Vi måste sluta näthata!

Det tycker artisterna Molly Sandén och Weeping willows-sångaren Magnus Carlson som nu tar ställning mot de hårda orden på internet med en helt ny låt. "Nu gör vi internet till en schysstare plats", skriver hon på Instagram.
Molly Sandén har många gånger under sin karriär utsatts för näthat. Bland annat berättade hon i SVT:s tv-program "REA" om de fula orden hon mötts av om sig själv i sociala medier.
– Jag kom in på en sida med en chatt-tråd där flera hundra människor hade skrivit om hur äcklig jag var. Det var en sådan chock för mig, jag visste inte ens vilka människorna de här var och varför de hatade mig. Jag började tro att det var något fel på mig och att de hade rätt att skriva så där.

Byggs hatet upp av brist på tolerans, kärlek och acceptans? Bildas hatet av att vi i Sverige hellre ska gnälla, klaga och protestera istället för att anpassa oss till regler och har lätt att skylla på andra än oss själva när vi misslyckas?

Vad vinner vi på att klaga på särskrivning i ett forum för biodlare?

Är det fel att visa kärlek på offentliga platser? Och är det okej att öppet amma på offentliga platser eller inte?

Att anpassa sig efter samhällsregler ligger visst inte i tiden... Man ska protestera och skrika ut att man blir diskriminerad osv. Sen klagar vi på invandrare som inte följer samhällets regler när vi inte är bättre själva...

Vi har tidigare i sommar haft en intensiv debatt om svenska värderingar, vad är det för något? Självklart har inte dessa uppstått i ett tomrum utan vår historia, kontakt med olika människor och kulturer, vår samhällsutveckling präglar idag de värderingar som vi har i Sverige.
Ska vi låta värderingar om alla människors lika värde och respekt för varandra vinna, då behöver vi ta tag i de felaktiga värderingarna. Sätt in extrapersonal. Näringsliv, myndigheter och föreningar får jobba tillsammans med ett aktivt värderingsarbete. Använd piskor och/eller morötter, ja vad som helst, för att markera mot det som är fel och visa på det rätta.
Gör om gör rätt, ta ställning för de svenska värderingarna att alla människor är lika mycket värda och att det inte är den som är utsatt som ska betala priset.

Fira jul och mina värderingar

Mina tankar till detta blogginlägg kom först av debattinlägget av gymnasieeleven Eva Eriksson om att fira julavslutningen i kyrkan... Jag känner igen mig i henne i flera fall: att firandet av skolavslutningar i kyrkan känns enormt förlegat, jag lyssnar till en utomstående präst som utan någon som helst koppling till skolan pratar om den gångna terminen och samtidigt diskret mellan raderna förmedlar kristna värderingar i ett jultal.. Vi sätter våra barn, kanske oförmögna att säga ifrån eller ta ställning till religion, i kyrkan under något så stort för dem som skolavslutning, tycker jag är direkt konstigt. Skolavslutningarna ägde rum på skolgården eller i skolans aula. Ja jag kommer ihåg hur trist det var att sitta i kyrkbänken när prästen predikade eller höll ett tal. Kanske sa rektorn några meningar om att önska oss en bra sommar. Jag tyckte faktiskt det var mysigare på skolgården, hur kallt och blåsigt det än var! Eller i klassrummet. Vem har egentligen emot att vara i skolan på SKOLavslutningen?

Däremot ÄLSKAR jag alla dessa underbara julsånger, oavsett om de är kristna (protestantiska) eller inte. När jag var liten gick jag i söndagsskolan och senare sjöng jag i kyrkans barnkör. Som tonåring var jag med i kyrkans ungdom. Jag gick på julotta med min mamma för att jag tyckte det var mysigt. Inte för att jag är så väldigt religiös men jag tycker att kyrkor är mäktiga och vackra. Ja inte bara de som tillhör Svenska Kyrkan utan även exempelvis moskéer och liknade. Jag är själv döpt, konfirmerad och jag även gifte mig i Svenska Kyrkan. Men det innebär inte att jag vill pracka på andra en religion! Min äldsta son är döpt men inte min yngsta. Min yngsta gick på kyrkans barntimmar när han var i 8-årsåldern men tyckte inte allt prat om Gud och Jesus var roligt (även om aktiviteterna var roliga som bakning, snickeri, måla/teckna osv).

Enligt skollagen ska undervisning vara icke konfessionell. Religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse får inte förekomma. Lagförslaget anser att "enstaka" konfessionella inslag ska vara tillåtna vid skolavslutningar. Deltagande ska vara frivilligt för eleverna.

Jullov är väl knappast något protestantiskt eller? Julen har jag fattat som är hedniskt firande av slakten, därav en massa skinka på julbordet. Och nu när det kommit fram att det räknats fel på Jesu födelse så borde väl hans födelse mer korrekt firas i mars? Ordet jul är väl fornnordiskt av att det dracks så mycket öl vid jul (dricka jul)? För flera tusen år tillbaka hade svenskarna en fest för att "fira" att det var som mörkast, och det är väl därför vi sätter ljus i fönsterna och ljusslingor lite var stans?

Jag firar inte särskilt protestantisk jul... För vad av detta är egentligen kristet påfund, vad är ens SVENSKT? Julbock, marsipan (gärna i grisformat med chokladdoppad ända), renar (varav en med röd mule), tomtenissar som trippar fram på tårna och vill ha gröt, pepparkakor och lussekatter. Julgran och dans runt granen. Granen har ljus och röda blanka kulor och glitter. Och kanske polkagriskäppar, kristyrfigurer och smällkarameller.... Glögg med russin och skållad mandel! Ja och en massa nötter som man knäcker själv, knäck och (is)choklad, och kanske en kryddad snaps precis som vid midsommar? Ja och Tomten och KALLE ANKA är ju ett måste för annars är det inte riktig jul... Ja och all annan underbar julmat som olika sorters sillar, gravad lax, Janssons frestelse, ris á la Malta eller risgrynsgröt osv. (Jag äter måttligt av julskinka, prinskorv och köttbullar).

Levande ljus, kanske en brasa, värme, glädje, gemenskap med släkten, barn, vuxna och äldre som umgås över generationer. Skratt, generositet, längtan, förväntningar, uppskattning, önskningar, vänlighet, trygghet, tradition, stabilitet... DET är jul för mig!

Sen lyssnade jag lite på fredskonserten i Oslo på SVT1. Jag vill ha en tolerant och accepterande värld där vi bryr oss om varandra och visar nyfikenhet, kärlek, empati och omtanke! Där alla har en känsla av samhörighet och sammanhang (KaSam) och känner att de har makt över sitt egna liv och känner delaktighet och medbestämmande.

Jag vill så gärna att mina barn och alla andra ska ha "kristna värderingar": lika värde... Att också djur och samspel med naturen också är viktigt, ja det är nog mer mot buddistisk värdering för INTE harmoniserar jag med vissa bitar i Bibeln som dessa:
2 mos kap 21 som beskriver hur du får äga en slav, hur slaven ska märkas, att du får slå din slav så länge han inte dör med flera saker.
5 mos kap 21 vers 18-23 beskriver hur man ska stena söner som beter sig vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till föräldrarnas ord.
5 mos kap 22 vers 13-21 beskriver hur man ska stena en flicka om man finner henne att inte vara oskuld.
3 mos kap 20 vers 18 säger att om en kvinna och en man ligger med varandra under hennes mens så ska båda utrotas.
5 mos kap 25 vers 11-12 säger att om två män bråkar och en kvinna hjälper sin man som blir slagen och i processen tar tag om den andra manens penis så ska hennes händer huggas av utan skonsamhet.

Nä jag tar nog tillbaka det där om kristna värderingar.. DET VILL JAG INTE HA!
Jag ser längre än vad religion, hudfärg eller namn säger om en person. En av mina bästa vänner är muslim. En annan är katolik. Hm... Jag ser dem inte som mindre värda utan att de som vänner är sååå mycket mer värda än vad deras religion säger om dem.

Integritet?

Vi har alla olika gränser.
Vissa lägger ut bilder på sig själv och andra på facebook och sin blogg, andra vill absolut inte ha några bilder varken på sig själv eller sina barn på "nätet" och på fester kräver att alla lägger undan sina mobiltelefoner med kameror och digitalkameror.

Jag har nog en hög tolerans när det gäller att andra eller jag själv lägger ut bilder, men jag vill iaf vara påklädd. När det gäller mina barn så begränsar jag mina besökare (som man kan göra på facebook) men i endast i undantagsfall lägger ut bilder på mina barn på bloggen eftersom här kan vem som helst läsa...

Nu har jag under några dagar hört folk diskutera sina och andras mediciner helt öppet, bland annat på tåget. De har visserligen inte nämnt personnummer men att ändå diskutera någons medicinering tar mig emot... Skulle jag själv vilja att någon gjorde det om mig mig eller med mig? Nä då tar jag hellre det samtalet lite mer enskilt.

Jag vet ett forum som det varit diskussion om att visa ansikte eller inte. Om man visade häst för hand fick man inte ha med ansiktet men om man red och hade hjälm så fick man...

Sedan kan jag funderar på om just "regeln" med tryckfrihet... Alla fotografer som tar kort på folkhopningar, köer eller något jippo. Jag tror inte de bett om lov att publicera kort på en viss person...

Respekt och acceptans

Vi är alla olika och unika men ändå lika...(?)
Vill alla bli behandlade och bemötta som du själv vill bli bemött?

NEJ!

Det är viktigt att bemöta som den du möter vill bli bemött, INTE så som DU vill bli bemött! En person från Angered möter en från Hovås. De kommunicerar på olika sätt med både sin röst (tonläge, volym, tempo), sitt ordval, kläder, mimik och kroppspråk. Är det "bra" att bemöta en från Angered på samma sätt som man bemöter en från Hovås? Bemöter du en 4-åring, 25-åring, en 50-åring och en 85-åring på samma sätt som du själv vill bli bemött?

Att ställa en kvinna i bikini bredvid en bil är förnedrande, men är det inte förnedrande att sätta profeten Muhammed som en rondellhund när religionen inte tillåter att avbilda sin gud/profet? Är det okej att Vilks trampat på religionen? Bör man inte visa respekt och hänsyn till religiösa personer eller skrifter? Hör det inte till svenskt hyfs? ”Konst” och yttrandefrihet i all ära, men var är respekten? Det mesta provocerar alltid någon. Man kan ifrågasätta syftet och det konstruktiva i att publicera en sådan teckning. Man kan tycka det är fel att provocera en hel folkgrupp i samhället. En publicering av en sådan teckning är att ställa diskussionen yttrandefrihet på sin spets. Vart går egentligen gränsen? Jag tycker att man får stå sitt kast om man provocerar! Man kan inte yttra allt, men alla tänkbara åsikter ska kunna yttras, men man får ta konsekvenserna! När är ironi och satir okej respektive respektlöst? Om en person utnyttjar detta för att provocera, få publicering, bli känd och tjäna en massa pengar på det, är det okej? Alla konstnärer, artister och liknade lever på att få sålt sina alster och få publicering. Bidrar förolämpningar av det allra heligaste till ett bättre stadium för alla människor???

Traditionellt räknar varken judendomen eller kristendomen Muhammed som profet. Dante avbildade i Inferno Muhammed som en "söndrare av religionen" som därför evigt pinas i helvetet. Detta torde vara en ganska ackurat bild av hur Muhammed har betraktats under många århundraden bland judar och kristna. Under 1900-talet bildades emellertid långsamt en annan uppfattning, grundad på större objektivitet och mera exakt forskning. Även om den folkliga uppfattningen av Muhammed fortfarande bär spår av den gamla nidbilden från korstågens tid tenderar mera belästa västerlänningar till att uppfatta honom som en genial härförare och stor politiker, samt också en av världshistoriens största religiösa gestalter. Kristna kämpar fortfarande med frågan om huruvida Muhammed kan anses vara talrör för samme Gud som enligt dem sände Jesus, Messias. Det har framförts att hans budskap i själva verket är ett gammaltestamentligt budskap av rättfärdighet och besinnande av den kommande domen. Enligt denna uppfattning, som bland annat den ortodoxe teologen och filosofen Olivier Clément har förespråkat, skulle Muhammed "andligt talat" komma före Kristus, i en del av världen som behövde en gammaltestamentlig profet, fast han kronologisk talat kom efter honom. Han skulle då kunna uppfattas av kristna som en profet som påminner om domen och om Jesu återkomst. De flesta är dock av uppfattningen antingen att inspirationen kom från annat håll eller att islam är en straffdom över kristendomen.
Bahaier hävdar att Muhammed är en i raden av de "stora själar" som Gud utser till gudsuppenbarelser. Dessa gudomliga uppenbarare framställer Guds vilja för mänskligheten när denna nått ett nytt mognadsstadium. Muhammed betraktas således inte som den siste profeten och senare uppenbarare, som Bahá'u'lláh, anses ha rätt att upphäva religiösa lagar stiftade dem som föregått honom.
Bahá'íerna betraktar Muhammed som Guds ende uppenbarare i Muhammeds religionsordning, vilken avslutades år 1260 enligt muslimsk tideräkning (1844) i och med att Báb framträdde. Muhammed anses särskilt ha riktat sig till de folk i Mellanöstern som inte hade tagit till sig kristendomen och judendomen. Han framträdde i Mekka där klaner och stammar låg i krig med varandra och där laglöshet och kränkning av kvinnor var mycket vanligt. Eftersom Muhammed anses ha övervunnit allt detta och skapat en vidsträckt civilisation under Gud riktar sig hans uppenbarelse till hela mänskligheten.

I vårt samhäller är det mycket av den kristna synen som styr. Jag blir förvånad att nu på 2010-talet har affärer söndagsstängt även vid löningshelg... Skolavslutningar och julspel utspelar sig i Svenska Kyrkan. Här i Kungälv finns blandade härkomster men ändå frågas det inte efter vad man tycker om att vara i Svenska Kyrkan. Många svenskar har gått ut ur kyrkan, men ändå "tvingas" barnen dit. Där jag bodde tidigare fanns knappt (om) någon med utländsk härkomst, ändå frågades det inför varje "kyrkoaktivitet" om vi som föräldrar accepterade det. Det kallar jag för respekt!!! Jag tror att många svenskar är ateister. Ska deras barn tvingas in i kristendomen då? Själv har jag varit "aktiv" både inom Svenska Kyrkan och Pingsrörelsen. Jag gifte mig i kyrkan trots att min man var ateist. Vår son har fått vara med i kyrkan när han själv har valt det. Men han slutade när han ville. Religionsfrihet är jag för, då det relateras till yttrandefrihet och i grunden hör till rätten att tro på det man vill tro på. Men "tro" är också i dagens samhälle vad som är sunt... Kostdiskussionen är också laddad! Cambridge, GI, LCHF, Viktväktarna osv.

Du har säkert hört - och trott på - många av de föreställningar som finns om hälsa, bantning och nyttig mat. Som att ägg är dåligt för kolesterolet, vitt kött är smalare än rött, och att blåbär är ett superbär med mer näring än annan frukt. Frågan är vad som är sant och vad som är falskt.

ett tips, ät bara det du tkr om i måttliga mängder och rör på dig så blir allt bra.. Skabbigt att äta sån mat hela tiden och tro på alla dieter som kommer från USA ren skit egentligen, rent logiskt hur man äter och rör sig. Och om man nu använt mat som ett missbruk så tror jag de rör sig om lite djupare problem och då behöver man nog gå till en psykolog och undersöka varför man tröstäter m.m
Söt utan socker: Får försöka komma på ett vettigt svar under nattens sömn som en person på denna nivå kan förstå...

Anonym: ... försöker övertala om att deras metod är bättre. Det är så sjukt barnsligt! LCHF metoden funkar ju helt uppenbart, och jag förstår inte hur ni kan förneka det! Visst, alla är olika vilket betyder att också olika metoder fungerar på olika människor. Men jag tror knappast att du som lade den kommentaren någonsin varit i hennes kläder, och du har nog ingen aning om hur svårt det faktiskt är. Orden du använde ställde dig inte heller i bättre ljus. "Skabbig". Är det verkligen rätt sammanhang? Och även om du inte menade att vara nedlåtande, så uppfattade åtmindstone jag det så - och det är verkligen inte vad man behöver under en sådan här resa! Verkligen inte vad man behöver någonsin!

Josefine: I mina ögon låter detta som en person som inte vet hur det är att gå upp i vikt. Jag är stor. Och jag har tröstätit. Jag gick upp nästan 20 kilo när jag var 13 år gammal och hamnade i min första deprission. Det var inte lätt att äta rätt och prioritera träning när man hade fullt upp med att försöka överleva dagen. Sen blev jag bättre, hade 25 kilos övervikt som jag satte igång att jobba med för de skulle försvinna. 9 månader tog det. 9 månader av blod svett och tårar. Eftersom jag har problem med mina knän är promenader och sådant ett minne blott. Att gå 200 meter är en kamp för mig. Jag behövde något som hjälpte mig att tappa i vikt utan att behöva träna så himmla mycket. Jag åt en Gi-diet. När jag hade gått ner i vikt, eller ja, trivdes med min kropp var jag lyckligare än någonsin, jag hade självkänsla och att prova kläder var det bästa som fanns!

Jenny: FY vad trist det är med alla negativa människor som ska lägga sig i allting... Varför inte låta var och en följa sin egen diet/väg om man nu hittat en som passar? Varför inte gratulera dig till att du har hittat en metod som fungerar för dig och som du mår bra av?

Jag har många gånger mött personer som inte accepterar olikheter utan tycker att deras åsikter och levnadssätt är det rätta. Jag tycker det är jätteintressant att höra andras åsikter och om deras udda intressen. Jag tycker att ordlekar är roligt och statistik. Men jag tycker dockså det är roligt att vända på statistiken... Flera av mina bekanta är intresserade av tåg och spårvagnar. jag kan inte påstå att jag är det, men det är intressant att lyssna på (i måttlig nivå) när de glöder för sitt intressse. På ett tidigare jobb jag hade så var det en kille som älskade att cykla. han cyklade genom flera länder i Europa. Jag tyckte det var udda och intressant men flera andra gjorde bara narr av honom och idiotförklarade honom för hans intresse. Och det var inte bara det de snackade om utan även att han gillade en tjej i arbetsgruppen. Jag tror inte att jag blivit särbehandlad i vuxen ålder för att jag haft hästintresse, iaf inte negativt, men kan känna att mitt fotointresse kan det göras narr av... Varför startar man skitsnack? Varför inte vara så rak i ryggen att ta det öga mot öga? Jag upplever skitsnack som en gnutta sanning och med mycket tolkning och överdrivenhet och personer som hejjar på som skitsnack... Om ingen lyssnar eller hejjar på så blir det inte skitsnack... Men jag tycker det värsta är när det drabbar andra än den det gäller... Som familj, vänner osv... När det drabba inte bara en själv utan flera vänner vänder ryggen och sprider vidare det utan att veta om vad det handlar om egentligen...

Om man bara tittar i Sverige så finns det många olika kulturer och subkulturer. Vissa lever i miljonhus, har senaste bilmodellen, det senaste inom hemteknik och prioritera ett välbetalt jobb. Sedan finns frånskilda ensamstående föräldrar som kämpar för att få vardagen att gå ihop både med hushållet, ekonomin och barnen. De kan inte ha råd till allt utan prioritera olika. Vissa prioriterar att gå ner i tid, trots deras kanppa ekonomi för att finnas till hands för barnen. Vissa snålar på vardagen för att unna sig mer på helger och semester. Vissa blir anmälda till socialen för att de helt enkelt prioritera på ett annat sätt än vad vissa andra gör. Även om man är gift, bor i hus och har barn prioritera man olika. Vissa älskar att gå på loppisar och köpa gamla saker med historia, vissa prioritera det senaste på marknaden.

Igår var det debatt om pappors rätt till umgänge med sina barn efter en skiljsmässa. De pratade om att många barn inte träffar sina barn efter en skiljsmässa, men inte riktigt VARFÖR. Jag vet barn som inte träffar sina pappor men det har, vad jag vet, i alla fall varit pappans eller barnens val och inte pga att modern motarbetat det. Däremot har jag varit med om att mödrarna verkligen viljat att barnen ska vara mer hos eller åtminstone få hålla kontakten med fadern. Men om FADERN inte vill? Vad gör man då? Hur ser samhället på en pappa som inte vill vara pappa jämfört med en mamma som inte vill vara mamma? Har mammor mer ansvar som förälder än fäder? Varför ifrågasätts en halvdålig mamma mer än en ursel pappa? Jag upplever det som att samhället tar för givet att mammor tar ansvar och att papporna kan VÄLJA om de vill ta ansvar för barnen eller låta bli och köra sitt egna race... Har jag fel? Är det mer accepterat att en pappa inte har tid eller är onykter och inte kan hämta sitt barn än en mamma? Jag kan förstå att som ensamstående förälder kan det vara svårt att få till tiden ändå tycker jag att det är just de som är MEST engagerade som föräldrar och samhällsmedborgare. VARFÖR?

Ibland kan jag ses som provocerande. Det är inte meningen att någon ska ta illa vid sig utan mer tänka till att det finns olika sätt att se på saker och ting. Det finns en baksida på ALLT! För även om majoriteten tycker något behöver inte det vara det rätta. Vi gjorde ett test i skolan. Majoriteten hade ett svar, bland annat jag själv. TVÅ hade det rätta svaret men eftersom majoriteten tyckte något annat så försökte majoriteten övertala de två att ändra sig, eller åtminstone få en förklaring till varför de tyckte som de gjorde. Men varför ifrågasätts inte majoritetens beslut?

Är det okej att kasta sten i glashus? Jag tycker det. Bara man är saklig. Men då får man också stå för konsekvenserna att själv bli ifrågasatt. Om man ritar en rondellhund á la Muhammed och man VET att enligt religionen ska man inte avbilda Muhammed och religionen tycker att hundar är smutsiga djur så får man väl stå för att få en massa muslimer efter sig. Visserligen handlar det inte om att han själv sitter i ett glashus utan jag tror att Vilks trivs med all uppståndelse. Men om jag själv kritiserar andra får jag vara beredd på att själv bli kritiserad. Saklig kritik är jag inte emot och särskilt inte om den ställs direkt till mig och inte via omvägar...

Intressant veckoslut!

I torsdags gick jag och sonen på husvisning. Jag tyckte det var helt underbart! Ungefär lika nära City Gross som nu, men åt andra hållet. Underbar utsikt mot älven på baksidan av huset. Det skulle vara visning även på lördagen så jag mailade till mäklaren och fick svaret att det var sålt. De hade fått ett bud på 3,1 miljoner direkt. För mig var det PERFEKT! Fanns massa kragar för odling...

När jag frågade sonen vad han tyckte så tyckte han att det var bättre att bo där än i lägenhet men att det var ändå bättre med det jag kollade på (ensam) i tisdags. Hm... Han var inte ens med då. Men jag hade visat bilder men jag uteslöt det eftersom det var liiiiten tomt, för liten och dessutom parhus. Men så sa min son att det var för att det var i flera våningar. BRAVO! Jag blev imponerad av att han kunde förklara varför han ansåg att det vara bättre med det ena än det andra även om han inte hade sett det. IMPONERAD!!! Han har annars svårt för att värdera och reflektera. Okej... då fick jag en sak till på önskelistan - inte enplans! ;-)

I fredags jobbade jag sent och det ösregnade i Mölndal så min omtänksamma pojkvän hämtade mig. Min son var på LSS-läger och alla läger under våren är planerade på sådana fredagar då jag jobbar!!! *suck* Det fick bli samma lösning denna gång...

Tur att jag har ett socialt nätverk här!! Vad skulle jag göra utan goda vänner!? Jag är så glad för att jag flyttade till Ytterby 2007! Väl hemma hos pojkvännen så av med alla blöda kläder och försöka få upp värmen. Jag är lite ledsen för min favoritjacka har gått sönder. Jag har verkligen haft den mycket i vinter. Och den är perfekt nu även till våren.

Under lördagen tog jag mig en promenad. Jag var ute i över tre timmar tror jag. Jag började att gå och titta på cyklar... Hittade två som kanske kan passa min son. Ena för två tusen och andra för fyra tusen. Den för fyra var 29" och det var ju en stor fördel. Hade nog allt tekniskt som min son kan önska i form av fjädring mm också. Men prisskillnaden är ju ändå två tusen... hm... Får fundera på ekonomin lite... Men eftersom minstingen är ca 185 cm och lär växa en del till så... Ja han behöver nog 29"...

Jag fortsatte promenaden utmed Kungälvsvägen och Enekullsvägen. Motvind och tårarna rann, inte bara för blåsten. Jag tänkte alldeles för mycket. Jag såg ett hus med tillsaluskylt. Det var nog huset som pojkvännen pratat om... Jag tyckte tomten såg liten ut.

Gick vidare, uppåt Klevevägen. Nu hade jag medvind. Efter backkrönet gick jag in i skogen. Jag plockade lite barr och la i mitt vatten. Det gör vattnet lite syrligt. Jag passerade flera orienteringsskärmar, eller rättare sagt skyltar.

När jag gått en bit i skogen kände jag igen mig. Då var jag på en stig som jag gått på flera gånger men aldrig ensam. Vi brukar vara minst fyra, men vi har varit sju nån gång. Anledningen till att jag gick ensam var ju för att sonen var på läger och att särbon är pollenallergisk. Hasseln är igång nu. Men jag ville inte sitta inne hel dagen.

När jag ser omkullfallna träd får jag lust att fatta galopp och med ett språng flyga över... Ja jag saknar det ibland. Jag är lite hästskadad... Eller om det är abstinensen som kommer smygande efter alla år utan hästar. Jag abstinensen blir inte mindre för att vi på jobbet pratar om att börja rida... Ja ja...

Jag satte mig vid dammen en stund och tittade på gräsänderna. Det var tre par. Funderade på om jag skulle gå via svärföräldrarna men kände att det skulle vara en risk att "fastna" där då... ;-)

När jag suttit där ett tag så kom en man i röd jacka. Han beklagade sig för att ungdomarna förstört grillstugorna. Han tyckte att räkningen skulle skickas till föräldrarna. Jag sa emot honom. Det tyckte INTE jag. Jag tycker det är bättre att ungdomarna själva får sota för vad de gjort. "Learning by doing" har fungerat för mina barn. Om de har kladdat ner får de helt enkelt städa. Om då ungdomarna förstör får de väl laga och klottersanera. Vad hjälper det att skicka till föräldrarna??

Och förresten hur visste han att det varit ungdomar och inte fulla vuxna? Fniss... tänk om min pappa hade fått en räkning för om jag gjort något olagligt! ;-) Nä det tror jag inte hjälper något. Och om det hände mig skulle jag kanske bli en ännu sämre förälder....

Gubbens åsikter tolkade jag lite som sverigedemokratiska samtidigt som han var konservativ och var även emot datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Alla nymodigheter var nog djävulens verk... Visst kan jag hålla med om att alla maskiner förstör till viss den men samtidigt så kan de också hjälpa! Jag ser nog hellre att mina barn sitter vid datorn och spelar och tjattar med vänner än går och klottrar och förstör.

Gubben pratade om Amanda. Jag berättade att hon nu är borta. Han hade visst matat henne och fåren när han promenerat förbi. Jag sa att jag trodde det nog var två månader sen eller nåt. Han visste att hon var gammal.

Jag gick med honom en bit. Han guidade mig. Jag pratade också om att jag tänkte ta en promenad imorgon med och eventuellt via vattentornet. Han beskrev vägen. Jag skulle bara gå rakt fram och följa det röda gruset. Min särbo ringde och frågade var jag var... Maten väntade på mig. Medan jag varit ute på promenad hade han handlat och lagat mat. Men när jag gick låg han och sov.

På söndagen vaknade jag av att det var ljust i sovrummet vid 6-tiden. Jag somnade om. Vaknade då och då... De senaste månaderna har jag flera gånger haft drömmar då jag åker färja. Jag vet inte vad det betyder! Annars brukar jag kunna spåra mina drömmar till saker som jag tänkt på dagen innan.

Min Särbo ville att jag skulle fixa lunchen. Men inte gjorde jag det så han ville ha det... :-P Till mig själv gjorde jag någon omelettröra med chilikalkon, paprika, morot, tomatpuré och självklart ägg. När jag stod och fixade maten drömde jag mig bort. Tänkte på ett ex som det var väldigt trevligt att laga mat med...

Eftersom jag var hemma hos pojkvännen pysslade jag om hans växter. Han bad om att jag skulle göra det. Jag brukar göra det...
Jag hade kollat en del på hus... Det är tre som är lite intressanta just nu... Alla under tre miljoner men minst en går nog över.

Tio i tre gick jag från pojkvännen och skulle hämta sonen från lägret. Det blev promenaden hem. Jag erbjöd sonen att få ta bussen hem men han tackade nej. Som jag väntade mig. Men jag vill inte sluta hoppas att han en dag vågar åka själv. Det blev avslag på färdtjänstansökan. Hans pappa har berättat att han också undviker att åka kollektivt. Ja de har samma diagnos båda två. Men mitt mål är ändå att min son ska bli lite mer självständig.

Gubbens vägbeskrivning var jättebra! Vi hittade! Och det var en riktig bra väg att ta hem, slippa all asfalt. Dessutom kom vi till huset som var till salu. Jo den hade nog en del gräsmatta på baksidan iaf... Hm... men jag vet inte när det ska vara visning... Vi tog Hollandstigen ner till Preem. Där var en massa flygfän - myggor? knott? Jag vet inte...

När jag kom hem såg jag på hemnet att vi idag missat en visning av ett annat hus jag ville tittat på. *suck*

Ny våldtäcktsdrog som steriliserar offret?

Hej alla föräldrar och alla andra som bryr sig om alla barn och ungdomar.

Enligt polis och sjukhus blev en kvinna kidnappad från en nattklubb och våldtagen flera gånger sedan övergiven. Hon kom inte ihåg vad som hände men försöker fortfarande avslöja våldtäktsmännen. Tillsammans med våldtäktsdrogen Rohypnol fanns spår av Progesterex, som är ett litet steriliseringspiller. Preparatet används nu av våldtäktsmän i samband med fester, för att våldta och sterilisera sina offer.

Progesterex fås hos veterinär för att sterilisera större djur. Ryktet säger att progesterex som används med Rohypnol kallas för 'date rape drug' Det som gäller för progesterex är samma som för Rohypnol, den ska ner i tjejens drink.

Preparatets verkan är inte tillfällig utan permanent! Progesterex är utvecklat för sterilisering av hästar! Den kvinna eller hona som tar preparatet kommer aldrig att kunna få barn!

Sprid det här till alla du känner - speciellt tjejer!
Akta dig när du är ute - låt inte din drink stå utan att du håller ett öga på den. Gör en ansträngning och vidarebefordra detta meddelande till alla du känner. Och killar, berätta historien för de tjejer som du känner.

Birgitta Olofsson
Sjuksköterska, doktorand
Umeå Universitet

Om detta är en påhittad drog eller inte vet jag inte, men det finns ju preparat för kemisk kastrering. Finns det även för kemisk sterilisering? I vilket fall som helst kan det fortfarande vara bra att aldrig lämna sin drink! Det finns idioter som utnyttjar andra på ett hemskt sätt!

Integritet

Vad betyder det ordet för dig?
Och var din gräns?

Egen integritet - handlar om egna känslor som går att kränka. En känsla av okränkbar rätt till vad en individ uppfattar som sin egen personlighetssfär det vill säga den del av sitt liv som personen själv kan bestämma över och ha fredad (tankar, känslor, tro, egen kropp, sina saker, eget utrymme, etc).

Personlig integritet - är ett rättsligt begrepp. Denna är skyddad genom lag och kränkning av den ses således som ett brott.Ett begrepp som används i rättsliga sammanhang men ännu inte är definierat i svenska lagen.[1] I antologin utgiven av Rättsfonden, 1980 försöker man i stället räkna upp vilka handlingar som kan anses bryta mot någons personliga integritet. Personlig integritet berör bl.a. sekretessfrågor i Personuppgiftslagen men reglerar också tidningsbranschens pressetik. Den handlar om vilket slags personlig information som skall skyddas och innebär rätten till "... åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser" (se Europakonventionen).
I lagen verkar det inte göras någon distinktion mellan begreppen brott, kränkningar, intrång och överträdelser mot den personlig integriteten. ”Personlig integritet” likställs ofta med: integritet, privat sfär, enskild sfär, personlighetssfär, privatliv osv. Vad som än menas med begreppet i rättsliga sammanhang används det till att precisera vad den enskilde har rätt att få skydd till. Det skydd som staten kan erbjuda sammanfaller inte nödvändigtvis med det skydd som den enskilde har behov av och förväntar sig att få.

Vem får se dig naken?
Vem får vidröra din kropp?
Vad får dig att känna dig kränkt?

Jag vill gärna ha mitt hem i fred... Det är "familjens borg"... Jag kan bjuda hem vänner på middag, men ändå ser jag det mycket som mitt "revir".

Jag är oftast öppen med mina tankar, men vissa saker som egna erfarenheter (om de inte är professionella då) vill jag ha för mig själv. Jag kan vara öppen med delar om min hälsa men jag säger sällan allt.

Jag kan bada naken med vänner, men om jag inte känner mig trygg så har jag helst kläder på mig. Jag tror inte det finns någon kvinna som TYCKER OM att gå till gynekologen och lägga sig i den stolen som är totalt utlämnade av det mest privata. Jag gör det väl utan att spänna mig men får tänka på något annat för att försöka förtränga vad jag gör. Jag tycker även jag är lite obekväm med att klä av mig och duscha i offentliga duschar så som i badhus... För mig spelar det mindre roll om det är män eller kvinnor, det är mer att jag måste vara naken med andra som jag inte känner... Att vara naken med nära vänner har jag däremot inte så mycket emot.

Några som pratat mycket om integritet de senaste åren är Piratpartiet. Ett parti som jag AAAALDRIG kommer rösta på! Jag har faktiskt inget emot att filmas på offentliga platser. Däremot skulle jag inte vilja ha "offentliga kameror" i mitt hem... Men övervakningskameror vid fölning eller sovande barn tycker jag att man som djurägare/förälder kan ha rätt till. Men för att stoppa brottslighet... hm... var går gränsen för att sätta stopp för brottslingar? Är det okej att avlyssna privata samtal eller någons hem? Är det fel eller rätt att ha kameror i samhället som på bussar mm? Jag vet vad jag tycker och delvis därför kommer jag ALDRIG rösta på PP.

Falkvinge

Jaha.. då ska han inte längre vara ledare för det parti som han var med att starta upp.

Rätten att titta på barnporr blev en illustration där det många upplevde som försvar från Falkvinges sida satte hela partiet i knipa. Om jag minns rätt satte man sig då ner och skrev om valmanifest och "sjökort". Sedan dess har inte mycket hörts, sett till mediabilden. Att beskedet om Rick Falkvinges avgång skulle komma var mycket väntad men kanske ett halvår senare än jag gissade direkt efter uttalandet om partiets syn på "informationsfrihet". Falkvinge hade ju långt tidigare gjort en del tveksamma uttalanden som borde ha lett till funderingar: ett om att partiet till lokala förtroendeuppdrag sökte den "allra skarpaste hjärnorna".

Ricks/Dicks/Rickards uttalande om att inte stagnera sig själv eller partiet kan jag förstå... Han tänker mycket på utveckling. Jag ser honom som en rastlös person som glöder för det han håller på med och har gärna hundra bollar i luften samtidgt och tjänar bra med pengar på det... Men samtidigt så lever inte i överflöd. Han åker tåg och drar sin stora resväska själv...

Den 1 januari 2011 fyllde Piratpartiet fem år. Dagen markerades särskilt med att partiets grundare och partiledare, Rick Falkvinge, har valt att lämna posten som partiledare.
– Det har varit fem fantastiska år och jag känner mig mycket nöjd, säger Falkvinge. Men om man gör samma jobb för länge börjar man stagnera. Jag känner att jag har gjort det jag kunnat på partiledarposten, men jag har mycket kvar att ge både i partiet och för piratrörelsen i stort och det är dags för nästa steg. Falkvinge kommer att finnas kvar i partiets ledning, men planerar i huvudsak att fokusera på att sprida piratideologin vidare i Europa.
– Jag har tidigare bland annat tvingats tacka nej till flera internationella föreläsningsuppdrag på grund av tidsbrist, men nu blir det ändring på det, fortsätter Falkvinge. Piratrörelsen växer, det är viktigt att de här frågorna även tacklas internationellt och jag har massor av erfarenhet att ta med mig ut utanför den svenska arenan.

Rick Falkvinge skapade den första januari 2006 en hemsida kallad www.piratpartiet.se. På bara några månader lyckades Falkvinge få ihop tillräckligt med medlemmar och röster för att kunna registrera Piratpartiet formellt hos Valmyndigheten.

I valet till EU-parlamentet 2009 fick Piratpartiet över 7 procent, men i riksdagsvalet i höstas gick det sämre, partiet fick lite över en halv procent.

– Valresultatet har inget att göra med varför jag avgår. Jag känner att jag börjar stagnera och därför vill jag lämna, säger Rick Falkvinge.

Vad kommer då Anna göra får PP?

När fick du veta att Rick Falkvinge skulle sluta?
– Jag har vetat det i flera månader.

Blir det några förändringar med dig som partiledare?
– Ja. De flesta i vår ledning har en teknisk bakgrund medan jag har en humanistisk erfarenhet från bokförlagsbranschen. Piratpartiet har förut haft en mer teknisk framtoning. Så jag hoppas att jag kan föra in lite mer hjärta i piratpolitiken, visa på vad vår politik betyder i människors vardag, säger Anna Troberg.

Men HJÄRTA och PP ser jag inte riktigt som samma sak... För mig är "hjärta" familjeliv, lyssna på varandra, trygghet, obrottslighet, ärlighet osv... hm... Jag vet en gång då Falkvinge uttalade sig något om att kunna stänga om sig och vara i fred... Då tänkte jag att det är tur att han inte har barn!!!!

Tidigare artiklar hos DN om Falkvinge...

Här kommer GAMLA kort... (tryck på länken för att se)

kort 1
kort 2
kort 3
kort 4
kort 5
och slutligen...

Många tankar

Ord tolkas så olika... Vad innebär ordet lojalitet för dig? Rättvisa? Ärlighet? Hjälpsam? I olika familjer och grupper betyder lojalitet olika. Det skrivs ibland i nyheterna om poliser som håller varandra om ryggen och poliser som anmäls men sedan läggs det ned. Får poliserna bryta mot vissa brott för att kunna uppklara andra eller för att sätta fast någon? Inom familjen kan lojalitet innebära att man stöttar och hjälper utan att ifrågasätta om det är riktigt eller inte. Familjen har alltid rätt, även när den har fel. Jag är uppvuxen med "den som är med på leken får leken tåla" och fått höra "vad gjorde du då?" när jag var ledsen och gick till mamma och grät. Det är sällan ENS fel att två träter och om jag bråkat med mina syskon så är det inte ju inte bara deras fel. Jag kanske bråkade tillbaka eller kanske till och med startade det.

Är det rätt eller fel att bara trösta utan att ifrågasätta och ta reda på vad som hänt och tala om vad som är "rätt och fel"? När min (nu) tonårsson gick på dagis så var det mycket "hysteri" runt "pedofilen i Karlstad". Personalen vågade knappt ta i barnen eller säga till dem för att de hade rädla att bli anmälda. Men det barn som bråkade mest fick mest tid då det fick bli egna aktiviteter med det barnet. Vad lär sig då detta barnet (och alla de andra som ser det)? Att ju mer du gapar och bråkar ju mer uppmärksamhet får du men om du sköter dig får du mindre uppmärksamhet. Om man gjorde likadant med ett djur så som en hund, katt eller häst skulle man ha ett lynnigt djur. De lärs sig mycket av hur de belönas.

Ärlighet då? Vem har inte varit med om en situation där en person sagt "är jag fin i denna?" när den har provat kläder inför en fest eller funderar på att köpa något nytt plagg i en affär. Lindar du in ditt svar om du inte tycker det var så fint? Säger du rakt ut vad du tycker utan att tänka på om du sårar eller inte? Tycker du att det är värre att personen ser "ful ut" än att du sårar personen? Eller är det bättre att personen får se ful ut om den trivs i klädesplagget? Vad är ett korrekt och gott uppförande? Rövslickeri för att komma långt i karriären? Vad är mest utvecklande för en rörelse att få konstruktiv kritik eller medhåll? Min favoritkanal på tv är tv3. Jag tycker om tex Lyxfällan där folk får självreflektera över sitt beteende. Ibland kan det låta rått men vissa har svårare att förstå och behöver få det "uppkastat" i ansiktet för att förstå vad som är rätt och fel.

Vilket är bäst av att hjälpa/själpa och låta personen gör själv och lära sig? Om du har kuskap/erfarenhet i ett visst ämne och förstår att något kommer gå åt pipsvängen, säger du det då? Är du en paragrafryttare som känner till alla regler och följder eller tycker att man kan bryta mot regler lite då och då? Det har varit en del skriverier om kollektivtrafiken när de låtit eller inte låtit personer få åka med. Vem gör egentligen fel? De som låter personen få åka med utan giltligt färdbevis eller den som inte tillåter det? När personen då blir nekad för 15 gången så blir det en STOR besvikelse, trots att personen som nekar egentligen inte gör något fel utan bara följer reglementet. Vem hjälper någon genom att stjälpa? Jag tror tanken är god att vara slapphänt med reglerna men hjälper det för den som vill göra rätt? Själv uppskattar jag "paragrafryttare" som vet vad de prata om och man får saklig information enligt regelboken. Jag tycker inte om veliga personer som vänder kappan efter vinden. Hur motiverar man att ena personen får åka gratis med inte den andra? Vem tar ansvar för det vid en biljettkontroll? Detta handlar inte bara om kollektivtrafiken utan även i bemötande. En person med kognitiv funktionsnedsättnig brukar kunna göra NÅGOT iaf. Jag tror att en del blir passiviserade om de inte gör de aktiviteter som de KAN göra. Vad är det för liv egentligen att ha en "butler" som gör allt för en? Du behöver aldrig anstränga dig, du behöver aldrig röra dig, du behöver aldrig utvecklas. Låter det inte som ett tråkigt liv?

Som proffesionell försöker man få personer att utvecklas, att klara av att göra saker själv men ibland bara hålla vissa egenskaper i liv (habilitering). Att anpassa samhället är en del. Det finns mycket som inte "förstörs" genom att anpassa! Det är användbart för de flesta med lättlästa instruktioner exempelvis hos Försäkringskassan. Men också att använda sig av ramper och breda dörrar med dörröppnare, inte bara för personer som sitter i rullstol utan även för personer som går med rullator, käpp eller alla med vagn så som barnvagn eller dramaten. För att inte tala om alla som ska leverera varor med en pallyftare! Vem gillar egentligen trappor mer än designers? Men att anpassa för alla funktionshinder är inte lätt. Jag har själv varit med på utvärderingar av den fysiska miljön och olika intressen krockar. En person som har exempelvis tinnitus vill ha en dämpande miljö. för att anpassa till detta kan man hänga upp väggtyger mm. Men för en som är allergisk kan tyger, tavlor osv samla en massa damm och kvalster som är ett problem för den allergiska. En blind person kan vilja ha ljud för att veta var den är så som tex olika ljud vid olika ingångar vid ett köpcentra, men det vill inte personen med tinnitus ha. En person med nedsatt syn kan vilja ha stora kontraster i färger för att se vad som är golv och vägg, vägg eller dörr osv medan andra vill ha så "lugn" miljö med så lite olika färger som möjligt osv. Det är alltså inte alltid så lätt att anpassa så det passar alla och att det dessutom blir estetiskt snyggt.

"Att bemöta alla på samma sätt" låter väl fint? Nä, det tycker inte jag!!! Jag tycker faktiskt att alla ska bemötas efter förmåga! Jag bemöter inte en 5-årig flicka på samma sätt som en 78-årig man. Jag bemöter inte heller mina bästa vänner på samma sätt som en helt främmande person. När jag läste hur en person hade uttrycks sig i en tidskrift så blev jag lite förvånad. Det var en person som uttalade sig om att en person med funktionsnedsättning skulle bemötas på samma sätt som en utan funktionshinder. Jag tycker INTE det. Exempelvis så fick jag reda på att det normalt är 4 års väntetid i lägenhetskön när jag efter ett år började ringa och undra när lägenhetsförslagen skulle börja komma. En person med funktionsnedsättning, särskilt kognitiv, tycker jag borde få möjlihet att få en bostad snabbare. Färdtjänst är ett annat kapitel. De blir visserligen hämtade och lämnade dörr till dörr (oftast) men avgiften tycker jag ska vara jämförbar med att åka med kollektivtrafiken. Varken mer eller mindre. Bemötandet av en färdtjänskund tycker jag inte heller ska vara samma som en "vanlig taxikund". Jag har varit med om färdtjänstkunder som blivit avsläppta på fel ställe för att föraren inte har släppt av på rätt adress.Vem tar då ansvar för en person med kognitiv funktionsnedssättning och som inte hittar hem utan irrar runt eller kommer bort och i värsta fall råkar ut för brott, men föraren hävdar att han släppt av kunden där kunden ville bli avsläppt. Vem är anvarig då för konsekvenserna?

Jag tycker att alla, oavsett begåvningsnivå, ska ha möjlighet att påverka sin situation. Att kunna förmedla sig, ta egna initiativ och att säga vad man tycker om och inte borde vara en rättighet för alla. Här kommer LSS-lagen in. Personer som behöver stöd ska få det. Det kan vara att göra sig förstådd eller att blibemött på ett speciellt sätt. Om en 40-åring ligger på en begåvningsnivå som en ettåring så kan man bete sig vuxet men ändå måste förenkla bemötandet och kommunikationen så det blir förståeligt. Ska DE anpassa sig tills amhället eller samhället anpassas efter dem? Med stöd av kompetent personal kan hindrena bli mindre och färre. Ska anhöriga ta hand om alla som behöver omsorg (äldre, sjuka, barn, personer med funktionsnedsättningar osv) eller samhället? Jag har blandade känslor för detta. Jag tycker att de anhöriga ska få vara just anhöriga och vänner. Jag har varit med om en situation där jag var assistent och där brukaren skulle förklara varför en anhörig inte skulle ta hela biten omsorg. Ett exempel som jag kanske hade tagit var att även när man har en funktionsnedsättning så vill man kunna överraska sin käresta, släkting eller vän. Hur kul är det då att ha med personen som man vill köpa en tex födelsedagspresent till? Då blir det ju ingen överraskning på kalaset! Men brukaren som jag var med tog ett ännu värre exempel: "Om jag vill vara otrogen mot min partner så vill jag ju inte ha med partnern!" LSS-lagen säger att man ska få ha ett liv som alla andra... Det är faktiskt inte olagligt i Sverige att vara otrogen sin partner men att KÖPA sex är olagligt. Jag tyckte hela situationen var pinsam! Delvis exemplet men också att en person måste förklara sig varför man inte villha anhöriga med överallt. Vem vill ha mamma eller pappa med när man är ute och dricker alkohol? Vem vill ha med ett syskon för att hjälpa en tills ängen för att ha sex med någon?

Vem bestämmer vad som är intressant eller ointressant? Det känns som att jag många gånger tycker saker är intressant som andra tycker är ointressant. Men jag drivs att lyssna på en eldsjäl som ivrigt och med entusiasm berättar om sitt intresse. För mig spelar inte intresset i sig så stor roll om bara glöden är stor. Jag kommer ihåg på en tidigare arbetsplats där det var en person som på sin semester cyklade genom Europa. Jag tyckte det var väldigt fascinerande att höra på men vissa andra sa bara elaka/negativa ord om detta. VARFÖR? En person som BARA kan prata om EN sak och samma ord om och om igen kan vara tröttsamt, och det kan jag möta i mitt arbete men samtidigt så är det deras intresse och sätt att söka kontakt och kommunikation. Om man då skojar till det så kan samma historia få olika innebörd istället för att man suckar och låter bli att svara på kommunikationen. Jag tycker att det borde ligga i både sändarens och mottagaren intresse att lära känna varandra för att utveckla relationen. Visst spelar de första 10 minutrarna stor roll, men synen på en människa måste kunna ändras, särskilt när människan själv ändrar sig. Hur "dömer" du personer efter deras intressen? En proffesionell person som dessutom har utbildning, kunskap och erfarenhet om att inte bara bemöta och läsa av personen med funktionsnedsättningen utan också kunna förmedla till andra vad personen vill, tycker om osv. Men allt handlar om att TOLKA i varje situation! Sedan är vi alla olika individer. Lika så personal. Det man tycker om att göra med en person är kanske mindre roligt med en annan. Ett exempel är att titta på fotboll. Visst är det roligare att göra det med andra som tycker om att titta på det? Eller att promenera. Visst är det roligare med någon som själv tycker det är trevligt!? Därför kan en och samma person tolkas som att tycka om eller inte tycka om samma sak för att man helt enkelt tycker om att göra vissa saker med vissa personer!

Jag kan få konstiga blickar både när jag nämner geocaching, Spårvägssällskapet Ringlinien och andra "udda" intressen. Igår blev jag bemött med nyfikenhet och det känns verkligen uppskattande! Hur mycket är vi egentligen intresserade av VARANDRA? Hur väl känner vi varandras egenheter? När jag gick i grundskolan hade jag bara en sak i huvudet: hästar. Jag kunde hålla föredrag hur länge som helst om hästar oavsett om någon var intresserad eller inte. Nu tycker jag det är svårt att prata om något om jag blir bemött av ointresse. Tänk då hur det känns när du själv vill kommunicera men blir bemött med någons om suckar för att det är tionde gången som du säger det på en timme. Kanske "naturligt" men samtidigt ett rop på att vilja kommunicera. Men med begränsade samtalsämnen så blir det lätt enkelspårigt, men att ändå bemötas av intresse är viktigt för att inte sluta kommunicera. Jag har lärt mig att om ingen är intresserad så är det mindre mening att kommunicera och det kan även barn och personer på en lägre begåvningsnivå lära sig. Då slutar man kommunicera. Vems "fel" är det? Vem utvecklas mest - den som får allt severat på silverfat eller den som får göra det själv? "Learning by doing"...

Vad är egentligen att lyckas i livet och komma långt? För mig låter det så mycket om matriella ting, hög inkomst, senaste årsmodellen på bilen, gott ställt (ekonomiskt) men jag förknippar det inte med personlig utvecklig, lycka eller att vara harmonisk.

Oavsett om man är pirat eller antipirat så tycker jag att artister ska få betalt för det arbete de gör/gjort. Men jag förstår inte piraternas logik... Men angående Spotify så kanske jag kan hålla med piraterna att artisterna får för dåligt betalt, men jag har ingen aning om hur detta system fungerar.
Nu för tiden får man höra att Spotify är en “fildelningsdödare”. Men kom igen, liksom, Lady Gaga spelades miljontals gånger och fick… knappt över tusenlappen?! Hur är det okej? Är det helt plötsligt jättebra att artister inte får vettigt pröjs för sitt arbete? Människor runt om luras att tro att de gör artisten en god gärning som inte laddar ner och det är faktiskt riktigt fult.

Och som avslutning... "en riktig man":
- Slår aldrig sin tjej eller kvinna.
- Skyddar sin tjej mot hot och trakasserier.
- Lyfter fram henne i ljuset bland 1000-tals andra tjejer.
- Lyssnar gärna på henne.
- Stöttar henne i hennes sorg och ledsamhet.
- Hjälper henne att utvecklas på hennes vilkor.
- Kallar henne aldrig fitta eller hora.
- Får henne på gott humör och låter henne skratta ofta och mycket.
- Säger de 3 bevingade orden "Jag älskar dej".
- Respekterar henne för den hon är.
- Försöker aldrig förändra henne (det gör hon så bra själv).
- Tillvaratar hennes integritet och värnar om hennes självbild.
- Höjer aldrig rösten till henne, mer än om det blåser ute.
- Låter henne krypa in i famnen när hon är rädd och saknar trygghet.
- Låter sin tjej komma i första rummet.
- Tänker och resonerar med sitt stora huvud. ;-)

PUSS OCH KRAM!

våldtäktskondom?

Tror du att du kommer bli våldtagen? Sätt då in Rape-axe–kondomen!
Den sätts in ungefär som en tampong och har vassa tandliknande krokar på insidan. Om en man sedan penetrerar kvinnan fastnar krokarna i mannens penis.
När den väl har fastnat kan kondomen bara tas bort av läkare. Tanken är att våldtäktsmän ska söka sig till sjukhus där de kan gripas av polisen.
– Den gör ont, han kan inte kissa eller gå när den när på. Om han försöker ta bort den klämmer den åt ännu hårdare
Den skyddar dig inte ifrån att bli våldtagen, men förhoppningsvis kan våldtäktsmän gripas och förhindras att vålta fler. Men vad jag förstått är den bara till för vaginalt bruk...

Kopiering - undervisning

Lärarnas rätt att kopiera regleras av ett speciellt avtal som tecknats med Bonus Presskopia. Detta innebär att en lärare får kopiera 15 % av ett verk, dock inte mer än 15 sidor, för utdelning till studenterna. Materialet får endast vara komplement till de ordinarie förlagsutgiven kurslitteratur. Om man behöver kopiera mer än avtalat, måste man kontakta samtliga rättighetsinnehavare!

Om du fått tillstånd att lägga ut material på Disco, måste du vid filen ange:

•Vem som gett tillstånd och på vilket sätt (mail, telefon etc)
•När du fick tillståndet och för vilken tidsperiod tillståndet gäller
Böcker från ILKA förlagsprodukter AB, Förlagshuset Wasa och Wasa Music AB, omfattas inte av kopieringsavtalet och kopiering ur dessa böcker är alltså förbjudet!!

För mycket kopiering innebär dryga böter. Det kan vara bra att veta att lärare som lägger fram en bok och säger till sina studenter att kopiera, gör sig skyldiga till avtalsbrott!

Skaffa djur som man inte tar hand om?

Jag förstår mig inte på personer som bara VILL HA saker... Saker som de inte är i behov av, är inte kunniga om att ta hand om eller är inte intresserade av att ha det egentligen... Jag tycker egentligen att jag själv är dum som har en bil. Jag är ointresserad av bilar, men det har varit mitt transportmedel till jobbet för att slippa gå upp 04:15. Så jag kan väl iaf åtminstone säga att jag varit i behov av den... Nu har jag knappt använt den på någon månad. Men ibland så behöver jag bil, men då får jag låna...

Men personer som skaffat sig levande djur, och redan från början vet om att de inte kommer följa Sveriges rikes lagar och regler, ska de verkligen skffa djur? Sådan vill jag själv inte vara. Sedan finns det folk som inte "pluggar på" och tycker att man ska ha djur men inte ta hand om dem på bästa sätt på grund av okunskap. Men det är ju en tolkningsmöjlighet i "bästa sätt"... Det finns olika åsikter om det. Men de jag stör mig mest på är de som inte har någon åsikt alls, de som inte kan motivera sitt handlande eller erkänna sina brister OCH GÖRA NÅGOT ÅT DET!

För ett tag sedan var den en person som försökte övertala mig att skaffa hund. Bara för att min son skulle (troligen) må bra av det. Men hur mycket ska ett djur få "lida" för att människor ska må gott? Jagtycker INTE det är okej att en hund är instängd från 05:15 till 17:15!!! Jag tycker inte ens att det är okej 07:30-14:00... DÄREMOT om jag hade bott i hus och haft tillgång till hundgård skulle jag inte se det som riktigt lika illa. Då kan hunden iaf göra sina behov, få frisk luft osv. När vi bodde på landet hade vi en "oskriven regel" att om vi skulle iväg, och vi inte kunde ta med hunden/hundarna, och vi skulle vara hemifrån mer än 4-5 timmar fick hunden/hundarna vara ute.

Hur okej är det egentligen att låta en hund vara inne under en hel arbetsdag. Vilket är viktigast att hunden har sällskap eller utevistelse? Jag fick höra om en "tant" som hade en hund. Tanten var gammal och orkade inte gå ut med hunden. Istället stängdes hunden in i en bur för att göra sina behov där. Hunden hade så gott som alltid SÄLLSKAP men så gott som aldrig utevistelse. Om man skulle ta tex hästar så är det inte längre okej ens för ridskolehästar att stå inne hela dagarna, MEN de kan stå en och en i varje hage och det är inte krav på att de ska få ett "socialt umgånge". Vad är egentligen viktigast? Det sociala eller att få vistas ute i frisk luft eller få stimulans/träning?

Bjästa

Den 15-åriga pojke som flickan anmälde för våldtäkt dömdes för brottet. Men skolan valde ändå att förhålla sig neutral till händelsen, berättar SVT:s Uppdrag Granskning.
Trots att pojken dömdes för våldtäkten och fick besöksförbud gentemot Linnéa, bjöd prästen i den kyrka där skolavslutningen skulle hållas, in honom för att delta.
I SVT:s Uppdrag Granskning uttrycker prästen också att det var starkt att se den "demonstration" som pojken sedan gör genom att dela ut blommor till sina klasskamrater och lärare.
Flickan valde att inte delta under skolavslutningen.
På nätet och i det lilla samhället smutskastas Linnéa samtidigt som den våldtäktsdömde hyllas, enligt SVT:s Uppdrag Granskning. Linnéa väljer att flytta till en annan ort.
Senare under skolavslutningskvällen våldtar samma person ytterligare en till flicka. Också för den våldtäkten döms han, men ännu en gång är det offret som smutskastas och killen som får stödet.

En 14-årig flicka i Bjästa blev våldtagen av en 15-åring och senare hotad och trakasserad via nätet. Senare våldtogs även en 17-årig flicka av samma pojke, och liknande trakasserier uppstod. I onsdags tog SVT:s Uppdrag granskning upp fallet och därefter har reaktionerna varit mycket starka, inte minst via sociala medier.
På Facebook har en grupp med namnet "Hon våldtogs på skolan – pojken hyllades" samlat nästan 100 000 medlemmar på ett drygt dygn. Även på Twitter finns hundratals kommentarer kring händelsen i Bjästa, ibland med länkar till sidor med mer hotfulla inslag.
Den blogg, ett upprop och en Facebook-grupp som alla stödde förövaren har tagits bort men jakten på de anhöriga till den 15-åriga pojken pågår samtidigt för fullt. Länkar till klipp och sidor där namn och kontaktuppgifter finns dyker upp – och tas bort. "Hoppas nån av er träffar rätt person ute nån dag eller kväll......", skriver någon hotfullt till 15-åringens familjemedlemmar.
Mamman säger att hon fortfarande tror att hennes son är oskyldig. Familjen har fått ta emot tusentals hot via mejl och telefon sedan programmet sändes.
– Vi kommer göra en polisanmälan och flytta på grund av hoten, säger mamman till Expressen.
Även samhället Bjästa kommenteras flitigt med påståenden som att hela byn borde utplånas eller att alla där är våldtäktsmän. Även rektorn, skolchefen och prästen är måltavlor för hot.

I onsdags kväll sände Uppdrag Gransknings sitt reportage om skandalen i Bjästa – där två flickor våldtogs och sedan utsattes för hatkommentarer och mobbning på nätet, samtidigt som gärningsmannen hyllades.
I dag och i går har reaktionerna strömmat in till Örnsköldsviks Allehanda. Flera av skribenterna är kritiska till varför ÖA inte skrivit om händelserna i Bjästa (förutom vid rättegångarna och när dom fallit).
I en krönika i går förklarade chefredaktören Jimmie Näslund att tidningen rapporterat mycket knapphändigt (utan detaljer om ålder, ort och skola) med hänsyn till brottsoffren.
Uppdrag Gransknings program handlar framför allt om efterspelet till våldtäkterna. Bland annat att flickan, som i programmet kallas Linnea, vid skolstarten i höstas tvingades lämna Bjästa och flytta 50 mil därifrån, medan gärningsmannen fortfarande bor kvar.
– Det är uppgifter vi inte kände till. Hade vi haft en mer samlad bild hade vi givetvis skrivit om det, säger Jimmie Näslund.
I onsdags timmarna innan programmet sändes, blev han för första gången kontaktad av Linneas mamma som undrade varför ÖA inte skrivit mer om händelserna i Bjästa. Hon sa också att hon tidigare hade mejlat ett tips till redaktionen. Jimmie Näslund har frågat flera av sina medarbetare, men ingen har sett något mejl från Linneas mamma.

Efter traumat på toaletten börjar nästa mardröm då Linnea blir utfryst och anklagad för att ljuga. Inte bara av skolan utan av hela samhället Bjästa. Hela hennes skyddsnät vänder henne ryggen och väljer att tro på pojkens ord. Man startar manifestationer för att stötta honom och då han sedan döms för våldtäkten väljer man att fortsätta tro på hans version. Hela samhället fluorerar av rykten om flickans trovärdighet. Vuxna människor kallar henne lösaktig. Inskränkta gamla tanter som borde gå en kurs i feministiskt initiativ. På bloggar och Facebook önskar man henne döden. Slutligen tvingas också fjortonåriga Linnea flytta därifrån eftersom hon känner sig hotad. På avslutningen bjuder (man låter honom närvara) kyrkan och skolan in den dömde våldtäktsmannen som hyllas med applåder. Senare på kvällen begår han ännu ett sexuellt övergrepp som han också döms för.
Jag kan inte tro att det här händer idag. I Sverige och på en plats som ska värna om värdegrunden mest av alla nämligen i skolan. Jag ska bli lärare mot gymnasiet och skäms innerligt för lärarkåren där uppe i Bjästa. Det både vi alla lärarstudenter och verksamma lärare också göra. Skämmas för den rektorn som säger sig att “de måste ha en neutral inställning till det som hänt”. “Vi kan inte välja sida” och valde därmed att våldtäkter är okej. Våldtäkt på barn är okej. Det är inte en sådan lärarkår jag vill tillhöra. Som passivt står och iakttar. Att inte säga något alls är lika illa som att säga ja. Skolan anser sig för övrigt ha gjort allt de kunde.

En del pratar om en svensk hederskultur. Det var precis det jag sa till Minou i telefon igår: Om det hade funnits minsta antydan till att Oskar inte var såkallad helsvensk så hade debatten helt klart kommit att handla om ”invandrarkillars kvinnosyn”. Å andra sidan hade det nog inte blivit så mycket till reportage alls, eftersom anledningen till att Oskar fick ett så massivt stöd var att han var en sån kille som ingen ville tro kunde göra något sånt. Snygg, snäll, svensk.
På Uppdrag Gransknings hemsida står det att de började rota i fallet efter att ha fått ett tips om en ”oskyldigt dömd” våldtäktsman. Med andra ord var det hatdrevet mot tjejerna som föll på eget grepp. Nu går drevet istället åt andra hållet, och de som var med i Facebookgrupper för att fria Oskar och liknande har istället fått ta emot hot. Det är inte acceptabelt det heller, och det var därför Minou och jag startade Hat hindrar inga sexbrott. Vi är båda överlevare som har fått nog av människors hämndtänkande där det viktigaste verkar vara att kräkas ur sig sitt hat mot förövare utan att tänka på att det är att sänka sig till mobbens nivå. Diskussioner om våldtäkt som urartar i en tävlan om att kräkas över våldtäktsmän brukar ha den nackdelen att de aldrig leder fram till det som kanske behöver diskuteras allra mest: Hur man förebygger våldtäkter, och hur man stöttar personer som blivit utsatta.
I gårdagens debatt var det någon som sa att man måste lära ungdomarna källkritik. Jag skrattade rakt ut, ofrivilligt. Vem ska lära ungdomarna i Bjästa källkritik? Rektorn? Prästen? Fritidsledaren? Alla de föräldrar och andra vuxna som ryckts med i drevet mot Linnea och Jennifer? Av reportaget att döma var den enda som visade någon förmåga att tänka självständigt en femtonåring. Amanda Ögren var den som ställde sig på Linneas sida, och blev vän med henne. Nu hyllas Amanda som hjälte, med all rätt. Kanske kunde hon hålla kurser i källkritik och självständigt tänkande för de såkallade vuxna i Bjästa, för de verkar inte vara förmögna att lära sig något själva.
Det som skrämmer mig mest är ändå den naiva inställningen att Bjästa är unikt, att det är något extremt ovanligt. Människorna i Bjästa är inga grottmänniskor, inga manipulerade sektmedlemmar eller inavlade monster. Det går inte att bortförklara deras handlingar med att de är invandrare, och det skrämmer antagligen en del personer som älskar att skylla allt på ”invandringen”. Folk letar orsaker i att Bjästa är ett litet samhälle i Norrland, som om det vore ett norrländskt problem. Det är det inte.

Oj så intressant med dessa rykten, inte sällan om fysiologiska omöjligheter eller med uppgifter om bisarra detaljer, som ska beslå kvinnan med att vara en lögnare, en "hora". - Hon hade visst spruckit (kräks man inte av den alldagliga självklarhet med vilken denna totalt galna term används!). Då sätter man sig inte på en hästrygg dagen efter. - Hon hade tajta jeans bara dagar efteråt. Då kan man inte ha så ont... Så likt de anklagelser som föregår hedersrelaterat våld och mord. Dessa rykten. Lever sitt eget liv, renons på förnuft, fångade i ömsom kroppslighet oömsom idévärldar, och över allt, denna "hora" svävande. Som vill ha pengar, vill ha män, vill ha bekräftelse. Programmet dröp av berättelser om detta. Kuristan har väl aldrig kännts närmare.
Det jag också hade velat höra ett samtal om i studion var den fruktansvärt offensiva kraft som "horan" tillskrivs. Den tjej som skrivit groteska saker på nätet om brottsoffret - att "köra upp en påle i hennes fitta" och liknande utfästelser - talade själv om att "jag har lämnat det där bakom mig". - Jag brukade säga fitta till henne varje gång vi möttes men jag försökte ignorera henne.

Efter dokumentären har det, på bland annat Facebook, startats en hel del aktionsgrupper till förmån för de våldtagna flickorna. Efter att ha tittat genom några av grupperna känner jag mig oerhört störd av hur en del människor förfasas över det råa språkbruk som använts i "fria våldtäksmannen"-grupperna, men nu när opinionen vänt så riktas hoten om våldtäkt, våldssex och mord mot våldtäktsmannen, hans mamma, bror, prästen, skolledningen och våldtäktsmannens kompisar.
Det är samma typ av flockbeteende som det som riktades mot de våldtagna flickorna. Upprörda människor verkar inte ha de minsta problem med att använda sig av hotet om våldtäkt, det yttersta uttrycket för sexuell makt, får att vinna poänger i en debatt som redan urartat.
Hade Facbook-gruppmänniskorna, som nu hotar med våldtäkt men ändå säger värna om de våldtagna tjejerna, brytt sig om att sätta sig in i psykologin bakom våldtäkter hade de insett att hotet om våldtäkt är ett av de starkaste maktmedlen som finns för att sätta människor på plats och utöva patriarkal dominans.

Tyvärr är händelsen inte på något sätt unik. Möjligtvis i den bemärkelsen att gärningsmannen faktiskt blivit åtalad och dömd i bägge fallen.
Som alltid när nånting obehagligt uppdagas, har vi en förmåga att peka finger och skjuta problemet så långt som möjligt ifrån oss. Obehaget som väcks projiceras på de inblandades ”annorlundaskap”. Ofta hör man uttalanden som att det är ”de andra” som behandlar ”sina” kvinnor på det här sättet. Invandrarna, muslimerna, talibanerna… Och den här gången – Bjästaborna.
Men djävulen bor inte i Bjästa. Det grundläggande problemet, bortom en vuxenvärld som löpt amok och drivit på en hatkampanj mot offren, är de föreställningar om mäns och kvinnors sexualitet som från början gjorde det möjligt för denne kille att föreställa sig att han äger rätt att utöva sexuella handlingar mot en tjej utan hennes samtycke.
I reportaget hör vi röster som anser att hon borde kunna ”bita ifrån” om hon blir tvingad att suga av honom – att det är hennes ansvar att försvara sin (och familjens?) heder mot en killes sexualdrift.
Amanda Ögren – en av de få som tog den utsatta tjejen i försvar, förklarar att det känns som att ”tjejer är mindre värda än killar” och sätter därmed fokus på den grundläggande maktstruktur som tydligen fortfarande har stora delar av vårt samhälle i sitt grepp.

Populära pojkar hålls om ryggen, man ser mellan fingrarna på övergreppsbeteende, flickor däremot kan gärna stämplas som lögnare och horor. Det räcker bara att se på attityden hos de flesta ungdomar i våra skolor: En pojke som har gjort många "sexuella erövringar" ser man gärna upp till, en player, någon som är lyckad, medan en flicka som haft många sexuella kontakter gärna stämplas som lösaktig eller hora.
Min förhoppning är att detta angelägna och viktiga reportage från Bjästa kan leda till nyttiga reflektioner för oss alla, men framförallt att det får vara vändpunkten för de destruktiva processerna i samhället Bjästa så att en läkningsprocess kan börja.

Fallet visar hur samhällets signaler bidrar skam- och skuldbelägga de kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, vilket vi måste börja ifrågasätta - liksom det faktum att så få kvinnor faktiskt anmäler.
Mäns våld mot kvinnor omfattar alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det förekommer i alla världsdelar, i alla samhällsklasser och i alla åldersgrupper. Det är inte några särskilda kvinnor som drabbas och det går inte att i förväg se vilka män som är förövare. Våldet kan utövas av en eller flera närstående till kvinnan men också av bekanta eller av helt okända män. Enligt FN:s definition är våld mot kvinnor: "Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller i det privata livet".
Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och av kvinnors grundläggande friheter och rättigheter. Det är också, enligt svensk lag, en brottslig handling. Därför finns det anledning att ställa frågor kring det faktum att få anmäler brottet och att samhällets signaler, både från rättsväsendet och omgivningen, bidrar till att skam- och skuldbelägga de kvinnor som blivit utsatta. Bilden av våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp i media är ofta att den sker i en mörk park och att våldtäktsmannen är en främling. Men de flesta våldtäkter sker inomhus, av en person som kvinnan känner. När mediebilden inte stämmer med verkligheten kan det vara svårt att definiera vad det är som man varit med om. Våldtäkt är en dold form av våld i nära relationer och det bidrar till att det är svårt att tala om.
Många kvinnor känner skuld och skam och letar efter förklaringar i det egna beteendet. "Jag skulle inte ha gjort si eller så, inte haft på mig den där korta kjolen, inte sagt de där provocerande orden, inte druckit de där sista glasen" och så vidare. Kvinnor vet som regel hur det genuskontrakterade könsrollerna ska spelas och vet också att det i grunden fortfarande finns en föreställning om mäns sexualitet som okontrollerbar och alltså något som hon måste ta ansvar för, genom att inte uppträda provocerande eller "fel" (mot normen) på något sätt.
Har en kvinna inte klarat av att hålla undan för mannens drift till sexuell utlevelse är det hennes eget fel. Det är vad som signaleras genom de stereotypa könsrollsmönster som fortfarande präglar vårt samhälle och det är också det som ofta signaleras i våra rättssalar. Kvinnor frågas ut om sexdebuten, om antalet partner, om klädsel och andra vanor, på ett sätt som tydligt markerar att det egentligen var hon själv som iscensatte själva händelsen.
Sex ska vara ömsesidigt och frivilligt. Ett nej är inte förhandlingsbart. Det är inte okej med hot eller tvång eller att utnyttja någon som sover eller är berusad. Domstolarna ska inte kunna resonera som om män inte begriper vad ordet Nej betyder. Utgångspunkten ska vara att alla människor, både kvinnor och män, både kan och ska ta ansvar för sina egna sexuella handlingar. Det ska vara möjligt för åklagare och advokater att i rättssalen ställa frågan : "När och hur fick du samtycke till sex?"
Det rimliga är att lagen ändras så att brist på samtycke blir grunden för definitionen av våldtäkt. Det betyder att den som har sex med någon som inte visat samtycke har gjort sig skyldig till våldtäkt. En lagändring kan inte ensamt förändra synen på kvinnor som mindre värda, med en outtalad plikt att både vara sexuellt tillgängliga och samtidigt bära ansvaret för mäns sexuella handlingar, men det vore ett viktigt steg på vägen.

frustration

Denna dag har verkligen varit jobbig.
Jag har haft ett mycket intressant samtal idag.
Men efteråt känder jag alla "kan inte", "har inte råd", "orkar inte" osv.

Jag började plugga för att få bättre lön och mer tid till barnen och få lite mer adminsistrativa uppgifter, men är det värt det (2 år av hårt pluggande och skuldsättande)? Och om jag inte FÅR mer tid med barnen?

Man får ju alltid ta konsekvenserna efter de val man gör.... Vilket alternativ är bäst... Tex ekonomiskt och praktiskt... Bilen har jag ju varit "tvungen" att ha för att inte behöva gå hemifrån klocka 5:20 för att komma i tid till jobbet och då skulle jag få lämna min yngsta son ensam en timme på morgonen innan fritids öppnar och när jag jobbade kväll så kunde han inte somna själv... Jag har testat och det gick inte... Och om man tittade på kollektivtrafiken på helgerna skulle jag inte kunna komma hem. Men som jag uppfattat det nu så har det blivit bättre... Men fortfarande suger det att jobba kväll.... Hur ska jag kunna komma ifrån det?

Jag har haft värk i ett par dagar... Dessutom har jag verkligen slarvat med maten. Det sätter sina spår. Humöret har nog varit si så där, även om jag upplever det som att jag och sonen haft riktigt kul. I onsdags gick vi verkligen över ån efter vatten. Jag ville visa honom Fontinbackens pulkabacke. Det slutade visserligen bättre för honom än för mig för jag slog i huvudet... Sen åkte vi lite i pulkabacken vid Häradsvägen men den är inte så brant så det var dåligt glid när det kommit nysnö. Bästa backen var nog ändå den som var hemma... Men helt folktomt så det var inte så roligt men träffade skolkompisar både vid fontin och Häradsvägen.
Jag tycker verkligen inte om varken pasta, potatis eller ris men det är så "enkelt" att äta när andra gör det... Men sen mår jag dåligt av det... Bröd däremot har jag svårare för att "låta bli". Vad är godare än tunnbröd med smör på eller rostat bröd så där så smöret smälter?

Jag är trött på det mesta nu...
* Skolan efter att jag fick IG så har all energi och lust försvunnit. Ligger efter med flera arbeten och nu det som vis kulle göra denna veckan gick inte för var är alla snobbarna på vintern när de inte seglar eller golfar??? IG? Två andra uppgifter har jag inte heller lämnat in... JAg har bra misst all lust... Flera i klassen har någon att "bolla med" när deskriver. De får "rättning" om hur en tenta ska vara skriven osv. Eller så vet de sedan innan. jag då? De vettigaste tipsen fick jag av min stora sons plastmamma. Egentligen de enda som "stämde"...
* Bilen... bromsarna... och sprickan i rutan, och rost och ingen värme i sätena och så liten och så värdelös... Men den har (de flesta gångerna) lyckats starta och bära mig till bussen... Men den kan ta mig till utflykter men jag tror att det är mer lönsamt att hyra en bil när det är aktuellt... Så som semestern till sommaren. Jag vill inte ha det som 2008 då jag inte hade bilen med mig och kunde inte ha det sociala livet som jag är van vid och som både jag och min son uppskattar. Då har vi "gratis logi" hos vänner och behöver inte bo på hotell även om det också är en upplevelse så tycker inte jag det är roligt. Inget som min son heller direkt verkade uppskatta men har iaf varit med om det. Precis som gocart, segling, laserdome osv. Det han mest gillat var nog att gå i grottorna... Det som min stora son INTE gillade... *fniss* Härligt att ha olika barn men svårt med aktiviteter...
Det med bilen är ju också att sociala har det som norm att man ska hämta eller lämna hos kontaktfamiljen. Så långe det inte är gångväg/cykelbana så tycker jag det är olämpligt att gå utmed en 70-väg, särskilt i detta vädret då vägbanorna är ännu smalare... Över 500kr kostar det att felsöka på bilen. bara för bromsarna alltså. Vad det kostar att åtgärna vette sjutton men gratis lär det ju inte vara... *suck*
Nu verkar det iaf vara bättre kollektivtrafik för nu KAN jag åka kollektivt till och från jobbet både vardagar och helger. Det har jag inte kunnat innan.
* ekonomin... Första gången sedan i höstas som jag upplevt det som jag nästan varje månad upplevt när jag jobbade... Pengarna är slut innan nya kommit in. Jag har nu blivit "borskämd" med att ha lite mer att röra mig med med då jag pluggar. Än så länge har jag inte behövt låna för att klara av räkningarna vilket jag behövde innan, särkilt då jag var halvt sjukskriven. Mer kostnader och mindre inkomster är inte bra... Tur att jag har vänner som ställer upp för mig... Vad skulle jag göra utan Ewa, Christer, Patrik, Uffe och Sus? Och uppmuntran och glädje från andra som Jessica, Adam, jobbet, plugget, Milva osv? Jag ligger efter så mycket... Även om jag säljer bilen har jag mycket mer att betala tillbaka...
* Tid... Något som de flesta klagar på att de inte har oavsett om de har barn eller inte, om de är singlar eller sambos. Men hur kan DE inte ha tid om de itne har barn? hur kan de inte ha tid om de är två om föräldraskapet? Hur kan de inte ha tid om de är två om att sköta hushållet?
* samhället... Skolan kräver at man har cykel och kan cykla när de ska ha cykelutflykt. Banken har bara öppet under förmiddagen... Man ska sköta alla uppgifter via internet. Eller vissa saker kan man inte ens göra via internet så det krävs att man är hemma under förmiddagarna... *suck* Och skolorna kräver dataskrivna arbeten. Barn som inte har internet blir ifrågasatt i skolan. Barn som inte har Pokemonkort blir ifrågastatta. Om man ger barnen bokmärken istället för godis på ett kalas så jublar föräldrarna men barnen blir man idiotförklard av... Många val jag gör är för att få min yngsta son att träna sig i socialt samspel som tex bågskyttet. Det är inte för att han ska bli bra på bågskytte utan för att han ska träffa människor. Och det är det som jag är glad för när det gäller även kontaktfamiljen... Han "mister" så mycket människor i sin omkrets så jag tycker att det sociala livet är VIKTIGARE än att uppleva saker som inte tränar hans sociala förmåga.
Cykling och simning ser jag som ett "måste" men samtidigt så behöver jag hjälp med det vilket jag känner att jag inte fått heller. Även om jag fick löfte om cykelträning och ställde en cykel hos några om lovat hjälpa mig men då tittade han på tv mest. Och när jag tog hem den var den trasig. Och då hade jag ändå "renoverat" den innan.. helt i onödan.

Ja det är de små dagliga detaljerna som gör att man står ut med sitt liv. Ett leende ger mig så mycket. Det kan rädda min dag. Det är nog därför jag står ut och TRIVS med mitt jobb och ingen annan har gjort det lika länge... Jag har stått ut i snart 5,5 år och tycker fortfarande att det är intressant och en utmaning varje dag. Men det betalar ändå inte mina räkningar... Det skapar en massa kostnader... Jag måste ha en bil som jag inte har råd att lämna till verkstan... Bensinen är inte direkt billig heller, men det är ju bättre nu när pluggar och KAN ta bussen...

Jag har bett min stora son om hjälp att fixa hans rum här men han har aldrig hjälpt mig... Det spelar ju ingen roll om jag köpt en ny säng och en byrå till honom... Eftersom jag fortfarande får ont i mina fötter när jag bär så är det hjälp jag behöver med att bära ner till källarn. Jag KAN bära själv men då däckar jag sen av "smärtan"... Jag känner inte smärtan men blir otroligt trött. Om jag sedan masserar mina fötter så kan jag uppleva en fruktansvärd smärta men med massage så kanske det blir bättre även om det är en pina för stunden...

Jag har INGEN bra lösning alls... Det skulle i så fall gifta mig rik med en gubbe som är engagerad i både barn och hushåll, skaffa ett hus med hund och studsmatta och pool. Jag skulle jobba max halvtid med ett jobb som jag trivs med (som mitt nuvarande). Skulle ha tre bilar så man lätt kunde lämna in en bil på verkstan utan att det påverkar. Det skulle vara kul med en egen gocartbana också...
Det finns gott om energitjuvar... Men att göra mig av med bilen skapar också ett problem... Att plugga finns fördelar med men också nackdelar, precis som att jobba...
Om jag jobbar är det fel, om jag pluggar är det fel, om jag har bil är det fel, om jag inte har bil är det fel, om jag säger vad jag tycker är det fel, om jag inte säger vad jag tycker är det fel, om jag kämpar är det fel, om jag inte kämpar är det fel.

Ganska ofta funderar jag på att om man är i min situation så är det enklare att vara "arbetslös" och ha mer tid för barnen och leva på socialbidrag. Visserligen utan bil men då tror jag att det är mer "accepterat" att inte ha alla tillgångar än att man jobbar och har stooora resekostnader och inte får vardagen att gå ihop.

En tjej frågade en kille om han tyckte hon var söt.
Han svarade nä...
Hon frågade honom om han ville vara med henne för evigt.
Han svarade nä...
Hon frågade sedan honom om han skulle gråta om hon lämnade honom.
Och än en gång blev svaret nä...

Hon hade nu hört nog och gick därifrån med tårar som strömmade nerför hennes kinder, men då tog killen hennes arm och sa;
Du är inte söt, du är vacker.
Jag vill inte vara med dig förevigt, jag MÅSTE vara med dig för evigt.
Jag skulle inte gråta om du lämnade mig, jag skulle dö.
Så nu vill jag säga till dig:
Jag gillar dig för det du är till mig.... En äkta vän..

Kom ihåg:

En äkta vän hjälper dig inte ur fängelse, utan en äkta vän sitter bredvid dig och säger; 'VI strulade till det!'
Jag är verkligen stolt över att få vara din vän.

Läs noga igenom allt detta ända ner till den sista meningen utan att
hoppa i texten.

Jag har lärt mig att.... livet är som en toarulle. Ju närmare slutet man kommer desto snabbare går det.
Jag har lärt mig att.....pengar inte kan betala klass.
Jag har lärt mig att...Det är de små dagliga grejorna som gör livet
så spektakulärt.
Jag har lärt mig att...Under allas hårda skal finns det någon som vill
bli uppskattad och älskad..

Vad får mig att tro att jag kan?
Jag har lärt mig att...att ignorera faktum tar inte bort faktumet.
Jag har lärt mig att....att ju mindre tid jag har på mig, ju mer får jag gjort

.
* Jag är hellre söt än vacker.
* Jag vill inte att någon ska dö om jag inte finns till hands.
* Jag vill inte att någon ska stå vid min sida för att de MÅSTE utan för att de VILL.
* Går livet verkligen fortare i slutet? Det tror jag inte, för så fort som denna hösten gått har nog aldrig aldrig tiden gått innan.
* Vad om inte pengar skapar klass och klassklyftor? jo tillgångar, och vad är tillgångar? Men däremot så tror jag inte att de i högsta klass mår bättre än de i en lägre klass.
* Vissa ser jag som äkta vänner. De acceptera mig som jag är och försöker inte ändra på mig.
* Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör, oavsett om det är fängelsestraff eller inte. Om jag hade mist körkortet skulle jag få ta det... men om jag "bara" får böter så betalar jag det som "straff". Om man inga pengar har kan man inte handla, om man inte kommunicerar så blir man inte förstådd. Jag tycker att man ska erkänna sina brister och erkänna när man gör fel. Det kan vara allt från att ha tagit kakor till att gå i personlig konkurs.

Källhänvisning

När är det extra viktigt att ange en källa? [redigera]
Se även: Att redigera kontroversiella artiklar
När siffror/statistik anges. Siffror brukar vara olika i olika verk, särskilt i kontroversiella ämnen. På så sätt vet nästa wikipedian var din uppgift kommer ifrån och kan komplettera med alternativa uppgifter.
När något värderas. När du skriver att Christian Hofmann von Hofmannswaldau och Daniel Caspar von Lohenstein är den tyska barockens viktigaste författare vill läsaren veta vem som gjort den värderingen.
När något tolkas. Wikipedia är inte platsen för din tolkning av konstverk och statistik; däremot bör viktiga tolkningar presenteras med fotnoter så man vet vem som gjort tolkningen.
När man skriver om en levande person. Det är viktigt att tänka på den personliga integriteten och inte publicera icke tidigare spridd information om någons privatliv. Se vidare Wikipedia:Artiklar om nu levande personer.
Obskyr information. Allt som är oväntat och inte allmänt känt bör styrkas med en källhänvisning annars är risken stor att informationen plockas bort.
Den viktigaste regeln: När din egen magkänsla säger dig att det du skriver kan komma att ifrågasättas eller plockas bort.

När behöver man inte ange en källa? [redigera]
För det mesta skall man kunna uppge en källa för allt material i artikeln, helst i form av en fotnot. Vissa undantag kan tänkas, i synnerhet från kravet på fotnoter:
I inledning och bildtext kan det vara bra att undvika fotnoter. Det som står där bör dock i sådana fall styrkas av antingen allmänna källor, eller fotnoter på annan plats i artikeln.
När texten i sig innebär en hänvisning. Exempel: "I sin avhandling Fatilarkalkyl skriver X att". Det är dock i sådana fall viktigt att undvika att göra egna tolkningar, se Wikipedia:Ingen originalforskning. Dessutom bör man ange var en viss översättning är hämtad från, och/eller i källförteckningen ge en fullständig hänvisning för att göra verket lättare att finna.
Grundläggande uppgifter om saker som inte är artikelns fokus. I dessa fall kan det räcka om det finns källhänvisningar i artikeln om saken. Exempel: "I Beowulfkvädet, nedtecknat någon gång kring år 1000, står att Y". Eftersom diskussionen om Beowulfkvädets tillkomst är komplicerad och det exakta årtalet kanske inte speciellt viktigt för poängen kring Y, så kan dateringen bli ett onödigt sidospår.

Skribenter måste vara särskilt hänsynsfulla när de lägger till biografiskt material om en levande person till någon Wikipediasida. Sådant material kräver en hög grad av känslighet och svensk lag (bland annat personuppgiftslagen) samt Wikipedias grundprinciper måste följas. Olika wikipolicies och riktlinjer, som att all information måste vara verifierbar, skriven ur ett neutralt perspektiv och encyklopediskt relevant, måste följas i biografiska artiklar precis som i andra artiklar. Dessa regler ska läsas som ett förtydligande av hur olika policies och riktlinjer bör tolkas för biografiska artiklar. De olika grundpolicierna och riktlinjerna måste också läsas för en god helhetsbild.
Artikeln måste innehålla korrekta uppgifter.[1] Var noga med trovärdiga referenser, speciellt när det gäller biografier. Kontroversiellt eller omstritt material som saknar källor, eller har dåligt underbyggda källor om levande personer (vare sig de är positiva, negativa eller starkt ifrågasatta), skall omedelbart raderas ur artiklar, diskussionssidor och användarsidor.[2] Dessa principer gäller även biografiskt material i artiklar som inte är biografier. Ansvaret för alla typer av kontroversiella anklagelser på Wikipedia, vilar endast på den skribent som skriver dem.
För allmänna stilråd om hur man skriver, se ämnesguiden om biografiska artiklar.

veckans andra biobesök

Tänk vad lätt det är att döma personer!
Tänk vad lätt det är att gå efter gamla fördomar!
Jag är övertygad att det finns gott i alla människor. Men alla ser olika på det "goda". Beröring är en del av behandlingen... Jag tror att få kan sitta oberörda även om jag tyckte att denna filen var "snällare" i filmfrekvenserna än ettan och tvåan. Tänk vad samhället lyssnar mycket på "proffsen"! Tänk om proffsen har FEL!? Tänk vad många som går efter gamla fördomar och dömer i förtid utan att ta reda på fakta!!! Vad är fakta förresten? Hur kan man bevisa något om allt bara hänger på olika folks bedömningar?

Har man rätt till att få reda på vad man gör för fel om någon säger att man GÖR fel? Varför är det så lätt att säga att andra gör fel utan att motivera sitt uttalande? Eller varför inte komma med förlad till förbättring? Dvs hur man ska göra istället?
Jag accepterar folk som talar om VAD jag gör för "fel". Men det är svårt att göra det "rätta" om man inte får reda på vad man gör för fel om det inte är så otroligt självklart för ALLA. Kanske är det därför jag tycker att är så intressant att arbeta med personer med kognitiv funktionsnedsättning. Det gäller att kommunicera och samspela och förenkla så mycket som möjligt för att förståelse ska uppnås. Man kan tycka olika om olika saker och ämnen och det gäller att ställa sin egna privatperson åt sidan. Men om man är gift med jobbet då? Eller har det i familjen/släkten? Hur ska man då bemöta med samspel, tålamod osv samtidigt som man är en frustrerad anhörig? Är det okej att ta åt sig saker? Är det okej att försöka vara proffesionell i sitt privatliv? Eller är det bättre att vara vara "jag" som anhörig? När lämnar man sin yrkesroll? Vad har man som rätt som anhörig att försöka få insatser om inte personen själv vill ha det? Vad kan man då göra mer än att INFORMERA? Hur lär man en männiaks vad som är rätt och fel när den uppfattar det som att vad den än gör så gör den fel?

Efter bion hade snöfallet ökat. Jag fick köra för att köra hem Doa. Inga bussar gick. Ingen mellan 19:45 och 00:45. Är inte det konstigt??? Det var ett tag sedan jag körde volvo. Det känns så annorlunda, särskilt att fickparkera och sånt där det är stor skillnad jämfört med min sardinburk. Men det gick väl ganska bra ändå...