så att ni själva kan grilla en god och ekonomisk lunch/middag. Vid intresse så steks burgare åt oss (40 kr/st). Det finns duschar och är gratis. Så ta med mat att grilla om du vill!

Personer under 16 år får endabart spela med vårdnadshavarens skriftliga medgivande och godkännande av regler och villkor.
Ingen alkohol innan eller under tiden (men efteråt är det fritt fram)!

Glädjeämnen

Det finns så mycket som jag blir glad för...

* När jag får hundra pussar av min pojkvän.
* När pojkvännen tackar för att jag tvättat.
* När pojkvännen vill gå och shoppa med mig.
* När pojkvännen köper saker som är riktade till mig eller min son.
* När min pojkvän, vänner eller kollegor ler eller skrattar år mina dumheter.
* När min son visar upp sina kreationer.
* När sonen hjälper till.
* När sonen ber om lov för något jag tycker är självklart.
* När sonen kommer med förslag, idéer och initiativ.
* När jag eller sonen leker med hundar.
* När jag, mina barn eller vänner vinner på lotteri, även om det är en strunt sak som ingen vill ha.
* När folk bjuder på sig själva utan att behöva dricka alkohol.
* När jag ser andra lyckliga människor.
* När någon TAR EMOT hjälp. När jag kan hjälpa till.
* När folk skrattar eller ler.
* När andra är pigga, glada och friska.
* När jag får frågor som jag behöver tänka på.
* När jag kan förmedla "varor" eller tjänster.
* När någon vill skämma bort mig eller uppvakta mig.
* När jag, mina åsikter och idéer uppmuntras och uppskattas.
* Bus! :-D (oavsett om det är jag eller någon annan gör dem)
* När jag är pigg, glad och frisk.
* När jag har vattenkrig med vänner och barn.
* När jag går på auktion.
* När jag gör fynd.
* När jag åker hoj.
* När jag får en vänskaplig kram.

VAD?

Vad är det som gör att en förälskelse hålls vid liv?
Är det att man inte tillåter det att bli rutiner, slantrian och tråkigt?
Är det att man visar uppskttning, skickar små gulliga sms och går hand i hand ute?
Är det att man vidrör varandra och pussar varandra tjugo gånger om dagen?
Vad gör att man står ut med den andras negativa sidor och nackdelar?

Vad är det som gör att man står ut på ett arbete som egentligen man funderar på varför man har det?
Är det de små gyllene tillfällena då det fungerar?
Är det de små leendena och samspelet som är så givande när det fungerar?
Är det för att man ser det som en utmaning och att man tror att man är duktig på det?
Är det för att det visas uppskattning för det man gör?

Jag har många gånger funderat vad som driver de som jobbar med apparater att gå till jobbet.
Vad får de tillbaka? Är det enbart lönen? För det är ju oftast sämre betalt att arbeta med människor. Ja inom vård och omsorg alltså... Men vad skulle samhället vara utan dem? Är inte de som jobbar inom detta samhällets viktigste arbetare?

Medkänsla och empati

Medkänsla gör livet lättare. Medkänsla innebär inte att vi säger ja till allt, eller att det blir svår tatt säga nej. Medkänsla innebär att vi lever oss in i andra människors liv. Om någon skäller på oss (eller egentligen vilken negativ situation som helst: sjukdom, att bli dumpad, förlora sina pengar osv) och vi tänker att vi är har otur så gör den Tanken det hela värre. Om vi istället kunde påminna oss om andra som också har det svårt. Kanske svårare än oss. Så kommer den tanken lindra.

När vi lider som mest beror det oftast på att vi är uppe i oss själva och vår olycka. Sträck ut din medkänsla till andra människor som har det svårare och det kommer lindra din egen olycka.

Att utveckla medkänsla kan du därför göra i helt egoistiska syften. För att själv må bättre. Jämför ditt liv med någon fattig och sjuk människa i Indien. Jämför din barndom med ett barn i något av afrikas krigsdrabbade länder.

Medkänsla skapar tacksamhet. /Marcus Hedén

Empati utan handling är ingenting att ha, säger professor Fredrik Svenaeus från Centrum för praktisk kunskap. Moraliska funderingar kring empati är kärnan i denna paneldiskussion. Arrangör: Södertörns högskola.

Empati är inte bara känsla och förståelse utan också handling. Jakob Håkansson Eklund, empatiforskare och psykolog, berättar om ny forskning. En föreläsning vid Mälardalens högskola.

Andra delen av en föreläsning med Jakob Håkansson Eklund, empatiforskare och universitetslektor i psykologi. Vi kan förstå den hungrige för att vi själva varit hungriga. Men måste man ha haft en liknande erfarenhet för att kunna känna empati? En föreläsning vid Mälardalens högskola.

Det är inte lätt att vara perfekt!

När jag är tyst - är jag tråkig.
När jag säger vad jag tycker - tycker jag fel.
När jag berättar vad jag gör - tjatar jag.
När jag vill få svar - är jag besvärlig.
Jag gör nog ALDRIG rätt enligt vissa... :-(

att må bra?

(från december 2009)

Alla behöver vi kommunicera och ha ett samspel med andra människor. Jag tror att människan i sig är en social individ och kan inte utvecklas utan samspel med andra varelser som hon kan kommunicera med. Men om ena partnern inte är intresserad av att kommunicera eller samspela gör det saken mycket svårare. Kan man göra något åt det??? Vad är LYCKA då? Mitt svar är att alla är vi olika. Jag tror att dagens mammor mår mycket sämre än förr just för att det är inte "tillåtet" att vara nöjd med att bara vara mamma... Alla vill vi ha en uppgift i livet. Frågan är väl vad man vill lägga krutet på... Mår man bra av att älta sina problem? Jag tror det blir som en negativ spiral om man tänker negativt. Ingen blir väl glad av sura miner? När jag själv är som surast eller tröttast är just då som jag försöker muntra upp mig själv genom att sjunga, ta mig ett varmt bad eller sminka mig för att SE bättre ut än vad jag känner mig. Jag försöker göra så bra av situationen jag kan...

Sen saker som jag inte kan påverka är inte så stor idé att lägga krut på. Om bilen är död så är det bara att antingen fixa den eller låta bli. Om någon ogillar mig vad jag än gör, vad jag än säger och hur jag än förklarar så får jag skit, ja då kan jag inte göra mer. Jag kan inte tvinga någon att gilla mig. Samtidigt så har jag vänner som verkligen uppskattar och tycker om mig vad jag än gör. Jag har famnar att gråta ut i, jag har vänner att gå hem till, jag har vänner som kan hjälpa mig och som jag kan hjälpa. Kravlösa relationer med acceptans, tålamod och utan fördömande och förakt. Vad gör en nöjd i livet? Om man inte hittar livets mening så är det inte konstigt om man får utmattningsdepression och/eller panikångest och känner sig ut balans. Hela livet handlar om prioriteringar.

Man kanske inte behöver vara NÖJD men iaf acceptera läget. Eller "gilla läget" som en tidigare chef sa. MEN då måste man också veta vilka förhållandena är!! Hans ordval var fruktansvärt frustrerande för oss då eftersom det betydde försämring för arbetsplatsen. VEM skulle ansvara för försämringarna? Inte verkade han intresserad av det iaf och det gjorde oss upprörda. Men med facit i hand så var det nerdragningar i hela kommunen och det har fortsatt. Saken i sig var inget att göra åt utan det handlade bara om ordval och ta saken i egna händer och göra så gott man kunde av situationen. Vad hjälper det att känna frustration över situationen när man inte själv har någon makt att ändra den än att göra det bästa?

Jag har funderat på ett blogginlägg som hänvisade till min blogg om en gammal diskussion efter att personen läst en artikel... Funderingar som dyker upp är om en mamma behöver egna intressen och lite fritid för sig själv för att bli en bra förälder.. Kan en kvinna vara lycklig samtidigt som hon "bara" tar hand om hushåll och familjen? Är man nöjd med sitt liv så tror jag att man är en bättre förälder än när man inte är nöjd med sitt liv. Med Jonas syn på livet så känns livet så mycket enklare. Ingen kan väl påstå att han mår dåligt av sin uppväxt med en engagerad mamma som tagit hand om honom och låtit honom lära sig av sina egna misstag. Är man en dålig mor som är ser sina barn som intresse? Är man en dålig mor om man alltid finns där för sina barn? Är man en dålig mor om man inte sätter barnen på dagis innan 4-5-års ålder? Är man en bättre mor om man INTE ser till att barnen har rena och hela kläder till skolan? Är man en bättre mot om man skäller och gnäller på allt och alla som inte tycker som hon gör? Är man en bättre mamma om man hellre åker på utlandsresa med barnen än ser till att barnen får mat i magen? Jag tror inte det finns ETT rätt! Alla är olika prioriteringar och ett barn till en alkoholiserad prostituerad kan bli lika framgångsrik som en dotter till ett gift rikt par.

En som jag känner BORDE svälja sin stolthet och ta emot hjälp. Allt från hemmet till ekonomin, men när vänner och släkt erbjudit sin hjälp så har personen sagt ifrån att inte vilja ha hjälp. Personen har inte kontakt med sina föräldrar och klarar inte sin ekonomi. Nu i år har personen "äntligen" fått diagnosen Asperger. Det är samspel att KUNNA ge och ta emot hjälp när det behövs och när båda parter kan och vill. Något som denna personen haft väldigt svårt för. Samtidigt ska man acceptera att alla vill inte be om hjälp, men då får de stå sitt kast ELLER? Förr var det vanligt att man verkligen fick truga för att någon ska be om hjälp. Det sitter i bland många av de äldre. Hur bemöter man dem som aldrig ber om hjälp men som behöver? Ska man truga eller ska man strunt i dem och säga att de får skylla sig själva? Hur hanterar man de som inte ens vet pga okunskap att de kan få hjälp? Det enda man kan göra är att informera men man kan inte tvinga dem till hjälp om de inte själva vill. Jag har inga problem med att svälja min stolthet ibland och be om hjälp. Jag är inte specialist på något så det är väl bra om man ber om hjälp av en som är bättre, eller? Jag har vänner som hjälpt mig och som jag har hjälpt.

Nä, vi sitter inte i Paris på ett kafé
Inte på en nattklubb eller bar i S.t Tropez
Och vi springer inte runt i Thailand och letar
Vi sitter bara här och metar
Det ska va' gott å leva
Annars kan det kvitta.

De som blir utbrända är de som försöker mer än vad de klarar av. Det handlar inte om oengagemang utan mer tvärt om. De engagerar sig MER än de klara av. Det är nog sällan fysisk ansträngning det handlar om utan vad man själv sätter upp för krav på sig själv men också vad andra i ens närhet som vänner, barn, bekanta och samhället sätter upp för normer. Jag tycker att samhället är "sjukt" och det visar sig i alla depressioner, ångest mm.

Är livet så mycket bättre om man kämpar för att en månad om året mår bra istället för att må bra största delen av året? När min mamma dog av en hjärnblödning efter ha haft högt blodtryck i flera år så sa jag till mig själv att inte tillåta mig må så dåligt. Varför inte unna sig av det man INDIVIDUELLT njuter av än att följa "samhällets normer"? För mig är skillnad, självbestämmande och individualism något positivt. Alla tänker inte likadant. Titta bara på tex Jonas som skrivit "Grabben i kuvösen bredvid" som tackade nej till hjälpmedel och blev bara bättre av det. Han har inte accepterat de hjälpmedels om fanns utan uppfann nya. Snacka om initiativrikt!! Men denna lösningen passar inte alla. Vem kan döma och säga att hans val varit fel? Men jag vet visserligen EN som inte tycker om honom. En person som själv inte varit lika initiativrik och sökt sig utanför dagliga verksamheter osv trots att jag tror att personen skulle klara det utmärkt. Men personen klagar och gnäller men gör inget åt det. Jag tror det är det som är skillnaden Ett varmt bad betyder otroligt mycket för mig. Och med trevligt sällskap, levande ljus och mysa med tilltugg. Men också att färga håret, umgås med vänner och spendera tid med mina barn och min pojkvän. Mina semestrar vill jag inte vara utan!!! Även om semestermålet är anpassat efter familjen. Men det blir också miljöombyte, härliga sommarkvällar med vänner, utflykter, god mat, segling, gå i grottor, köra gocart (som JAG älskar), köra flygplan, fiska, geocacha, klippa gräsmatta, grilla, bli utelåst mitt i natten, vattenkrig osv.

Jag tror mer det handlar om synen på livet än hur uppväxten egentligen varit. Sedan tror jag att vi alla väger in olika värderingar i "framgångsrik"... Vissa prioriterar det mentala/psykiska miljön, andra den fysiska/materiella miljön. Vad krävs för att barnens ka växa upp och bli goda individer? Jag tror att liten del ligger på föräldrarna. Jag tror att stor del läggs under tonårstiden då ungdomarna är mottagliga för intryck och påverkan "utifrån", vilka vänner de har och i vilka kretsar de rör sig. Som förälder kan man göra väldigt lite då. Jag har sett flera tonåringar ändrat sig otroligt när de börjat i gymnasiet och fått annan umgängeskrets. Etik och moral behöver inte längre gå hand i hand... Men kanske vet vad som är rätt och fel men lever inte längre efter det.

Så hur är man så bra förälder som möjligt? Jag tror att det handlar om att kompromissa och acceptera både som barn och vuxen. Det finns inte många som är till 100% ens spegelbild när det gäller etik, moral och syn på livet. Då kan man ju fundera på hur man är som bäst FÖRÄLDRAPAR också... Men det får bli ett annat inlägg...

Tiden går... Mars 2014... Under hösten och vintern har jag lagt mer pengar på mig själv. Akupunktur, solning och hälsokost mm. Jag har högprioriterat midsommarfirandet. Jag har också fått gjort en sak som jag väntat på i flera år. Det känns så sköööönt! Jag drömmer om att bo i hus, mycket för att yngsta sonen önskar det. Ja min äldsta har ju redan ett eget hus, mer än vad jag har. Ja mycket har ju hänt sedan december 2009. Det främsta som förändrat mitt liv är ju min utbildning men också att jag bytt jobb till något jag trivs med otroligt bra med. Samma gubbe värmer mig i sängen och vi har tittat efter hus i något år.

Ännu en vecka har gått...

Många tankar snurrar runt i mitt huvud som gör att jag senaste veckan sovit ganska dåligt. Tankar på saker i hushållet och svurit åt betongväggar. Men också jobbet, som jag inte kommer gå in på här och nu. Sen träningen... Det har bara blivit ett pass denna veckan, men det är bättre än inget! ;-) Även denna helgen gick jag till secondhanden, ja till och med båda två! Gjorde en del fynd. Det fyndet jag är mest stolt över var inte ens till mig... Det var ett skrivbord till underbara Helena för hela 30 kr!!! :-) Skönt också att se att hennes hund hade humöret uppe trots allt (blivit opererad).

Ja det har varit en del hundtankar... Det är så många som haft sjuka hundar på sistone... om det inte varit diabetes så har det varit cancer eller något annat... Ja inte så muntert alltså...

I lördags var jag och hälsade på en vän. En vän som det blev en massa skratt hos. Skönt att väga upp denna vecka med allt annat besvär att tänka på... Hon har två underbara döttrar som jag gjorde kaffefilterrosor med. Jag hade med mig avokadopalmer och citrusbuskar till dem så det blev en massa prat om frukter som kan sås av det man äter. Men NÄ det går inte att odla varken Alvedon eller kokosbollar! ;-) Ha ha ha! Ja många skratt blev det... och tänk så kul man kan ha med några ficklampor och broddar till skorna! :-D Ha ha ha!

Söndag igen... veckorna går alldeles för snabbt!

Vill du missuppfattas? Vill du förklara dig? Vill du vara tydlig?

En sak är att jag gör misstag och jag får stå för konsekvenserna... men jag tycker inte om att få skulden för saker som jag inte alls har med att göra...

När jag ber om förklaring när jag inte förstår så kan jag bemötas med motstånd. Vart tog viljan att kommunicera, vara nyfiken på andra människor och göra sig förstådd, accepterad och vänlig vägen?

Att mötas av ovilja och att inte vilja förklara sig tycker jag är både ohyfsat och känslokallt. Att inte vilja förklara sig när någon ber om det tycker jag inte är kärleksfullt, empatiskt, generöst eller omtänksamt utan tvärt om.

Hur vill DU vara? Vill du vara den snälla, omtänksamma eller den egocentriska och känslokalla som inte bryr sig om vad andra tycker eller tänker?

Vill du sprida oförstående, missuppfattningar och agg eller vill du hellre sprida glädje, vänskap och god kommunikation?

Vill du själv bli missförstånd? Spelar det ingen roll om andra inte förstår dig? vill du att andra ska förstå dig? Vill du vara tydlig så att andra förstår dig?

Ordspråk i all ära men ibland kan de även de tolkas olika. Dessutom kan de ibland vridas och bli riktigt roliga... ;-)