Vill alla bli behandlade och bemötta som du själv vill bli bemött?
NEJ!
Det är viktigt att bemöta som den du möter vill bli bemött, INTE så som DU vill bli bemött! En person från Angered möter en från Hovås. De kommunicerar på olika sätt med både sin röst (tonläge, volym, tempo), sitt ordval, kläder, mimik och kroppspråk. Är det "bra" att bemöta en från Angered på samma sätt som man bemöter en från Hovås? Bemöter du en 4-åring, 25-åring, en 50-åring och en 85-åring på samma sätt som du själv vill bli bemött?
Att ställa en kvinna i bikini bredvid en bil är förnedrande, men är det inte förnedrande att sätta profeten Muhammed som en rondellhund när religionen inte tillåter att avbilda sin gud/profet? Är det okej att Vilks trampat på religionen? Bör man inte visa respekt och hänsyn till religiösa personer eller skrifter? Hör det inte till svenskt hyfs? ”Konst” och yttrandefrihet i all ära, men var är respekten? Det mesta provocerar alltid någon. Man kan ifrågasätta syftet och det konstruktiva i att publicera en sådan teckning. Man kan tycka det är fel att provocera en hel folkgrupp i samhället. En publicering av en sådan teckning är att ställa diskussionen yttrandefrihet på sin spets. Vart går egentligen gränsen? Jag tycker att man får stå sitt kast om man provocerar! Man kan inte yttra allt, men alla tänkbara åsikter ska kunna yttras, men man får ta konsekvenserna! När är ironi och satir okej respektive respektlöst? Om en person utnyttjar detta för att provocera, få publicering, bli känd och tjäna en massa pengar på det, är det okej? Alla konstnärer, artister och liknade lever på att få sålt sina alster och få publicering. Bidrar förolämpningar av det allra heligaste till ett bättre stadium för alla människor???
Traditionellt räknar varken judendomen eller kristendomen Muhammed som profet. Dante avbildade i Inferno Muhammed som en "söndrare av religionen" som därför evigt pinas i helvetet. Detta torde vara en ganska ackurat bild av hur Muhammed har betraktats under många århundraden bland judar och kristna. Under 1900-talet bildades emellertid långsamt en annan uppfattning, grundad på större objektivitet och mera exakt forskning. Även om den folkliga uppfattningen av Muhammed fortfarande bär spår av den gamla nidbilden från korstågens tid tenderar mera belästa västerlänningar till att uppfatta honom som en genial härförare och stor politiker, samt också en av världshistoriens största religiösa gestalter. Kristna kämpar fortfarande med frågan om huruvida Muhammed kan anses vara talrör för samme Gud som enligt dem sände Jesus, Messias. Det har framförts att hans budskap i själva verket är ett gammaltestamentligt budskap av rättfärdighet och besinnande av den kommande domen. Enligt denna uppfattning, som bland annat den ortodoxe teologen och filosofen Olivier Clément har förespråkat, skulle Muhammed "andligt talat" komma före Kristus, i en del av världen som behövde en gammaltestamentlig profet, fast han kronologisk talat kom efter honom. Han skulle då kunna uppfattas av kristna som en profet som påminner om domen och om Jesu återkomst. De flesta är dock av uppfattningen antingen att inspirationen kom från annat håll eller att islam är en straffdom över kristendomen.
Bahaier hävdar att Muhammed är en i raden av de "stora själar" som Gud utser till gudsuppenbarelser. Dessa gudomliga uppenbarare framställer Guds vilja för mänskligheten när denna nått ett nytt mognadsstadium. Muhammed betraktas således inte som den siste profeten och senare uppenbarare, som Bahá'u'lláh, anses ha rätt att upphäva religiösa lagar stiftade dem som föregått honom.
Bahá'íerna betraktar Muhammed som Guds ende uppenbarare i Muhammeds religionsordning, vilken avslutades år 1260 enligt muslimsk tideräkning (1844) i och med att Báb framträdde. Muhammed anses särskilt ha riktat sig till de folk i Mellanöstern som inte hade tagit till sig kristendomen och judendomen. Han framträdde i Mekka där klaner och stammar låg i krig med varandra och där laglöshet och kränkning av kvinnor var mycket vanligt. Eftersom Muhammed anses ha övervunnit allt detta och skapat en vidsträckt civilisation under Gud riktar sig hans uppenbarelse till hela mänskligheten.
I vårt samhäller är det mycket av den kristna synen som styr. Jag blir förvånad att nu på 2010-talet har affärer söndagsstängt även vid löningshelg... Skolavslutningar och julspel utspelar sig i Svenska Kyrkan. Här i Kungälv finns blandade härkomster men ändå frågas det inte efter vad man tycker om att vara i Svenska Kyrkan. Många svenskar har gått ut ur kyrkan, men ändå "tvingas" barnen dit. Där jag bodde tidigare fanns knappt (om) någon med utländsk härkomst, ändå frågades det inför varje "kyrkoaktivitet" om vi som föräldrar accepterade det. Det kallar jag för respekt!!! Jag tror att många svenskar är ateister. Ska deras barn tvingas in i kristendomen då? Själv har jag varit "aktiv" både inom Svenska Kyrkan och Pingsrörelsen. Jag gifte mig i kyrkan trots att min man var ateist. Vår son har fått vara med i kyrkan när han själv har valt det. Men han slutade när han ville. Religionsfrihet är jag för, då det relateras till yttrandefrihet och i grunden hör till rätten att tro på det man vill tro på. Men "tro" är också i dagens samhälle vad som är sunt... Kostdiskussionen är också laddad! Cambridge, GI, LCHF, Viktväktarna osv.
Du har säkert hört - och trott på - många av de föreställningar som finns om hälsa, bantning och nyttig mat. Som att ägg är dåligt för kolesterolet, vitt kött är smalare än rött, och att blåbär är ett superbär med mer näring än annan frukt. Frågan är vad som är sant och vad som är falskt.
ett tips, ät bara det du tkr om i måttliga mängder och rör på dig så blir allt bra.. Skabbigt att äta sån mat hela tiden och tro på alla dieter som kommer från USA ren skit egentligen, rent logiskt hur man äter och rör sig. Och om man nu använt mat som ett missbruk så tror jag de rör sig om lite djupare problem och då behöver man nog gå till en psykolog och undersöka varför man tröstäter m.m
Söt utan socker: Får försöka komma på ett vettigt svar under nattens sömn som en person på denna nivå kan förstå...
Anonym: ... försöker övertala om att deras metod är bättre. Det är så sjukt barnsligt! LCHF metoden funkar ju helt uppenbart, och jag förstår inte hur ni kan förneka det! Visst, alla är olika vilket betyder att också olika metoder fungerar på olika människor. Men jag tror knappast att du som lade den kommentaren någonsin varit i hennes kläder, och du har nog ingen aning om hur svårt det faktiskt är. Orden du använde ställde dig inte heller i bättre ljus. "Skabbig". Är det verkligen rätt sammanhang? Och även om du inte menade att vara nedlåtande, så uppfattade åtmindstone jag det så - och det är verkligen inte vad man behöver under en sådan här resa! Verkligen inte vad man behöver någonsin!
Josefine: I mina ögon låter detta som en person som inte vet hur det är att gå upp i vikt. Jag är stor. Och jag har tröstätit. Jag gick upp nästan 20 kilo när jag var 13 år gammal och hamnade i min första deprission. Det var inte lätt att äta rätt och prioritera träning när man hade fullt upp med att försöka överleva dagen. Sen blev jag bättre, hade 25 kilos övervikt som jag satte igång att jobba med för de skulle försvinna. 9 månader tog det. 9 månader av blod svett och tårar. Eftersom jag har problem med mina knän är promenader och sådant ett minne blott. Att gå 200 meter är en kamp för mig. Jag behövde något som hjälpte mig att tappa i vikt utan att behöva träna så himmla mycket. Jag åt en Gi-diet. När jag hade gått ner i vikt, eller ja, trivdes med min kropp var jag lyckligare än någonsin, jag hade självkänsla och att prova kläder var det bästa som fanns!
Jenny: FY vad trist det är med alla negativa människor som ska lägga sig i allting... Varför inte låta var och en följa sin egen diet/väg om man nu hittat en som passar? Varför inte gratulera dig till att du har hittat en metod som fungerar för dig och som du mår bra av?
Jag har många gånger mött personer som inte accepterar olikheter utan tycker att deras åsikter och levnadssätt är det rätta. Jag tycker det är jätteintressant att höra andras åsikter och om deras udda intressen. Jag tycker att ordlekar är roligt och statistik. Men jag tycker dockså det är roligt att vända på statistiken... Flera av mina bekanta är intresserade av tåg och spårvagnar. jag kan inte påstå att jag är det, men det är intressant att lyssna på (i måttlig nivå) när de glöder för sitt intressse. På ett tidigare jobb jag hade så var det en kille som älskade att cykla. han cyklade genom flera länder i Europa. Jag tyckte det var udda och intressant men flera andra gjorde bara narr av honom och idiotförklarade honom för hans intresse. Och det var inte bara det de snackade om utan även att han gillade en tjej i arbetsgruppen. Jag tror inte att jag blivit särbehandlad i vuxen ålder för att jag haft hästintresse, iaf inte negativt, men kan känna att mitt fotointresse kan det göras narr av... Varför startar man skitsnack? Varför inte vara så rak i ryggen att ta det öga mot öga? Jag upplever skitsnack som en gnutta sanning och med mycket tolkning och överdrivenhet och personer som hejjar på som skitsnack... Om ingen lyssnar eller hejjar på så blir det inte skitsnack... Men jag tycker det värsta är när det drabbar andra än den det gäller... Som familj, vänner osv... När det drabba inte bara en själv utan flera vänner vänder ryggen och sprider vidare det utan att veta om vad det handlar om egentligen...
Om man bara tittar i Sverige så finns det många olika kulturer och subkulturer. Vissa lever i miljonhus, har senaste bilmodellen, det senaste inom hemteknik och prioritera ett välbetalt jobb. Sedan finns frånskilda ensamstående föräldrar som kämpar för att få vardagen att gå ihop både med hushållet, ekonomin och barnen. De kan inte ha råd till allt utan prioritera olika. Vissa prioriterar att gå ner i tid, trots deras kanppa ekonomi för att finnas till hands för barnen. Vissa snålar på vardagen för att unna sig mer på helger och semester. Vissa blir anmälda till socialen för att de helt enkelt prioritera på ett annat sätt än vad vissa andra gör. Även om man är gift, bor i hus och har barn prioritera man olika. Vissa älskar att gå på loppisar och köpa gamla saker med historia, vissa prioritera det senaste på marknaden.
Igår var det debatt om pappors rätt till umgänge med sina barn efter en skiljsmässa. De pratade om att många barn inte träffar sina barn efter en skiljsmässa, men inte riktigt VARFÖR. Jag vet barn som inte träffar sina pappor men det har, vad jag vet, i alla fall varit pappans eller barnens val och inte pga att modern motarbetat det. Däremot har jag varit med om att mödrarna verkligen viljat att barnen ska vara mer hos eller åtminstone få hålla kontakten med fadern. Men om FADERN inte vill? Vad gör man då? Hur ser samhället på en pappa som inte vill vara pappa jämfört med en mamma som inte vill vara mamma? Har mammor mer ansvar som förälder än fäder? Varför ifrågasätts en halvdålig mamma mer än en ursel pappa? Jag upplever det som att samhället tar för givet att mammor tar ansvar och att papporna kan VÄLJA om de vill ta ansvar för barnen eller låta bli och köra sitt egna race... Har jag fel? Är det mer accepterat att en pappa inte har tid eller är onykter och inte kan hämta sitt barn än en mamma? Jag kan förstå att som ensamstående förälder kan det vara svårt att få till tiden ändå tycker jag att det är just de som är MEST engagerade som föräldrar och samhällsmedborgare. VARFÖR?
Ibland kan jag ses som provocerande. Det är inte meningen att någon ska ta illa vid sig utan mer tänka till att det finns olika sätt att se på saker och ting. Det finns en baksida på ALLT! För även om majoriteten tycker något behöver inte det vara det rätta. Vi gjorde ett test i skolan. Majoriteten hade ett svar, bland annat jag själv. TVÅ hade det rätta svaret men eftersom majoriteten tyckte något annat så försökte majoriteten övertala de två att ändra sig, eller åtminstone få en förklaring till varför de tyckte som de gjorde. Men varför ifrågasätts inte majoritetens beslut?
Är det okej att kasta sten i glashus? Jag tycker det. Bara man är saklig. Men då får man också stå för konsekvenserna att själv bli ifrågasatt. Om man ritar en rondellhund á la Muhammed och man VET att enligt religionen ska man inte avbilda Muhammed och religionen tycker att hundar är smutsiga djur så får man väl stå för att få en massa muslimer efter sig. Visserligen handlar det inte om att han själv sitter i ett glashus utan jag tror att Vilks trivs med all uppståndelse. Men om jag själv kritiserar andra får jag vara beredd på att själv bli kritiserad. Saklig kritik är jag inte emot och särskilt inte om den ställs direkt till mig och inte via omvägar...
