Sambo

Jaha... Då har jag blivit sambo igen... Håller på att tömma lägenheten i Ytterby. Har flyttat tillbaka till Göteborg. Nytt jobb, "ny" karl och ny bostad. ETT NYTT LIV! Skrämmande och spännande. Härligt och jobbigt. Kärlek och stress. Känslosamt!

Wavrinskys plats

https://youtu.be/9l-YHrSStKU

Pengar är inte oviktigt... Men hälsan är viktigast!

... men för mig är hälsa viktigare! Att må bra handlar egentligen inte om att vara frisk och ha det bra. Hur man mår är hur man känner sig. Det är en känsla och inte ett faktum. Det är ungefär som KASAM, känslan av sammanhang. Hur mycket får hälsa kosta? Blir vi lyckligare och gladare med god hälsa?

HÄLSA, SJUKLIGHET, DÖDLIGHET, LEVNADSVANOR; RISKFAKTORER OCH SKYDDSFAKTORER...

Att ha hälsa handlar inte om att vara frisk eller sjuk. Det handlar om hur vi balanserar livets utmaningar. Att vara frisk eller sjuk är inte ett konstant tillstånd. Därför är det bra att bli medveten om att jag kan påverka hur jag mår. Vet jag inte hur jag ska göra – då kan jag få hjälp. Vare sig man är frisk eller sjuk är det idé att ha en relation till sin hälsa.

Se vad som gör att man mår bra. En person som upplever livet meningsfullt, begriplig och hanterbart mår ofta bättre och håller sig ofta friskare än den som inte mår bra.

Hälsa är att må bra - och att ha tillräckligt med resurser för att klarar av vardagens krav - och förverkliga sina personliga mål. Flera faktorer har visat sig påverka din psykiska hälsa: Bra Kost och näring samt aktiv Fysisk träning påverkar hur du mår och indirekt ditt psyke, detta är vetenskapligt belagt! Sjukdomar påverkar även ditt psyke. Depressioner är nästan dubbelt så vanligt hos kvinnor än män, varför? dålig sömn, stress, obalans i hormonsystemet påverkar även vår personlighet, exempelvis dopamin och serotonin är två viktiga hormoner för vårt välbefinnande. Din personlighet påverkar även hur du mår! Din personliga läggning, dina gener, även sociala faktorer är med och formar din personlighet. Du har en personlighet men du kan även förändra din personlighet, den utvecklas hela tiden, beroende på dina erfarenheter och hur du väljer att interagera med din omgivning!

Våra matvanor och vår livsstil påverkar vår hälsa. Med bra mat och motion kan vi förebygga många sjukdomar, bli piggare, gladare och få ett sundare liv med bättre hälsa. De val Du gör idag påverkar Dig både på lång och kort sikt. Även små förändringar i vardagen kan ge stora hälsovinster!

Hälsa kan betyda olika saker för olika personer. För många betyder hälsa att vara frisk och att må bra. Hälsan påverkas av många saker. Din hälsa påverkas till exempel av om du trivs med de människor du har omkring dig och tycker ditt liv har en mening. Din hälsa påverkas också av ditt arbete, vad du äter, stress, sömn, rökning, alkohol och droger. Samhället runt omkring dig betyder mycket för din hälsa. Hur du bor, vilket arbete du har och om du känner dig som en del av samhället påverkar också din hälsa.

God hälsa är att ha ett överskott på energi i förhållande till vardagens krav. Hälsa är också förmågan att skapa och upprätthålla relationer med andra människor, förmågan att uppleva och uttrycka känslor samt förmågan att reflektera.

Hälsa är att må bra - och att ha tillräckligt med resurser för att klara vardagens krav - och att förverkliga sin personliga mål.
Förutsättningar för hälsa innebär att personen som omvårdas/vårdas ska vara självständig och oberoende, så långt det är möjligt, samt uppleva hälsa.

Jag har drömmar, mål, önskemål och planer för 2015!

* Jag vill fortsätta ta kort på naturen.
* Jag vill få lite starkare mag- och armmuskler.
* Jag ska fortsätta att i största möjliga mån gå och cykla till och från jobbet!
* En bättre cykel borde jag fixa...
* Att fortsätta gå ner i vikt. Målet att komma under 70 kg står kvar.
* Jag önskar ett år med 6 mer än 3 gånger i månaden.
* Jag önskar att jag kan leva sunt och kan vara ett gott föredöme både när det gäller kollegor, vänner och familj.
* Jag önskar goda levervärden.
* Jag vill undvika sötsaker.
* Jag vill dricka mycket citronvatten, dricka grönt eller örtte och äta mycket grape, särskilt till frukost.
* Jag vill fortsätta träna men när årskortet går ut ska jag byta gym till något som jag har närmre till och där någon vän tränar. Att min "coach" har slutat på Träna har väl en liten inverkan också... Men jag önskar henne lycka både i arbetslivet och privat!
* Jag önskar att min Mirena fungerar bra (som min förra).
* Jag vill vara in inspirationskälla till struktureringsarbete.
* Jag vill bli bättre på ritprat.
* Jag har ett annat litet löjligt mål - dricka minst en matsked kaffe i veckan... ;-)
* Jag vill sticka ut på ridtur minst en gång under 2015.
* Jag vill vara hundvakt minst tre gånger under 2015.
* Jag vill måla om hela vardagsrummet.
* Jag vill fortsätta pyssla... kanske med kaffefilterblommor och glasburkar eller något annat...
* Jag vill resa på semestern, mer än bara till Östergötland.
* Jag önskar mig en sommarsemester med mycket bad och sol!
* Eftersom hyran ska höjas så hoppas jag att även lönen höjs... ;-)
* Ja det är väl dags att skaffa mig ny mobil. Men jag har önskemål som jag än så långe inte hittat i EN mobil...
* Jag hoppas att 2015 blir fylld med god hälsosam mat, mycket glädje och en massa intressanta diskussioner med både vänner och personer som jag inte känner.

Nu ser jag fram emot att fira ett nyår som välkomnar 2015... Ett roligare nyår än förra...

Sammanfattning vecka 49

Veckan började med 1 december med allt det innebär! En sak är ju julkalendern... Jag brukar titta på den mest för att se vad den handlar om för att kunna vara med i diskussioner om det uppkommer... den 1 december såg jag sista minuten! Såg något ansiktsliknade som såg ut att ligga på havsbotten och det började lysa något märke... Den är nog spännande men det är den enda som jag sett... och dagarna bara rinner iväg och det är väl inte det jag prioriterat denna veckan heller...

Frosten och stjärnorna glimmade mot mig. Kylan bet i mina kinder och låren kändes kalla trots att jag hade långkalsonger på mig. Solen höll på att sakta gå upp. I öst? Eller i söder? Himlen i norr var iaf fortfarande mörk. I måndags klockade jag mig till Gamla Kungälvsvägen. Det tog knappt en halvtimme att gå dit så för att hålla tiden är det bra att gå 6.45 och då är jag vid Lyckan 7.20.. När jag cyklar har jag hålltid 7.26 vid Lyckan. Ja om det inte är för halt. Jag gick visserligen 6.48 idag så.. Ja ja jag hinner ju att gå till jobbet på en trekvart.

En liten tröst är att pms:en är borta för denna gång. Men fixar jag verkligen dessa kvinnliga besvär? Funderar på att ge mig en hormonspiral till mig själv i julklapp. Det kostar en del men vad sjutton, orkar jag med denna otroligt känslosamma PMS?
Jag prenumererar på bostäder på Hemnet under 2,7 miljoner och fick info om en villa... Det är inte tillåtet med lockpriser men samtidigt så trodde jag att huset skulle gå för närmare fyra miljoner! Jag vet att när både vi och min pojkväns kusin letade hus så diskuterade vi just priserna som de gick ut med... okej att det kallades för "accepterat pris" men när det slutliga hamnar på en miljon mer så tycker jag det är lite fel...

När jag tittade på "Ensam mamma söker" var det en person som jag kände igen... Meeeeeeeeeeeeeeen jag kunde inte riktigt placera honom... Irriterande!!

På lunchrasten i tisdags (2/12) fick jag tid att ta mig en promenad... Men det blev en besvikelse... Tänkte köpa min egna julklapp, men jag blev förvånad när apoteket på Nordmannatorget hade lunchstängt 12:30-13:30! Men det är ju på lunchen som man kan gå dit! *suck* det var bara att gå tillbaka... Det tog bara sex minuter att gå dit så jag får väl gå dit någon annan dag, på en annan tid.

Avslutade arbetsdagen med att gråta. Och det handlade inte ens om pms eller mens... Men det är första gången jag berättar om min besvikelse, om min spruckna dröm... Kom hem i tid så jag hann kasta i mig mat och åka med till bågskytteträningen. Men det gick inget vidare... De två första omgångarna var riktigt dåliga, den tredje 9+8+7= 24 poäng...

Ibland blir jag lite retad för att jag har en mobiltelefon med knappar... Men jag gillar den! Den har det mesta som jag önskar av en mobil: både knappar OCH tryckskärm (inte touch), okej färg på kort även om det inte är så bra upplösning på bilderna osv... men önskar att det var bättre surf för den klarar inte av Västtrafiks hemsida. :-( Men nu börjar kändisar "byta ner sig: Nya trendprylen – din tio år gamla viktelefon! :-)

Onsdagen (3/12) började inte som jag tänkt mig men jag får skylla mig själv! Martin erbjöd sig att köra mig till jobbet (jag har fortfarande inte fixat min cykel) men när vi närmade oss kom jag ju på att jag inte skulle dit! Jag hade ju ett ärende som jag skulle göra innan jobbet... Hur skulle jag göra nu? Sitta på jobbet för att sen gå tillbaka eller se om jag kan göra ärendet tidigare? Jag gick dit och såg att det lyste så det var bara att ringa på. Det gick som tur var att göra ärendet så tidigt...

På förmiddagen hade jag med mig kaffefilterblommorna till Helena och lämnade dem på hennes jobb...

Drygt en timme innan jag slutade fick jag sms från sonen om att han har svalt en 1 cm tjock metallkula och att han inte visste vad han ska göra. Förhoppningsvis skiter han ut den. Och förhoppningsvis gör han inte om det. Men hur kan han RÅKAT svälja en kula? Ringde 1177. Om han svalt fler magnetiska kulor kunde det vara illa. När jag kom hem frågade jag hur han mådde och om det gjorde ont någonstans. Om den inte kommit ut på fyra dagar eller om han får ont eller får feber rekommenderade 1177 att läkarvård skulle sökas akut. Bara tanken VARFÖR han hade en metallkula i munnen var ett mysterium för mig... Men han sa att han tycker om att ha något i munnen... Hm... Tuggummi? Synd att han inte gillar att tugga på lakritsrot. Det är faktiskt inte första gången han sväljer metall... Men det var många år sedan som han svalde en femma!

Osså dagen D... Den dagen då det pratas mycket om omval! Sverigedemokraterna och Alliansen röstade nej till Socialdemokraternas budget. Det är svenska folket som valt vilka som ska styra. Sedan vill inte politikerna samarbeta utan köra sitt egna race. Om inget parti har egen majoritet så kan de förlora i frågor. Denna gång när det gäller budgeten.

Torsdag 4 december... Jag stavade mig till jobbet men det var inte så kallt så både vantar och mössa fick åka av. Fåglarna kvittrade vid Åsas stig på Gamla Kungälvsvägen.

Idag hade vi bestämt att min son skulle få prova på boxning... Vi tog bussen och gick en bit. Fick fråga oss fram för att hitta sista biten. Det var svårt att hitta en sparringpartner till honom eftersom han är så lång för sin ålder... Jag insåg att han är bättre än mig på armhävningar iaf. Jag är verkligen klen i mina armar... Jag var imponerad på flera sätt av sonen idag! och han verkade inte ens avskräckt! Ibland är jag glad att han inte jämför sig med andra...

Äntligen fredag!!! Tur att jag visste vart jag skulle, för det är mörkt ute! Och dessutom låg jag efter i tid. Frågan var om jag skulle komma i tid i det tempot. Men men.. Jag fick försöka ta ut steglängden och stava på! och jag HANN! Personligt rekord på 38 minuter! :-)

Jag börjar bli frustrerad... När det gäller företag och prao för en åttaklassare så är det inte enkelt... En del säger att man måste vara 18 eller att de bara tar emot från högskola. Vissa säger att de har för lite att göra och vissa att de har för mycket... *suck* Jag hade hoppats på att hitta något roligt inom animering eller liknade till sonen... Något som han kan tycka är roligt och spåra in honom på ett blivande yrke...

Fick skjuts hem med kollegan... Hon frågade om de kunde låna min parkeringsplats under helgen. Men jag sa nej eftersom vi behövde den själva... Som vanligt blev det tacos till middag. Otroligt! Jag somnade innan åtta. Pluttisnutten försökte få liv i mig flera gånger men inte lyckats förrän efter midnatt. Vad är det för liv jag lever?

Lördag 6:e december... Vaknade tidigt av att ljusslingan i hallen tändes. Men jag somnade om. Den tänds via timer vid sex på morgonen... Den vanliga tiden då jag ska gå upp... Solen sken ute och himlen var alldeles blå. Listan över saker att göra under dagen var låååång och bara en bråkdel gjordes som att laga sonens cykel (backdäck) och jag tvättade SEX maskiner tvätt i tvättstugan med täcken, kuddar, sängkläder osv. Att köra sex i tvättstugan är tungt. Men det är inte så ofta det händer.. Någon eller några gånger om året. Jag ville få det riktigt torrt. Gillar inte att ligga i det blöta... ;-)

Vi hade funderingar på att sticka till Liseberg men mitt duntäcke tog en evighet att torka! Men vi tänkte att det är oftast mindre folk på Liseberg på söndagar...

Började leta efter mina bröders barns julklappar... En del har till och med gett artikelnummer. Ja inte så överraskande i dagens Sverige där barnen vet vad de vill ha och nöjer sig inte med vad som helst...

Söndag och andra advent... och regnet öser ner... inte sjutton har vi lust att åka till Liseberg då! :-P
Det blev julgodis hemma istället... kakaoapelsinkokosolja i små formar... :-)

Respekt och acceptans

Vi är alla olika och unika men ändå lika...(?)
Vill alla bli behandlade och bemötta som du själv vill bli bemött?

NEJ!

Det är viktigt att bemöta som den du möter vill bli bemött, INTE så som DU vill bli bemött! En person från Angered möter en från Hovås. De kommunicerar på olika sätt med både sin röst (tonläge, volym, tempo), sitt ordval, kläder, mimik och kroppspråk. Är det "bra" att bemöta en från Angered på samma sätt som man bemöter en från Hovås? Bemöter du en 4-åring, 25-åring, en 50-åring och en 85-åring på samma sätt som du själv vill bli bemött?

Att ställa en kvinna i bikini bredvid en bil är förnedrande, men är det inte förnedrande att sätta profeten Muhammed som en rondellhund när religionen inte tillåter att avbilda sin gud/profet? Är det okej att Vilks trampat på religionen? Bör man inte visa respekt och hänsyn till religiösa personer eller skrifter? Hör det inte till svenskt hyfs? ”Konst” och yttrandefrihet i all ära, men var är respekten? Det mesta provocerar alltid någon. Man kan ifrågasätta syftet och det konstruktiva i att publicera en sådan teckning. Man kan tycka det är fel att provocera en hel folkgrupp i samhället. En publicering av en sådan teckning är att ställa diskussionen yttrandefrihet på sin spets. Vart går egentligen gränsen? Jag tycker att man får stå sitt kast om man provocerar! Man kan inte yttra allt, men alla tänkbara åsikter ska kunna yttras, men man får ta konsekvenserna! När är ironi och satir okej respektive respektlöst? Om en person utnyttjar detta för att provocera, få publicering, bli känd och tjäna en massa pengar på det, är det okej? Alla konstnärer, artister och liknade lever på att få sålt sina alster och få publicering. Bidrar förolämpningar av det allra heligaste till ett bättre stadium för alla människor???

Traditionellt räknar varken judendomen eller kristendomen Muhammed som profet. Dante avbildade i Inferno Muhammed som en "söndrare av religionen" som därför evigt pinas i helvetet. Detta torde vara en ganska ackurat bild av hur Muhammed har betraktats under många århundraden bland judar och kristna. Under 1900-talet bildades emellertid långsamt en annan uppfattning, grundad på större objektivitet och mera exakt forskning. Även om den folkliga uppfattningen av Muhammed fortfarande bär spår av den gamla nidbilden från korstågens tid tenderar mera belästa västerlänningar till att uppfatta honom som en genial härförare och stor politiker, samt också en av världshistoriens största religiösa gestalter. Kristna kämpar fortfarande med frågan om huruvida Muhammed kan anses vara talrör för samme Gud som enligt dem sände Jesus, Messias. Det har framförts att hans budskap i själva verket är ett gammaltestamentligt budskap av rättfärdighet och besinnande av den kommande domen. Enligt denna uppfattning, som bland annat den ortodoxe teologen och filosofen Olivier Clément har förespråkat, skulle Muhammed "andligt talat" komma före Kristus, i en del av världen som behövde en gammaltestamentlig profet, fast han kronologisk talat kom efter honom. Han skulle då kunna uppfattas av kristna som en profet som påminner om domen och om Jesu återkomst. De flesta är dock av uppfattningen antingen att inspirationen kom från annat håll eller att islam är en straffdom över kristendomen.
Bahaier hävdar att Muhammed är en i raden av de "stora själar" som Gud utser till gudsuppenbarelser. Dessa gudomliga uppenbarare framställer Guds vilja för mänskligheten när denna nått ett nytt mognadsstadium. Muhammed betraktas således inte som den siste profeten och senare uppenbarare, som Bahá'u'lláh, anses ha rätt att upphäva religiösa lagar stiftade dem som föregått honom.
Bahá'íerna betraktar Muhammed som Guds ende uppenbarare i Muhammeds religionsordning, vilken avslutades år 1260 enligt muslimsk tideräkning (1844) i och med att Báb framträdde. Muhammed anses särskilt ha riktat sig till de folk i Mellanöstern som inte hade tagit till sig kristendomen och judendomen. Han framträdde i Mekka där klaner och stammar låg i krig med varandra och där laglöshet och kränkning av kvinnor var mycket vanligt. Eftersom Muhammed anses ha övervunnit allt detta och skapat en vidsträckt civilisation under Gud riktar sig hans uppenbarelse till hela mänskligheten.

I vårt samhäller är det mycket av den kristna synen som styr. Jag blir förvånad att nu på 2010-talet har affärer söndagsstängt även vid löningshelg... Skolavslutningar och julspel utspelar sig i Svenska Kyrkan. Här i Kungälv finns blandade härkomster men ändå frågas det inte efter vad man tycker om att vara i Svenska Kyrkan. Många svenskar har gått ut ur kyrkan, men ändå "tvingas" barnen dit. Där jag bodde tidigare fanns knappt (om) någon med utländsk härkomst, ändå frågades det inför varje "kyrkoaktivitet" om vi som föräldrar accepterade det. Det kallar jag för respekt!!! Jag tror att många svenskar är ateister. Ska deras barn tvingas in i kristendomen då? Själv har jag varit "aktiv" både inom Svenska Kyrkan och Pingsrörelsen. Jag gifte mig i kyrkan trots att min man var ateist. Vår son har fått vara med i kyrkan när han själv har valt det. Men han slutade när han ville. Religionsfrihet är jag för, då det relateras till yttrandefrihet och i grunden hör till rätten att tro på det man vill tro på. Men "tro" är också i dagens samhälle vad som är sunt... Kostdiskussionen är också laddad! Cambridge, GI, LCHF, Viktväktarna osv.

Du har säkert hört - och trott på - många av de föreställningar som finns om hälsa, bantning och nyttig mat. Som att ägg är dåligt för kolesterolet, vitt kött är smalare än rött, och att blåbär är ett superbär med mer näring än annan frukt. Frågan är vad som är sant och vad som är falskt.

ett tips, ät bara det du tkr om i måttliga mängder och rör på dig så blir allt bra.. Skabbigt att äta sån mat hela tiden och tro på alla dieter som kommer från USA ren skit egentligen, rent logiskt hur man äter och rör sig. Och om man nu använt mat som ett missbruk så tror jag de rör sig om lite djupare problem och då behöver man nog gå till en psykolog och undersöka varför man tröstäter m.m
Söt utan socker: Får försöka komma på ett vettigt svar under nattens sömn som en person på denna nivå kan förstå...

Anonym: ... försöker övertala om att deras metod är bättre. Det är så sjukt barnsligt! LCHF metoden funkar ju helt uppenbart, och jag förstår inte hur ni kan förneka det! Visst, alla är olika vilket betyder att också olika metoder fungerar på olika människor. Men jag tror knappast att du som lade den kommentaren någonsin varit i hennes kläder, och du har nog ingen aning om hur svårt det faktiskt är. Orden du använde ställde dig inte heller i bättre ljus. "Skabbig". Är det verkligen rätt sammanhang? Och även om du inte menade att vara nedlåtande, så uppfattade åtmindstone jag det så - och det är verkligen inte vad man behöver under en sådan här resa! Verkligen inte vad man behöver någonsin!

Josefine: I mina ögon låter detta som en person som inte vet hur det är att gå upp i vikt. Jag är stor. Och jag har tröstätit. Jag gick upp nästan 20 kilo när jag var 13 år gammal och hamnade i min första deprission. Det var inte lätt att äta rätt och prioritera träning när man hade fullt upp med att försöka överleva dagen. Sen blev jag bättre, hade 25 kilos övervikt som jag satte igång att jobba med för de skulle försvinna. 9 månader tog det. 9 månader av blod svett och tårar. Eftersom jag har problem med mina knän är promenader och sådant ett minne blott. Att gå 200 meter är en kamp för mig. Jag behövde något som hjälpte mig att tappa i vikt utan att behöva träna så himmla mycket. Jag åt en Gi-diet. När jag hade gått ner i vikt, eller ja, trivdes med min kropp var jag lyckligare än någonsin, jag hade självkänsla och att prova kläder var det bästa som fanns!

Jenny: FY vad trist det är med alla negativa människor som ska lägga sig i allting... Varför inte låta var och en följa sin egen diet/väg om man nu hittat en som passar? Varför inte gratulera dig till att du har hittat en metod som fungerar för dig och som du mår bra av?

Jag har många gånger mött personer som inte accepterar olikheter utan tycker att deras åsikter och levnadssätt är det rätta. Jag tycker det är jätteintressant att höra andras åsikter och om deras udda intressen. Jag tycker att ordlekar är roligt och statistik. Men jag tycker dockså det är roligt att vända på statistiken... Flera av mina bekanta är intresserade av tåg och spårvagnar. jag kan inte påstå att jag är det, men det är intressant att lyssna på (i måttlig nivå) när de glöder för sitt intressse. På ett tidigare jobb jag hade så var det en kille som älskade att cykla. han cyklade genom flera länder i Europa. Jag tyckte det var udda och intressant men flera andra gjorde bara narr av honom och idiotförklarade honom för hans intresse. Och det var inte bara det de snackade om utan även att han gillade en tjej i arbetsgruppen. Jag tror inte att jag blivit särbehandlad i vuxen ålder för att jag haft hästintresse, iaf inte negativt, men kan känna att mitt fotointresse kan det göras narr av... Varför startar man skitsnack? Varför inte vara så rak i ryggen att ta det öga mot öga? Jag upplever skitsnack som en gnutta sanning och med mycket tolkning och överdrivenhet och personer som hejjar på som skitsnack... Om ingen lyssnar eller hejjar på så blir det inte skitsnack... Men jag tycker det värsta är när det drabbar andra än den det gäller... Som familj, vänner osv... När det drabba inte bara en själv utan flera vänner vänder ryggen och sprider vidare det utan att veta om vad det handlar om egentligen...

Om man bara tittar i Sverige så finns det många olika kulturer och subkulturer. Vissa lever i miljonhus, har senaste bilmodellen, det senaste inom hemteknik och prioritera ett välbetalt jobb. Sedan finns frånskilda ensamstående föräldrar som kämpar för att få vardagen att gå ihop både med hushållet, ekonomin och barnen. De kan inte ha råd till allt utan prioritera olika. Vissa prioriterar att gå ner i tid, trots deras kanppa ekonomi för att finnas till hands för barnen. Vissa snålar på vardagen för att unna sig mer på helger och semester. Vissa blir anmälda till socialen för att de helt enkelt prioritera på ett annat sätt än vad vissa andra gör. Även om man är gift, bor i hus och har barn prioritera man olika. Vissa älskar att gå på loppisar och köpa gamla saker med historia, vissa prioritera det senaste på marknaden.

Igår var det debatt om pappors rätt till umgänge med sina barn efter en skiljsmässa. De pratade om att många barn inte träffar sina barn efter en skiljsmässa, men inte riktigt VARFÖR. Jag vet barn som inte träffar sina pappor men det har, vad jag vet, i alla fall varit pappans eller barnens val och inte pga att modern motarbetat det. Däremot har jag varit med om att mödrarna verkligen viljat att barnen ska vara mer hos eller åtminstone få hålla kontakten med fadern. Men om FADERN inte vill? Vad gör man då? Hur ser samhället på en pappa som inte vill vara pappa jämfört med en mamma som inte vill vara mamma? Har mammor mer ansvar som förälder än fäder? Varför ifrågasätts en halvdålig mamma mer än en ursel pappa? Jag upplever det som att samhället tar för givet att mammor tar ansvar och att papporna kan VÄLJA om de vill ta ansvar för barnen eller låta bli och köra sitt egna race... Har jag fel? Är det mer accepterat att en pappa inte har tid eller är onykter och inte kan hämta sitt barn än en mamma? Jag kan förstå att som ensamstående förälder kan det vara svårt att få till tiden ändå tycker jag att det är just de som är MEST engagerade som föräldrar och samhällsmedborgare. VARFÖR?

Ibland kan jag ses som provocerande. Det är inte meningen att någon ska ta illa vid sig utan mer tänka till att det finns olika sätt att se på saker och ting. Det finns en baksida på ALLT! För även om majoriteten tycker något behöver inte det vara det rätta. Vi gjorde ett test i skolan. Majoriteten hade ett svar, bland annat jag själv. TVÅ hade det rätta svaret men eftersom majoriteten tyckte något annat så försökte majoriteten övertala de två att ändra sig, eller åtminstone få en förklaring till varför de tyckte som de gjorde. Men varför ifrågasätts inte majoritetens beslut?

Är det okej att kasta sten i glashus? Jag tycker det. Bara man är saklig. Men då får man också stå för konsekvenserna att själv bli ifrågasatt. Om man ritar en rondellhund á la Muhammed och man VET att enligt religionen ska man inte avbilda Muhammed och religionen tycker att hundar är smutsiga djur så får man väl stå för att få en massa muslimer efter sig. Visserligen handlar det inte om att han själv sitter i ett glashus utan jag tror att Vilks trivs med all uppståndelse. Men om jag själv kritiserar andra får jag vara beredd på att själv bli kritiserad. Saklig kritik är jag inte emot och särskilt inte om den ställs direkt till mig och inte via omvägar...

Drömmen om hus fortsätter...

Andrahandsval

Alla har vi olika val i livet. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det kan handla om relationer, jobb, ekonomi osv. Jag har drömmar. Hur kommer jag dit? Vilka vägar ska jag ta?

Jag är lite trött på att pendla och det finns flera lösningar. Ett är att skaffa ett jobb närmare hemmet. En annan lösning är att flytta närmare jobbet. En tredje att skaffa bil så det går fortare att pendla. Det finns fördelar och nackdelar med lösningarna.
Att skaffa ett jobb närmare är lättare sagt än gjort. Jag är ganska kräsen och jag vill inte jobba nätter och mer sällan än varannan helg. Jag vill ha underbara kollegor med ett samarbete där vi delar med oss av vår kunskap och erfarenheter. Jag vill också få tid med kollegor för skratt och gemenskap. Jag jämför ofta mitt nuvarande jobb med mitt förra. Något jag verkligen uppskattar är de gemensamma luncherna. Jag vill helst jobba 75-90% med en lön som jag kan leva på. Jag älskar mitt nuvarande jobb på alla sätt utan ett - läget.
Att flytta närmre är ett alternativ som jag funderat på i perioder. Det innebär att min (nu tonåriga) son får slitas upp ännu en gång. Jag vill inte flytta innan han gått ut grundskolan. Dessutom har vi mycket av vårt sociala nätverk här i Ytterby och Kungälv. Och min pojkvän vill ju bo här. Det finns flera platser i Mölndal som jag tycker är helt okej. Kikås tycker jag är fint - "lantligt" men ändå bara 5 minuter med bussen till centrum. Eklanda tycker jag är fint men kollektivtrafiken är inte det perfekta tycker jag. Bifrost är lite för mycket "lägehetsområde" även om det i markplan finns små trädgårdar. Toltorp är väl ganska okej men där tror jag husen är dyra. Ett fint område tycker jag är villaområdet Solängen. Där känner jag dessutom en familj som jag känner. Jag har sett små radhus i änden av Solängen mot Bifrost. Jag undrar om de är dyra... Kollade på Hemnet och hittade fyra treor som sålts sedan mars 2013. Priset har varierat mellan 1,66-1,81 miljoner med månadskostnad 3142-4220 kr men det är ju borta vid Jungfruplatsen och det är ju inte de jag spanat in... Visserligen har det sålts en på Idunagatan för 2,45 miljoner, en trea på 76 kvm... Hm... Sen finns det ju bostadsrätter med relativt lågt pris men hög månadsavgift som denna i Kållered. Och det finns en lägenhet tillsalu nu på Frejagatan... Ett område som har nära till allt är Krokslätt. Men vill jag bo där? Ytterby tycker jag har allt. Dagligvaruhandel, kollektivtrafik osv. Jag drömmer ju om hus... Ja iaf trädgård. Det är ett andrahandsval att bo i lägenhet med balkong men samtidigt vill jag ha nära till service. Svårt att hitta ett hyresrätthus... ;-) Vi har tittat på flera radhus men det är ofta så små gräsmattor att det inte ens skulle få plats med en studsmatta. Hur viktigt är det för mig med hus egentligen? Jag tror inte jag skulle klara av att köpa hus på egen hand. Om jag inte skulle vinna en massa pengar förstås.. ;-) Jag får nog stå ut i lägenhet tillsvidare iaf.
Att skaffa bil är en dyr historia om man inte måste. Visst saknar jag bil men mitt andrahandsval är faktiskt det jag har anpassat mig till nu: Åka kollektivt, cykla och låna/hyra bil. Jag saknar bil på sommaren när jag vill till havet. Egentligen önskar jag att kollektivtrafiken var mer anpassad efter sådana här aktiviteter. Alla vill inte bara till centrum. Visst går det en del bussar till Marstrand men jag och sonen har alltid haft otur när vi ska ta den. Antingen har den åkt förbi eller så har den varit mer än en halvtimme försenad. Ja då är det bättre med bil. Men det finns också så mycket positivt med att åka kollektivt. Det sociala, att slippa sitta och vara koncentrerad - ja jag kan ju till också med sova med gott samvete. Jag kan läsa eller lösa korsord, facebooka och svara på mail.

Andrahandsval kan också vara en känsla i ett förhållande. Jag har känt så flera gånger. "Ankan i Bollebygd" var nog den första som jag kände att jag hamnade bakom. Sen så blev jag ihop med min första pojkvän som jämförde mig med sin förra flickvän. Ja jag var dessutom nog inte den enda tjejen i hans liv. Tyvärr. Sen var det nog min tur att ta ett andrahandsval. Jag gillade en kille men blev ihop med hans kompis. Jag har också varit ihop med en annan som jämförde mig med andra och sa att han gärna skulle vilja ha en viss tjej... Hur kul är det att höra? Men jag har ju inte varit bättre. Nu känner jag själv att jag är ett andrahandsval. Han gillade två och blev ihop med mig. Kanske just för att jag tog steget. Om jag inte gjort det skulle vi nog inte blivit ihop. Att han skulle tagit steget ser jag som inte troligt. Jag känner mig också som andrahandsval när han prioriterar spel och bio högre än vår 5-årsdag. Ändå hoppas jag att han inte känner sig som ett andrahandsval. Jag frågade honom varför det tog slut med hans förra tjej - hon hittade en annan. Vilket är egentligen värst - att bli lämnad för att partnern hittat en ny eller att bli lämnad trots att partnern inte har någon ny? Att partnern hellre är ensam än med mig eller att min partner har blivit "stulen" av någon? Jag har i flera fall gått från förhållande till förhållande. Det är egentligen senaste tiden som jag faktiskt känt att jag är mer trygg i mig själv än att jag måste ha någon vid min sida hela tiden. Det är ju mitt val att valt en partner som inte är en sugpropp. Det är mitt val att välja en partner som inte har bråttom att flytta ihop (om ens någonsin).

Jag får stå ut med att vara ett andrahandsval. Jag får stå ut med att "bara" ha balkong och ingen trädgård. Jag får stå ut med att pendla om jag nu varken vill flytta eller får ett passande jobb på närmre håll. Jag får stå ut med att njuta av solen hemma istället för vid stranden eller öva mitt tålamod med att åka kollektivt. Jag har det trots allt ganska bra!

Bara ett skämt?

Var allt bara ett skämt?
Var det bara en kul grej?
Ville han egentligen inte flytta till hus?
Okej att det är kul att gå på husvisningar, men att buda?
Var det bara ett skämt att värdera bostadsrätten?
Var lånelöften och möte på banken bara på skoj?

Får jag tycka att man inte går så långt med ett "skämt" och inte så långt som under nästan ett års tid! Visst drömmer jag om ett hus, men för mig är det trädgården som jag saknar mest och inte grannar som stör. Men jag vill samtidigt ha nära till kollektivtrafik och dagligvaruhandel.

Det hade gått så långt att jag köpt färg och börjat måla om i mitt vardagsrum för att ta bort fondväggen som jag haft. Är allt ett skämt? Jag kan fortfarande inte fatta om han verkligen menar det. Att gå på visningar är väl en sak, men han var ju faktiskt med och budade på ett radhus. Ett radhus som inte jag gillade. Jag kan inte låta bli att fundera på om han hade tänkt att bo där själv. Och om allt nu var ett skämt så är det inte konstigt att han inte börjat renovera sitt kök som han sagt i 5 år att han ska göra efter att stommarna är bytta vilket var längesen nu. Imorgon är det tänkt att han ska gå till huset som vi visat intresse för och där vi var på visning i torsdags. Huset som JAG tycker har perfekt läge, men jag erkänner att det är mycket att göra men så är det ju om det är hus under tre miljoner i Ytterby.

ETT hus som jag varit på visning på tyckte jag var PERFEKT. Bra läge, bra planlösning, bra trädgård och inte några större krav på renovering. Men på första visningen (som jag var på) fick de ett bud som säljaren accepterade. Ja det var inte så konstigt för det var en halv miljon över accepterat/utgångspris.

Visst kommer jag fortsätta att drömma om ett boende med trädgård oavsett om det är något jag hyr, köper eller bostadsrätt.

Efter dagens visning

Det känns mer och mer som att vi inte kommer komma överens ens om vad vi vill ha för hus. Idag kläckte pojkvännen ur sig att det var PERFEKT LÄGE. För mig låg det alldeles intill en 70-väg och en bit från civilisation. Med tanke på att pojkvännen innan gillat radhus så blir jag inte riktigt klok på vad han egentligen vill ha. Suck... Han tyckte att huset var för litet. Visst var det litet men hade det inte räckt till oss? Ja han hade ju tyckt att det huset vi kollade på i torsdags var alldeles för stort och nu tyckte han att det var okej. DET huset tycker visserligen JAG har perfekt läge! ;-)

Drömmar om framtiden...

Jag funderar en del om hur jag vill ha med relation och boende. Kommer vi hitta ett hus som vi alla trivs med? Tidigare har jag blivit rädd när någon pratat om att flytta ihop. Men det är ju så att jag och särbon har snart varit ihop i 5 år. Men vill vi verkligen bo ihop? Jag drömmer om hus, det erkänner jag, men till vilket pris? Och hur blir det med hälsa/ohälsa om vi flyttar ihop? Och ska jag skaffa bil igen och hur nära ska vi ha till socialt nätverk? Eller handlar det om en känsla av att passa in och känna sig framgångsrik? Jag tycker om honom som särbo, men är han verkligen den perfekta mannen för mig? Just nu känns det som han överlåter alla beslut på alla andra än sig själv. Ska vi köpa huset så går han med på det om JAG vill. Han vill att mäklaren ska visa huset för hans föräldrar. Ja min bror kanske hade rätt, mina särbo har kanske inte klippt navelsträngen. När ska min särbo bli självständig? Måste allt ligga på mina axlar? Just nu känner jag en massa frustration. Jag vill ha SAMarbete, SAMspel. Jag vill inte vara ensam om att planera, boka, strukturera osv. Den gången min särbo säger "Jag vill prata" kommer jag bli förvånad. Eller "Jag har bokat resan nu".

Jag och mina drömmar...

Ja idag var det inte katten som lät kl 4 på morgonen utan pojkvännen!

Jag drömde om husvisningen på söndag. Både min pojkväns pappa och mamma var med. Mäklaren kunde inte så dennes föräldrar hade blivit ditskickade och då hade mäklaren skickat en massa bilder (kallat in fotografen extra) för att skicka till svärfar som han bett om (och skulle därför betala för detta, vilket han inte motsa sig mot). Jag själv tyckte det var dyrt. Jag tror det kostade 30-50 tusen!!

Som jag väntade mig var svärfar skeptisk (vilket självklart påverkade min pojkvän). Min son hade tröttnat för längesen och satt sig på altanen. När alla skulle samlas för att gå igenom vad alla tyckte så hade även jag tröttnat. I kroppen hade jag en känsla som pms (allmänt irriterad).

När mäklarens föräldrar frågade vad vi tyckte började svärmor med att säga att hon inte tyckte om att deras dotter svor så mycket, de borde uppfostrat henne bättre. Jag kunde inte hålla tyst utan sa att deras son har ju inte ens egna bestämda åsikter så de kunde väl uppfostrat honom bättre! Sen gick jag ut och satte mig på altanen med min son. Efter ett tag kom svärmor och frågade om vi planerat mat eller om hon fick bjuda på sallad. Det tackade jag ja till.

Om det blev något husköp eller inte har jag ingen aning om... Men min känsla var att min pojkvän tyckte att det var för mycket jobb. Jag kan hålla med om att på detta huset ÄR det mycket jobb men det är ju därför det är billigare! Och min pokvän vill ju inte flytta ihop för att han älskar att bo i hus eller älskar att bo med mig utan för att det blir BILLIGARE. Jag vill bo i hus! Jag vill bo i hus! JAG VILL BO I HUS! Ja det vill min tonårsson med! Och NEJ jag vill inte bo i radhus. Då tycker jag man lika väl kan bo i lägenhet.

Jag tror inte vi kommer hitta huset som vi alla tycker är bra.

Gubben tycket det är för litet, för nära järnvägen, för mycket att göra på huset, för sluttande tomt (så det inte går att spela krocket, vilket jag ALDRIG sett honom göra) eller besvärligt att det finns tvättstuga ute på gården.
Jag tycker oftast att tomten är för liten, för mycket att göra på, för små sovrum eller så saknar jag badkar. Jag vill ha gångavstånd (max 1,5 km) till tåget/bussen och ska kunna vara på jobbet kl 07:00, om inte så får jag skaffa bil igen.
Min son vill ha vind/övervåning eller källare och plats för studsmatta. Närheten till kollektivtrafik/skolan är viktigt för honom med.

Både fördelar och nackdelar...

I snart ett år har vi kollat på hus... eller snart och snart, juni 2013 började vi åka runt och kolla... Det jag har gillat har inte särbon gillat och det särbon gillat har inte jag gillat. Ja det är banne mig inte lätt. Och om det har varit något hus vi båda gillat så har priset skenat iväg, men det har nog bara varit ett hus som jag gillat helt hundra och vips så hade de fått bud som de inte kunde tacka nej till redan på första visningen.

Men jag är fortfarande inte säker på om det är rätt väg att gå att köpa hus innan man bott ihop, oavsett hur länge man varit ihop. Jag vet inte om han känner press från omgivningen att flytta ihop. Men en anledning till att vi blev ett par var att han INTE ville flytta ihop och inte ville ha barn.

Visst drömmer både jag och min 13-åriga son om hus men pga olika grunder. Jag vill ha mer odlingsmöjlighet och kanske några hönor. Drömmen om hund får nog vänta. Sonen vill inte ha enplanshus och inga grannar som stör eller som man kan störa och så vill han ha studsmatta.

Varför min särbo vill flytta till hus vet jag inte riktigt. Det första han sa var pga ekonomin. Andra för att få mer plats. Men blir det verkligen billigare? Och mer PLATS blir det väl inte om man flyttar in två stycken 3 rok i en 4 rok!? Hur tänkte han då? Något vi nog alla tre vill ha är två toaletter, men det kan man få i en lägenhet också!

Visst önskar jag att jag på egen hand kunde köpa mig ett lite hus till mig och sonen... Men så är inte fallet just nu... min dröm får vänta lite till...

Fördelar med att flytta ihop:
* Kanske bättre ekonomi (?) Men hur mycket blir egentligen månadskostnaderna inkl renoveringskonto för trasiga maskiner så som tvättmaskin, värmepump eller vattenpump? Plus uppvärmning, el, sopor, avlopp och parkering?
* Särbon tyckte att vi får större hem, men jag är skeptisk om vi får MER plats genom att flytta ihop två 3 rok i en 4 rok.
* Ja ett plus för mig är ju att jag förhoppningsvis får mer plats att odla på men de flesta vi sett på har inte varit särskilt mycket plats att odla på. Och de som har funnits plats på har inte min särbo gillat... *suck*
* Min son vill också ha trädgård, så han får plats med en studsmatta!
* Min son vill också slippa störas och störa grannar. Det funkar ju i fristående hus men i radhus och parhus går det ju att höra grannar men... Ja han vill ha flera plan på huset också och det är ju inte så vanligt med etagelägenhet...
* Särbon har haft önskemål om en plan gräsmatta så det går att spela krocket. Inte för att jag någonsin sett honom spela det men om det nu är ett önskemål så... ja ja... Men då gäller det inte bara att trädgården är tillräckligt stor utan den ska vara PLAN också!
* En fördel är ju att slippa pendla mellan bostäderna när man är särbo.
* Det innebär att vi slipper handla till två hushåll. Men det tycker jag ändå inte att vi gör utan vi tar ofta med oss tex grönsaker mm när vi åker till varandra.
* Kommer vi ses mer? Öh? Jag vet inte. Två gånger i veckan är gubben på klubben (instruktör). Det kommer ju inte ändras. Två nätter i veckan brukar han vara ensam hos sig (torsdagar och fredagar) för att han vill spela. Kommer det ändras? Troligen inte. Kommer vi då ses MER? Njae, vi kommer kanske SOVA ihop varje natt. DET är ju alltid något.
* Kommer vi ha mer sex? Ja kanske torsdagar och söndagar då... För det är nog de dagar han vill ha sex på eftersom de andra dagarna brukar vi inte ha det... Ja det kanske blir bättre... kanske!
* Jag har inte diskmaskin. Det saknar jag ibland. Det kommer vi självklart ha i huset.
* Jag kommer ha "element" varje natt. Ja DET är ju bra! Då slipper jag sova med duntofflor och dubbla täcken. ;-)
* Vi kanske får mer förvaringsutrymmen. Nu har vi ju båda förråd både i lägenheterna och i källare/vind. Hm... Kommer vi få MER utrymme? Ja det återstår väl att se... Vi får väl skaffa nåt med en stor lada då eller nåt! ;-)

Nackdelar med att flytta ihop:
* Något jag ser som negativt är att vi troligen inte kan vara hundvakter.
* Om det ska renoveras så kan vi inte vara hos den andra.
* Det blir inte miljöombyte genom att vara hos varandra. Behöver vi (åtminstone jag?) mer resesemester då?
* Troligen får vi mindre egentid.
* Vi måste vara under samma tak även om den andra är sjuk tex förkyld eller magsjuk.
* Kanske får jag längre till kollektivtrafiken. Eller ska jag skaffa bil? Ja då blir det nog dyrare...
* Apropå ekonomin... Hur funkar sambeskattning?
* Något som jag ser som STORT minus är hur dåligt föredöme min särbo är med Coca Cola/läsk/söta drycker, hamburgare, pizza och snabbmat i allmänhet.
* Ja mat i allmänhet är lite krångligt... Vi kryddar väldigt olika...
* Allt jobb det innebär med att flytta rent praktiskt.
* Jag tror det blir MINDRE plats att flytta ihop två 3 rok till en 4 rok. Vad ska vi välja att behålla, vad ska förvaras och vad ska vi göra oss av med?
* Vi MÅSTE samarbeta/prata om/dela upp hushållsuppgifter...
* Vi MÅSTE samordna ekonomi och komma överens om hur vi ska betala boendekostnaderna.
* Särbon har kommenterat en del om att ha mycket krukor... Det sårade mig och han har flera gånger sagt att han inte menar så men aldrig riktigt bett om ursäkt.
* Jag kommer tycka att särbon ska vara med på kalas. Jag kommer tycka att vi ska umgås som par. Ja både med mina bekanta men också med hans! Jag umgås ju redan med hans släkt men jag får ju nästintill hota och tjata för att få med honom på något med mina bekanta.
* Sen så om vi ska få besök... så som handläggare mm så måste han godkänna detta. Särbon säger att det är okej men jag tvekar på om han verkligen tycker det är okej med tanke på hur han reagerade när jag ville träffa min väninna hemma hos honom...

Ja det är inte så enkelt att se vad som är viktigast. Hur viktigt är det för mig och odlingsmöjligheter? Hur viktigt är det för min son att få studsmatta och slippa störas av grannar och behöva anpassa sig? Eller har vi det faktiskt bättre som det är nu?

Sammanfattning av 2013

* Jag har jobbat vidare på mitt jobb som boendestödjare. Trivs otroligt bra med både arbetsuppgifter och kollegor!
* Jag har unnat mig akupunktur 5 gånger. Otroligt! Kanske inte hjälpte helt hundra mot det jag sökte mot men en massa andra positiva "komplikationer"!!! :-)
* Efter mycket om och men fått sålt min Ford KA. Man lär sig av sina misstag... *suck* Vilken historia och så mycket frustration i min kropp!!!
* Jag och särbon har varit och tittat på flera tillsaluhus (villor och radhus), från Synneröd i väster till E6:an i öster (Kungälv alltså).
* Jag har för första gången i mitt liv köpt mig en egen dator (en Acer)!!! :-) Innan har jag fått andras avdankade datorer, eller som de senaste åren haft lånad dator...
* Var det i år som jag köpte min cykel? Hm... Blir lite osäker. Men den behöver iaf repareras rejält nu. Ja både min och min yngsta sons cykel behöver fixa växlar och bromsar.
* Abstinensen efter hästar/ridning blir allt större. Har funderat på om jag ska börja rida igen. Frågan är hur, ridskola eller privat?
* Jag har odlat en massa "bäverhjärnor"! Eller rättare sagt avocadoplantor. Även citron, apelsin mm. Melon hann aldrig växa ordentligt. Tomater blev det några även om det tog lång tid för hälften att mogna. Jag hade köpt några amaryllislökar på Göteborgs Kulturkalas men de började gro innan jag ens satt dem i jord så flera hade ju redan blommat innan jul.
* Bilsemestern blev inte helt hundra som planerat men funkade ändå. Vi kom inte upp till Sandviken men hälsade på Xtan i Uppsala, gick på Gröna Lund och Tekniska museet i Stockholm, hälsade på familjen B utanför Vingåker och familjen L utanför Väderstad. Gränna ville inte sonen missa trots att vi varit där så många gånger. Hyrbilen fungerade jättebra! Men jag måste även här lära mig av mina misstag... Måste ha kreditkort??? Räckte inte med mitt electronkort... *suck*
* Familjesemestern blev till Danmark x 2. I somras till Legoland och hotell i Kolding. Varmt och gott väder! Kunde inte blivit bättre! I höstas åkte vi till Fredrikshamn och sov en natt på badhotellet.
* Firade midsommar som vanligt med bad, fiske, lek, grillning, god mat och härligt sällskap. Ja samma gäng som vi firade julafton med...
* Var på en underbar 50-årsfest i en ombyggd lada!
* Min yngsta son har börjat högstadiet. Han fick inte komma i samma klass som någon av de han önskade. Jag tycker det är lite fel att låta eleverna skriva "önskelista" och sen får de INGET av det som står på listan. Han sänkte sig otroligt mycket i musik, annars helt okej. Det känns som pedagogiken inte följer med. Det tog två veckor tills första "akutsamtalet" kom. Inte konstigt då de i skolan agerat precis tvärt om än vad de borde gjort. Men efter råd av mig så löstes situationen ändå.
* Efter 14-16 månaders väntan fick vi tid till Habiliteringen. Inte deras fel, utan NP-teamets fel!
* En besvikelse som min son har haft är att han varken fått födelsedagspresent eller julklapp av sin far trots att han flera gånger varit på besök. Hans pappa fick jobb. Det var ju bra men slutade efter en vecka.
* Min äldsta son har åkt till Australien (ett halvår). Han har annars jobbat både på förskola, ICA-lagret och så klart för farsan.

Känslor under 2013: mycket frustration, mycket glädje och lycka, lugn och ro, samhörighet och samarbete, saknad och sorg. ja 2013 har varit känslosam!

Rasism, rädsla, näthat och okunskap

De vackraste hästar som finns är nog araber men jag tycker inte de är charmiga. Ja jag är "rasistisk", jag erkänner. Jag gillar lugna och trygga hästar som inte flyger i luften om det fladdrar förbi ett löv. Jag föredrar tröga kallblod (och ponnyer av kallblodstyp). Det finns säkert araber med det temperamentet med men jag har bara inte träffat på dem... Ja jag har ju träffat heta och hispiga kallblod med, men de är ofta lite lugnare. Jag ser mer till individen: araber, muslimer, fd jugoslaver, polacker, ryssar? Vad spelar etniska ursprunget för roll? Jag tycker etik och moral är viktigare, var hjärtat sitter och hur de agerar.

Jag har faktiskt haft hästar jag inte helt hundra gillat... Jag har skaffat hästar som jag trott att jag skulle gilla för att de hade rätt färg eller för att de hade rätt stam. Men vad hjälpte det? Utställningsmeriter kan imponera men när det gäller att umgås och samarbeta med dem är det sällan det som spelar roll. Visst kan bakgrund, utbildning och härstamning ha en viss roll för att pass till viss hantering, särskilt i högre tävlingsklasser. Vissa stammar är kända för att vara "hetare" och andra "lugnare". Vissa har bra gångarter som också är bra vid användning och exteriören är också delvis genetisk. Alla passar inte till allt. Men det är lite lustigt att de "fulaste" är snällare ibland... Beror det på ödmjukhet? Kan en häst vara ödmjuk?

Jag gillar att tävla men jag är en god "förlorare" om jag tycker det är rättvist. Jag ställde gärna ut min FULASTE häst. Hemma satt vi och gissade poäng och trodde att vi skulle komma sist. Jag ville att han skulle få liter erfarenhet även om jag visste att domaren inte gillade den typen. Men jag visade ändå. Domaren bad mig komma och jag gick fram till honom och han förklarade att hästen ju är i växtfas och att han tyvärr inte kunde ge högre poäng. Men han fick ETT POÄNG MER än vad vi trott. Vi var JÄTTEGLADA!!!! Men snällare häst får man leta efter. Han fick ett uppdrag en gång som jag inte tror att någon av de andra hingstarna skulle klara av... Han gick på, av och på igen på en båt. Några andra hingstar vägrade nämligen gå till båten och han stod redan lastad. Den som var ansvarig frågade om någon hade en snäll häst som skulle gå att ta av och på igen. Jag räckte upp handen direkt. (INGEN ANNAN GJORDE DET, inte ens han själv som också hade hingstar där). Det gick galant! Min hingst klarade det galant utan några som helst problem (från hans sida)...

En gång ställde jag ut ett diplomsto. Jag hade vissa förväntningar på att hon skulle få guld. Men vilken besvikelse när hon inte fick det! Då var jag en gnutta av dålig "förlorare"... Jag köpte henne för hon hade rätt färg, meriter och stam. Men hon var inte av det temperament som jag egentligen gillade... Delvis handlade det om att hon inte var utbildad, men också "personlighet" så som rang. Hon hackade på de svaga. Det gjorde inte att jag gillade henne mer direkt. Det av hennes föl som växte upp hos mig var likadan, han var tuff att hantera och hackade på de ranglåga. Ändå skulle hon som människa kanske ses som mer lyckad och fin...

Häromdagen såg jag lite på Kulturkanalen angående näthat. De visade flera försvarsord som "men det är ju sant" eller "om inte jag säger det gör någon annan det" eller "men hen måste ju får reda på det annars går ju hen i ovisshet". Måste det hackas på andra? Vad vinns på det? Blir den en god tjänst eller en björntjänst? Gör det nytta? Vad spelar det för roll om någon väljer att ha en profilbild på sin Facebook som någon annan tycker är ful? Och vad är fult? Är rumpnissar fula? Själv tycker jag de är otroligt söta med sina småkroppar och uppnäsor... Kanske inte några skönheter men ändå charmiga!

Många är rädda för det som de inte vet så mycket om.. Muslimer, personer med autism osv... Träslöjdsläraren jag hade i låg/mellanstadiet uttalade sig positivt till att det skulle vara ett boende för (fd?) missbrukare i närheten. Hans staket runt tomten blev nerbränt! Var det missbrukare, personer som bor på LSS-boende, muslimer eller de rika och fina som inte accepterade att det skulle ha ett missbruksboende i närheten? Jag har inte svaret men jag kan ju bara gissa... Jag är uppvuxen i finfina Billdal. Där få personer med invandrarbakgrund eller annan etnisk bakgrund än svensk bodde. Kände jag mig trygg där? Jag tänkte nog inte på det då men det var en del inbrott... och cyklar blev stulna även där och det eldades i skolor och det mobbades. Var jag lycklig där? Hm... Det har vissa likheter med när jag bodde på gården i Hällingsjö. Rent fasadmässigt såg det nog ut som jag var lycklig och hade det bra, men jag kände mig ensam och levde mest för hästarna...

Sen det där med okunskap. Jag tycker det är fel att kalla det psykiskt funktionsnedsättning då det ofta handlar om kognitiv! Det är väl ingen som protesterar om en som fått stroke köper huset bredvid? Varför ska det vara skillnad på ett LSS-boende? Personer som bor där kanske har ett annat slags tänkande med att anklaga dem för att vara våldtäktsmän eller brottslingar är fel! De har i dagens samhälle ofta blivit uppfostrade av sina föräldrar. De kan alltså vara lika goda medborgare som vilken svensson som helst! Om inte bättre då de har personal som reagerar om de kommer hem i tid eller inte, de har ofta dagliga verksamheter som också har koll. Vad gör dem då till brottslingar??? Att de har en skada i hjärnan och/eller resten av kroppen?

"Dessa mentalt nedsatta personer är inte en trygg omgivning för varken oss eller våra barn och grannar. Det finns flera fall i vårt kära avlånga land där sådana individer har handlat efter sin mentala nedsättning vilket har lett till att oskyldiga människor har skadats eller mördats". "Hur skulle dessa psykiskt nedsatta personer reagera om de träffade oss okända människor på gatan?" "Vi ber er att med hjärtat tänka efter riktigt noga innan ni godkänner ett LSS-boende i ett så fint villaområde med dagis och äldreboende i närheten." "Om detta går igenom och ni väljer att bygga detta LSS-boende precis intill vår tomt, så har vi absolut planer på att sälja och rör oss vidare mot ett riktigt villaområde." "Vi har jobbat och slitit hårt i hela våra liv för att till slut kunna uppfylla våra drömmar om att kunna äga ett boende i ett fridfullt område... ...där våra barn kan gå på dagis och skola och växa upp i en fridfull och trygg miljö utan kontraster som förvirrar områdets och barnens framtid." "Vi kommer inte att våga ha våra barn lekande utomhus om inte vi är med dem, för vi vågar inte att riskera att någon av dessa (stackars) mentalt störda ungdomar (som behöver all hjälp som dem kan få, detta kan dem få däremot någon annanstans) skulle göra något som dem inte kan styra över så som att gud förbjude kidnappa, våldföra sig på barn i området vilket har hänt och händer fortfarande olyckligtvis." "Jag vill inte ha detta i vårt område pga att det skapar osäkerhet för mina barn när mentalt störda ungdomar/vuxna lever sida vid sida med barnen. Det finns flera fall runtom i Sverige där dessa mentalt nedsatta personerna som har lyckats ta sig ut från boendet utan någon tillsyn och träffat på någon människa ute som sedan har lett till överfall/dödsfall!" "Ett LSS boende är nästintill en anstalt/rehabilteringshem för mentalt nedsatta som behöver vård och tillsyn dygnet runt som bör placeras med ett säkert avstånd från villaområde." "Jag och min fru har satsat våran livsinvestering för ett tryggt och säkert område att uppfostra våra barn i. Det här har kommit som en riktig kalldusch för oss. Det känns lite som att Ni inte vill ha kvar barnfamiljer i glasberga, för att om detta går igenom kommer vi utan tvekan att flytta från området."

Jag kan inte påstå att jag är rädd för det jag inte tycker om... eller det jag inte vet nåt om. Jag är villig att testa. Skulle jag vilja bo granne med ett LSS-boende? Varför skulle jag inte vilja det? (gör jag näst intill nu). Skulle jag vilja bo granne med en muslim? Varför skulle jag inte vilja det? (Det kanske jag gör nu, vad vet jag?). Jag tycker det är MER tryggt att bo i bostadsområde med grannar än utan. Jag har ju provat både och... Var är jag mest trygg? Ja det är nog enkelt - med grannar! Men samtidigt är det mindre irritation på grannar om de inte ligger så nära... förresten tar jag nog tillbaka det. Jag uppskattade inte bilarna som körde så fort förbi gården när jag hade lösa hundar, höns och barn. Jag tyckte grannen var besvärlig som tyckte att mina hästar inte fick skita vid vägkanten samtidigt som det spreds gödsel på hans åkrar som stank ända till oss i två veckor!

Det jag har märkt av mest av där jag bor nu är barnfamiljer som springer hårt i golvet, grannen som spelar piano på kvällen, grannen som grillar på eftermiddagarna, grannen som hoppar hopprep osv. Vill jag flytta pga dem? Nä. Jag har valt att bo i ett bostadsområde med en massa grannar i samma hus. Skulle jag vilja bosätta mig i ett område utan barn eller det spelas musik? Troligen inte. När jag bodde i Hällingsjö så var det lite för glest kändes det ibland. Särskilt om jag var ensam hemma. Tänk om huset brann upp eller om jag ramlade och slog i huvudet och svimmade! Ingen skulle reagerat i första taget. Vill jag bo så igen? Kanske... Det har sin charm men "tryggt" kallar jag det inte...

Jag tycker det är ett PLUS att bo nära en verksamhet med dygnetruntpersonal... Om min granne i Hällingsjö hade haft det kanske han inte fått inbrott! För mig känns det som en trygghet med grannar. Jag tycker att grannar ska visa hänsyn. Visst uppskattar jag inte om någon kör bobbycar på loftgången. Jag tycker inte om grannar som står och grälar där heller mitt i natten. Mest för att det hörs in till mitt sovrum. Men att svenssonfamiljen grillar på fredag- och lördagkvällar har jag vant mig vid. Första gångerna rusade jag runt i lägenheten och undrade var det brann nånstans... ;-) Nu går jag bara till balkongen och kollar ut och då har de oftast precis tänt grillen. Då stänger jag dörren och vädringsluckan åt det hållet... Jag anmäler inte heller ylande eller skällande hundar om det är dagtid. Även om jag tycker att "svensson" borde ta sitt ansvar i ett bostadsområde.

Nä tacka vet jag acceptans, tolerans och ansvar! Oavsett ålder, kön, sexuell läggning, religion, etnicitet, funktionsnedsättningar osv!

Semesterresor

Först åkte vi till Danmark... Skagen, Legoland. Kolding mm. Katamaranen dit blev inställd så vi fick ta den långasamma färjan och kom två timmar senare till Danmark.

Resten av bilsemstern blev inte riktigt som planerat... Är redan hemma. Kom hem igår onsdag men planerat var på lördagkväll eller söndag. Men det blev ingen tur upp till Sandviken (utan för Gävle) denna gång.

Först åkte först till Gränna som mina son tyckte vi skulle göra (som vanligt). Sen åkte vi vidare till Östergötland. Bodde hos vänner och hade med vinbärsbuskar som jag och äldsta dottern planterade i deras trädgård.

En dag hälsade på min sons farmor. Besökte hans farfars grav (ville han själv) och satt och prata med hans farmor... Åkte vidare norr ut mot Vingåker och bodde där hos vänner. Kollade på film, planterade även vinbärsbuskar här....

Sen åte vi till Stockholm för att gå på Gröna Lund. Sov på Scandic Hasselbacken en natt. Körde runt ett bra tag och letade efter parkering då hotellets parkeringsplats och parkeringshus var båda fulla. Hade tur och hittade GRATIS parkering på en tvärgata till Djurgårdsgatan - af Pontins väg. :-) Vi gick på Grönan men det kom en regnskur så sonen ville hellre gå till hotellet. Nästa dag gick vi på Tekniska museet. Det låg mellan Djurgården och Kaknästornet.

Sedan åkte vi vidare till Björklinge norr om Uppsala där fd min avelshingst Allgunnens Xtan stod. Sen åkte vi tillbaka till Vingåker och sen Östergötland innan vi åkte hem onsdag förmiddag.