Två träningspass idag... eller räknas "cykelturen" på 50 minuter mellan Mölndal och Lundby?

Det är lite fusk med min 50-minuters cykeltur idag mellan Mölndal och Lundby (Hisingen)... Det var ju en elcykel! DET är såå skönt över Götaälvbron... Motorn driver upp till 26 km/h och slås sen av. Men i nerförsbacken efter bron kom jag upp i 46-47 km/h! Men hur den ska komma tillbaka vette sjutton... Det får nog bli en kollega med bil...


Jag gillar att cykla! Men ibland saknar jag bil... Men om jag ska mindre än en mil så tar jag hellre cykeln. MEN jag väntar på att det blir cykelbana mellan Ytterby till Lökeberga (utmed Marstrandsvägen). Då skulle jag inte heller sakna möjligheten att sticka och ta ett spontanbad.

Turen till Hisingen räckte inte... Jag tog bussen hem och fixade middag och sen var det dags att sticka till Träna! Först ett pass Easy-Line...


Men "lampan" krånglade lite... Instruktören fick klocka oss istället. Apropå instruktören... Det var en som både jag och min son kände ingen! Det var väldigt vad hans fröknar är på Träna! De två tidigare träningstillfällen var det en fröken från lågstadiet som var med i gruppen. Idag var hans fd fritidsfröken instruktör.

Jag tycker att olika instruktörer är bra på olika sätt... Carina var helt underbar på Yogan men lite för "pratig" på easylinen men inte så "coachande" som Sofia även om Carina rättade mina armbågar. VAD är det för fel på mina armbågar? Varför kan jag inte hålla dem rätt när jag tränar? Sofia är ett yrväder, full av energi. Ibland kan jag uppleva det som för mycket. Hennes man Johan sköter sig och coachar men inte för mycket eller för lite men jag föredrar nog en kvinnlig instruktör ändå. Madde är ju söt! Hm... jo just söt. ÄR hon bra? Ja hon är nog inte för mycket eller för lite iaf. Sen är det någon kvinnlig instruktör till som jag haft. Hm... funderar på om jag haft han den korta manliga någon gång... Men det har jag väl inte(?) Hm... Han är även personlig tränare. Vet inte om det var hans om ringde mig för att erbjuda en omgång med personlig tränare.


Sen var det bara att fylla på med vätska innan cykelturen hem... Det var underbart cykelväder idag. Soligt men inte för varmt. Blåste lagom mycket utan att det var jobbigt.

Imorgon blir det alltså att träffa min morbror. Sen tänkte jag även gå på Liseberg... Hoppas det blir lika härligt väder imorgon... NATTI NATTI gott folk (och till er andra med)!

Smärta - har jag inte haft tillräckligt?

Hur mycket är glädje och ett smärtfritt liv värt? Jag kanske är "feg" som inte vill ha träningsvärk och tycker det är inget positivt med det. Jag tycker jag har haft tillräckligt mycket smärta i mitt liv, inte bara fysisk/biologisk/kroppslig utan även mental/psykisk/känslosam smärta. Jag är kanske konflikträdd mot min egna kropp. Jag tycker kanske att jag redan kämpar tillräckligt, till vardags... VARJE dag.

Hur ska jag hitta mitt perfekta liv? Hur ska jag bli gladare igen? Gör träningarna det bättre eller sämre? Just idag ser jag inget positivt alls med träningen när jag i min ensamhet sitter och gråter. Ensam är inte stark. Jag saknar någon att ha dagliga diskussioner med, någon som kommer med infallsvinklar jag inte tänkt på, någon som sporrar mig och som går med mig i min kamp. Det är tur att jag verkligen trivs med mitt jobb annars hade jag aldrig stått ut med dessa jävla tågskrällen och bussar. Mitt rekord är att ta mig från Ytterby till Mölndal på 26 minuter. Men jag får oftast räkna med 1,5 timme, ibland 2!! PER VÄG! Vissa dagar kan jag alltså lägga 4 timmar på att pendla. Jag ve att vissa har sagt att jag kan ju antingen bosätta mig närmre eller skaffa jobb närmre. "skaffa jobb närmre" skrattar jag mest åt. Det växer ju inte lediga tjänster på träd... Inte sånna som jag vill ha iaf. Nu är det faktiskt en ute. En som jag funderar på att söka men samtidigt så även om jag säker det så har jag kanske 10% att få den. Bosätta mig närmre har jag funderat på men samtidigt så trivs jag så bra i Ytterby.





Jag cyklar redan och springer i trappor. När jag handlar på City Gross bär jag hem det även om det väger 12-17 kg. Vad har jag för val? Jag målar om och tvättar fönster och det brukar också kännas i mina armar. Jag bär jordsäckar själv och jag går/springer till och från bussar, spårvagnar och tåg. Jag smörjer in mina fötter med tigerbalsam om de värker eller om jag ska plåga dem.
Tårarna rinner utmed mina kinder men ingen tröstar mig. "Ensam är stark"- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄE! Jag saknar stöd och stöttning. Jag vill inte vara mamma åt min partner. Det räcker med att jag behöver strukturera på jobbet. Ensam är känslig. Tänk om jag hade någon som jag kunde dela allt med! Just nu känner jag mig svag och känner igen mig i flera av punkterna i detta inlägget... Kanske mest ettan och tolvan...

Förändring VILL ja ha, på flera sätt: bättre kroppslig hälsa, bättre kontakt med min äldsta son, få mer kärlek och uppskattning i livet, vara en bättre mamma, ha närmre jobb, mer sex, mer plats för mina älskade växter, ett rikare socialt liv osv. Hur kommer jag dit? Ja allt kan ju faktiskt inte ens jag styra över... Men jag kan väl säga att när jag lever med två personer som INTE är sociala och trivs med att umgås med en massa folk så har jag ett stort motstånd. Ett motstånd som kanske bara jag känner. Men jag hade hoppats på att få med både särbon och min tonårsson på träningar, men det kommer inte bli lätt och antagligen vill inte någon av dem betala själva så det blir jag som får betala för alla tre om det ska bli något gjort... Ja ungefär som när jag köpt kiropraktorbehandlingar till särbon för att få honom att fatta att han behöver det!! Det känns som om jag alltid går i uppförsbacke så när det blir motstånd så ger jag upp. Jag måste välja mina strider och välja vad jag lägger mitt krut på. Jag måste spara energi till det jag MÅSTE göra. Jag känner mig som en elak mamma när jag slänger ut sonen för att han ska lämna fyrkantiga skärmen. Ja det är lite åt det hållet med särbon med... Allt är en evig daglig kamp!

Intressant veckoslut!

I torsdags gick jag och sonen på husvisning. Jag tyckte det var helt underbart! Ungefär lika nära City Gross som nu, men åt andra hållet. Underbar utsikt mot älven på baksidan av huset. Det skulle vara visning även på lördagen så jag mailade till mäklaren och fick svaret att det var sålt. De hade fått ett bud på 3,1 miljoner direkt. För mig var det PERFEKT! Fanns massa kragar för odling...

När jag frågade sonen vad han tyckte så tyckte han att det var bättre att bo där än i lägenhet men att det var ändå bättre med det jag kollade på (ensam) i tisdags. Hm... Han var inte ens med då. Men jag hade visat bilder men jag uteslöt det eftersom det var liiiiten tomt, för liten och dessutom parhus. Men så sa min son att det var för att det var i flera våningar. BRAVO! Jag blev imponerad av att han kunde förklara varför han ansåg att det vara bättre med det ena än det andra även om han inte hade sett det. IMPONERAD!!! Han har annars svårt för att värdera och reflektera. Okej... då fick jag en sak till på önskelistan - inte enplans! ;-)

I fredags jobbade jag sent och det ösregnade i Mölndal så min omtänksamma pojkvän hämtade mig. Min son var på LSS-läger och alla läger under våren är planerade på sådana fredagar då jag jobbar!!! *suck* Det fick bli samma lösning denna gång...

Tur att jag har ett socialt nätverk här!! Vad skulle jag göra utan goda vänner!? Jag är så glad för att jag flyttade till Ytterby 2007! Väl hemma hos pojkvännen så av med alla blöda kläder och försöka få upp värmen. Jag är lite ledsen för min favoritjacka har gått sönder. Jag har verkligen haft den mycket i vinter. Och den är perfekt nu även till våren.

Under lördagen tog jag mig en promenad. Jag var ute i över tre timmar tror jag. Jag började att gå och titta på cyklar... Hittade två som kanske kan passa min son. Ena för två tusen och andra för fyra tusen. Den för fyra var 29" och det var ju en stor fördel. Hade nog allt tekniskt som min son kan önska i form av fjädring mm också. Men prisskillnaden är ju ändå två tusen... hm... Får fundera på ekonomin lite... Men eftersom minstingen är ca 185 cm och lär växa en del till så... Ja han behöver nog 29"...

Jag fortsatte promenaden utmed Kungälvsvägen och Enekullsvägen. Motvind och tårarna rann, inte bara för blåsten. Jag tänkte alldeles för mycket. Jag såg ett hus med tillsaluskylt. Det var nog huset som pojkvännen pratat om... Jag tyckte tomten såg liten ut.

Gick vidare, uppåt Klevevägen. Nu hade jag medvind. Efter backkrönet gick jag in i skogen. Jag plockade lite barr och la i mitt vatten. Det gör vattnet lite syrligt. Jag passerade flera orienteringsskärmar, eller rättare sagt skyltar.

När jag gått en bit i skogen kände jag igen mig. Då var jag på en stig som jag gått på flera gånger men aldrig ensam. Vi brukar vara minst fyra, men vi har varit sju nån gång. Anledningen till att jag gick ensam var ju för att sonen var på läger och att särbon är pollenallergisk. Hasseln är igång nu. Men jag ville inte sitta inne hel dagen.

När jag ser omkullfallna träd får jag lust att fatta galopp och med ett språng flyga över... Ja jag saknar det ibland. Jag är lite hästskadad... Eller om det är abstinensen som kommer smygande efter alla år utan hästar. Jag abstinensen blir inte mindre för att vi på jobbet pratar om att börja rida... Ja ja...

Jag satte mig vid dammen en stund och tittade på gräsänderna. Det var tre par. Funderade på om jag skulle gå via svärföräldrarna men kände att det skulle vara en risk att "fastna" där då... ;-)

När jag suttit där ett tag så kom en man i röd jacka. Han beklagade sig för att ungdomarna förstört grillstugorna. Han tyckte att räkningen skulle skickas till föräldrarna. Jag sa emot honom. Det tyckte INTE jag. Jag tycker det är bättre att ungdomarna själva får sota för vad de gjort. "Learning by doing" har fungerat för mina barn. Om de har kladdat ner får de helt enkelt städa. Om då ungdomarna förstör får de väl laga och klottersanera. Vad hjälper det att skicka till föräldrarna??

Och förresten hur visste han att det varit ungdomar och inte fulla vuxna? Fniss... tänk om min pappa hade fått en räkning för om jag gjort något olagligt! ;-) Nä det tror jag inte hjälper något. Och om det hände mig skulle jag kanske bli en ännu sämre förälder....

Gubbens åsikter tolkade jag lite som sverigedemokratiska samtidigt som han var konservativ och var även emot datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Alla nymodigheter var nog djävulens verk... Visst kan jag hålla med om att alla maskiner förstör till viss den men samtidigt så kan de också hjälpa! Jag ser nog hellre att mina barn sitter vid datorn och spelar och tjattar med vänner än går och klottrar och förstör.

Gubben pratade om Amanda. Jag berättade att hon nu är borta. Han hade visst matat henne och fåren när han promenerat förbi. Jag sa att jag trodde det nog var två månader sen eller nåt. Han visste att hon var gammal.

Jag gick med honom en bit. Han guidade mig. Jag pratade också om att jag tänkte ta en promenad imorgon med och eventuellt via vattentornet. Han beskrev vägen. Jag skulle bara gå rakt fram och följa det röda gruset. Min särbo ringde och frågade var jag var... Maten väntade på mig. Medan jag varit ute på promenad hade han handlat och lagat mat. Men när jag gick låg han och sov.

På söndagen vaknade jag av att det var ljust i sovrummet vid 6-tiden. Jag somnade om. Vaknade då och då... De senaste månaderna har jag flera gånger haft drömmar då jag åker färja. Jag vet inte vad det betyder! Annars brukar jag kunna spåra mina drömmar till saker som jag tänkt på dagen innan.

Min Särbo ville att jag skulle fixa lunchen. Men inte gjorde jag det så han ville ha det... :-P Till mig själv gjorde jag någon omelettröra med chilikalkon, paprika, morot, tomatpuré och självklart ägg. När jag stod och fixade maten drömde jag mig bort. Tänkte på ett ex som det var väldigt trevligt att laga mat med...

Eftersom jag var hemma hos pojkvännen pysslade jag om hans växter. Han bad om att jag skulle göra det. Jag brukar göra det...
Jag hade kollat en del på hus... Det är tre som är lite intressanta just nu... Alla under tre miljoner men minst en går nog över.

Tio i tre gick jag från pojkvännen och skulle hämta sonen från lägret. Det blev promenaden hem. Jag erbjöd sonen att få ta bussen hem men han tackade nej. Som jag väntade mig. Men jag vill inte sluta hoppas att han en dag vågar åka själv. Det blev avslag på färdtjänstansökan. Hans pappa har berättat att han också undviker att åka kollektivt. Ja de har samma diagnos båda två. Men mitt mål är ändå att min son ska bli lite mer självständig.

Gubbens vägbeskrivning var jättebra! Vi hittade! Och det var en riktig bra väg att ta hem, slippa all asfalt. Dessutom kom vi till huset som var till salu. Jo den hade nog en del gräsmatta på baksidan iaf... Hm... men jag vet inte när det ska vara visning... Vi tog Hollandstigen ner till Preem. Där var en massa flygfän - myggor? knott? Jag vet inte...

När jag kom hem såg jag på hemnet att vi idag missat en visning av ett annat hus jag ville tittat på. *suck*

Dagens äventyr

Morgonsolen var verkligen vacker, jag lika vacker som kvällssolen var igår...

Hasseln har fått "korvar"... Jag undrar hur lång tid det tar tills särbon börjar känna av pollen...

TVÅ DAGAR I RAD!!!! WOOOOOOOOOOOOOOW!!!

Det är nog rekord!!! Tåget kom i tid idag med!!!!! ;-)

Korsordet var lagom svårt idag. Jag löste det inte på en minut samtidigt så var det inte för svårt heller...

Har läst flera historier nu om personer som Försäkringskassan vill ha datum på då de ska dö... Vem vet det? Jag förstår läkare som inte kan skriva sånt intyg heller. Skulle du själv vilja veta vilken dag du ska dö? Vad händer om du inte dör den dagen? Ja allt är ju otroooligt!

Idag har jag varit på föreläsning. Egentligen skulle jag vara ledig. Intressant med lite trögt, handlade om kognitiva funktionsnedsättningar inom psykiatri. Om jag räknar med idag tror jag att jag har en period nu som jag jobbar 17 av 19 dagar... Men det är för jag har bytt helg så jag är ledig då jag ska på bröllop, så jag får "skylla mig själv"...

På väg till föreläsningen såg jag stora maskrosblad! ÅH! Snart dags att börja plocka blad alltså!!! De kan man ha i sallader men också torka och ha som te (är basiskt och bra för kroppen).

Igår när jag jobbade så pratat jag med en kollega om Safjället. Eller heter det Sagfjället? Ja ja skit samma... Det är underbart att promenader där på höjden och nära naturen. Kanske skulle man ha en picknick där med jobbet någon gång? Jag har varit där flera gånger.

Jag ska klippa mig. Men vet inte riktigt hur. Jag vill ha lugg... Men nog inte så här långt.

Denna frisyren trivdes jag väldigt bra med! Tycker den ramar in mitt ansikte fint.

Denna är lättskött och lite "busig" och inte så lång. Detta är väldigt mycket "jag" tycker jag...

Denna tyckte jag också väldigt bra om. Halvlångt och jag gillar den kraftiga luggen.

På vägen hem så hoppade jag in till Malin. Ha ha ha hon skulle precis ta lunch och gå till City Gross så vi gick båda dit. Satt och tjötade om hur olika bröderna som vi är ihop med är. Och tala om trollen! Ja då kom hennes man!!! Då pratade vi lite om jag varit på möhippa i lördags och samåkt med U. Och vem kommer till City Gross sen då? Jo U!!!!! Hahahaha.... Ja snacka verkligen om trollen, men de stod inte i farstun utan på City Gross! ;-)

Förresten, ibland väljer man ju vin efter flaskan... Men hur väljer man olivolja???

Solen sken uuuunderbart och fåglarna kvittrade. Som tur var så hade sonen precis slutat skolan så han kunde hjälpa mig att bära. 17,3 kg tror jag det var och då hade jag inte ens köpt allt som jag skulle. Lät bli att köpa bland annat fisk. Får göra det en annan dag. Har en del hemma så det var inget akut. Jag brukar lite skojsamt säga att jag behöver inte gå till gym för jag går och handlar istället... ;-)

Sonen ville hellre ta en långpromenad än att skjuta idag. Jag BORDE verkligen skjuta men jag är ganska trött... det får bli en promenad istället...

Funderar lite på om det finns någon bra sajt eller nåt som kan räkna ut vilken väg jag ska gå för att gå en viss sträcka. Exempelvis jag klickar i att jag går hemifrån och vill gå exempelvis 2 km så kan den räkna ut vilka vägar jag ska gå för att gå dessa 2 km. Finns det något sånt???

Avslutar med detta lite roliga kort... ;-)

Sammanfattning av 2013

* Jag har jobbat vidare på mitt jobb som boendestödjare. Trivs otroligt bra med både arbetsuppgifter och kollegor!
* Jag har unnat mig akupunktur 5 gånger. Otroligt! Kanske inte hjälpte helt hundra mot det jag sökte mot men en massa andra positiva "komplikationer"!!! :-)
* Efter mycket om och men fått sålt min Ford KA. Man lär sig av sina misstag... *suck* Vilken historia och så mycket frustration i min kropp!!!
* Jag och särbon har varit och tittat på flera tillsaluhus (villor och radhus), från Synneröd i väster till E6:an i öster (Kungälv alltså).
* Jag har för första gången i mitt liv köpt mig en egen dator (en Acer)!!! :-) Innan har jag fått andras avdankade datorer, eller som de senaste åren haft lånad dator...
* Var det i år som jag köpte min cykel? Hm... Blir lite osäker. Men den behöver iaf repareras rejält nu. Ja både min och min yngsta sons cykel behöver fixa växlar och bromsar.
* Abstinensen efter hästar/ridning blir allt större. Har funderat på om jag ska börja rida igen. Frågan är hur, ridskola eller privat?
* Jag har odlat en massa "bäverhjärnor"! Eller rättare sagt avocadoplantor. Även citron, apelsin mm. Melon hann aldrig växa ordentligt. Tomater blev det några även om det tog lång tid för hälften att mogna. Jag hade köpt några amaryllislökar på Göteborgs Kulturkalas men de började gro innan jag ens satt dem i jord så flera hade ju redan blommat innan jul.
* Bilsemestern blev inte helt hundra som planerat men funkade ändå. Vi kom inte upp till Sandviken men hälsade på Xtan i Uppsala, gick på Gröna Lund och Tekniska museet i Stockholm, hälsade på familjen B utanför Vingåker och familjen L utanför Väderstad. Gränna ville inte sonen missa trots att vi varit där så många gånger. Hyrbilen fungerade jättebra! Men jag måste även här lära mig av mina misstag... Måste ha kreditkort??? Räckte inte med mitt electronkort... *suck*
* Familjesemestern blev till Danmark x 2. I somras till Legoland och hotell i Kolding. Varmt och gott väder! Kunde inte blivit bättre! I höstas åkte vi till Fredrikshamn och sov en natt på badhotellet.
* Firade midsommar som vanligt med bad, fiske, lek, grillning, god mat och härligt sällskap. Ja samma gäng som vi firade julafton med...
* Var på en underbar 50-årsfest i en ombyggd lada!
* Min yngsta son har börjat högstadiet. Han fick inte komma i samma klass som någon av de han önskade. Jag tycker det är lite fel att låta eleverna skriva "önskelista" och sen får de INGET av det som står på listan. Han sänkte sig otroligt mycket i musik, annars helt okej. Det känns som pedagogiken inte följer med. Det tog två veckor tills första "akutsamtalet" kom. Inte konstigt då de i skolan agerat precis tvärt om än vad de borde gjort. Men efter råd av mig så löstes situationen ändå.
* Efter 14-16 månaders väntan fick vi tid till Habiliteringen. Inte deras fel, utan NP-teamets fel!
* En besvikelse som min son har haft är att han varken fått födelsedagspresent eller julklapp av sin far trots att han flera gånger varit på besök. Hans pappa fick jobb. Det var ju bra men slutade efter en vecka.
* Min äldsta son har åkt till Australien (ett halvår). Han har annars jobbat både på förskola, ICA-lagret och så klart för farsan.

Känslor under 2013: mycket frustration, mycket glädje och lycka, lugn och ro, samhörighet och samarbete, saknad och sorg. ja 2013 har varit känslosam!

Nu är min semester slut

De två sista dagarna har varit flera timmar i vatten. Vi har varit iväg på en liten resa till Fredrikshamn och badat på Scandichotellet The Reef. Min son åkte den stora rutschkanan ca 40 gånger, jag "bara" tre (två under lördagen och en gång under söndagen). Lunchbuffén i restauranten var helt i min smak, mycket fisk! :-) Men inte riktigt i varken min pojkväns eller sons smak. Däremot var frukosten mer i deras smak. Vädret var helt okej men vi var mest på hotellet och badade. När vi kom dit var det soligt med blåsigt, ja det var det även när vi åkte men i Göteborg regnade det.

Göteborg (eller vilka stad som helst) är väldigt vacker när mörkret infallit. Nu längtar jag mer och mer till julpynt som lyser upp. Och alla julens dofter som får mig att njuta av den mörka årstiden. Det är visserligen inte vinter än men eftersom det nu är vintertid så är det mörkt på eftermiddagarna.

Nu är det 15 år sedan diskoteksbranden i Göteborg då 63 ungdomar dog i eller på grund av lågorna. Jag kommer ihåg att jag blev orolig när jag hörde vilken förening som hade lokalen men efter något telefonsamtal blev jag lugnare. Det är 11,5 år sedan min mamma dog. Ändå känns det lite sorgligt. Jag har gått vidare och klarar av att prata om det som hände när mamma dog utan att börja gråta. Men det är mycket som påminner mig. Mitt jobb gör en del. Men nu blir jag inte påmind flera gånger i veckan iaf. Men under senaste kursen jag gick på blev jag påmind. En fd kollega till mamma var med på kursen. Jag kände igen henne men jag tror inte att hon kände igen mig. Och idag när jag åkte hem från Danmark blev jag också påmind. Stena hade rabatt på "hennes" karameller.

Söker du jobb inom vård och omorg i Mölndal?

”Kommunal flyttar ut”

Välkomna på picnic i parken utanför Prytzgatan 10,
ons 15/9 kl 17-20.
Det blir aktiviteter för hela familjen.
Fiskdamm och servering av korv och bröd.