Vad är det för skillnad på boendestöd och hemtjänst? Vad gör man på en daglig verksamhet? Och hur är det att bo granne med ett boende?

(Upputtat inlägg)

Nu när jag ska byta jobb inser jag hur lite folk vet om vad jag jobbat med/som. Jag jobbade maj 2012 - september 2014 som boendestödjare. Jag gick hem till vuxna personer med problematik och diagnos inom LSS.

Denna filmen tycker jag beskriver boendestöd betydligt mer än hemtjänst!!!!

Som boendestödjare brukar jag beskriva mitt arbete som att jag är "sparken i häcken". Jag motiverar personer till att göra saker och vara aktiva. De jag arbetat med har ett eget boende och bor inte i något äldreboende eller gruppbostad. De kan ha en lindrig utvecklingsstörning, Asperger eller en förvärvad hjärnskada efter exempelvis trafikolycka eller stroke. De har alltså något i hjärnan som gör att de har svårt att få ihop sin vardag eller hitta motivation. De flesta men inte alla kan läsa och skriva. Stödet kan vara allt från flera gånger per dag till någon gång i månaden. Det är viktigt att vi dokumenterar när det inte blir som planerat så att handläggaren kan se det och fundera på om beslutet ska ändras.
Behovet styr och det är en LSS-handläggare som bedömer VAD personen behöver stöttning med. Exempel på behov:

* strukturera vardagen: vi kan hjälpa till att skriva veckoscheman (vad som ska göras när) eller hitta hjälpmedel som påminner. Vi kan också vid behov ringa och påminna via telefon att gå till jobbet, ta medicin eller komma iväg till läkarbesök.

* måltider: planera måltider, söka recept, förenkla recept, skriva handlarlista och handla ihop, stöttning vid matlagning, prata om mathygien osv.

* Då många inte har så lång uthållighet är det viktigt att pausa ibland. Både där och då men också planera så de inte bokar upp sig för mycket utan får tid för att vila.

* Stötta vid hushållsgöromål: förklara hur man sorterar tvätt eller skriva scheman/beskrivningar, förklara hur man städar, diskar och sköter sin hygien. Påputtning vid behov.

* vardagsekonomi: sitta med när räkningar läggs in så OCR-nummer blir rätt, följa med till banken/servicebutiken som stöd, se till att räkningar vidaresänds till godmän och förvaltare osv. Vi kan också stötta dem med att få ordning och reda i skåp och pärmar.

* stöttning vid kontakter med vård, omsorg, myndighet och företag (sitta med och förklara, förbereda med att skriva upp frågor, skriva anteckningar under samtal osv). Det kan vara exempelvis i kontakt med bostadsbolag, handläggare eller andra insatser så som ledsagare, kontaktperson, habiliteringen/hjälpmedelscentral eller daglig verksamhet. Ibland är man en spindel i nätet som hjälper personen med alla kontakter, även sjukvård, speciellt om den inte har någon godman eller förvaltare.

* samtalsstöd: ventilera sina tankar, känslor mm. Det kan handla om relationer, händelser i veckan, nyheter, kändisar - ja egentligen allt. Ibland kommer det upp svåra frågor som "hur svårt är det att ha barn?" eller missbruksproblem. Då är det bättre att hänvisa till andra professioner eller broschyrer/böcker.

* bryta isolering: boendestödet har regelbundna träffar för brukarna med olika aktiviteter samt ibland utflykter. Vid högtider kan det vara teman som passar så som midsommarmiddag med sill och potatis osv.

Största skillnaden mellan att vara boendestödjare och jobba i Hemtjänsten är att i Hemtjänsten gör personalen sakerna ÅT brukaren/vårdtagaren medan boendestödjaren gör det MED personen eller motiverar personen att göra det själv. Hemtjänst är mer omvårdnad än coaching.Många som har Hemtjänst är pensionärer men det är inte ett måste.
När jag jobbade i Hemtjänsten så var detta några av uppgifterna:
* städning
* tvätt
* fixa frukost, matlagning
* duscha personen
* hjälpa till med påklädning exempelvis stödstrumpor
* byta batteri i hörapparat
* gå och handla åt personen
* se till att personen tog sin medicin
* rycka ut på trygghetslarm, exempelvis vid fallolyckor. Om personen är skadad kan Hemtjänsten ringa efter ambulans och till anhöriga om personen vill det. Om det är mindre skador och personen är inskriven i hemsjukvården kan en sjuksköterska komma och titta.

Så till daglig verksamhet.... Daglig verksamhet finns för de som är inom någon av de tre personkretsarna inom LSS (Lag 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade):
1. personer som har utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
2. personer med stora begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som inte går över efter en hjärnskada i vuxen ålder
3. personer med andra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som finns kvar under lång tid.

Vad kan då en daglig verksamhet innebära?

* demontering
* paketering
* trädgårdsskötsel
* enklare kontorsuppgifter
* jobba i cafeteria
* jobba i secondhandbutik
* skapande verksamhet så som att sy, måla och pyssla
* det finns också "utflyttad verksamhet" då personen inte jobbar på en daglig verksamhet utan i ett företag så som dagligvaruhandel, stall, kennel osv.
* Ibland har personen större funktionsnedsättningar och då anpassas den dagliga verksamheten till vad personen kan. Det kan också vara för att personen ska bryta isolering, miljöombyte eller få en normal veckorytm (som att åka till jobbet på vardagar).

Eftersom en person trodde att jag jobbade på boende så vill jag också förklara vad ett LSS-boende är och vad man gör där.

På ett boende bor några personer som behöver hjälp flera gånger om dagen. Det kan jämföras med ett kollektiv eller en liten bostadsrättsförening där man har gemensamt ansvar för gemensamma rum men samtidigt har sin egna lägenhet. Det kan vara hjälp med alla måltider eller sköta sin hygien. Det kan också vara att man har flera diagnoser som gör att det inte räcker med besök någon gång om dagen. Det kan exempelvis vara problem med andning eller epilepsi.
Som personal ska du låta personen göra det den kan göra själv och hjälpa den med det hen inte kan göra själv. Det kan också finnas mål som att den boende ska lära sig något som att göra sin egna gröt eller ansvarsområde som att städa tvättstugan, återvinningen eller trädgården.
Som personal följer förutbestämda rutiner för att den boende ska känna trygghet och veta vad som förväntas (Kasam).
Det kan innebära också att följa veckorytm men också årsrytm. Det kan vara att fira högtider men också att på vardagar gå upp i tid och få ta det lite lugnare på helgerna.
Som personal kan man ha en viss tillsyn så det blir lämpliga kläder efter väder så den boende inte kommer frysa eller bli för varm.
Som personal på en LSS-bostad får man ibland följa med på de boendes aktiviteter så som till fotvård, ridning, läkarbesök, begravning, bröllop osv. När personalen följer med på sådant här kan det handla om att vara stöd bland annat i kommunikation, men också för att hitta rätt och vara en trygghet.
Arbetet styrs av mål som står i en genomförandeplan och i rutiner. Det kan innebära att personalen får hjälpa till med hushållet, ekonomi, medicin och hygien.
Som personal är det som att lära en ungdom att bli så självständig som möjligt - att lära sig tvätta, städa, laga mat osv efter deras egna förmåga.

För några år sedan så var det diskussioner om att det skulle byggas ett nytt LSS-boende i ett villaområde. Grannarna var oroliga: Skulle värdet på deras hus sjunka? Skulle de våga låta barnen vara ute? Vad skulle de göra om de mötte en av de boende?

Om du har ett hus som ligger granne med en byggnad där det finns personal dygnet runt - minskar värdet på ditt hus då?
Varför skulle de inte låta sina barn vara ute? Har de koll på att de andra grannarna inte är pedofiler eller våldtäcksmän? Vågar de sina barn ändå vara ute? Och med tanke på att jag har jobbat på ett LSS-boende så får jag nog säga att grannarna och deras barn verkligen inte visade respekt! Barnen sparkade boll bland personalens bilar och föräldrar följde sina småbarn att åka boobycar på boendets gallerdurksramper. Men vem går med sina barn och leker hos grannen utan att ens ringa på och fråga om det är okej? Och med tanke på att det är gjort av metall och bobbycarens däck är hårda så lät det som ÅSKA inne i huset. Som tur var blev nog personalen mer ilsk på det är de boende.
Vad gör de om de möter andra grannar? Går bara rakt förbi eller säger hej? Eller kanske stannar och pratar lite? De boende (och personalen) är faktiskt inte aliens!

Skulle jag vilja bo granne med en LSS-bostad då?
JA! Det är ju toppen att veta att det alltid finns personal där! De har nog bättre koll på de boende än vad andra grannar har på sina barn och ungdomar! Ja och inte är det en massa festande på helgerna och om de boende spelar en massa hög musik lär de bli tillsagda av de andra som bor där eller av personalen.

ICF - användbart för alla!

ICF, Gunnar Kyléns begåvningsnivåer och helhetssyn är något som jag tycker varit användbart i bedömning av vad personer kan och inte kan. Den sista praktikplatsen som jag var på under min utbildning använde sig otroligt mycket av ICF!! Det finns även en "kortversion" av ICF...

ICF och ICF-CY kan användas som kliniskt verktyg vid bedömning av behov, vid arbetsbedömningar, rehabilitering och habilitering. De kan också användas som socialpolitiskt verktyg vid planering av social trygghet och ersättningssystem. Man kan också registrera en persons hälsa eller hälsorelaterade tillstånd genom att välja koder som exempelvis anger omfattningen eller graden av funktionstillstånd eller funktionshinder. Man kan även ange i vilken utsträckning en omgivningsfaktor är underlättande eller hindrande.

Beskrivningar enligt ICF [2] av funktionstillstånd och funktionshinder sker utan koppling till specifikt sjukdomstillstånd, varför ICF kan användas utan att man tagit ställning till om sjukdom föreligger eller ej. Den skall dock ses i ett hälsosammanhang i vid bemärkelse. En viktig skillnad mot den tidigare ICIDH [1] är också att ICF använder neutrala termer. Detta innebär att det blir möjligt att beskriva inte bara brister och negativa avvikelser utan även normaltillstånd liksom tillgångar och resurser. Genom att omgivnings- och personfaktorer ingår i systemet kan både deras negativa och deras positiva påverkan på funktion, aktivitet och delaktighet tydliggöras mer specifikt.

Kompetens... för vem?

Inga elever börjar på Gustav Adolfsskolan som oskrivna kort. Specialpedagog och andra lärare träffar alla elever innan de kommer. De vill ha reda på elevens kunskapsprofil och hur lärarna har jobbat med eleven. De pratar även med elever och föräldrar.
– Jag frågar eleverna hur de vill att det ska se ut på Gustav Adolfsskolan för att de ska känna sig trygga. Sen frågar jag lite hur det har sett ut och vad de har för erfarenheter. Det finns aldrig en tanke om att den eller den eleven inte skulle kunna gå här. Oavsett om en elev har en diagnos eller inte så måste vi jobba för att det ska bli så bra som möjligt. Det ska vara en skola för alla, säger Lena Södergren.
För att kunna ta emot en elev med en diagnos måste man ha ett generellt kunnande om hur svårigheterna kan se ut, men samtidigt vara öppen för att varje elev är en egen person och att människor alltid är något i samspel med andra människor, förklarar hon. Det som kan vara en svårighet när eleven gick på andra skolan kanske inte behöver vara något bekymmer på Gustav Adolfsskolan, eftersom det är en annan gruppkonstellation och andra vuxna. Det kan istället bli ett annat problem som skolan får jobba med.

Hur tänker man om man INTE vill ta del av historiken bakom en person och försöka prata grekiska med personen? Eller hur uppfattas det när olika personal i samma verksamhet bedömer en persons begåvningsnivå väldigt olika?

För personer med kognitiv funktionsnedsättning kan förväntningar och förberedelse vara ett måste. Att inte veta vad som ska hända kan skapa stress och oro. Det handlar om att undvika kaos. Kaos som vi andra kanske inte märker men som individen upplever som något oerhört stort!

Många föräldrar ser en diagnos som dyslexi eller adhd som nyckeln till att deras barn ska få hjälp i skolan. Diagnoser ger visserligen extra stödresurser, men de är inte alltid anpassade efter barnets specifika behov och kan till och med försvåra för barnet, visar Joakim Isakssons avhandling.

Tydliggörande pedagogik (inom TEACCH-programmet kallas det strukturerad undervisning) är hämtat från TEACCH-programmet men anpassat efter svenska förhållanden i samarbete med Riksföreningen Autism. För att hjälpa personer med autism måste man ha teoretisk kunskap om vad autism innebär. Utifrån formella och informella bedömningar kan man sedan göra ett individuellt anpassat pedagogiskt program. Formella bedömningar är olika standardiserade test som exempelvis PEP- och AAPEP-testen. Informella bedömningar är observationer i vardagen, i arbetet och i skolan, organiserade bedömningar av specifika färdigheter samt information och prioriteringar från föräldrar och personal. Det individuella undervisningsprogrammet ska bygga på personens färdigheter, intressen och anhörigas prioriteringar (specifika-, kortsiktiga- och långsiktiga mål). Ett pedagogiskt arbetssätt och bemötande är viktigt när det gäller både barn, ungdomar och vuxna med autism och ska omfatta alla de områden som är viktiga under hela livet; kommunikation, arbetsbeteenden liksom arbets-, sociala-, fritids- och vardagsfärdigheter (t ex. egen hygien och hushåll).

Varför tydliggörande pedagogik?
Personer med autism har ofta en stark visuell förmåga. Med visuellt stöd kan de bättre förstå sin omvärld. Detta gäller även de som talar. Visuellt stöd innebär inte att man ska sluta prata med personer med autism utan att man använder det som ett stöd för att de lättare ska förstå och därmed känna sig trygga och ha bättre förutsättningar att lära sig nya färdigheter.

Tydliggörandet skall svara på frågorna: VAR? VAD? NÄR? HUR LÄNGE? HUR MYCKET? VAD HÄNDER SEDAN? HUR?

Tydliggörande i rum/miljö - svarar på frågan VAR. Genom tydliga fysiska och visuella avgränsningar kan man ge personer med autism en tydlig bild av vad som förväntas i olika rum/miljöer. Exempel på detta är en tydlig plats för lunch, fritidsaktiviteter, undervisning, arbetsplats och självständigt arbete. Genom att använda t ex. möbler, skärmar, gardiner, och hörlurar kan man även minimera störande syn- och ljudintryck. Det viktiga är att individualisera rummet/miljön efter varje persons behov.

Tydliggörande i tid SCHEMA - svarar på frågorna VAD och NÄR. Schemat ska visa vilka aktiviteter som ska ske och i vilken ordning dessa kommer. Schemat ska anpassas efter personens förmåga att förstå information, från konkreta föremål till abstrakt skriven text.
Exempel på scheman är föremål, foto, tecknade bilder, bild + text, text, agenda. Schemats längd anpassas efter individens förmåga att förstå information. Exempel på det är information direkt i situationen, 2-4 sekvenser åt gången, halvdagsschema, heldagsschema osv

ARBETSORDNING - svarar på frågorna HUR LÄNGE, HUR MYCKET och VAD SOM HÄNDER SEDAN. Arbetsordningen ska visa hur länge en person arbetar med en uppgift/aktivitet och anpassas efter personens förmåga att förstå information. Från det mest konkreta som att materialet presenteras från vänster till höger till en skriven arbetsordning t ex i kombination med schemat. Exempel på arbetsordning är föremål, färgmatchning, symboler (bokstäver, siffror), ord, text. Sist i arbetsordningen finns information om vad som händer efter det att aktiviteten är färdig (t ex schemakort som tar personen tillbaka till schemat eller vid behov av mer konkret information exempelvis en frukt eller en bild på en rolig aktivitet).

VISUELL INSTRUKTION - svarar på frågan HUR. Genom visuell instruktion ska personen med autism få reda på hur han ska genomföra en uppgift/aktivitet. Instruktionen ska anpassas efter förmågan att förstå information. Från det mest konkreta som att materialet talar för sig själv, t.ex tre pusselbitar i tre pusselhål, till en skriven arbetsordning, t.ex ett recept. Exempel på andra visuella instruktioner är organisation i lådor, avgränsning av ytor, betoning av viktig information (färgkodning), bild-mallar, skrivna instruktioner. Viktiga principer vid ett pedagogiskt arbetssätt är: Individualisering; alla personer är unika och man måste anpassa tydliggörandet efter det. Samarbete mellan personal, vid t.ex skola och korttidshem liksom även samarbete mellan olika stadier i livet exempelvis förskola och skola. Livslångt perspektiv, dvs att det vi lär små barn skall vara användbara färdigheter i vuxenlivet. Som en röd tråd genom allt går samarbetet mellan föräldrar och personal.
Källa: Utbildningscenter Autism (www.autism.se/utbcenter)

I TEACCH-programmet arbetar personal med olika specifik yrkesutbildning, som generalister, med ett övergripande ansvar för samtliga insatser som personer med autism och deras familjer behöver.
Detta synsätt förutsätter en god såväl teoretisk som praktisk kunskap om autism av samtliga medarbetare.

Programmet handlar dels om att utveckla individens förmågor och färdigheter inom alla av vardagslivets områden och dels om att anpassa miljön så att den blir begriplig.
Det är viktigt att minnas att TEACCH är ett allsidigt program, där en del av programmet handlar om strukturerad undervisning, som bygger på visuell tydlighet.

Nyckelbegrepp inom TEACCH är:
Samarbete med föräldrar
Respekt för olikheter
Personlig utveckling, snarare än normalisering
Individualisering
Kompromiss
Accepterande

Syftet är:
”Att hjälpa den enskilda individen att fungera så självständigt som möjligt utifrån egna förutsättningar”.

för ett barn med autism kan det vara som att rycka undan rullstolrampen för ett rullstolsburet barn. Simon blev ledsen och orolig när det inte fanns någon som kunde förklara och förbereda honom inför nya saker. Till exempel blev det kaos en gång när barnen gick på rast och lärarna möblerade om i klassrummet utan att tala om det i förväg.


Jag såg info om "AKK i ett livsperspektiv" som är temat för 2011´s Västsvenska Kommunikationskarneval (25-25 maj)
Här finns att läsa om 2010´s tema om bilder som kommunikation:
http://www.isaac.no/wp-content/uploads/2010/05/karnevalen_2010.pdf
http://www.dart-gbg.org/ANPASSNINGAR/Blankare_komkarneval-10.pdf
http://www.dart-gbg.org/INFOSIDOR/KARNEVAL10.HTML
http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/vard_o_omsorg,aldrig_for_tidigt_ge_barn_med_autism_hjalp_att_kommunicera
http://www.isaac-sverige.se/Referat_Kommunikationskarnevalen.html

Vygotskij

"Fantasins skapande aktivitet är direkt avhängig av rikedomen och mångfalden i människans tidigare erfarenheter, eftersom dessa erfarenheter utgör det material som fantasikonstruktionerna byggs av. Ju rikare en människas erfarenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över. Ett barns fantasi är fattigare än en vuxen människas, eftersom dess erfarenheter är mindre rika."

Vidare skriver Vygotskij som ovan att barnet kan föreställa sig mindre men samtidigt så tror barnet mer på produkterna av sin fantasi och kontrollerar dem mindre.

"Den kommande människan uppnår allt med hjälp av den skapande fantasin; att orientera sig i framtidens värld och skapa ett beteende som grundar sig på denna framtid och utgår från den är den allra viktigaste funktionen hos fantasin"

Kurs: Svårbehandlad epilepsi med ytterligare funktionsnedsättning 18-19 februari 2014

• Medicinsk information
• Konsekvenser i vardagen
• Pedagogik
• Munhälsa och munmotorik
• Syskonrollen

Målgrupp: Professionella, närstående och övriga intresserade.
Tid: Vi träffas på tisdag den 18 februari kl 08.15 för registrering och kaffe i Ågrenska Akademin. Onsdagens program börjar kl 08.30, vi slutar kl 16.30 båda dagarna.
Pris: 1.950:- exkl. moms. I priset ingår lunch, kaffe och Ågrenskas dokumentation.
Sista anmälningsdag är två veckor före utbildningsdagarnas start. Mer info här!

Kvällsföreläsning om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 22 januari 2014 kl 15-18

Vad innebär NPF, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar t.ex. ADHD, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom. Vad får det för konsekvenser i vardagen? Hur ska du som lärare, fritidspedagog osv hjälpa och förstå barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter eller dålig impulskontroll? Vilket stöd behövs? Hur ska vi hitta strategier i skola och på fritiden? Hur ska vi kunna vända svårigheter till möjligheter?

Tid: Onsdag 22 januari kl. 15.00-18.00
Pris: 275:- + moms. I priset ingår fika
Anmäl dig här!

Integritet

Vad betyder det ordet för dig?
Och var din gräns?

Egen integritet - handlar om egna känslor som går att kränka. En känsla av okränkbar rätt till vad en individ uppfattar som sin egen personlighetssfär det vill säga den del av sitt liv som personen själv kan bestämma över och ha fredad (tankar, känslor, tro, egen kropp, sina saker, eget utrymme, etc).

Personlig integritet - är ett rättsligt begrepp. Denna är skyddad genom lag och kränkning av den ses således som ett brott.Ett begrepp som används i rättsliga sammanhang men ännu inte är definierat i svenska lagen.[1] I antologin utgiven av Rättsfonden, 1980 försöker man i stället räkna upp vilka handlingar som kan anses bryta mot någons personliga integritet. Personlig integritet berör bl.a. sekretessfrågor i Personuppgiftslagen men reglerar också tidningsbranschens pressetik. Den handlar om vilket slags personlig information som skall skyddas och innebär rätten till "... åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser" (se Europakonventionen).
I lagen verkar det inte göras någon distinktion mellan begreppen brott, kränkningar, intrång och överträdelser mot den personlig integriteten. ”Personlig integritet” likställs ofta med: integritet, privat sfär, enskild sfär, personlighetssfär, privatliv osv. Vad som än menas med begreppet i rättsliga sammanhang används det till att precisera vad den enskilde har rätt att få skydd till. Det skydd som staten kan erbjuda sammanfaller inte nödvändigtvis med det skydd som den enskilde har behov av och förväntar sig att få.

Vem får se dig naken?
Vem får vidröra din kropp?
Vad får dig att känna dig kränkt?

Jag vill gärna ha mitt hem i fred... Det är "familjens borg"... Jag kan bjuda hem vänner på middag, men ändå ser jag det mycket som mitt "revir".

Jag är oftast öppen med mina tankar, men vissa saker som egna erfarenheter (om de inte är professionella då) vill jag ha för mig själv. Jag kan vara öppen med delar om min hälsa men jag säger sällan allt.

Jag kan bada naken med vänner, men om jag inte känner mig trygg så har jag helst kläder på mig. Jag tror inte det finns någon kvinna som TYCKER OM att gå till gynekologen och lägga sig i den stolen som är totalt utlämnade av det mest privata. Jag gör det väl utan att spänna mig men får tänka på något annat för att försöka förtränga vad jag gör. Jag tycker även jag är lite obekväm med att klä av mig och duscha i offentliga duschar så som i badhus... För mig spelar det mindre roll om det är män eller kvinnor, det är mer att jag måste vara naken med andra som jag inte känner... Att vara naken med nära vänner har jag däremot inte så mycket emot.

Några som pratat mycket om integritet de senaste åren är Piratpartiet. Ett parti som jag AAAALDRIG kommer rösta på! Jag har faktiskt inget emot att filmas på offentliga platser. Däremot skulle jag inte vilja ha "offentliga kameror" i mitt hem... Men övervakningskameror vid fölning eller sovande barn tycker jag att man som djurägare/förälder kan ha rätt till. Men för att stoppa brottslighet... hm... var går gränsen för att sätta stopp för brottslingar? Är det okej att avlyssna privata samtal eller någons hem? Är det fel eller rätt att ha kameror i samhället som på bussar mm? Jag vet vad jag tycker och delvis därför kommer jag ALDRIG rösta på PP.

reflektioner efter semestern

Igår åkte sista semesterbesökarna... Jag har funderat en del över både prioriteringar, rutiner och barnuppfostran.

Vad är viktigast? Vad prioriterar vi i våra liv?
* köpa kakor eller leka med sina leksaker?
* en cykel eller läppstift på födelsedagen?
* starwars/wow eller flickvännen?
* vila eller umgås?
* nöje, slappa eller arbete?
* singellivets frihet eller familjeliv?
* hyresrätt, bostadsrätt eller villa?
* sambo, gifta eller särbo?
* halvfabrikat eller tillaga från grunden?
* uppleva så mycket som möjligt eller ta det lugnt?

Vad har vi för rutiner?
Hur äter vi frukost? Hur borstas tänderna? Hur sköts disken? När äts frukt och grönsaker? När ska barnen gå och lägga sig? Vad får barnen göra och inte göra? Vad är det för krav på barnen? Hur mycket får barnen styra och vara delaktiga i? Vem bestämmer aktiviteter?

Och hur vill vi föräldrar att barnen ska bli och lära sig av vår uppfostran?
Lydnad? Lojalitet? Struktur? Organisationsförmåga? Ansvar? Medmänsklighet? Hänsyn? Samarbete? Tolerans och acceptans? Kommunikation? Att lyssna och att lyssnas på? Vetgirighet? Ifrågasättande? Ta egna initiativ? Självständighet? Medbestämmande? Självbestämmande?

Vad har varit extra udda eller kommer kommas ihåg under min semester?
* När vi jagade humlor.
* När ett barn sa att att jag skulle gifta mig med hens pappa (som förresten redan är gift med mamman).
* När vi gick ut till udden i Skagen.
* När vi åkte runt för att letar parkering på Djurgården då hotellets parkering var full och lika så i parkeringshuset. Och vi sen hittade en parkering som var GRATIS!
* Min sons farfars grav som låg så mysigt.
* Att jag planterade vinbärsbuskar på två olika platser.
* Att jag fick hjälp med fönstertvätten.
* Quizkampen med vänner.
* Radiobilarna närmare 10 gånger, Kållerado 3 ggr, Pariserhjulet (gamla) 3 ggr, allt på samma dag!
* Gigantiska frukostbufféer.

Många tankar

Ord tolkas så olika... Vad innebär ordet lojalitet för dig? Rättvisa? Ärlighet? Hjälpsam? I olika familjer och grupper betyder lojalitet olika. Det skrivs ibland i nyheterna om poliser som håller varandra om ryggen och poliser som anmäls men sedan läggs det ned. Får poliserna bryta mot vissa brott för att kunna uppklara andra eller för att sätta fast någon? Inom familjen kan lojalitet innebära att man stöttar och hjälper utan att ifrågasätta om det är riktigt eller inte. Familjen har alltid rätt, även när den har fel. Jag är uppvuxen med "den som är med på leken får leken tåla" och fått höra "vad gjorde du då?" när jag var ledsen och gick till mamma och grät. Det är sällan ENS fel att två träter och om jag bråkat med mina syskon så är det inte ju inte bara deras fel. Jag kanske bråkade tillbaka eller kanske till och med startade det.

Är det rätt eller fel att bara trösta utan att ifrågasätta och ta reda på vad som hänt och tala om vad som är "rätt och fel"? När min (nu) tonårsson gick på dagis så var det mycket "hysteri" runt "pedofilen i Karlstad". Personalen vågade knappt ta i barnen eller säga till dem för att de hade rädla att bli anmälda. Men det barn som bråkade mest fick mest tid då det fick bli egna aktiviteter med det barnet. Vad lär sig då detta barnet (och alla de andra som ser det)? Att ju mer du gapar och bråkar ju mer uppmärksamhet får du men om du sköter dig får du mindre uppmärksamhet. Om man gjorde likadant med ett djur så som en hund, katt eller häst skulle man ha ett lynnigt djur. De lärs sig mycket av hur de belönas.

Ärlighet då? Vem har inte varit med om en situation där en person sagt "är jag fin i denna?" när den har provat kläder inför en fest eller funderar på att köpa något nytt plagg i en affär. Lindar du in ditt svar om du inte tycker det var så fint? Säger du rakt ut vad du tycker utan att tänka på om du sårar eller inte? Tycker du att det är värre att personen ser "ful ut" än att du sårar personen? Eller är det bättre att personen får se ful ut om den trivs i klädesplagget? Vad är ett korrekt och gott uppförande? Rövslickeri för att komma långt i karriären? Vad är mest utvecklande för en rörelse att få konstruktiv kritik eller medhåll? Min favoritkanal på tv är tv3. Jag tycker om tex Lyxfällan där folk får självreflektera över sitt beteende. Ibland kan det låta rått men vissa har svårare att förstå och behöver få det "uppkastat" i ansiktet för att förstå vad som är rätt och fel.

Vilket är bäst av att hjälpa/själpa och låta personen gör själv och lära sig? Om du har kuskap/erfarenhet i ett visst ämne och förstår att något kommer gå åt pipsvängen, säger du det då? Är du en paragrafryttare som känner till alla regler och följder eller tycker att man kan bryta mot regler lite då och då? Det har varit en del skriverier om kollektivtrafiken när de låtit eller inte låtit personer få åka med. Vem gör egentligen fel? De som låter personen få åka med utan giltligt färdbevis eller den som inte tillåter det? När personen då blir nekad för 15 gången så blir det en STOR besvikelse, trots att personen som nekar egentligen inte gör något fel utan bara följer reglementet. Vem hjälper någon genom att stjälpa? Jag tror tanken är god att vara slapphänt med reglerna men hjälper det för den som vill göra rätt? Själv uppskattar jag "paragrafryttare" som vet vad de prata om och man får saklig information enligt regelboken. Jag tycker inte om veliga personer som vänder kappan efter vinden. Hur motiverar man att ena personen får åka gratis med inte den andra? Vem tar ansvar för det vid en biljettkontroll? Detta handlar inte bara om kollektivtrafiken utan även i bemötande. En person med kognitiv funktionsnedsättnig brukar kunna göra NÅGOT iaf. Jag tror att en del blir passiviserade om de inte gör de aktiviteter som de KAN göra. Vad är det för liv egentligen att ha en "butler" som gör allt för en? Du behöver aldrig anstränga dig, du behöver aldrig röra dig, du behöver aldrig utvecklas. Låter det inte som ett tråkigt liv?

Som proffesionell försöker man få personer att utvecklas, att klara av att göra saker själv men ibland bara hålla vissa egenskaper i liv (habilitering). Att anpassa samhället är en del. Det finns mycket som inte "förstörs" genom att anpassa! Det är användbart för de flesta med lättlästa instruktioner exempelvis hos Försäkringskassan. Men också att använda sig av ramper och breda dörrar med dörröppnare, inte bara för personer som sitter i rullstol utan även för personer som går med rullator, käpp eller alla med vagn så som barnvagn eller dramaten. För att inte tala om alla som ska leverera varor med en pallyftare! Vem gillar egentligen trappor mer än designers? Men att anpassa för alla funktionshinder är inte lätt. Jag har själv varit med på utvärderingar av den fysiska miljön och olika intressen krockar. En person som har exempelvis tinnitus vill ha en dämpande miljö. för att anpassa till detta kan man hänga upp väggtyger mm. Men för en som är allergisk kan tyger, tavlor osv samla en massa damm och kvalster som är ett problem för den allergiska. En blind person kan vilja ha ljud för att veta var den är så som tex olika ljud vid olika ingångar vid ett köpcentra, men det vill inte personen med tinnitus ha. En person med nedsatt syn kan vilja ha stora kontraster i färger för att se vad som är golv och vägg, vägg eller dörr osv medan andra vill ha så "lugn" miljö med så lite olika färger som möjligt osv. Det är alltså inte alltid så lätt att anpassa så det passar alla och att det dessutom blir estetiskt snyggt.

"Att bemöta alla på samma sätt" låter väl fint? Nä, det tycker inte jag!!! Jag tycker faktiskt att alla ska bemötas efter förmåga! Jag bemöter inte en 5-årig flicka på samma sätt som en 78-årig man. Jag bemöter inte heller mina bästa vänner på samma sätt som en helt främmande person. När jag läste hur en person hade uttrycks sig i en tidskrift så blev jag lite förvånad. Det var en person som uttalade sig om att en person med funktionsnedsättning skulle bemötas på samma sätt som en utan funktionshinder. Jag tycker INTE det. Exempelvis så fick jag reda på att det normalt är 4 års väntetid i lägenhetskön när jag efter ett år började ringa och undra när lägenhetsförslagen skulle börja komma. En person med funktionsnedsättning, särskilt kognitiv, tycker jag borde få möjlihet att få en bostad snabbare. Färdtjänst är ett annat kapitel. De blir visserligen hämtade och lämnade dörr till dörr (oftast) men avgiften tycker jag ska vara jämförbar med att åka med kollektivtrafiken. Varken mer eller mindre. Bemötandet av en färdtjänskund tycker jag inte heller ska vara samma som en "vanlig taxikund". Jag har varit med om färdtjänstkunder som blivit avsläppta på fel ställe för att föraren inte har släppt av på rätt adress.Vem tar då ansvar för en person med kognitiv funktionsnedssättning och som inte hittar hem utan irrar runt eller kommer bort och i värsta fall råkar ut för brott, men föraren hävdar att han släppt av kunden där kunden ville bli avsläppt. Vem är anvarig då för konsekvenserna?

Jag tycker att alla, oavsett begåvningsnivå, ska ha möjlighet att påverka sin situation. Att kunna förmedla sig, ta egna initiativ och att säga vad man tycker om och inte borde vara en rättighet för alla. Här kommer LSS-lagen in. Personer som behöver stöd ska få det. Det kan vara att göra sig förstådd eller att blibemött på ett speciellt sätt. Om en 40-åring ligger på en begåvningsnivå som en ettåring så kan man bete sig vuxet men ändå måste förenkla bemötandet och kommunikationen så det blir förståeligt. Ska DE anpassa sig tills amhället eller samhället anpassas efter dem? Med stöd av kompetent personal kan hindrena bli mindre och färre. Ska anhöriga ta hand om alla som behöver omsorg (äldre, sjuka, barn, personer med funktionsnedsättningar osv) eller samhället? Jag har blandade känslor för detta. Jag tycker att de anhöriga ska få vara just anhöriga och vänner. Jag har varit med om en situation där jag var assistent och där brukaren skulle förklara varför en anhörig inte skulle ta hela biten omsorg. Ett exempel som jag kanske hade tagit var att även när man har en funktionsnedsättning så vill man kunna överraska sin käresta, släkting eller vän. Hur kul är det då att ha med personen som man vill köpa en tex födelsedagspresent till? Då blir det ju ingen överraskning på kalaset! Men brukaren som jag var med tog ett ännu värre exempel: "Om jag vill vara otrogen mot min partner så vill jag ju inte ha med partnern!" LSS-lagen säger att man ska få ha ett liv som alla andra... Det är faktiskt inte olagligt i Sverige att vara otrogen sin partner men att KÖPA sex är olagligt. Jag tyckte hela situationen var pinsam! Delvis exemplet men också att en person måste förklara sig varför man inte villha anhöriga med överallt. Vem vill ha mamma eller pappa med när man är ute och dricker alkohol? Vem vill ha med ett syskon för att hjälpa en tills ängen för att ha sex med någon?

Vem bestämmer vad som är intressant eller ointressant? Det känns som att jag många gånger tycker saker är intressant som andra tycker är ointressant. Men jag drivs att lyssna på en eldsjäl som ivrigt och med entusiasm berättar om sitt intresse. För mig spelar inte intresset i sig så stor roll om bara glöden är stor. Jag kommer ihåg på en tidigare arbetsplats där det var en person som på sin semester cyklade genom Europa. Jag tyckte det var väldigt fascinerande att höra på men vissa andra sa bara elaka/negativa ord om detta. VARFÖR? En person som BARA kan prata om EN sak och samma ord om och om igen kan vara tröttsamt, och det kan jag möta i mitt arbete men samtidigt så är det deras intresse och sätt att söka kontakt och kommunikation. Om man då skojar till det så kan samma historia få olika innebörd istället för att man suckar och låter bli att svara på kommunikationen. Jag tycker att det borde ligga i både sändarens och mottagaren intresse att lära känna varandra för att utveckla relationen. Visst spelar de första 10 minutrarna stor roll, men synen på en människa måste kunna ändras, särskilt när människan själv ändrar sig. Hur "dömer" du personer efter deras intressen? En proffesionell person som dessutom har utbildning, kunskap och erfarenhet om att inte bara bemöta och läsa av personen med funktionsnedsättningen utan också kunna förmedla till andra vad personen vill, tycker om osv. Men allt handlar om att TOLKA i varje situation! Sedan är vi alla olika individer. Lika så personal. Det man tycker om att göra med en person är kanske mindre roligt med en annan. Ett exempel är att titta på fotboll. Visst är det roligare att göra det med andra som tycker om att titta på det? Eller att promenera. Visst är det roligare med någon som själv tycker det är trevligt!? Därför kan en och samma person tolkas som att tycka om eller inte tycka om samma sak för att man helt enkelt tycker om att göra vissa saker med vissa personer!

Jag kan få konstiga blickar både när jag nämner geocaching, Spårvägssällskapet Ringlinien och andra "udda" intressen. Igår blev jag bemött med nyfikenhet och det känns verkligen uppskattande! Hur mycket är vi egentligen intresserade av VARANDRA? Hur väl känner vi varandras egenheter? När jag gick i grundskolan hade jag bara en sak i huvudet: hästar. Jag kunde hålla föredrag hur länge som helst om hästar oavsett om någon var intresserad eller inte. Nu tycker jag det är svårt att prata om något om jag blir bemött av ointresse. Tänk då hur det känns när du själv vill kommunicera men blir bemött med någons om suckar för att det är tionde gången som du säger det på en timme. Kanske "naturligt" men samtidigt ett rop på att vilja kommunicera. Men med begränsade samtalsämnen så blir det lätt enkelspårigt, men att ändå bemötas av intresse är viktigt för att inte sluta kommunicera. Jag har lärt mig att om ingen är intresserad så är det mindre mening att kommunicera och det kan även barn och personer på en lägre begåvningsnivå lära sig. Då slutar man kommunicera. Vems "fel" är det? Vem utvecklas mest - den som får allt severat på silverfat eller den som får göra det själv? "Learning by doing"...

Vad är egentligen att lyckas i livet och komma långt? För mig låter det så mycket om matriella ting, hög inkomst, senaste årsmodellen på bilen, gott ställt (ekonomiskt) men jag förknippar det inte med personlig utvecklig, lycka eller att vara harmonisk.

Oavsett om man är pirat eller antipirat så tycker jag att artister ska få betalt för det arbete de gör/gjort. Men jag förstår inte piraternas logik... Men angående Spotify så kanske jag kan hålla med piraterna att artisterna får för dåligt betalt, men jag har ingen aning om hur detta system fungerar.
Nu för tiden får man höra att Spotify är en “fildelningsdödare”. Men kom igen, liksom, Lady Gaga spelades miljontals gånger och fick… knappt över tusenlappen?! Hur är det okej? Är det helt plötsligt jättebra att artister inte får vettigt pröjs för sitt arbete? Människor runt om luras att tro att de gör artisten en god gärning som inte laddar ner och det är faktiskt riktigt fult.

Och som avslutning... "en riktig man":
- Slår aldrig sin tjej eller kvinna.
- Skyddar sin tjej mot hot och trakasserier.
- Lyfter fram henne i ljuset bland 1000-tals andra tjejer.
- Lyssnar gärna på henne.
- Stöttar henne i hennes sorg och ledsamhet.
- Hjälper henne att utvecklas på hennes vilkor.
- Kallar henne aldrig fitta eller hora.
- Får henne på gott humör och låter henne skratta ofta och mycket.
- Säger de 3 bevingade orden "Jag älskar dej".
- Respekterar henne för den hon är.
- Försöker aldrig förändra henne (det gör hon så bra själv).
- Tillvaratar hennes integritet och värnar om hennes självbild.
- Höjer aldrig rösten till henne, mer än om det blåser ute.
- Låter henne krypa in i famnen när hon är rädd och saknar trygghet.
- Låter sin tjej komma i första rummet.
- Tänker och resonerar med sitt stora huvud. ;-)

PUSS OCH KRAM!