Fotobloggar

Jag har hittat en massa underbara fotobloggar!!! Jag har lagt in några av dem under mina favoritbloggar. Jag har fotograferat en massa själv också,.. Tänk vad praktiskt det är att ha kamera i mobilen! :-)

bild eller text?

- . - , _ ,
.... ) ` - . .> ’ `(
... / . . . .`\\ . . \\
... |. . . . . |. . .|
.... \\ . . . ./ . ./
...... `=(\\ /.=`
........ `-;`.-’
.......... `)| ... ,
........... || _.-’|
........ ,_|| \\_,/
.. , ..... \\|| .’
.. |\\ |\\ ,. ||/
,..\\` | /|.,|Y\\,
.....’-._..\\||/
...... >_.-`Y|
......... ,_||
.......... \\||
........... ||
........... ||
........... |/
Denna ros vill jag ge till en vän som alltid lyssnar! *kram*

Sammanfattning vecka 47

Måndag och tisdag hade vi planeringsdagar med jobbet.
Allra mest intressant för mig var presentationen av olika verksamheter.
Jag är ju "nybörjare" här i Kungälv även om jag bott här sedan 2007.
"Föredraget" om pekprat var inte nytt för mig eftersom jag jobbat med GAKK (grafisk alternativ och kompletterande kommunikation) God mat och det var kul för mig att se lite fler nya ansikten.

Jag passade på att simma några längder i bassängen. Hade visserligen inte tagit med mig badkläder men kostade bara 10 kr att hyra. Hade hoppats på att jag skulle komma iväg på en långpromenad på måndagkvällen men det blev en massa skratt och prat istället. Det roligaste var helt klart "teatern" på måndagkvällen!!!

Tisdag kom jag hem tidigare än vanligt vilket gjorde att jag hann äta middag och hinna åka med till träningen. Första omgången var helt klart bäst! När "skjutkompisen" Frida kom så tävlade vi mot varandra... Sista omgången vann hon. Ja det bjöd jag på för jag brukar vinna.

När jag väl kommer dit märker jag hur mycket jag saknat det. Julia kom en stund för att be oss fylla i enkäter om varför vi utför sporten. Ja inte gör jag det så mycket varken för att bli professionell eller för att tävla. Mer för det sociala men också liiiite för att bli starkare i armar, axlar och skuldror.

Jag hade inte läst mail sedan måndag morgon. Så väl hemma såg jag att jag hade fått ett mail från sonens trumlärare. Han var sjuk och det var insatt vikarie. Detta meddelande hade inte kommit fram min son. Efter omständigheterna hade det väl fungerat relativt okej... men inte bra.

Onsdag blev min träningsdag... Cykeltur dit direkt efter jobbet. Stannade till vid Mimers för att pumpa cykeln men pumpen verkade inte fungera. Jag kom i god tid till Träna så jag hann äta mellanmål och dricka innan jag bytte om till träningskläderna.

Började med easyline som "uppvärmning"... Stationer med maskiner men med mellanstationer också... Det kan vara focus på armar, ben, balans, mage eller vad tränaren tycker att vi ska träna. Sen var det dags för mage-/ryggträning. Och det KÄNDES dagen efter!!

Jag avslutade med yoga. Och där var jag saknad. Min träningskompis var där och hon undrade var jag hade varit. Vi satt ett bra tag och pratade efter träningen. Ja så lång tid att hennes dotter hann komma. De övertalade mig att söka upp moderns telefonnummer. Jag gjorde så när jag kom till omklädningsrummet. Men det numret visade sig gå till dottern. Jag hade träffat dottern även tidigare (men på Maxi).

När jag sen gick från omklädningsrummet träffade jag på ytterligare ett välkänt ansikte, även om det var betydligt skäggigare än vanligt. Det var en av de som jag brukar fira midsommar och jul med. Jag var lite imponerad av att han tränade på gymet men efter ha smsat med frun så hade han skaffat träningskortet i januari och först nu börjat träna... Ha ha ha! Ja en gång är bättre än ingen gång! ;-)

På väg hem kom jag på att jag behövde ju köpa bananer. Jag hoppade in på Maxi. Och kom ut med betydligt mer än bara bananer! ;-) Ja bland annat ytterligare ett par träningsbyxor. :-) Det är inte bra att gå och handla efter träning! ;-) Ja det blev annat med och kvittot slutade på närmare 380 kronor...

Torsdag blev det en del tjat på sonen. Ja jag var en sån där elak mamma som krävde att han skulle stänga av datorn och göra läxan (läsa ut en bok som han låg efter med).

Under tiden kunde jag pyssla lite... De gula rosorna lämnade jag till en kollega i onsdags och nu var det dags att fortsätta med nästa "beställning".

Än så länge har jag bara gett bort rosor men fått frågan om vad jag vill ha för dem. Ja så jag satte mig och räknade på vad det kostar att tillverka dem. Kom fram till ca 2,50 kronor i materialkostnader. Men än så länge har jag inte tagit betalt för någon av de rosor jag gjort... Jag pysslar ju med dem för att jag tycker det är kul och vill rensa tankarna...

Fredag och en trött morgon...
Jag började skriva på ett sms till grannkollegan för att fråga om jag kunde åka bil med henne men när jag skrivit halva övertalade jag mig själv att cykla till jobbet. Med facit i hand var det nog tur.

Till middag blev ordinarie fredagsmyset med tacos men hemma hos mig. Jag och yngsta sonen behövde stanna hemma för att förbereda oss inför lördagen.

Lördag började med att jag ställt klocka för att hinna äta frukost och köra en maskin tvätt innan "mötet". Det handlade om att min son ska få stöd. Jag håller tummarna för att det kommer hålla... Det är så mycket annat som inte gjort det... *suck* Jobbigt...

Lite andra intressanta ämnen kom upp under besöket. En stig som håller på att byggas, ja det var ingen stig för cykling iaf. ;-) och att nämndhuset nu håller på att flytta tillbaka till Kungälv från Bilgatan i Rollsbo industriområde. När de skulle gå "fastnade" en av dem vid mina kort/tavlor i hallen. Hon kände igen min äldsta son. Hon reagerade ganska mycket så jag undrade vad hon tänkte.

Vi åt tacorester till lunch och hade tid att fixa ordning oss inför eftermiddagens kalas.
Samtidigt hade jag funderingar runt ett meddelande jag fått. Tur i oturen hade jag tolkat det fel. Så jag ringde upp och det slutade med att jag lovade att ha en övernattande hemma. När det gäller facktermer är jag helt klart yrkesskadad... ;-)

Ja kalaset hade flera intressanta samtalsämnen... Beskattningsrätt, studielån, bostadspolitik, parkeringsregler för motorcyklar osv. och som vanligt en massa god mat!

På vägen hemåt hämtade jag upp personen som skulle övernatta hos oss. Vi kollade på filmen "Sherdil" om fickan Sanna rymmer hemifrån och räddar en arabhingst från slakt. Den innehöll både spänning och romantik men också kamratskap. Men allra mest om önskan om att ha en egen häst.

På söndagen vaknade jag av att jag fick sms... Ja för en gång skull hade jag mobilen i sovrummet. Upp och hoppa och fixa frukost ihop med min gäst.
Min gäst blev hämtad vid 12-tiden och vi skulle också åka hemifrån.
Första anhalt var XXL där vi kollade efter däck, men efter lite letade frågade vi och då sa de att de hade bara dubbdäck framme. Men det ville vi inte ha. Men vi köpte iaf en slang...

Nästa stopp var Varla i Kungsbacka där Allhyr hade en massa hoppborgar mm uppställda... Gratis inträde och även gratis popcorn och sockervadd.
Åt på Max på vägen hem. Senaste gången var nog för över 14 år sen!

Hämtade upp min pluttisnutt på vägen. Jag hade ju hans bil.
Jag tankade den i Kungsbacka för jag tyckte det verkade vara billigare
men det var bara 7 öre billigare per liter jämfört med bensinen vid Eriksdal.
Ja ja... jag sparade nog hela 3 kronor eller nåt... ;-)

Avslutade veckan med att titta på kommande veckas erbjudanden på City Gross: Grapefrukt, pangasiusmalfilé (fisk), granatäpplekärnor (frysta), creme bonjour och Bravojuice var väl det jag tyckte var mest intressant...

... och en vild diskussion om en artikel i Metro om en 14-årig flicka på Edison high school i Stockton, Kalifornien som blivit släpad av sin lärare över golvet i badhuset för att läraren ville att hon skulle simma men det ville hon inte eftersom hon skulle träffa kompisar på kvällen och inte ville förstöra sin frisyr.

Han HAR blivit uppsagd! Jag ser det inte som det är "rätt man på rätt plats" utan helt fel. Jag är övertygad om att han får sitt straff, betydligt mer än bara den uppsägningen som står i artikeln. Jag antar att filmen sprids för fullt så att han blir bannlyst som lärare över hela världen! Jag tycker han gjorde fel. DET tycker jag. Jag tycker INTE han ska jobba med barn eller ungdomar. Ja inte som pedagog i huvudtaget!!!

Jag är glad för att hon fick hjälp av sina kamrater... men jag undrar om inte hennes frisyr redan förstörts genom att hon släpats runt på golvet... Och varför var hon ombytt? Ja jag vet inte reglerna i USA runt närvaron på idrottslektioner. Hade det inte varit enklare att skolka? Eller är det bättre att närvara men inte delta än att inte närvara. Och jag har ingen aning om hur betygsystemet är uppbyggt i USA om hon får godkänt eller inte beroende på närvaro.

Jag har inte varit så utseendefixerad att jag inte kunnat vara med på gymnastiken. Möjligen att jag inte varit så sugen på att bada när jag har haft mens men de flesta lektioner på land har jag varit med. Så jag har inte tyckt att det varit viktigt med utseendet. Och om han gjorde så när hon var ENSAM hade jag sett det som ett STÖRRE övergrepp. Nu fick hon ju faktiskt hjälp av sina kamrater...

Det finns så många andra själ att hoppa över simning på skoltid... Rädsla för att visa sig naken, rädsla för att drunkna, rädd för infektioner, inkontinensproblem eller mens osv. Om JAG skulle ut på dejt efter att varit och simmat med skolan fick jag väl ta med mig det jag behövde för att vara fin efteråt. Eller kanske badmössa? Ja då skulle jag inte ens byta om till badkläder om jag inte tänkt bada. Men inte heller här vet jag regler eller lagar i USA och vistelse i simhallar... *suck*

Jag hoppas verkligen att han blir bannlyst som lärare!!! Detta är övergrepp och kan inte skapa något förtroende för läraren på något sätt utan tvärt om! Jag är glad att det kommit ut! Kanske är det fler som vågar anmäla övergrepp!

Integritet?

Vi har alla olika gränser.
Vissa lägger ut bilder på sig själv och andra på facebook och sin blogg, andra vill absolut inte ha några bilder varken på sig själv eller sina barn på "nätet" och på fester kräver att alla lägger undan sina mobiltelefoner med kameror och digitalkameror.

Jag har nog en hög tolerans när det gäller att andra eller jag själv lägger ut bilder, men jag vill iaf vara påklädd. När det gäller mina barn så begränsar jag mina besökare (som man kan göra på facebook) men i endast i undantagsfall lägger ut bilder på mina barn på bloggen eftersom här kan vem som helst läsa...

Nu har jag under några dagar hört folk diskutera sina och andras mediciner helt öppet, bland annat på tåget. De har visserligen inte nämnt personnummer men att ändå diskutera någons medicinering tar mig emot... Skulle jag själv vilja att någon gjorde det om mig mig eller med mig? Nä då tar jag hellre det samtalet lite mer enskilt.

Jag vet ett forum som det varit diskussion om att visa ansikte eller inte. Om man visade häst för hand fick man inte ha med ansiktet men om man red och hade hjälm så fick man...

Sedan kan jag funderar på om just "regeln" med tryckfrihet... Alla fotografer som tar kort på folkhopningar, köer eller något jippo. Jag tror inte de bett om lov att publicera kort på en viss person...

Kompetens... för vem?

Inga elever börjar på Gustav Adolfsskolan som oskrivna kort. Specialpedagog och andra lärare träffar alla elever innan de kommer. De vill ha reda på elevens kunskapsprofil och hur lärarna har jobbat med eleven. De pratar även med elever och föräldrar.
– Jag frågar eleverna hur de vill att det ska se ut på Gustav Adolfsskolan för att de ska känna sig trygga. Sen frågar jag lite hur det har sett ut och vad de har för erfarenheter. Det finns aldrig en tanke om att den eller den eleven inte skulle kunna gå här. Oavsett om en elev har en diagnos eller inte så måste vi jobba för att det ska bli så bra som möjligt. Det ska vara en skola för alla, säger Lena Södergren.
För att kunna ta emot en elev med en diagnos måste man ha ett generellt kunnande om hur svårigheterna kan se ut, men samtidigt vara öppen för att varje elev är en egen person och att människor alltid är något i samspel med andra människor, förklarar hon. Det som kan vara en svårighet när eleven gick på andra skolan kanske inte behöver vara något bekymmer på Gustav Adolfsskolan, eftersom det är en annan gruppkonstellation och andra vuxna. Det kan istället bli ett annat problem som skolan får jobba med.

Hur tänker man om man INTE vill ta del av historiken bakom en person och försöka prata grekiska med personen? Eller hur uppfattas det när olika personal i samma verksamhet bedömer en persons begåvningsnivå väldigt olika?

För personer med kognitiv funktionsnedsättning kan förväntningar och förberedelse vara ett måste. Att inte veta vad som ska hända kan skapa stress och oro. Det handlar om att undvika kaos. Kaos som vi andra kanske inte märker men som individen upplever som något oerhört stort!

Många föräldrar ser en diagnos som dyslexi eller adhd som nyckeln till att deras barn ska få hjälp i skolan. Diagnoser ger visserligen extra stödresurser, men de är inte alltid anpassade efter barnets specifika behov och kan till och med försvåra för barnet, visar Joakim Isakssons avhandling.

Tydliggörande pedagogik (inom TEACCH-programmet kallas det strukturerad undervisning) är hämtat från TEACCH-programmet men anpassat efter svenska förhållanden i samarbete med Riksföreningen Autism. För att hjälpa personer med autism måste man ha teoretisk kunskap om vad autism innebär. Utifrån formella och informella bedömningar kan man sedan göra ett individuellt anpassat pedagogiskt program. Formella bedömningar är olika standardiserade test som exempelvis PEP- och AAPEP-testen. Informella bedömningar är observationer i vardagen, i arbetet och i skolan, organiserade bedömningar av specifika färdigheter samt information och prioriteringar från föräldrar och personal. Det individuella undervisningsprogrammet ska bygga på personens färdigheter, intressen och anhörigas prioriteringar (specifika-, kortsiktiga- och långsiktiga mål). Ett pedagogiskt arbetssätt och bemötande är viktigt när det gäller både barn, ungdomar och vuxna med autism och ska omfatta alla de områden som är viktiga under hela livet; kommunikation, arbetsbeteenden liksom arbets-, sociala-, fritids- och vardagsfärdigheter (t ex. egen hygien och hushåll).

Varför tydliggörande pedagogik?
Personer med autism har ofta en stark visuell förmåga. Med visuellt stöd kan de bättre förstå sin omvärld. Detta gäller även de som talar. Visuellt stöd innebär inte att man ska sluta prata med personer med autism utan att man använder det som ett stöd för att de lättare ska förstå och därmed känna sig trygga och ha bättre förutsättningar att lära sig nya färdigheter.

Tydliggörandet skall svara på frågorna: VAR? VAD? NÄR? HUR LÄNGE? HUR MYCKET? VAD HÄNDER SEDAN? HUR?

Tydliggörande i rum/miljö - svarar på frågan VAR. Genom tydliga fysiska och visuella avgränsningar kan man ge personer med autism en tydlig bild av vad som förväntas i olika rum/miljöer. Exempel på detta är en tydlig plats för lunch, fritidsaktiviteter, undervisning, arbetsplats och självständigt arbete. Genom att använda t ex. möbler, skärmar, gardiner, och hörlurar kan man även minimera störande syn- och ljudintryck. Det viktiga är att individualisera rummet/miljön efter varje persons behov.

Tydliggörande i tid SCHEMA - svarar på frågorna VAD och NÄR. Schemat ska visa vilka aktiviteter som ska ske och i vilken ordning dessa kommer. Schemat ska anpassas efter personens förmåga att förstå information, från konkreta föremål till abstrakt skriven text.
Exempel på scheman är föremål, foto, tecknade bilder, bild + text, text, agenda. Schemats längd anpassas efter individens förmåga att förstå information. Exempel på det är information direkt i situationen, 2-4 sekvenser åt gången, halvdagsschema, heldagsschema osv

ARBETSORDNING - svarar på frågorna HUR LÄNGE, HUR MYCKET och VAD SOM HÄNDER SEDAN. Arbetsordningen ska visa hur länge en person arbetar med en uppgift/aktivitet och anpassas efter personens förmåga att förstå information. Från det mest konkreta som att materialet presenteras från vänster till höger till en skriven arbetsordning t ex i kombination med schemat. Exempel på arbetsordning är föremål, färgmatchning, symboler (bokstäver, siffror), ord, text. Sist i arbetsordningen finns information om vad som händer efter det att aktiviteten är färdig (t ex schemakort som tar personen tillbaka till schemat eller vid behov av mer konkret information exempelvis en frukt eller en bild på en rolig aktivitet).

VISUELL INSTRUKTION - svarar på frågan HUR. Genom visuell instruktion ska personen med autism få reda på hur han ska genomföra en uppgift/aktivitet. Instruktionen ska anpassas efter förmågan att förstå information. Från det mest konkreta som att materialet talar för sig själv, t.ex tre pusselbitar i tre pusselhål, till en skriven arbetsordning, t.ex ett recept. Exempel på andra visuella instruktioner är organisation i lådor, avgränsning av ytor, betoning av viktig information (färgkodning), bild-mallar, skrivna instruktioner. Viktiga principer vid ett pedagogiskt arbetssätt är: Individualisering; alla personer är unika och man måste anpassa tydliggörandet efter det. Samarbete mellan personal, vid t.ex skola och korttidshem liksom även samarbete mellan olika stadier i livet exempelvis förskola och skola. Livslångt perspektiv, dvs att det vi lär små barn skall vara användbara färdigheter i vuxenlivet. Som en röd tråd genom allt går samarbetet mellan föräldrar och personal.
Källa: Utbildningscenter Autism (www.autism.se/utbcenter)

I TEACCH-programmet arbetar personal med olika specifik yrkesutbildning, som generalister, med ett övergripande ansvar för samtliga insatser som personer med autism och deras familjer behöver.
Detta synsätt förutsätter en god såväl teoretisk som praktisk kunskap om autism av samtliga medarbetare.

Programmet handlar dels om att utveckla individens förmågor och färdigheter inom alla av vardagslivets områden och dels om att anpassa miljön så att den blir begriplig.
Det är viktigt att minnas att TEACCH är ett allsidigt program, där en del av programmet handlar om strukturerad undervisning, som bygger på visuell tydlighet.

Nyckelbegrepp inom TEACCH är:
Samarbete med föräldrar
Respekt för olikheter
Personlig utveckling, snarare än normalisering
Individualisering
Kompromiss
Accepterande

Syftet är:
”Att hjälpa den enskilda individen att fungera så självständigt som möjligt utifrån egna förutsättningar”.

för ett barn med autism kan det vara som att rycka undan rullstolrampen för ett rullstolsburet barn. Simon blev ledsen och orolig när det inte fanns någon som kunde förklara och förbereda honom inför nya saker. Till exempel blev det kaos en gång när barnen gick på rast och lärarna möblerade om i klassrummet utan att tala om det i förväg.


Jag såg info om "AKK i ett livsperspektiv" som är temat för 2011´s Västsvenska Kommunikationskarneval (25-25 maj)
Här finns att läsa om 2010´s tema om bilder som kommunikation:
http://www.isaac.no/wp-content/uploads/2010/05/karnevalen_2010.pdf
http://www.dart-gbg.org/ANPASSNINGAR/Blankare_komkarneval-10.pdf
http://www.dart-gbg.org/INFOSIDOR/KARNEVAL10.HTML
http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/vard_o_omsorg,aldrig_for_tidigt_ge_barn_med_autism_hjalp_att_kommunicera
http://www.isaac-sverige.se/Referat_Kommunikationskarnevalen.html

Intressant veckoslut!

I torsdags gick jag och sonen på husvisning. Jag tyckte det var helt underbart! Ungefär lika nära City Gross som nu, men åt andra hållet. Underbar utsikt mot älven på baksidan av huset. Det skulle vara visning även på lördagen så jag mailade till mäklaren och fick svaret att det var sålt. De hade fått ett bud på 3,1 miljoner direkt. För mig var det PERFEKT! Fanns massa kragar för odling...

När jag frågade sonen vad han tyckte så tyckte han att det var bättre att bo där än i lägenhet men att det var ändå bättre med det jag kollade på (ensam) i tisdags. Hm... Han var inte ens med då. Men jag hade visat bilder men jag uteslöt det eftersom det var liiiiten tomt, för liten och dessutom parhus. Men så sa min son att det var för att det var i flera våningar. BRAVO! Jag blev imponerad av att han kunde förklara varför han ansåg att det vara bättre med det ena än det andra även om han inte hade sett det. IMPONERAD!!! Han har annars svårt för att värdera och reflektera. Okej... då fick jag en sak till på önskelistan - inte enplans! ;-)

I fredags jobbade jag sent och det ösregnade i Mölndal så min omtänksamma pojkvän hämtade mig. Min son var på LSS-läger och alla läger under våren är planerade på sådana fredagar då jag jobbar!!! *suck* Det fick bli samma lösning denna gång...

Tur att jag har ett socialt nätverk här!! Vad skulle jag göra utan goda vänner!? Jag är så glad för att jag flyttade till Ytterby 2007! Väl hemma hos pojkvännen så av med alla blöda kläder och försöka få upp värmen. Jag är lite ledsen för min favoritjacka har gått sönder. Jag har verkligen haft den mycket i vinter. Och den är perfekt nu även till våren.

Under lördagen tog jag mig en promenad. Jag var ute i över tre timmar tror jag. Jag började att gå och titta på cyklar... Hittade två som kanske kan passa min son. Ena för två tusen och andra för fyra tusen. Den för fyra var 29" och det var ju en stor fördel. Hade nog allt tekniskt som min son kan önska i form av fjädring mm också. Men prisskillnaden är ju ändå två tusen... hm... Får fundera på ekonomin lite... Men eftersom minstingen är ca 185 cm och lär växa en del till så... Ja han behöver nog 29"...

Jag fortsatte promenaden utmed Kungälvsvägen och Enekullsvägen. Motvind och tårarna rann, inte bara för blåsten. Jag tänkte alldeles för mycket. Jag såg ett hus med tillsaluskylt. Det var nog huset som pojkvännen pratat om... Jag tyckte tomten såg liten ut.

Gick vidare, uppåt Klevevägen. Nu hade jag medvind. Efter backkrönet gick jag in i skogen. Jag plockade lite barr och la i mitt vatten. Det gör vattnet lite syrligt. Jag passerade flera orienteringsskärmar, eller rättare sagt skyltar.

När jag gått en bit i skogen kände jag igen mig. Då var jag på en stig som jag gått på flera gånger men aldrig ensam. Vi brukar vara minst fyra, men vi har varit sju nån gång. Anledningen till att jag gick ensam var ju för att sonen var på läger och att särbon är pollenallergisk. Hasseln är igång nu. Men jag ville inte sitta inne hel dagen.

När jag ser omkullfallna träd får jag lust att fatta galopp och med ett språng flyga över... Ja jag saknar det ibland. Jag är lite hästskadad... Eller om det är abstinensen som kommer smygande efter alla år utan hästar. Jag abstinensen blir inte mindre för att vi på jobbet pratar om att börja rida... Ja ja...

Jag satte mig vid dammen en stund och tittade på gräsänderna. Det var tre par. Funderade på om jag skulle gå via svärföräldrarna men kände att det skulle vara en risk att "fastna" där då... ;-)

När jag suttit där ett tag så kom en man i röd jacka. Han beklagade sig för att ungdomarna förstört grillstugorna. Han tyckte att räkningen skulle skickas till föräldrarna. Jag sa emot honom. Det tyckte INTE jag. Jag tycker det är bättre att ungdomarna själva får sota för vad de gjort. "Learning by doing" har fungerat för mina barn. Om de har kladdat ner får de helt enkelt städa. Om då ungdomarna förstör får de väl laga och klottersanera. Vad hjälper det att skicka till föräldrarna??

Och förresten hur visste han att det varit ungdomar och inte fulla vuxna? Fniss... tänk om min pappa hade fått en räkning för om jag gjort något olagligt! ;-) Nä det tror jag inte hjälper något. Och om det hände mig skulle jag kanske bli en ännu sämre förälder....

Gubbens åsikter tolkade jag lite som sverigedemokratiska samtidigt som han var konservativ och var även emot datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Alla nymodigheter var nog djävulens verk... Visst kan jag hålla med om att alla maskiner förstör till viss den men samtidigt så kan de också hjälpa! Jag ser nog hellre att mina barn sitter vid datorn och spelar och tjattar med vänner än går och klottrar och förstör.

Gubben pratade om Amanda. Jag berättade att hon nu är borta. Han hade visst matat henne och fåren när han promenerat förbi. Jag sa att jag trodde det nog var två månader sen eller nåt. Han visste att hon var gammal.

Jag gick med honom en bit. Han guidade mig. Jag pratade också om att jag tänkte ta en promenad imorgon med och eventuellt via vattentornet. Han beskrev vägen. Jag skulle bara gå rakt fram och följa det röda gruset. Min särbo ringde och frågade var jag var... Maten väntade på mig. Medan jag varit ute på promenad hade han handlat och lagat mat. Men när jag gick låg han och sov.

På söndagen vaknade jag av att det var ljust i sovrummet vid 6-tiden. Jag somnade om. Vaknade då och då... De senaste månaderna har jag flera gånger haft drömmar då jag åker färja. Jag vet inte vad det betyder! Annars brukar jag kunna spåra mina drömmar till saker som jag tänkt på dagen innan.

Min Särbo ville att jag skulle fixa lunchen. Men inte gjorde jag det så han ville ha det... :-P Till mig själv gjorde jag någon omelettröra med chilikalkon, paprika, morot, tomatpuré och självklart ägg. När jag stod och fixade maten drömde jag mig bort. Tänkte på ett ex som det var väldigt trevligt att laga mat med...

Eftersom jag var hemma hos pojkvännen pysslade jag om hans växter. Han bad om att jag skulle göra det. Jag brukar göra det...
Jag hade kollat en del på hus... Det är tre som är lite intressanta just nu... Alla under tre miljoner men minst en går nog över.

Tio i tre gick jag från pojkvännen och skulle hämta sonen från lägret. Det blev promenaden hem. Jag erbjöd sonen att få ta bussen hem men han tackade nej. Som jag väntade mig. Men jag vill inte sluta hoppas att han en dag vågar åka själv. Det blev avslag på färdtjänstansökan. Hans pappa har berättat att han också undviker att åka kollektivt. Ja de har samma diagnos båda två. Men mitt mål är ändå att min son ska bli lite mer självständig.

Gubbens vägbeskrivning var jättebra! Vi hittade! Och det var en riktig bra väg att ta hem, slippa all asfalt. Dessutom kom vi till huset som var till salu. Jo den hade nog en del gräsmatta på baksidan iaf... Hm... men jag vet inte när det ska vara visning... Vi tog Hollandstigen ner till Preem. Där var en massa flygfän - myggor? knott? Jag vet inte...

När jag kom hem såg jag på hemnet att vi idag missat en visning av ett annat hus jag ville tittat på. *suck*

Dagens äventyr

Morgonsolen var verkligen vacker, jag lika vacker som kvällssolen var igår...

Hasseln har fått "korvar"... Jag undrar hur lång tid det tar tills särbon börjar känna av pollen...

TVÅ DAGAR I RAD!!!! WOOOOOOOOOOOOOOW!!!

Det är nog rekord!!! Tåget kom i tid idag med!!!!! ;-)

Korsordet var lagom svårt idag. Jag löste det inte på en minut samtidigt så var det inte för svårt heller...

Har läst flera historier nu om personer som Försäkringskassan vill ha datum på då de ska dö... Vem vet det? Jag förstår läkare som inte kan skriva sånt intyg heller. Skulle du själv vilja veta vilken dag du ska dö? Vad händer om du inte dör den dagen? Ja allt är ju otroooligt!

Idag har jag varit på föreläsning. Egentligen skulle jag vara ledig. Intressant med lite trögt, handlade om kognitiva funktionsnedsättningar inom psykiatri. Om jag räknar med idag tror jag att jag har en period nu som jag jobbar 17 av 19 dagar... Men det är för jag har bytt helg så jag är ledig då jag ska på bröllop, så jag får "skylla mig själv"...

På väg till föreläsningen såg jag stora maskrosblad! ÅH! Snart dags att börja plocka blad alltså!!! De kan man ha i sallader men också torka och ha som te (är basiskt och bra för kroppen).

Igår när jag jobbade så pratat jag med en kollega om Safjället. Eller heter det Sagfjället? Ja ja skit samma... Det är underbart att promenader där på höjden och nära naturen. Kanske skulle man ha en picknick där med jobbet någon gång? Jag har varit där flera gånger.

Jag ska klippa mig. Men vet inte riktigt hur. Jag vill ha lugg... Men nog inte så här långt.

Denna frisyren trivdes jag väldigt bra med! Tycker den ramar in mitt ansikte fint.

Denna är lättskött och lite "busig" och inte så lång. Detta är väldigt mycket "jag" tycker jag...

Denna tyckte jag också väldigt bra om. Halvlångt och jag gillar den kraftiga luggen.

På vägen hem så hoppade jag in till Malin. Ha ha ha hon skulle precis ta lunch och gå till City Gross så vi gick båda dit. Satt och tjötade om hur olika bröderna som vi är ihop med är. Och tala om trollen! Ja då kom hennes man!!! Då pratade vi lite om jag varit på möhippa i lördags och samåkt med U. Och vem kommer till City Gross sen då? Jo U!!!!! Hahahaha.... Ja snacka verkligen om trollen, men de stod inte i farstun utan på City Gross! ;-)

Förresten, ibland väljer man ju vin efter flaskan... Men hur väljer man olivolja???

Solen sken uuuunderbart och fåglarna kvittrade. Som tur var så hade sonen precis slutat skolan så han kunde hjälpa mig att bära. 17,3 kg tror jag det var och då hade jag inte ens köpt allt som jag skulle. Lät bli att köpa bland annat fisk. Får göra det en annan dag. Har en del hemma så det var inget akut. Jag brukar lite skojsamt säga att jag behöver inte gå till gym för jag går och handlar istället... ;-)

Sonen ville hellre ta en långpromenad än att skjuta idag. Jag BORDE verkligen skjuta men jag är ganska trött... det får bli en promenad istället...

Funderar lite på om det finns någon bra sajt eller nåt som kan räkna ut vilken väg jag ska gå för att gå en viss sträcka. Exempelvis jag klickar i att jag går hemifrån och vill gå exempelvis 2 km så kan den räkna ut vilka vägar jag ska gå för att gå dessa 2 km. Finns det något sånt???

Avslutar med detta lite roliga kort... ;-)