Kompetens... för vem?

Inga elever börjar på Gustav Adolfsskolan som oskrivna kort. Specialpedagog och andra lärare träffar alla elever innan de kommer. De vill ha reda på elevens kunskapsprofil och hur lärarna har jobbat med eleven. De pratar även med elever och föräldrar.
– Jag frågar eleverna hur de vill att det ska se ut på Gustav Adolfsskolan för att de ska känna sig trygga. Sen frågar jag lite hur det har sett ut och vad de har för erfarenheter. Det finns aldrig en tanke om att den eller den eleven inte skulle kunna gå här. Oavsett om en elev har en diagnos eller inte så måste vi jobba för att det ska bli så bra som möjligt. Det ska vara en skola för alla, säger Lena Södergren.
För att kunna ta emot en elev med en diagnos måste man ha ett generellt kunnande om hur svårigheterna kan se ut, men samtidigt vara öppen för att varje elev är en egen person och att människor alltid är något i samspel med andra människor, förklarar hon. Det som kan vara en svårighet när eleven gick på andra skolan kanske inte behöver vara något bekymmer på Gustav Adolfsskolan, eftersom det är en annan gruppkonstellation och andra vuxna. Det kan istället bli ett annat problem som skolan får jobba med.

Hur tänker man om man INTE vill ta del av historiken bakom en person och försöka prata grekiska med personen? Eller hur uppfattas det när olika personal i samma verksamhet bedömer en persons begåvningsnivå väldigt olika?

För personer med kognitiv funktionsnedsättning kan förväntningar och förberedelse vara ett måste. Att inte veta vad som ska hända kan skapa stress och oro. Det handlar om att undvika kaos. Kaos som vi andra kanske inte märker men som individen upplever som något oerhört stort!

Många föräldrar ser en diagnos som dyslexi eller adhd som nyckeln till att deras barn ska få hjälp i skolan. Diagnoser ger visserligen extra stödresurser, men de är inte alltid anpassade efter barnets specifika behov och kan till och med försvåra för barnet, visar Joakim Isakssons avhandling.

Tydliggörande pedagogik (inom TEACCH-programmet kallas det strukturerad undervisning) är hämtat från TEACCH-programmet men anpassat efter svenska förhållanden i samarbete med Riksföreningen Autism. För att hjälpa personer med autism måste man ha teoretisk kunskap om vad autism innebär. Utifrån formella och informella bedömningar kan man sedan göra ett individuellt anpassat pedagogiskt program. Formella bedömningar är olika standardiserade test som exempelvis PEP- och AAPEP-testen. Informella bedömningar är observationer i vardagen, i arbetet och i skolan, organiserade bedömningar av specifika färdigheter samt information och prioriteringar från föräldrar och personal. Det individuella undervisningsprogrammet ska bygga på personens färdigheter, intressen och anhörigas prioriteringar (specifika-, kortsiktiga- och långsiktiga mål). Ett pedagogiskt arbetssätt och bemötande är viktigt när det gäller både barn, ungdomar och vuxna med autism och ska omfatta alla de områden som är viktiga under hela livet; kommunikation, arbetsbeteenden liksom arbets-, sociala-, fritids- och vardagsfärdigheter (t ex. egen hygien och hushåll).

Varför tydliggörande pedagogik?
Personer med autism har ofta en stark visuell förmåga. Med visuellt stöd kan de bättre förstå sin omvärld. Detta gäller även de som talar. Visuellt stöd innebär inte att man ska sluta prata med personer med autism utan att man använder det som ett stöd för att de lättare ska förstå och därmed känna sig trygga och ha bättre förutsättningar att lära sig nya färdigheter.

Tydliggörandet skall svara på frågorna: VAR? VAD? NÄR? HUR LÄNGE? HUR MYCKET? VAD HÄNDER SEDAN? HUR?

Tydliggörande i rum/miljö - svarar på frågan VAR. Genom tydliga fysiska och visuella avgränsningar kan man ge personer med autism en tydlig bild av vad som förväntas i olika rum/miljöer. Exempel på detta är en tydlig plats för lunch, fritidsaktiviteter, undervisning, arbetsplats och självständigt arbete. Genom att använda t ex. möbler, skärmar, gardiner, och hörlurar kan man även minimera störande syn- och ljudintryck. Det viktiga är att individualisera rummet/miljön efter varje persons behov.

Tydliggörande i tid SCHEMA - svarar på frågorna VAD och NÄR. Schemat ska visa vilka aktiviteter som ska ske och i vilken ordning dessa kommer. Schemat ska anpassas efter personens förmåga att förstå information, från konkreta föremål till abstrakt skriven text.
Exempel på scheman är föremål, foto, tecknade bilder, bild + text, text, agenda. Schemats längd anpassas efter individens förmåga att förstå information. Exempel på det är information direkt i situationen, 2-4 sekvenser åt gången, halvdagsschema, heldagsschema osv

ARBETSORDNING - svarar på frågorna HUR LÄNGE, HUR MYCKET och VAD SOM HÄNDER SEDAN. Arbetsordningen ska visa hur länge en person arbetar med en uppgift/aktivitet och anpassas efter personens förmåga att förstå information. Från det mest konkreta som att materialet presenteras från vänster till höger till en skriven arbetsordning t ex i kombination med schemat. Exempel på arbetsordning är föremål, färgmatchning, symboler (bokstäver, siffror), ord, text. Sist i arbetsordningen finns information om vad som händer efter det att aktiviteten är färdig (t ex schemakort som tar personen tillbaka till schemat eller vid behov av mer konkret information exempelvis en frukt eller en bild på en rolig aktivitet).

VISUELL INSTRUKTION - svarar på frågan HUR. Genom visuell instruktion ska personen med autism få reda på hur han ska genomföra en uppgift/aktivitet. Instruktionen ska anpassas efter förmågan att förstå information. Från det mest konkreta som att materialet talar för sig själv, t.ex tre pusselbitar i tre pusselhål, till en skriven arbetsordning, t.ex ett recept. Exempel på andra visuella instruktioner är organisation i lådor, avgränsning av ytor, betoning av viktig information (färgkodning), bild-mallar, skrivna instruktioner. Viktiga principer vid ett pedagogiskt arbetssätt är: Individualisering; alla personer är unika och man måste anpassa tydliggörandet efter det. Samarbete mellan personal, vid t.ex skola och korttidshem liksom även samarbete mellan olika stadier i livet exempelvis förskola och skola. Livslångt perspektiv, dvs att det vi lär små barn skall vara användbara färdigheter i vuxenlivet. Som en röd tråd genom allt går samarbetet mellan föräldrar och personal.
Källa: Utbildningscenter Autism (www.autism.se/utbcenter)

I TEACCH-programmet arbetar personal med olika specifik yrkesutbildning, som generalister, med ett övergripande ansvar för samtliga insatser som personer med autism och deras familjer behöver.
Detta synsätt förutsätter en god såväl teoretisk som praktisk kunskap om autism av samtliga medarbetare.

Programmet handlar dels om att utveckla individens förmågor och färdigheter inom alla av vardagslivets områden och dels om att anpassa miljön så att den blir begriplig.
Det är viktigt att minnas att TEACCH är ett allsidigt program, där en del av programmet handlar om strukturerad undervisning, som bygger på visuell tydlighet.

Nyckelbegrepp inom TEACCH är:
Samarbete med föräldrar
Respekt för olikheter
Personlig utveckling, snarare än normalisering
Individualisering
Kompromiss
Accepterande

Syftet är:
”Att hjälpa den enskilda individen att fungera så självständigt som möjligt utifrån egna förutsättningar”.

för ett barn med autism kan det vara som att rycka undan rullstolrampen för ett rullstolsburet barn. Simon blev ledsen och orolig när det inte fanns någon som kunde förklara och förbereda honom inför nya saker. Till exempel blev det kaos en gång när barnen gick på rast och lärarna möblerade om i klassrummet utan att tala om det i förväg.


Jag såg info om "AKK i ett livsperspektiv" som är temat för 2011´s Västsvenska Kommunikationskarneval (25-25 maj)
Här finns att läsa om 2010´s tema om bilder som kommunikation:
http://www.isaac.no/wp-content/uploads/2010/05/karnevalen_2010.pdf
http://www.dart-gbg.org/ANPASSNINGAR/Blankare_komkarneval-10.pdf
http://www.dart-gbg.org/INFOSIDOR/KARNEVAL10.HTML
http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/vard_o_omsorg,aldrig_for_tidigt_ge_barn_med_autism_hjalp_att_kommunicera
http://www.isaac-sverige.se/Referat_Kommunikationskarnevalen.html

Många tankar

Ord tolkas så olika... Vad innebär ordet lojalitet för dig? Rättvisa? Ärlighet? Hjälpsam? I olika familjer och grupper betyder lojalitet olika. Det skrivs ibland i nyheterna om poliser som håller varandra om ryggen och poliser som anmäls men sedan läggs det ned. Får poliserna bryta mot vissa brott för att kunna uppklara andra eller för att sätta fast någon? Inom familjen kan lojalitet innebära att man stöttar och hjälper utan att ifrågasätta om det är riktigt eller inte. Familjen har alltid rätt, även när den har fel. Jag är uppvuxen med "den som är med på leken får leken tåla" och fått höra "vad gjorde du då?" när jag var ledsen och gick till mamma och grät. Det är sällan ENS fel att två träter och om jag bråkat med mina syskon så är det inte ju inte bara deras fel. Jag kanske bråkade tillbaka eller kanske till och med startade det.

Är det rätt eller fel att bara trösta utan att ifrågasätta och ta reda på vad som hänt och tala om vad som är "rätt och fel"? När min (nu) tonårsson gick på dagis så var det mycket "hysteri" runt "pedofilen i Karlstad". Personalen vågade knappt ta i barnen eller säga till dem för att de hade rädla att bli anmälda. Men det barn som bråkade mest fick mest tid då det fick bli egna aktiviteter med det barnet. Vad lär sig då detta barnet (och alla de andra som ser det)? Att ju mer du gapar och bråkar ju mer uppmärksamhet får du men om du sköter dig får du mindre uppmärksamhet. Om man gjorde likadant med ett djur så som en hund, katt eller häst skulle man ha ett lynnigt djur. De lärs sig mycket av hur de belönas.

Ärlighet då? Vem har inte varit med om en situation där en person sagt "är jag fin i denna?" när den har provat kläder inför en fest eller funderar på att köpa något nytt plagg i en affär. Lindar du in ditt svar om du inte tycker det var så fint? Säger du rakt ut vad du tycker utan att tänka på om du sårar eller inte? Tycker du att det är värre att personen ser "ful ut" än att du sårar personen? Eller är det bättre att personen får se ful ut om den trivs i klädesplagget? Vad är ett korrekt och gott uppförande? Rövslickeri för att komma långt i karriären? Vad är mest utvecklande för en rörelse att få konstruktiv kritik eller medhåll? Min favoritkanal på tv är tv3. Jag tycker om tex Lyxfällan där folk får självreflektera över sitt beteende. Ibland kan det låta rått men vissa har svårare att förstå och behöver få det "uppkastat" i ansiktet för att förstå vad som är rätt och fel.

Vilket är bäst av att hjälpa/själpa och låta personen gör själv och lära sig? Om du har kuskap/erfarenhet i ett visst ämne och förstår att något kommer gå åt pipsvängen, säger du det då? Är du en paragrafryttare som känner till alla regler och följder eller tycker att man kan bryta mot regler lite då och då? Det har varit en del skriverier om kollektivtrafiken när de låtit eller inte låtit personer få åka med. Vem gör egentligen fel? De som låter personen få åka med utan giltligt färdbevis eller den som inte tillåter det? När personen då blir nekad för 15 gången så blir det en STOR besvikelse, trots att personen som nekar egentligen inte gör något fel utan bara följer reglementet. Vem hjälper någon genom att stjälpa? Jag tror tanken är god att vara slapphänt med reglerna men hjälper det för den som vill göra rätt? Själv uppskattar jag "paragrafryttare" som vet vad de prata om och man får saklig information enligt regelboken. Jag tycker inte om veliga personer som vänder kappan efter vinden. Hur motiverar man att ena personen får åka gratis med inte den andra? Vem tar ansvar för det vid en biljettkontroll? Detta handlar inte bara om kollektivtrafiken utan även i bemötande. En person med kognitiv funktionsnedsättnig brukar kunna göra NÅGOT iaf. Jag tror att en del blir passiviserade om de inte gör de aktiviteter som de KAN göra. Vad är det för liv egentligen att ha en "butler" som gör allt för en? Du behöver aldrig anstränga dig, du behöver aldrig röra dig, du behöver aldrig utvecklas. Låter det inte som ett tråkigt liv?

Som proffesionell försöker man få personer att utvecklas, att klara av att göra saker själv men ibland bara hålla vissa egenskaper i liv (habilitering). Att anpassa samhället är en del. Det finns mycket som inte "förstörs" genom att anpassa! Det är användbart för de flesta med lättlästa instruktioner exempelvis hos Försäkringskassan. Men också att använda sig av ramper och breda dörrar med dörröppnare, inte bara för personer som sitter i rullstol utan även för personer som går med rullator, käpp eller alla med vagn så som barnvagn eller dramaten. För att inte tala om alla som ska leverera varor med en pallyftare! Vem gillar egentligen trappor mer än designers? Men att anpassa för alla funktionshinder är inte lätt. Jag har själv varit med på utvärderingar av den fysiska miljön och olika intressen krockar. En person som har exempelvis tinnitus vill ha en dämpande miljö. för att anpassa till detta kan man hänga upp väggtyger mm. Men för en som är allergisk kan tyger, tavlor osv samla en massa damm och kvalster som är ett problem för den allergiska. En blind person kan vilja ha ljud för att veta var den är så som tex olika ljud vid olika ingångar vid ett köpcentra, men det vill inte personen med tinnitus ha. En person med nedsatt syn kan vilja ha stora kontraster i färger för att se vad som är golv och vägg, vägg eller dörr osv medan andra vill ha så "lugn" miljö med så lite olika färger som möjligt osv. Det är alltså inte alltid så lätt att anpassa så det passar alla och att det dessutom blir estetiskt snyggt.

"Att bemöta alla på samma sätt" låter väl fint? Nä, det tycker inte jag!!! Jag tycker faktiskt att alla ska bemötas efter förmåga! Jag bemöter inte en 5-årig flicka på samma sätt som en 78-årig man. Jag bemöter inte heller mina bästa vänner på samma sätt som en helt främmande person. När jag läste hur en person hade uttrycks sig i en tidskrift så blev jag lite förvånad. Det var en person som uttalade sig om att en person med funktionsnedsättning skulle bemötas på samma sätt som en utan funktionshinder. Jag tycker INTE det. Exempelvis så fick jag reda på att det normalt är 4 års väntetid i lägenhetskön när jag efter ett år började ringa och undra när lägenhetsförslagen skulle börja komma. En person med funktionsnedsättning, särskilt kognitiv, tycker jag borde få möjlihet att få en bostad snabbare. Färdtjänst är ett annat kapitel. De blir visserligen hämtade och lämnade dörr till dörr (oftast) men avgiften tycker jag ska vara jämförbar med att åka med kollektivtrafiken. Varken mer eller mindre. Bemötandet av en färdtjänskund tycker jag inte heller ska vara samma som en "vanlig taxikund". Jag har varit med om färdtjänstkunder som blivit avsläppta på fel ställe för att föraren inte har släppt av på rätt adress.Vem tar då ansvar för en person med kognitiv funktionsnedssättning och som inte hittar hem utan irrar runt eller kommer bort och i värsta fall råkar ut för brott, men föraren hävdar att han släppt av kunden där kunden ville bli avsläppt. Vem är anvarig då för konsekvenserna?

Jag tycker att alla, oavsett begåvningsnivå, ska ha möjlighet att påverka sin situation. Att kunna förmedla sig, ta egna initiativ och att säga vad man tycker om och inte borde vara en rättighet för alla. Här kommer LSS-lagen in. Personer som behöver stöd ska få det. Det kan vara att göra sig förstådd eller att blibemött på ett speciellt sätt. Om en 40-åring ligger på en begåvningsnivå som en ettåring så kan man bete sig vuxet men ändå måste förenkla bemötandet och kommunikationen så det blir förståeligt. Ska DE anpassa sig tills amhället eller samhället anpassas efter dem? Med stöd av kompetent personal kan hindrena bli mindre och färre. Ska anhöriga ta hand om alla som behöver omsorg (äldre, sjuka, barn, personer med funktionsnedsättningar osv) eller samhället? Jag har blandade känslor för detta. Jag tycker att de anhöriga ska få vara just anhöriga och vänner. Jag har varit med om en situation där jag var assistent och där brukaren skulle förklara varför en anhörig inte skulle ta hela biten omsorg. Ett exempel som jag kanske hade tagit var att även när man har en funktionsnedsättning så vill man kunna överraska sin käresta, släkting eller vän. Hur kul är det då att ha med personen som man vill köpa en tex födelsedagspresent till? Då blir det ju ingen överraskning på kalaset! Men brukaren som jag var med tog ett ännu värre exempel: "Om jag vill vara otrogen mot min partner så vill jag ju inte ha med partnern!" LSS-lagen säger att man ska få ha ett liv som alla andra... Det är faktiskt inte olagligt i Sverige att vara otrogen sin partner men att KÖPA sex är olagligt. Jag tyckte hela situationen var pinsam! Delvis exemplet men också att en person måste förklara sig varför man inte villha anhöriga med överallt. Vem vill ha mamma eller pappa med när man är ute och dricker alkohol? Vem vill ha med ett syskon för att hjälpa en tills ängen för att ha sex med någon?

Vem bestämmer vad som är intressant eller ointressant? Det känns som att jag många gånger tycker saker är intressant som andra tycker är ointressant. Men jag drivs att lyssna på en eldsjäl som ivrigt och med entusiasm berättar om sitt intresse. För mig spelar inte intresset i sig så stor roll om bara glöden är stor. Jag kommer ihåg på en tidigare arbetsplats där det var en person som på sin semester cyklade genom Europa. Jag tyckte det var väldigt fascinerande att höra på men vissa andra sa bara elaka/negativa ord om detta. VARFÖR? En person som BARA kan prata om EN sak och samma ord om och om igen kan vara tröttsamt, och det kan jag möta i mitt arbete men samtidigt så är det deras intresse och sätt att söka kontakt och kommunikation. Om man då skojar till det så kan samma historia få olika innebörd istället för att man suckar och låter bli att svara på kommunikationen. Jag tycker att det borde ligga i både sändarens och mottagaren intresse att lära känna varandra för att utveckla relationen. Visst spelar de första 10 minutrarna stor roll, men synen på en människa måste kunna ändras, särskilt när människan själv ändrar sig. Hur "dömer" du personer efter deras intressen? En proffesionell person som dessutom har utbildning, kunskap och erfarenhet om att inte bara bemöta och läsa av personen med funktionsnedsättningen utan också kunna förmedla till andra vad personen vill, tycker om osv. Men allt handlar om att TOLKA i varje situation! Sedan är vi alla olika individer. Lika så personal. Det man tycker om att göra med en person är kanske mindre roligt med en annan. Ett exempel är att titta på fotboll. Visst är det roligare att göra det med andra som tycker om att titta på det? Eller att promenera. Visst är det roligare med någon som själv tycker det är trevligt!? Därför kan en och samma person tolkas som att tycka om eller inte tycka om samma sak för att man helt enkelt tycker om att göra vissa saker med vissa personer!

Jag kan få konstiga blickar både när jag nämner geocaching, Spårvägssällskapet Ringlinien och andra "udda" intressen. Igår blev jag bemött med nyfikenhet och det känns verkligen uppskattande! Hur mycket är vi egentligen intresserade av VARANDRA? Hur väl känner vi varandras egenheter? När jag gick i grundskolan hade jag bara en sak i huvudet: hästar. Jag kunde hålla föredrag hur länge som helst om hästar oavsett om någon var intresserad eller inte. Nu tycker jag det är svårt att prata om något om jag blir bemött av ointresse. Tänk då hur det känns när du själv vill kommunicera men blir bemött med någons om suckar för att det är tionde gången som du säger det på en timme. Kanske "naturligt" men samtidigt ett rop på att vilja kommunicera. Men med begränsade samtalsämnen så blir det lätt enkelspårigt, men att ändå bemötas av intresse är viktigt för att inte sluta kommunicera. Jag har lärt mig att om ingen är intresserad så är det mindre mening att kommunicera och det kan även barn och personer på en lägre begåvningsnivå lära sig. Då slutar man kommunicera. Vems "fel" är det? Vem utvecklas mest - den som får allt severat på silverfat eller den som får göra det själv? "Learning by doing"...

Vad är egentligen att lyckas i livet och komma långt? För mig låter det så mycket om matriella ting, hög inkomst, senaste årsmodellen på bilen, gott ställt (ekonomiskt) men jag förknippar det inte med personlig utvecklig, lycka eller att vara harmonisk.

Oavsett om man är pirat eller antipirat så tycker jag att artister ska få betalt för det arbete de gör/gjort. Men jag förstår inte piraternas logik... Men angående Spotify så kanske jag kan hålla med piraterna att artisterna får för dåligt betalt, men jag har ingen aning om hur detta system fungerar.
Nu för tiden får man höra att Spotify är en “fildelningsdödare”. Men kom igen, liksom, Lady Gaga spelades miljontals gånger och fick… knappt över tusenlappen?! Hur är det okej? Är det helt plötsligt jättebra att artister inte får vettigt pröjs för sitt arbete? Människor runt om luras att tro att de gör artisten en god gärning som inte laddar ner och det är faktiskt riktigt fult.

Och som avslutning... "en riktig man":
- Slår aldrig sin tjej eller kvinna.
- Skyddar sin tjej mot hot och trakasserier.
- Lyfter fram henne i ljuset bland 1000-tals andra tjejer.
- Lyssnar gärna på henne.
- Stöttar henne i hennes sorg och ledsamhet.
- Hjälper henne att utvecklas på hennes vilkor.
- Kallar henne aldrig fitta eller hora.
- Får henne på gott humör och låter henne skratta ofta och mycket.
- Säger de 3 bevingade orden "Jag älskar dej".
- Respekterar henne för den hon är.
- Försöker aldrig förändra henne (det gör hon så bra själv).
- Tillvaratar hennes integritet och värnar om hennes självbild.
- Höjer aldrig rösten till henne, mer än om det blåser ute.
- Låter henne krypa in i famnen när hon är rädd och saknar trygghet.
- Låter sin tjej komma i första rummet.
- Tänker och resonerar med sitt stora huvud. ;-)

PUSS OCH KRAM!

måsten eller val?

När människor är sjuka, trötta eller kanske till och med har sprungit in i väggen så får de alltid rådet att vila och bara göra saker de tycker om. Det är ju fint, men är det verkligen så verklighetsförankrat? Jag menar, livet har en hel del måsten och dessa sköter inte sig själva.

Jag måste ha mat vilket betyder att jag måste ha pengar. Pengarna i sin tur betyder att jag förmodligen måste jobba eller så är jag så sjuk att jag är sjukskriven och då måste jag bråka med Försäkringskassan. Sedan kommer pengarna in men det räcker ju inte för då måste jag handla maten jag måste ha. Utöver det så måste jag tillaga maten och för att kunna det måste jag diska då och då.

Ja, ni förstår. Det finns många måsten vi inte kan bortse från. Jag skulle gärna strunta i att betala räkningarna, men det skulle nog inte bli så bra. Jag skulle gärna skita i att laga mat men det går ju inte heller. Har man barn så är det allt runt dem som måste fixas och då spelar det ingen roll hur sjuk, trött eller utbränd man är.

De enda måsten man faktiskt kan välja bort, totalt, är de roliga. Jag måste inte se på TV - men jag gör det gärna om det är något bra. Jag måste inte vara social - men det ger energi att vara det osv. Det finns många måsten som är helt omöjliga att välja bort, dels för att vi måste ta hand om oss själva och dels för att om vi har andra personer i vårt liv så måste vi också ta hand om dem.

Nu kan ju vissa ha turen att ha en underbart hjälpsam partner. Dessa kanske slipper vissa av våra måsten och faktiskt kan vila upp sig totalt. Men vi övriga? Vi får nog stå ut med att det finns måsten lite överallt här i världen.

veckans andra biobesök

Tänk vad lätt det är att döma personer!
Tänk vad lätt det är att gå efter gamla fördomar!
Jag är övertygad att det finns gott i alla människor. Men alla ser olika på det "goda". Beröring är en del av behandlingen... Jag tror att få kan sitta oberörda även om jag tyckte att denna filen var "snällare" i filmfrekvenserna än ettan och tvåan. Tänk vad samhället lyssnar mycket på "proffsen"! Tänk om proffsen har FEL!? Tänk vad många som går efter gamla fördomar och dömer i förtid utan att ta reda på fakta!!! Vad är fakta förresten? Hur kan man bevisa något om allt bara hänger på olika folks bedömningar?

Har man rätt till att få reda på vad man gör för fel om någon säger att man GÖR fel? Varför är det så lätt att säga att andra gör fel utan att motivera sitt uttalande? Eller varför inte komma med förlad till förbättring? Dvs hur man ska göra istället?
Jag accepterar folk som talar om VAD jag gör för "fel". Men det är svårt att göra det "rätta" om man inte får reda på vad man gör för fel om det inte är så otroligt självklart för ALLA. Kanske är det därför jag tycker att är så intressant att arbeta med personer med kognitiv funktionsnedsättning. Det gäller att kommunicera och samspela och förenkla så mycket som möjligt för att förståelse ska uppnås. Man kan tycka olika om olika saker och ämnen och det gäller att ställa sin egna privatperson åt sidan. Men om man är gift med jobbet då? Eller har det i familjen/släkten? Hur ska man då bemöta med samspel, tålamod osv samtidigt som man är en frustrerad anhörig? Är det okej att ta åt sig saker? Är det okej att försöka vara proffesionell i sitt privatliv? Eller är det bättre att vara vara "jag" som anhörig? När lämnar man sin yrkesroll? Vad har man som rätt som anhörig att försöka få insatser om inte personen själv vill ha det? Vad kan man då göra mer än att INFORMERA? Hur lär man en männiaks vad som är rätt och fel när den uppfattar det som att vad den än gör så gör den fel?

Efter bion hade snöfallet ökat. Jag fick köra för att köra hem Doa. Inga bussar gick. Ingen mellan 19:45 och 00:45. Är inte det konstigt??? Det var ett tag sedan jag körde volvo. Det känns så annorlunda, särskilt att fickparkera och sånt där det är stor skillnad jämfört med min sardinburk. Men det gick väl ganska bra ändå...

Vetenskaplig blogg?

Något exakt vetenskapligt svar finns ännu inte bl.a. för att erfarenhet av vaccinets långtidseffekter saknas. Annika Dahlqvist är i gott sällskap - många andra kända läkare har också ställt sig tveksamma till massvaccination, t.ex. Sven Britton och Göran Sjönell.

Vad VoF däremot säger ter sig fullständigt ovetenskapligt. Jag hörde just en debatt på TV mellan Annika Dahlqvist och VoFs ordförande Hanno Essén. Den senare framförde att vaccination är okontroversiellt därför att det använts i 100 år. Det är lika dumt som att påstå att alla mediciner är ofarliga för att Bamyl är ofarligt, eller för de använts under lång tid. Här är det inte tal om någon individuell bedömning av preparaten eller vaccinerna! Alla vacciner dras över en kam som om de vore jämbördiga. VoFs verksamhet kryllar av dylika ovetenskapliga påståenden. Inom parentes kan det dessutom sägas att vaccinationer använts sedan 1796, alltså i över 200 år. Är Hanno Essén kunnig, eller? Han är ordförande i föreningen VoF men med sådana påståenden är man faktiskt en förvillare.

Så vad är sant och falskt om massvaccinationen?

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har den 28 december låtit meddela att man tilldelat Annika Dahlqvist priset Årets Förvillare. Huruvida det var en hämnd för mitt avslöjande att en av dess ledande medlemmar, professor Dan Larhammar, avslöjats ha ett familjeföretag som sysslar med konsultverksamhet för läkemedelsindustrin, låter vi vara osagt.

Vilket är faktaunderlaget för Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris till Annika Dahlqvist? Aija Sadurskis, vice ordförande i föreningen och kontaktperson för förvillarpriset, hävdar att det är Annika Dahlqvists uttalanden i hennes egen blogg som utgör underlag för beslutet. Varför detta är så viktigt återkommer jag till. Här är VoFs motivering med mina kommentarer:

VOFs motivering med kommentarer

"Till Årets förvillare 2009 utses läkaren Annika Dahlqvist. Skälet är att hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer."
Min kommentar: Annika Dahlqvist har varit kritisk till massvaccination mot en relativt lindrig influensa. Den kritiken har framförts av flera läkare i Sverige. Inte ens i det rekommendationsbrev som utfärdades av Socialstyrelsen den 17 juni rådde endräkt: "Rekommendationen utfärdas i samverkan med alla smittskyddsläkare som till övervägande del stödjer denna."

Läkare som Göran Sjönell, Herman Holm, Björn Olsson och Meta Wiborgh har varit skarpt kritiska till massvaccinering. Listan kan göras mycket längre, men eftersom kritikerna regelmässigt utsätts för repressalier och hot, så får det räcka med dessa som redan är kända.

Smittskyddsläkaren Staffan Sylvan var mycket tydlig i ett svar när han jämförde skyddseffekten från vaccin med genomgången influensa. Han gör det i Upsala Nya Tidning:

Fråga: Kan man inte betrakta denna influensa som en influensa bland flera, vad gör egentligen att vi ska vara mer oroliga för detta virus? Och så undrar jag också om vaccinering är ett långsiktigt sett likvärdigt skydd som att ha smittats av och tillfrisknat från viruset?
Svar: På lång sikt är naturligt förvärvad immunitet efter genomgången influensa det bästa skyddet. Ett skydd som bör kompletteras hos riskpatienter med vaccination mot de varianter av influensa som hela tiden dyker upp.
Perspektiv

Man måste komma ihåg att influensahysterin emanerar från det hemliga avtal som slöts med svenska Staten och vaccinproducenten i november 2007. Detta avtal innebar att när WHO i juni 2009 bestämde att detta var en pandemi fas 6 så satt Sverige med 18 miljoner vaccindoser i knät. Alla med koppling till regering, myndigheter och hälso- och sjukvården förvandlades då från att vara sanningsvittnen till att bli kampanjmakare för massvaccineringslinjen. De personer som inte stämde in propagandakören utsattes för hot och trakasserier. För Annika Dahlqvist innebar det att hon svartlistades från att arbeta inom Landstinget Västernorrland.
Dödsfallsstatistik avseende svininfluensan
I skrivande stund påstås det att 20 personer dött av svininfluensan. Det finns ingen anledning att betvivla att så är fallet. Samtidigt vet vi att alla som dött i omedelbar anslutning till vaccinering regelmässigt av myndigheterna påstås ha dött av något annat. På Läkemedelsverkets hemsida för biverkningsrapporter framgår att 18 misstänkta dödsfall av vaccinet av registrerats. Då ska vi veta att mörkertalet sannolikt är betydande. Det är således ännu högst ovisst om influensan eller vaccinet mot samma influensa orsakat flest dödsfall.

ho aj aj aj aj buff

Nu verkar hälsporrarna hållas i schack när jag går med extra inlägg på inläggen... hm... Men däremot har jag flera dagar i rad fått ont i höger vad. Jag har nu funderat på detta och kommit fram till att jag tror att jag får ont efter ha gott inomhus dvs utan skor. Men vad sjutton, MÅSTE jag gå med skor på mig hela min vakna tid!?? Idag har jag iaf inte haft ont i höften som jag hade i förra veckan...alltid något positivt iaf!

Idag har jag faktiskt haft mer TUR! Jag tankade i morse för 11:44 och när jag hämtade bilen så kostade det på samma ställe 12:19!!! :-D Lite tur iaf...
Sonen sitter och spelar "Freddie Fisk". Jag har fixat högtalare nu... Hann handla det viktigaste på Maxi också, mest grönsaker... Synd att jag inte behöver köpa vitkål eller morötter för det var billigt på Maxi idag... Nu börjar det dofta gott... Har färsk basilika i.. Maten står och puttrar på spisen. Det blir fiskgryta idag. Gissar på att lillsonen kommer protestera för det brukar han göra när jag gör grytor, särskilt innan han smakat ;-)

Sitter och tittar på "begäran om utdrag" som ska skickas till Polisen... Det är inte så bråttom än utan räcker med att posta det i november/december... Men jag funderar på att beställa TVÅ för jag är så nyfiken själv på vad det står...

Jag har sett ovanligt mycket poliser ute för "blåsa" här i Kungälv på sistone... Jag har fått blåsa en gång. Det har blivit "tätt" mellan gångerna nu. Har fått blåsa två gånger på mindre än 3 år men innan dess (över 10 år) hade jag aldrig blåst... Resultatet var väntat. De som känner mig förstår vad jag menar...

Snart är det dags att lägga i fisken... jag har låtit purjon och morötterna puttra en stund med lite kyddor. Funderar på om jag ska ha i vitlök eller inte men jag vill inte förpesta närvaron på skolan :-) Appropå skolan börjar nog "smekmånaden" ta slut... Folk börjar iaf bakom ryggen på folk klaga på dem... "Måste hon göra det NU?"... osv... Alltid kan man bli upprörd för något men kan man verkligen förvänta sig att komma från skolan redan vid 14:30 om man egentligen har skoltid till 16-tiden? Själv tycker jag det är ganska skönt att sitta kvar vid skolan för att läsa eller söka information eller komma tidigare på måndagar. Det gjorde jag inte sååå mycket idag visserligen men brukar det.

Nu har jag lagt i fisken... Fick lite ont i vaden igen men inte när jag reste mig... hm... Ska jag verkligen behöva gå med skor på mig INNE hemma också??? :-(

Igår var jag ganska trött vid 18-tiden. Lika så min son. Han gick och la sig redan kvart i sju, normalt är halv åtta... Han orkade inte vara uppe längre. Idag har jag varit svintrött på eftermiddagen. Jag hade svårt att hålla mig vaken i slutet i skoltiden. Men jag somnade på "den gröne" sen... Som tur var vaknade jag innan jag skulle av. Jag trivs verkligen med att åka kollektivt! Funderar på att behålla bilen under vintern, besiktia den till våren och sen sälja den. Visserligen kostar månadskort 995kr hemifrån och till skolan/jobbet men så länge jag pluggar har jag fattat det som jag får CSN-rabatt... får väl kolla upp det när det blir aktuellt.

Jag funderar på det där med jobbet. Visst drömmer jag om det "perfekta" jobbet: dagtid vardagar, trevliga arbetskollegor, cykel-/gångavstånd, bra betalt och ett intressant arbete. De som jobbar som Aktiveringspedagoger säger att man inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb eftersom man har en annan "funktion" än tidigare. Jag vet inte om jag håller med. Kanske tror jag väldigt gott om min arbetsplats. De säger att man måste stånga sig blodig var de än är. Varför itne på sin tidigare arbetsplats? Jag tycker ändå att mitt jobb är så lyhört och "diskriminerar" inte idéer efter vem som säger vad utan om det är pedagogiskt och logiskt. Idag har jag kollat på film på skolan. Flera som jag kände igen! Men ibland får jag sånna konstiga känslor när de visar sig pedagogiska när de ändå lägger sig på en nivå som brukaren kanske inte är kompetent till att förstå. Det är faktidkt inte alla som förstår bilder!!! *suck* Hur kunniga är det egentligen i psykologi, utvecklingstadiet och pedagogik då?

ska jag bestraffas?

Ska jag bestraffas för att jag vill sköta ett uppdrag korrekt?
Ska jag behålla ett uppdrag som jag kommer misskötab och låta skattebetalarna betala det?

Jag vet att det är ett känsligt ämne men om man vill ha släktingar och vänner är deras val... Men när den dagen kommer när mn bara ska vara släkt/vän igen så måste alla kunna se att uppdraget är uppsagt och inte professionellt längre.
Det spelar ingen roll om det handlar om personlig assistans eller kontakpersonskap.

Jag vet en person som absolut inte ville ha släktingar och vänner som assistenter. Jag kan förstå det. Var går gränsen mellan släktskapet respektive yrkesrollen? Hur blir relationen den dag som assistenten slutar eller inte sköter sitt jobb? Kan man fortfarande ses på släktträffar och liknade?

Jag vet flera som valt att anställa familj, släkt och vänner. Men var drar ni då gränsen mellan yrkesrollen och vänskapen? Ska inte släktingar får vara släktingar och vänner få vara vänner?

Hur blir det med yrkesrollen när man ses på "fritiden"? Dvs utöver sin roll? Att träffa med sin brukare både i yrkesrollen och på fritiden?

Kan man fortsätta vara vänner efter ett avslutat uppdrag? Det beror nog på hur "bitsk" och bitter man är. Kan man förlåta för att det inte fungerade så bra? Kan man acceptera läget?

Jag har haft flera anställningar som jag kan koppla till dessa tankar. Tre närmare bestämt då mitt uppdrag/anställning har varit med en släkt, vän eller sambo. Vad har man för liv om anställningen påverkar ens privatliv? Tänk om dina arbetskollegor ringer hem till dig för att prata med chefen som är sambo men som inte är hemma så du får ta frågor som du egentligen inte bör svara på? Kanske vet jag svaret men det är inte min uppgift att "skvallra". Det är chefens roll att se till vissa saker.

Att sedan släkskapet påverkas på grund av att man säger upp eller slutar sitt uppdrag/anställning tycker iaf jag är oprofissionellt. Men så kan det vara när det är känslosamt och att man inte hanterar situationen logiskt.

Jag tycker det är självklart för mig att säga upp en anställning som jag missköter. Jag ska inte få lön för något jag inte gör! Så ser jag på saken...

Glutenintoleranta bjöds på gluten

I veckan pågår det årliga europeiska sommarlägret för unga med celiaki (glutenintolerans) i Tyskland. 60 ungdomar, varav tre är svenskar, är med på lägret. På tisdagen besökte deltagarna den svenska ambassaden i Berlin för att äta lunch. Sverige har högt anseende internationellt för sin forskning om celiaki, och landet är känt för att ha många restauranger som serverar glutenfri mat. På menyn stod makaroner med grönsakssås. Kort efter måltiden insjuknade flera av deltagarna.

SKRÄMMANDE!!!! Det är som att
* rullstolsbundna ska ha årsmöte på tredje våningen utan en hiss
* pälsdjursallergiska ska övernatta på en kennel
* elöverkänsliga ska ha möte i en datasal
* parfymallergiska ska göra studiebesök i en kosmetisk butik

Att sedan säga att de inte gjort något fel är ännu mer fel!!

Även pappor har rätt till sina barn

"Tyvärr så har inte en del mammor lärt sig det,pappor får ständigt ge sig helt och bara ta emot skit och se glada ut.Det är inte jämlikhet mellan könen som det ständigt pratars om.Nu såg jag på tv att män har mer fördelar i arbete än kvinnor,dom får mobiltelefoner och annat krimskrams.
Varför tar inte media upp dom riktigt stora frågorna? Om nu det ska vara rättvisa mellan könen,så bör vi kanske börja i familjen först.
Varför är det inte jämlikhet mellan könen när det gäller mamma och pappa rollen? Varför tar ingen tag i detta? Önskar att jag hade så mycket inflytande att jag kunde ta tag i detta.Men vem lyssnar på den lilla människan?
Många har skrivit till mig och undrat varför jag som kvinna kämpar för alla pappor? Svaret är ganska enkelt:Jag tycker att pappa är lika viktig i ett barns liv och utveckling som mamman.Förr var pappans viktiga roll att ta hand om familjen,se till att dom hade mat,kläder och tak över huvudet.Mammans roll var då att sköta hemmet,matlagning,sy kläder och ta hand om barnen. Men vi lever inte i den tiden längre.Så varför lever många kvar i det tänkandet?"
Från "Även pappor har rätt tills ina barn" på Facebook

Men om det nu förr var kvinnans roll att se till att ge kärlek till barnen och faderns roll att försörja familjen så kan man inte bara rycka allt bort och säga att männen ska få allt. När ska fäderna börja köpa kläder till barnen, tvätta, städa och laga sund mat? När ska fäderna vara engagerade och gå på föräldramöten och utvecklingssamtal?
Madelena tar upp detta ämne då och då.

Hela den här diskussionen har skadat kvinnor som blir/ har varit misshandlade. Jag vet hur man får kämpa mot vänner och myndigheter. Dom man tror ska hjälpa,stjälper bara. Okunskapen bland socialtjänst som faktiskt är till för att hjälpa, framförallt barnen. Dagispersonal som tycker sååå synd om pappan som blir lämnad, alla blickar från sk vänner (mest kvinnor) Fördomar från olika håll.

... Enl socialtjänsten i Kungälv är det normalt att dricka alkohol VARJE dag utan att man behöver ha någon oro för barnen.
Har man gemensam vårdnad om ett barn innebär det att man delar ALLT. Dvs att strular ena boendeföräldern rejält MÅSTE umgängesföräldern släppa allt den har för händerna och rycka in. Detta ska enl lag kunna ske i 18 år. Är jag verkligen ute och cyklar då jag anser att det är boendeföräldern som har det huvudsakliga ansvaret för barnen som bor där?
Ska verkligen den andre föräldern behöva sitta på helspänn varje dag ifall något händer? Är jag konstig som tycker att det man kanske ska fundera på om det är bästa alternativet för ett barn att bo där då?
Enligt samma person på socialtjänsten så ska inte en manlig boendeförälder ta diskussionen om sex, samlevnad, känslor, mens osv för det är mammasaker.. Hm... återigen.. är män lämpliga som boendeföräldrar då????
En kvinna måste både vara mamma och pappa åt sina boendebarn medans pappan räcker att vara pappa. ÄNDÅ har pappan rätt till halva föräldrapengen, och lika rätt att ha barnen... Vart är jämnlikheten nu????? Kom igen pappor då ni är lika bra som vi kvinnor då kan ni hävda eran rätt. Lär er föda barn, amma diskutera sex mens bindor och kom igen och kräv hälften av er rätt senare. Vi kvinnor måste lära oss allt det ni kan så varför ska det vara skillnad????...

Madelena kommenterar Aftonblandets artikel: ...."Fosterpappan sa en dag upp kontakten med sin egen son. – Antingen tar du eller socialen hand om honom, sa han till mamman..." .
Madelena är väldigt engagerad bland annat som nattvandrare och hun funderar då och då på vems ansvar det är med alla fulla ungdomar:

Det är olagligt att dricka alkohol innan 18 års ålder, polis, socialtjänst och föräldrar vet vad som händer, men reagarer någon? Vi bara står och ser på. Vad ger det för signaler? Dags att ta krafttag i det? Kontakta föräldrarna till alla berusade minderåriga och kanske bötfäll föräldrarna och en prick i körkortet för ungdomen. Förstår att det tar massa resurser, men vi kanske tjänar på det i längden?
Det finns iof ett problem som jag kan se i det och det är skilsmässoföräldrar. Vem ska bötfällas? Vårdnadshavande? Rent juridiskt. Ja, men ska verkligen umgängesföräldern drabbas av att boendeföräldern inte sköter sig? Man har inte laglig rätt att stå utanför någon annans hus och spionera.
Boendeföräldern? Ja, men samtidigt så påpekar socialtjänsten att man måste lita på att umngängesföräldern tar ansvar.
Den som ungdomen är hos just då? Ja, men lätt för föräldrarna att skylla på varandra vid just det tillfället. En tonåring har rätt att röra sig fritt och har rätt att vistas hos precis den dom vill för stunden.

Någon som frågat sig varför mamman kidnappat barnen????
Ni män kan visst få vårdnaden om barnen den dagen ni klarar av att vara både mamma och pappa precis det vi kvinnor måste vara.
Idag kan orsaken till skilsmässan vara misshandel, missbruk mm ändå ska fadern ha vårdnaden. Det är i regel mamman som gått ner i arbetstid, tagit ut föräldrapenningen och varit hemma för vård av sjukt barn under tiden då föräldrarna bodde ihop sen då dom skiljs uppstår ett stort intresse för barnen (eller rättare sagt pengarna dom får)
Självklart finns undantag men det går lite i mode just nu att pappan ska ha dom och inget handlar om vem som är bäst lämpad. med hänvisning till Expressens artikel

Madelena kommenterar Aftonbladets artikel:När hon var 14 år sökte Sanna hjälp hos socialtjänsten, och berättade att hennes fosterföräldrar misshandlade henne. De svarade att hon bodde i ett redan utrett familjehem.

Julia är bara tio år, men har varit med om värre saker än de flesta barn i hennes ålder. Hennes pappa misshandlade nämligen henne och hennes lillebror.

TV4 tar upp en del också...

Alicia är fem år gammal när hon förs bort av sin pappa. Kalla fakta följer med när mamma Maria söker efter dottern.

som viserligen slutar att hon hittar sitt barn...
Ingen vill ta ansvar eller hjälpa hem en svensk medborgare som mamman har ensam vårdnad om.

djurhållning

Vad är mest snällt mot ett djur - att avliva, behålla eller sälja det?
Är det olika om det är en häst, katt, höna, hund, gris, kanin eller ko?

Vad gör man om personen som äger djuret inte har intresse eller förstånd för att ta hand om djuren till djurens bästa? Är det okej att avliva en hund för att man tröttnat på den? Är det okej att sälja en katt till en person som man tror att den inte kommer få det bra hos?

VAD ÄR BÄST - att behålla djuret men att den inte har det så jättebra eller att avliva det för att man inte hittar något nytt BRA hem till djuren?

Hur reagerar samhället på en person som blir anmäld för djurmisskötsel? Djur som inte får tillräckligt med mat, vatten och omvårdnad... Hur ofta är det okej att låsa in en hund 10 timmar i sträck för att man jobbar? Är det skillnad på hund och katt om katten har en kattlåda? Hur länge är det okej att lämna en katt även om den dagligen får nytt vatten, mat och rengjord låda? Är det skillnad om katten kan gå ut eller inte? Är det skillnad om hunden vistas i hundgård under arbetstiden?

positivt besked...

ETT av de besked jag gått och väntat på blev positivt... Nu ska vi gå nästa steg. Planera in dagar för introducering... Nästa samtal ska ske inom två veckor. Min son har hela tiden varit underättad även om han inte själv fått vara med på mer än ett möte.
Nu är det bara ett besked till som jag väntar på och det får jag nog vänta på till strax innan midsommar...

bloggande och Försäkringskassan

Har försäkringskassan rätt att fråga om man bloggar om man är sjukskriven?
Vad har det för betydelse?
Är det för att bedöma om man kan klara ett kontorsjobb eller inte?
Är det för att se om man har några extra inkomster?
Eller varför har det betydelse?

betala för sina utlägg?

Ska man skratta eller gråta? Jag vet inte... Men om man nu ställer upp och får ett relativt låg ersättning (själv får jag 500kr i "arvode"). Jag har inte något emot att arvodet beskattas då det är en INKOMST men de kostnader som man har runt kontakmannaskapet tycker jag borde vara för den summan som det kostar, dvs inträde, biljetter, fika, resekostnader osv.

Telia och Jonas Gardell

Intressant läsning om hur samhället av idag fungerar!


Jonas Gardell - vår hjälte

Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög telefonräkning,
ringde upp Telia och frågade...
- Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har varit
hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat 310 kronor i resekostnad.
Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
- Ja, det gör den.
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta innerstan, hur kan
det kosta 310 kronor att resa den sträckan?
- Det bara gör det, svarar Telia.
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
- Det är för själva jacket.
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
- Varför frågar du allt detta?
- Jag heter Jonas Gardell och ...
- Du ska få tala med någon annan.

Så går ännu en stund och sedan säger en röst:
- Debiteringen!
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor på
min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här Arbetscentralen
ligger som man har rest ifrån.
- På Norrlandsgatan ligger den.
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.
- Det kostar det.
- Får jag fråga hur man har rest?
- Hur menar du?
- Har man cyklat, åkt taxi...
- Man har åkt bil.
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med bil? För 310 kronor
kommer man nästan till Arlanda i taxi, tur och retur. För 310 kronor kommer
man till Norrköping med tåg.
- Det har regeringen bestämt.
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan Norrlandsgatan
och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv spänn.
- Vad vill du egentligen?
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
- Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har hand om sånt här.

Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna
som vi kan kalla Sonja. Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger på
Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så
fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor plus moms är
Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.
- Men han har ju bara rest i fem minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Det gör det väl. Ni har debiterat arbetskostnad också, en timme, 310
kronor.
- Det gör vi alltid.
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete bara ägnat er tjugo minuter
åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna. Man betalar
för varje påbörjad timme.
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
- Visst.

Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste fråga:
- Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och avslutar det 11.05, får man
betala för två timmar då?
- Ja, det är ju två timmar.
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså att ett arbete som utförs
mellan 10.45 och 10.55 räknas som en timme medan ett arbete som utförs
mellan 10.55 och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i
båda fallen är lika lång.
- Ja. Så menar vi. Ja.

Jag vill poängtera att citaten är ordagranna. Till slut betalade jag 310
kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för femton minuters arbete
och 140 kronor för ett jack jag redan hade. Plus moms. Det här är
det Nya Telia. Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga som
fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer till er, begär
att de stannar i en timme, för det har ni betalt för. Åk sedan runt i deras
bil en timme, det har ni också betalt för!

Hälsa från mig
Jonas Gardell

postgång

Försäkringskassan ringde mig strax innan lunch. Undrade varför jag skickat in en ny ansökan... Vaddå, det har jag inte gjort, tänkte jag. Jag förstod inte alls vad hon menade. Men efter ha pratat en stund så kom jag på att i höstas/vintras någon gång skickade jag in en ansökan efter någon månad eller en och en halv ringde jag till försäkringskassan och undrade om något skulle kompletteras, om de fattat något beslut än osv. Då hade de inte fått in någon!!!!! VA!? Hm... det var bara för mig att skicka in en ny... Det gjorde jag nog i februari. Fick beslutet i april... Vilken underbar handläggning...

Så IDAG ringer de och frågar om varför jag skickat in en NY ansökan... hm... frågan är om den från i höstas/vintras kommit fram NU eller om det är den som jag postade i början på detta året som NU kommit till handläggaren... *fniss*

Jag har skickat en annan ansökan idag (ej Försäkringskassan)... Undrar om hur många månader det tar för det att komma fram... :-P