Reflektion över 2020 och tankar inför 2021

Jag tittar på blogginlägget om 2019/2020 så har ju Returbutiken i Guldheden (gratisbutik) haft begränsat öppet pga pandemin. Dessutom ska butiken flytta då hyresvärden vill ha miljörum i lokalen. 

Jag hade som mål att lära mig mer teckenspråk och det fick jag verkligen träna på under första halvåret då jag arbetade i en grupp med döva, bland annat en döv kollega. Otroligt spännande. 

Drömmen att åka till Sydamerika har fått vänta. 

Angående bina så var det första vintern som alla tre samhällena överlevde så jag sålde en avläggare. Jag fick också ta över pappas bin, det är en historia i sig... Hade bara ETT inbrott, EFTER honungsskörd så det de stal var vinterfoder. 

Om året 2019 hade temat död har 2020 haft temat ”inställt”. Nyårsfirande för mig blev inställt. Likaså påsk. Midsommarfirande inställt då jag precis blivit feberfri från covid-19 då. Ingen resa under semestern. Att vara hundvakt har blivit inställt. Mamma Mia-konserten inställd. Julfirande inställt. Och inte har vi varit på SPA eller åkt helikopter. 

Och jobbet jag sökte startade inte i juni, inte heller i september utan jag fick längta till slutet av oktober. Min sambo har haft perioder av ”inställt” arbete och varit helt eller delvis permitterad. För lite stöd från Chalmers för att sonen ska klara distansstudierna. Trots att sonen har körkort och tog truckkort under våren fick han inget sommarjobb. 

Pappa har varken fått plats på äldreboende eller trygghetsboende (ännu). Pappa hade verkligen hoppats på att flytta in innan vintern efter att han ansökte i början på juni. Tanken var att hans ärende skulle komma upp 10/12 men det blev flyttat till mitten på januari. 

Bilen jag köpte 2019 har varit sååå många gånger på verkstan, mest garantiärenden. Till slut tröttnade vi att lämna in den på Kareby Bil för samma sak om och om igen så vi tog saken i egna händer också drog ut säkringen själva. 

Sonens cykel har blivit stulen trots tre låsta dörrar, dock samma nyckel. Hm... många cykelstölder från det cykelrummet och har inte fått någon ersättning av varken hemförsäkringen eller Bostads AB Poseidon då sonen inte hittar kvittot på cykeln eller ramnumret. 

Mål och önskemål inför 2021

Självklart önskar jag även att 2021 ska bli ett år med god hälsa, flow, trygghet, glädje, bus och skratt. Men jag vill prioritera handlingskraft, tydliga riktlinjer och struktur. Och målet att varje dag lyssna på musik fortsätter.

Ridning minst en gång, en fungerande bil, en lagad cykel...

Träning/motion: kanske på gym, eller bara långa promenader eller cykelturer. Hoppas på mycket utevistelse och ta många vackra foton. Elcykeln behöver lagas och service. Får nog bli i början på året. 

Hitta lösningar för bina, både för att minska myror men också för att minska inbrott, skadegörelse och stölder. Ska byta drottningen hos ”Runa”. Pallkrageodling vill jag fortsätta med. 

Hoppas att coronapandemin försvinner så livet, speciellt nöjeslivet blir mer normalt som restaurangbesök, resor, konserter, bio och Lisebergsbesök osv. Önskar gå på fler bröllop och dop än begravningar. 

Sammanfattningsvis önskar jag mig av 2021 tro, hopp och kärlek.

Sammanfattning av 2018 och drömmar om 2019

2018 har varit känslosamt även om det inte varit lika mycket berg-och-dal-bana som 2016.  Jag klarade byte av jobb och flytt samtidigt bättre än väntat men det är mycket som fortfarande ligger efter. Blir ibland att jag får "släcka bränder" dvs ta det mest akuta.

Med en ”ny” man i mitt liv och mer passion, kärlek och uppskattning rent privat så har året flutit på så mycket fortare och i februari blev vi sambo! ♡  Men visst har det funnits dalar. Speciellt vid skolstarten då tonårssonen även detta år kom hem och var ledsen. Annars känns det som att sonen blivit starkare på flera sätt.

PMS har knappt existerat, knappt mens heller itan kunnat gå 3-5 månader. Jag har inte haft så stark PMS men faktiskt nu i december haft mensvärk. Har börjat testa progesteronkräm för att se om sömnen blir bättre. Har inte märkt bättring.

Har varit med tonårssonen och sambon i Prag i somras.
Det blev den ordinarie bilsemestern till Östergötland och träffade mina vänner.
Firade midsommar på en ö i Härryda och julen först hos min sambos mamma och sen hos min storebror på Hisingen där även min äldsta son var med. Ja i hans familj har det blivit tillökning i form av en livlig Edda.

Min mage är ett kapitel för sig. Jag borde lägga av med både stärkelse och socker! Vetestärkelsen är värst. 

Ena bisamhället dog under vintern. Jag flyttade enda samhället i slutet på april.
Gjorde två avläggare under sommaren så jag invintrade tre men ett såg svagt ut.
Det blev rekordår med honung, ca 59 kg! Och det är nästan slutsålt. Bara lite bladhonung kvar.

Övningskört med tonårssonen en del. Han krockade med min röda golf så jag köpte en annan golf för försäkringspengarna.
Under jullovet ska han göra halkkörningen.

Drömmar, mål, önskemål och planer för 2019

Nu är det dags att blicka framåt, framåt mot 2019.
Jag har en dröm som jag haft i 7 år som jag funderar på att jobba mot... har köpt litteratur för utbildning men har inte kommit igång med pluggandet.

Jag vill fortsätta ta kort på naturen och lyssna på musik dagligen.
Jag vill börja träna igen, eller åtminstone motionera på något sätt. Jag har börjat sakna hästeriet. Har under höst/vintern besökt flera stall för att bli medryttare/-kusk...

Precis som jag hoppades att 2017 och 2018 skulle bli hoppas jag att 2019 kan bli dvs bestå av flow, trygghet, uppskattning, tydliga riktlinjer, ärlighet, rak feedback, god information och kommunikation, engagemang, energi, passion, handlingskraft, uppvaktning, framtidstro, tillit, glädje, bus och skratt, vänlighet, tålamod, tolerans, acceptans, tacksamhet, stolthet, avslappning och äventyr/resor/semester.
Jag hoppas att 2019 blir fylld med god hälsosam mat, mycket glädje och en massa intressanta diskussioner med både vänner och personer som jag inte känner. <3

Framtiden känns spännande

Ja... Det känns som att ett nytt kapitel håller på att skrivas i mitt liv. En del avslutas och en del påbörjas. Vissa drömmar är kvar. En del funderingar runt framtiden finns. Mycket har hänt under våren och sommaren. Och ännu mer de senaste veckorna! I alla fall på ETT plan!

Semestern är slut. Idag har varit en underbar dag! Underbart många kramar! Vem blir inte glad av det? Samtidigt så har jag rensat ut exets saker och åkt och lämnat hos honom och hämtat saker på en annan plats. Jag känner att jag vill göra plats för annat i mitt liv. Livet är spännande just nu! Jag är singel sen i påskas. Är jag det om en vecka eller två? Jag vet inte.

Just nu saknar jag lite värme. Var 14 grader när jag hoppade upp på cykeln och susade till jobbet. Stack i god tid för att hinna stanna och ta kort på biväxter som jättebalsamin, mjölkört och tistel. I trädgården där bina står blommar nu vitklöver och gurkört och det uppskattas av bina. Bina vill också ha lite varmare. Jag skulle tycka det var bra om det var 18-20 grader åtminstone!

Jag har chattat lite med en vän som senaste dagarna varit och kört en massa mil med hoj, ja inte vanlig cykel alltså utan mc. Jag saknar det. Har nog inte åkt sen 2009. Saknar det ibland. Skulle vara kul att åka en sväng om det var hyfsat väder... Men jag har varken skinnpaj eller mc-hjälm. Idag har jag funderat på vad det kostar begagnat...

Det blir en del turer till Göteborg. Har träffat min mammas kusin och prata mest om släkten. Vi fikade på hennes sons fik och han bjöd på fikat. Sen gick vi över vägen och åt italiensk glass och sen gick vidare mot Lejontrappan och satt och njöt i sommarsolen. Vi pratade mycket om min mamma. Jag undrar hur mycket som genetiken styr när det är mitt liv.

Jag tror gott om framtiden. Jag tror att närmsta månaderna kommer bli spännande. Det är bara drömmar... Ibland kan jag inte själv bestämma hur min framtid ska bli när andra är inblandade i men i mina drömmar ser den ljus ut. Hoppas att det blir en massa vänskap, närhet och omtanke. Jag hoppas på glädje och lycka. Ja, kanske till och med förälskelse. Jag tror min framtid blir med passion och kärlek.

På nyheterna pratade de om en varm juli... Har det varit varmt? Eller är det Stockholmsbaserat som så många andra nyheter? Jag inser att denna semester jag inte badat i havet en enda gång. Men jag har i år iaf badat i två insjöar och i vänners pool så utomhus har jag iaf badat. Men det är kanske inte försent ännu. Jag älskar att åka till havet vid solnedgång. Det är så otroligt vackert!

Jag brukar inte kalla mig romantisk men ibland funderar jag på om jag någonstans inom mig tror och hoppas på romantik... Så där med sitta och hålla handen vid solnedgången, sitta tätt intill varandra och värmas av varandras kroppsvärme. Att njuta av tillfället här och nu... Kommer det ske? Jag hoppas!

Fira jul och mina värderingar

Mina tankar till detta blogginlägg kom först av debattinlägget av gymnasieeleven Eva Eriksson om att fira julavslutningen i kyrkan... Jag känner igen mig i henne i flera fall: att firandet av skolavslutningar i kyrkan känns enormt förlegat, jag lyssnar till en utomstående präst som utan någon som helst koppling till skolan pratar om den gångna terminen och samtidigt diskret mellan raderna förmedlar kristna värderingar i ett jultal.. Vi sätter våra barn, kanske oförmögna att säga ifrån eller ta ställning till religion, i kyrkan under något så stort för dem som skolavslutning, tycker jag är direkt konstigt. Skolavslutningarna ägde rum på skolgården eller i skolans aula. Ja jag kommer ihåg hur trist det var att sitta i kyrkbänken när prästen predikade eller höll ett tal. Kanske sa rektorn några meningar om att önska oss en bra sommar. Jag tyckte faktiskt det var mysigare på skolgården, hur kallt och blåsigt det än var! Eller i klassrummet. Vem har egentligen emot att vara i skolan på SKOLavslutningen?

Däremot ÄLSKAR jag alla dessa underbara julsånger, oavsett om de är kristna (protestantiska) eller inte. När jag var liten gick jag i söndagsskolan och senare sjöng jag i kyrkans barnkör. Som tonåring var jag med i kyrkans ungdom. Jag gick på julotta med min mamma för att jag tyckte det var mysigt. Inte för att jag är så väldigt religiös men jag tycker att kyrkor är mäktiga och vackra. Ja inte bara de som tillhör Svenska Kyrkan utan även exempelvis moskéer och liknade. Jag är själv döpt, konfirmerad och jag även gifte mig i Svenska Kyrkan. Men det innebär inte att jag vill pracka på andra en religion! Min äldsta son är döpt men inte min yngsta. Min yngsta gick på kyrkans barntimmar när han var i 8-årsåldern men tyckte inte allt prat om Gud och Jesus var roligt (även om aktiviteterna var roliga som bakning, snickeri, måla/teckna osv).

Enligt skollagen ska undervisning vara icke konfessionell. Religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse får inte förekomma. Lagförslaget anser att "enstaka" konfessionella inslag ska vara tillåtna vid skolavslutningar. Deltagande ska vara frivilligt för eleverna.

Jullov är väl knappast något protestantiskt eller? Julen har jag fattat som är hedniskt firande av slakten, därav en massa skinka på julbordet. Och nu när det kommit fram att det räknats fel på Jesu födelse så borde väl hans födelse mer korrekt firas i mars? Ordet jul är väl fornnordiskt av att det dracks så mycket öl vid jul (dricka jul)? För flera tusen år tillbaka hade svenskarna en fest för att "fira" att det var som mörkast, och det är väl därför vi sätter ljus i fönsterna och ljusslingor lite var stans?

Jag firar inte särskilt protestantisk jul... För vad av detta är egentligen kristet påfund, vad är ens SVENSKT? Julbock, marsipan (gärna i grisformat med chokladdoppad ända), renar (varav en med röd mule), tomtenissar som trippar fram på tårna och vill ha gröt, pepparkakor och lussekatter. Julgran och dans runt granen. Granen har ljus och röda blanka kulor och glitter. Och kanske polkagriskäppar, kristyrfigurer och smällkarameller.... Glögg med russin och skållad mandel! Ja och en massa nötter som man knäcker själv, knäck och (is)choklad, och kanske en kryddad snaps precis som vid midsommar? Ja och Tomten och KALLE ANKA är ju ett måste för annars är det inte riktig jul... Ja och all annan underbar julmat som olika sorters sillar, gravad lax, Janssons frestelse, ris á la Malta eller risgrynsgröt osv. (Jag äter måttligt av julskinka, prinskorv och köttbullar).

Levande ljus, kanske en brasa, värme, glädje, gemenskap med släkten, barn, vuxna och äldre som umgås över generationer. Skratt, generositet, längtan, förväntningar, uppskattning, önskningar, vänlighet, trygghet, tradition, stabilitet... DET är jul för mig!

Sen lyssnade jag lite på fredskonserten i Oslo på SVT1. Jag vill ha en tolerant och accepterande värld där vi bryr oss om varandra och visar nyfikenhet, kärlek, empati och omtanke! Där alla har en känsla av samhörighet och sammanhang (KaSam) och känner att de har makt över sitt egna liv och känner delaktighet och medbestämmande.

Jag vill så gärna att mina barn och alla andra ska ha "kristna värderingar": lika värde... Att också djur och samspel med naturen också är viktigt, ja det är nog mer mot buddistisk värdering för INTE harmoniserar jag med vissa bitar i Bibeln som dessa:
2 mos kap 21 som beskriver hur du får äga en slav, hur slaven ska märkas, att du får slå din slav så länge han inte dör med flera saker.
5 mos kap 21 vers 18-23 beskriver hur man ska stena söner som beter sig vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till föräldrarnas ord.
5 mos kap 22 vers 13-21 beskriver hur man ska stena en flicka om man finner henne att inte vara oskuld.
3 mos kap 20 vers 18 säger att om en kvinna och en man ligger med varandra under hennes mens så ska båda utrotas.
5 mos kap 25 vers 11-12 säger att om två män bråkar och en kvinna hjälper sin man som blir slagen och i processen tar tag om den andra manens penis så ska hennes händer huggas av utan skonsamhet.

Nä jag tar nog tillbaka det där om kristna värderingar.. DET VILL JAG INTE HA!
Jag ser längre än vad religion, hudfärg eller namn säger om en person. En av mina bästa vänner är muslim. En annan är katolik. Hm... Jag ser dem inte som mindre värda utan att de som vänner är sååå mycket mer värda än vad deras religion säger om dem.

Sankta Theresas Bön

Låt det idag finnas frid inom dig.
Må du lita på din tro
att du är exakt var du är menad att vara.
Glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro.
Må du använda de gåvorna som du har fått,
och ge vidare den kärlek som har givits till dig.
Må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett värdefullt barn.
Låt den närvaron sätta sig i din kropp,
och ge din själ friheten att sjunga, dansa, lovorda och älska.

Vad är att vara framgångsrik?

Är det att ha mest pengar på kontot?
Är det att ha så mycket matriella prylar som möjligt?
Är det att må gott och känna harmoni?
Är det att anpassa sig efter samhället regler och vara en god medborgare?
Är det att ha ett välbetalt jobb?

Är dessa då misslyckade?
- har dåligt betalt jobb
- har en dålig/billig bil eller åker kommunalt
- har pengar men ger bort en del
- arbetar ideelt
- har flera mobiler, flera tv-apparater, tvättmaskin osv men inte de finaste/dyraste/senaste modellen
- inte gå mot rött ljus, inte stå med tomgång och skrapa rutorna mer än en minut, aldrig kört över hastighetsbegränsningen osv
- personer med ohälsa (fysisk och/eller psykisk)
- de som INTE sneglar på grannen och vill ha det samma

Stanna upp och tänk om!

En sak som gör livet lättare är att Stanna upp flera gånger per dag. Stanna upp och Observera vad som händer inom dig. Vilka tankar har du? Vilka känslor? Vilka känslor skapar dina tankar? Släpp sedan taget om tankarna, kanske fokusera på något trevligt du vill ska hända. Istället för att fokusera på något jobbigt (smärta, oro, ångest, skuld, rädslor) så kan du faktiskt fokusera på något helt annat. Det är bara att släppa taget.

S - Stanna upp..
O - Observera..
S - Släpp taget..

Ger självkännedom, lugn, kunskap om dina egna mönster, kraft och låter dig till sist fånga dagen.. Att verkligen leva livet och inte bara då och då registrera hur åren flyger förbi..

SOS - Carpe Diem.. /Marcus Hedén

Respekt och acceptans

Vi är alla olika och unika men ändå lika...(?)
Vill alla bli behandlade och bemötta som du själv vill bli bemött?

NEJ!

Det är viktigt att bemöta som den du möter vill bli bemött, INTE så som DU vill bli bemött! En person från Angered möter en från Hovås. De kommunicerar på olika sätt med både sin röst (tonläge, volym, tempo), sitt ordval, kläder, mimik och kroppspråk. Är det "bra" att bemöta en från Angered på samma sätt som man bemöter en från Hovås? Bemöter du en 4-åring, 25-åring, en 50-åring och en 85-åring på samma sätt som du själv vill bli bemött?

Att ställa en kvinna i bikini bredvid en bil är förnedrande, men är det inte förnedrande att sätta profeten Muhammed som en rondellhund när religionen inte tillåter att avbilda sin gud/profet? Är det okej att Vilks trampat på religionen? Bör man inte visa respekt och hänsyn till religiösa personer eller skrifter? Hör det inte till svenskt hyfs? ”Konst” och yttrandefrihet i all ära, men var är respekten? Det mesta provocerar alltid någon. Man kan ifrågasätta syftet och det konstruktiva i att publicera en sådan teckning. Man kan tycka det är fel att provocera en hel folkgrupp i samhället. En publicering av en sådan teckning är att ställa diskussionen yttrandefrihet på sin spets. Vart går egentligen gränsen? Jag tycker att man får stå sitt kast om man provocerar! Man kan inte yttra allt, men alla tänkbara åsikter ska kunna yttras, men man får ta konsekvenserna! När är ironi och satir okej respektive respektlöst? Om en person utnyttjar detta för att provocera, få publicering, bli känd och tjäna en massa pengar på det, är det okej? Alla konstnärer, artister och liknade lever på att få sålt sina alster och få publicering. Bidrar förolämpningar av det allra heligaste till ett bättre stadium för alla människor???

Traditionellt räknar varken judendomen eller kristendomen Muhammed som profet. Dante avbildade i Inferno Muhammed som en "söndrare av religionen" som därför evigt pinas i helvetet. Detta torde vara en ganska ackurat bild av hur Muhammed har betraktats under många århundraden bland judar och kristna. Under 1900-talet bildades emellertid långsamt en annan uppfattning, grundad på större objektivitet och mera exakt forskning. Även om den folkliga uppfattningen av Muhammed fortfarande bär spår av den gamla nidbilden från korstågens tid tenderar mera belästa västerlänningar till att uppfatta honom som en genial härförare och stor politiker, samt också en av världshistoriens största religiösa gestalter. Kristna kämpar fortfarande med frågan om huruvida Muhammed kan anses vara talrör för samme Gud som enligt dem sände Jesus, Messias. Det har framförts att hans budskap i själva verket är ett gammaltestamentligt budskap av rättfärdighet och besinnande av den kommande domen. Enligt denna uppfattning, som bland annat den ortodoxe teologen och filosofen Olivier Clément har förespråkat, skulle Muhammed "andligt talat" komma före Kristus, i en del av världen som behövde en gammaltestamentlig profet, fast han kronologisk talat kom efter honom. Han skulle då kunna uppfattas av kristna som en profet som påminner om domen och om Jesu återkomst. De flesta är dock av uppfattningen antingen att inspirationen kom från annat håll eller att islam är en straffdom över kristendomen.
Bahaier hävdar att Muhammed är en i raden av de "stora själar" som Gud utser till gudsuppenbarelser. Dessa gudomliga uppenbarare framställer Guds vilja för mänskligheten när denna nått ett nytt mognadsstadium. Muhammed betraktas således inte som den siste profeten och senare uppenbarare, som Bahá'u'lláh, anses ha rätt att upphäva religiösa lagar stiftade dem som föregått honom.
Bahá'íerna betraktar Muhammed som Guds ende uppenbarare i Muhammeds religionsordning, vilken avslutades år 1260 enligt muslimsk tideräkning (1844) i och med att Báb framträdde. Muhammed anses särskilt ha riktat sig till de folk i Mellanöstern som inte hade tagit till sig kristendomen och judendomen. Han framträdde i Mekka där klaner och stammar låg i krig med varandra och där laglöshet och kränkning av kvinnor var mycket vanligt. Eftersom Muhammed anses ha övervunnit allt detta och skapat en vidsträckt civilisation under Gud riktar sig hans uppenbarelse till hela mänskligheten.

I vårt samhäller är det mycket av den kristna synen som styr. Jag blir förvånad att nu på 2010-talet har affärer söndagsstängt även vid löningshelg... Skolavslutningar och julspel utspelar sig i Svenska Kyrkan. Här i Kungälv finns blandade härkomster men ändå frågas det inte efter vad man tycker om att vara i Svenska Kyrkan. Många svenskar har gått ut ur kyrkan, men ändå "tvingas" barnen dit. Där jag bodde tidigare fanns knappt (om) någon med utländsk härkomst, ändå frågades det inför varje "kyrkoaktivitet" om vi som föräldrar accepterade det. Det kallar jag för respekt!!! Jag tror att många svenskar är ateister. Ska deras barn tvingas in i kristendomen då? Själv har jag varit "aktiv" både inom Svenska Kyrkan och Pingsrörelsen. Jag gifte mig i kyrkan trots att min man var ateist. Vår son har fått vara med i kyrkan när han själv har valt det. Men han slutade när han ville. Religionsfrihet är jag för, då det relateras till yttrandefrihet och i grunden hör till rätten att tro på det man vill tro på. Men "tro" är också i dagens samhälle vad som är sunt... Kostdiskussionen är också laddad! Cambridge, GI, LCHF, Viktväktarna osv.

Du har säkert hört - och trott på - många av de föreställningar som finns om hälsa, bantning och nyttig mat. Som att ägg är dåligt för kolesterolet, vitt kött är smalare än rött, och att blåbär är ett superbär med mer näring än annan frukt. Frågan är vad som är sant och vad som är falskt.

ett tips, ät bara det du tkr om i måttliga mängder och rör på dig så blir allt bra.. Skabbigt att äta sån mat hela tiden och tro på alla dieter som kommer från USA ren skit egentligen, rent logiskt hur man äter och rör sig. Och om man nu använt mat som ett missbruk så tror jag de rör sig om lite djupare problem och då behöver man nog gå till en psykolog och undersöka varför man tröstäter m.m
Söt utan socker: Får försöka komma på ett vettigt svar under nattens sömn som en person på denna nivå kan förstå...

Anonym: ... försöker övertala om att deras metod är bättre. Det är så sjukt barnsligt! LCHF metoden funkar ju helt uppenbart, och jag förstår inte hur ni kan förneka det! Visst, alla är olika vilket betyder att också olika metoder fungerar på olika människor. Men jag tror knappast att du som lade den kommentaren någonsin varit i hennes kläder, och du har nog ingen aning om hur svårt det faktiskt är. Orden du använde ställde dig inte heller i bättre ljus. "Skabbig". Är det verkligen rätt sammanhang? Och även om du inte menade att vara nedlåtande, så uppfattade åtmindstone jag det så - och det är verkligen inte vad man behöver under en sådan här resa! Verkligen inte vad man behöver någonsin!

Josefine: I mina ögon låter detta som en person som inte vet hur det är att gå upp i vikt. Jag är stor. Och jag har tröstätit. Jag gick upp nästan 20 kilo när jag var 13 år gammal och hamnade i min första deprission. Det var inte lätt att äta rätt och prioritera träning när man hade fullt upp med att försöka överleva dagen. Sen blev jag bättre, hade 25 kilos övervikt som jag satte igång att jobba med för de skulle försvinna. 9 månader tog det. 9 månader av blod svett och tårar. Eftersom jag har problem med mina knän är promenader och sådant ett minne blott. Att gå 200 meter är en kamp för mig. Jag behövde något som hjälpte mig att tappa i vikt utan att behöva träna så himmla mycket. Jag åt en Gi-diet. När jag hade gått ner i vikt, eller ja, trivdes med min kropp var jag lyckligare än någonsin, jag hade självkänsla och att prova kläder var det bästa som fanns!

Jenny: FY vad trist det är med alla negativa människor som ska lägga sig i allting... Varför inte låta var och en följa sin egen diet/väg om man nu hittat en som passar? Varför inte gratulera dig till att du har hittat en metod som fungerar för dig och som du mår bra av?

Jag har många gånger mött personer som inte accepterar olikheter utan tycker att deras åsikter och levnadssätt är det rätta. Jag tycker det är jätteintressant att höra andras åsikter och om deras udda intressen. Jag tycker att ordlekar är roligt och statistik. Men jag tycker dockså det är roligt att vända på statistiken... Flera av mina bekanta är intresserade av tåg och spårvagnar. jag kan inte påstå att jag är det, men det är intressant att lyssna på (i måttlig nivå) när de glöder för sitt intressse. På ett tidigare jobb jag hade så var det en kille som älskade att cykla. han cyklade genom flera länder i Europa. Jag tyckte det var udda och intressant men flera andra gjorde bara narr av honom och idiotförklarade honom för hans intresse. Och det var inte bara det de snackade om utan även att han gillade en tjej i arbetsgruppen. Jag tror inte att jag blivit särbehandlad i vuxen ålder för att jag haft hästintresse, iaf inte negativt, men kan känna att mitt fotointresse kan det göras narr av... Varför startar man skitsnack? Varför inte vara så rak i ryggen att ta det öga mot öga? Jag upplever skitsnack som en gnutta sanning och med mycket tolkning och överdrivenhet och personer som hejjar på som skitsnack... Om ingen lyssnar eller hejjar på så blir det inte skitsnack... Men jag tycker det värsta är när det drabbar andra än den det gäller... Som familj, vänner osv... När det drabba inte bara en själv utan flera vänner vänder ryggen och sprider vidare det utan att veta om vad det handlar om egentligen...

Om man bara tittar i Sverige så finns det många olika kulturer och subkulturer. Vissa lever i miljonhus, har senaste bilmodellen, det senaste inom hemteknik och prioritera ett välbetalt jobb. Sedan finns frånskilda ensamstående föräldrar som kämpar för att få vardagen att gå ihop både med hushållet, ekonomin och barnen. De kan inte ha råd till allt utan prioritera olika. Vissa prioriterar att gå ner i tid, trots deras kanppa ekonomi för att finnas till hands för barnen. Vissa snålar på vardagen för att unna sig mer på helger och semester. Vissa blir anmälda till socialen för att de helt enkelt prioritera på ett annat sätt än vad vissa andra gör. Även om man är gift, bor i hus och har barn prioritera man olika. Vissa älskar att gå på loppisar och köpa gamla saker med historia, vissa prioritera det senaste på marknaden.

Igår var det debatt om pappors rätt till umgänge med sina barn efter en skiljsmässa. De pratade om att många barn inte träffar sina barn efter en skiljsmässa, men inte riktigt VARFÖR. Jag vet barn som inte träffar sina pappor men det har, vad jag vet, i alla fall varit pappans eller barnens val och inte pga att modern motarbetat det. Däremot har jag varit med om att mödrarna verkligen viljat att barnen ska vara mer hos eller åtminstone få hålla kontakten med fadern. Men om FADERN inte vill? Vad gör man då? Hur ser samhället på en pappa som inte vill vara pappa jämfört med en mamma som inte vill vara mamma? Har mammor mer ansvar som förälder än fäder? Varför ifrågasätts en halvdålig mamma mer än en ursel pappa? Jag upplever det som att samhället tar för givet att mammor tar ansvar och att papporna kan VÄLJA om de vill ta ansvar för barnen eller låta bli och köra sitt egna race... Har jag fel? Är det mer accepterat att en pappa inte har tid eller är onykter och inte kan hämta sitt barn än en mamma? Jag kan förstå att som ensamstående förälder kan det vara svårt att få till tiden ändå tycker jag att det är just de som är MEST engagerade som föräldrar och samhällsmedborgare. VARFÖR?

Ibland kan jag ses som provocerande. Det är inte meningen att någon ska ta illa vid sig utan mer tänka till att det finns olika sätt att se på saker och ting. Det finns en baksida på ALLT! För även om majoriteten tycker något behöver inte det vara det rätta. Vi gjorde ett test i skolan. Majoriteten hade ett svar, bland annat jag själv. TVÅ hade det rätta svaret men eftersom majoriteten tyckte något annat så försökte majoriteten övertala de två att ändra sig, eller åtminstone få en förklaring till varför de tyckte som de gjorde. Men varför ifrågasätts inte majoritetens beslut?

Är det okej att kasta sten i glashus? Jag tycker det. Bara man är saklig. Men då får man också stå för konsekvenserna att själv bli ifrågasatt. Om man ritar en rondellhund á la Muhammed och man VET att enligt religionen ska man inte avbilda Muhammed och religionen tycker att hundar är smutsiga djur så får man väl stå för att få en massa muslimer efter sig. Visserligen handlar det inte om att han själv sitter i ett glashus utan jag tror att Vilks trivs med all uppståndelse. Men om jag själv kritiserar andra får jag vara beredd på att själv bli kritiserad. Saklig kritik är jag inte emot och särskilt inte om den ställs direkt till mig och inte via omvägar...

Vad orsakar ohälsa?

För lite av naturligt mättat fett. För lite av långkedjigt animaliskt omega-3.
För mycket av konstfett, margariner (Becel, Milda, Lätta etc), och omega-6-rika matoljor (majsolja, solrosolja etc).

För mycket kolhydrater.

För mycket av livsmedelsindustrins alla tillsatser, särskilt Glutamat, smakförstärkare, E621, som har kända farliga hälsoeffekter. (Läs Hemlige kocken och Den kräsne konsumenten)

Övermedicinering av folket, med alla biverkningar, interaktioner och överdoseringar.

G

Igår var en lååång skoldag... Hemifrån 08:20 och kom hem vid 20:20. ÅTTA föredrag under eftermiddagen!!!! *pust* Men inspirirande och intressant. En annan filosofi... Ett annat förhållningssätt... Framhävde motivation och kämparglädje mycket mer. Tyvärr kunde inte vår lärare vara med för hon skulle rätta tentor:

Du redogör för begreppen kommunikation och kommunikativ kompetens ur olika aspekter på ett utmärkt sätt. Di n redogörelse är relaterad till dina eftertankar, kursinnehåll och kurslitteratur. Du beskriver även din egen kommunikativa kompetens i mötet med andra människor.

När det sedan kommer till analysen blir det mer en beskrivning av hur du fungerar/agerar som person och inte en analys av din beskrivning av din egen kommunikativa kompetens. Du är på gång men…
När du ska analysera bör du gå tillväga på ett mer strukturerat sätt.
• Beskriv det som efterfrågas i uppgiften
• Definiera de begrepps om ska analyseras
• Jämför begreppen med din berättelse genom att redogöra för var i berättelsen du kan hitta exempel på begreppet och varför du anser att det är ett exempel.

Inget VG denna gång heller... Hur ska jag lära mig att anylsera????

Jonas...

Många skulle säga att tid är något vi saknar. Testa själv hur ofta du säger: jag hinner inte. Tänk vilken affärsidé det skulle va att säga “Vi har tid”.
Hur ofta tycker vi inte vi har bråttom. Ibland kommer jag på mig själv med att jag halvspringer när jag är på väg hem – även när jag inte har någon tid att passa. Det känns liksom naturligt… Och jag har till och med märkt att jag spolar på toaletten innan jag är riktigt färdig. Rastlösheten slukar nuet. Identiteten hittar man inte i jäktet. Allt vi har är stunder som den här.

På ett sätt kan man säga att vi alla i omgångar i livet beter oss som vinterpersoner, vårpersoner, sommarpersoner eller höstpersoner. Ok, lite generaliserande men ändå. Livet går i säsonger eller som Bibeln säger: Allt har sin tid. Det kan både vara bra för oss själva att ha lite koll på vår säsong men också andra personer i vår närhet så undviks många konflikter.
Ibland är vi vinterpersoner och känner oss kala och kalla. Det verkar inte komma så mycke gott ur oss. Vila. Vi gör oss redo för omstart men det varierar hur snabbt det går. Ibland är vi vårpersoner som känner att det spritter i hela kroppen, ny frisk doft kommer in i tillvaron, vi får goda och viktiga tankar om framtiden, allt är möjlighet är sloganen. Känslorna blommor. Skrattet är nära. Sommarpersoner är inne i momentum, tankarna börjar bli verklighet, det flyter, det är lätt, det är konstruktiv vila. Vardag men på ett bra sätt, utan för hög tristess. Till sist, ibland är vi höstpersoner som kanske har blivit trötta av mycket slit, men om vi väl ser på våra liv på rätt sätt kommer eftersmakens sötma. Vi kan vara glada för det vi har fått vara med om.

Livet slutar inte när svårigheter inträffar. Livet slutar inte om du råkar ut för en bilolycka och klarar dig vid liv. Livet slutar inte med att du blir arbetslös. Livet slutar inte ens om du får cancer. Livet slutar inte en sekund innan du verkligen tuppar av och läggs i kisten. Vi kan inte reducera livet till dess framsida. Livet är för fint för att smutsas ner av omänskliga ideal. Skit händer. Ibland väldigt mycket – väldigt samtidigt. Men titta om du kan andas – det kan vara en ledtråd att du fortfarande har livet kvar.
I samtalsterapi talar man om att byta hopp (till något realistiskt) för att överleva traumen. Och det kanske är möjligt att man får byta perspektiv på tillvaron efter sjukdom eller djupgående tragedier, men man har ändå det bästa kvar – LIVET.

“I am optimistic because it create opportities”

Optimism leder till fler möjligheter, optimistiska tankar ger dig mer energi.. Det handlar inte om hur ditt liv ser ut: det finns alltid hopp och det är just hopp som optimism handlar om. Optimism handlar också om mod.

Våga gå mot dina rädslor, våga göra bort dig, våga drömma.. bjud på dig själv om du gör bort dig.

Optimism handlar om att låta sig styras av det vi VILL ha, inte det vi INTE vill ha.


Marcus Hedén

Bjästa

Den 15-åriga pojke som flickan anmälde för våldtäkt dömdes för brottet. Men skolan valde ändå att förhålla sig neutral till händelsen, berättar SVT:s Uppdrag Granskning.
Trots att pojken dömdes för våldtäkten och fick besöksförbud gentemot Linnéa, bjöd prästen i den kyrka där skolavslutningen skulle hållas, in honom för att delta.
I SVT:s Uppdrag Granskning uttrycker prästen också att det var starkt att se den "demonstration" som pojken sedan gör genom att dela ut blommor till sina klasskamrater och lärare.
Flickan valde att inte delta under skolavslutningen.
På nätet och i det lilla samhället smutskastas Linnéa samtidigt som den våldtäktsdömde hyllas, enligt SVT:s Uppdrag Granskning. Linnéa väljer att flytta till en annan ort.
Senare under skolavslutningskvällen våldtar samma person ytterligare en till flicka. Också för den våldtäkten döms han, men ännu en gång är det offret som smutskastas och killen som får stödet.

En 14-årig flicka i Bjästa blev våldtagen av en 15-åring och senare hotad och trakasserad via nätet. Senare våldtogs även en 17-årig flicka av samma pojke, och liknande trakasserier uppstod. I onsdags tog SVT:s Uppdrag granskning upp fallet och därefter har reaktionerna varit mycket starka, inte minst via sociala medier.
På Facebook har en grupp med namnet "Hon våldtogs på skolan – pojken hyllades" samlat nästan 100 000 medlemmar på ett drygt dygn. Även på Twitter finns hundratals kommentarer kring händelsen i Bjästa, ibland med länkar till sidor med mer hotfulla inslag.
Den blogg, ett upprop och en Facebook-grupp som alla stödde förövaren har tagits bort men jakten på de anhöriga till den 15-åriga pojken pågår samtidigt för fullt. Länkar till klipp och sidor där namn och kontaktuppgifter finns dyker upp – och tas bort. "Hoppas nån av er träffar rätt person ute nån dag eller kväll......", skriver någon hotfullt till 15-åringens familjemedlemmar.
Mamman säger att hon fortfarande tror att hennes son är oskyldig. Familjen har fått ta emot tusentals hot via mejl och telefon sedan programmet sändes.
– Vi kommer göra en polisanmälan och flytta på grund av hoten, säger mamman till Expressen.
Även samhället Bjästa kommenteras flitigt med påståenden som att hela byn borde utplånas eller att alla där är våldtäktsmän. Även rektorn, skolchefen och prästen är måltavlor för hot.

I onsdags kväll sände Uppdrag Gransknings sitt reportage om skandalen i Bjästa – där två flickor våldtogs och sedan utsattes för hatkommentarer och mobbning på nätet, samtidigt som gärningsmannen hyllades.
I dag och i går har reaktionerna strömmat in till Örnsköldsviks Allehanda. Flera av skribenterna är kritiska till varför ÖA inte skrivit om händelserna i Bjästa (förutom vid rättegångarna och när dom fallit).
I en krönika i går förklarade chefredaktören Jimmie Näslund att tidningen rapporterat mycket knapphändigt (utan detaljer om ålder, ort och skola) med hänsyn till brottsoffren.
Uppdrag Gransknings program handlar framför allt om efterspelet till våldtäkterna. Bland annat att flickan, som i programmet kallas Linnea, vid skolstarten i höstas tvingades lämna Bjästa och flytta 50 mil därifrån, medan gärningsmannen fortfarande bor kvar.
– Det är uppgifter vi inte kände till. Hade vi haft en mer samlad bild hade vi givetvis skrivit om det, säger Jimmie Näslund.
I onsdags timmarna innan programmet sändes, blev han för första gången kontaktad av Linneas mamma som undrade varför ÖA inte skrivit mer om händelserna i Bjästa. Hon sa också att hon tidigare hade mejlat ett tips till redaktionen. Jimmie Näslund har frågat flera av sina medarbetare, men ingen har sett något mejl från Linneas mamma.

Efter traumat på toaletten börjar nästa mardröm då Linnea blir utfryst och anklagad för att ljuga. Inte bara av skolan utan av hela samhället Bjästa. Hela hennes skyddsnät vänder henne ryggen och väljer att tro på pojkens ord. Man startar manifestationer för att stötta honom och då han sedan döms för våldtäkten väljer man att fortsätta tro på hans version. Hela samhället fluorerar av rykten om flickans trovärdighet. Vuxna människor kallar henne lösaktig. Inskränkta gamla tanter som borde gå en kurs i feministiskt initiativ. På bloggar och Facebook önskar man henne döden. Slutligen tvingas också fjortonåriga Linnea flytta därifrån eftersom hon känner sig hotad. På avslutningen bjuder (man låter honom närvara) kyrkan och skolan in den dömde våldtäktsmannen som hyllas med applåder. Senare på kvällen begår han ännu ett sexuellt övergrepp som han också döms för.
Jag kan inte tro att det här händer idag. I Sverige och på en plats som ska värna om värdegrunden mest av alla nämligen i skolan. Jag ska bli lärare mot gymnasiet och skäms innerligt för lärarkåren där uppe i Bjästa. Det både vi alla lärarstudenter och verksamma lärare också göra. Skämmas för den rektorn som säger sig att “de måste ha en neutral inställning till det som hänt”. “Vi kan inte välja sida” och valde därmed att våldtäkter är okej. Våldtäkt på barn är okej. Det är inte en sådan lärarkår jag vill tillhöra. Som passivt står och iakttar. Att inte säga något alls är lika illa som att säga ja. Skolan anser sig för övrigt ha gjort allt de kunde.

En del pratar om en svensk hederskultur. Det var precis det jag sa till Minou i telefon igår: Om det hade funnits minsta antydan till att Oskar inte var såkallad helsvensk så hade debatten helt klart kommit att handla om ”invandrarkillars kvinnosyn”. Å andra sidan hade det nog inte blivit så mycket till reportage alls, eftersom anledningen till att Oskar fick ett så massivt stöd var att han var en sån kille som ingen ville tro kunde göra något sånt. Snygg, snäll, svensk.
På Uppdrag Gransknings hemsida står det att de började rota i fallet efter att ha fått ett tips om en ”oskyldigt dömd” våldtäktsman. Med andra ord var det hatdrevet mot tjejerna som föll på eget grepp. Nu går drevet istället åt andra hållet, och de som var med i Facebookgrupper för att fria Oskar och liknande har istället fått ta emot hot. Det är inte acceptabelt det heller, och det var därför Minou och jag startade Hat hindrar inga sexbrott. Vi är båda överlevare som har fått nog av människors hämndtänkande där det viktigaste verkar vara att kräkas ur sig sitt hat mot förövare utan att tänka på att det är att sänka sig till mobbens nivå. Diskussioner om våldtäkt som urartar i en tävlan om att kräkas över våldtäktsmän brukar ha den nackdelen att de aldrig leder fram till det som kanske behöver diskuteras allra mest: Hur man förebygger våldtäkter, och hur man stöttar personer som blivit utsatta.
I gårdagens debatt var det någon som sa att man måste lära ungdomarna källkritik. Jag skrattade rakt ut, ofrivilligt. Vem ska lära ungdomarna i Bjästa källkritik? Rektorn? Prästen? Fritidsledaren? Alla de föräldrar och andra vuxna som ryckts med i drevet mot Linnea och Jennifer? Av reportaget att döma var den enda som visade någon förmåga att tänka självständigt en femtonåring. Amanda Ögren var den som ställde sig på Linneas sida, och blev vän med henne. Nu hyllas Amanda som hjälte, med all rätt. Kanske kunde hon hålla kurser i källkritik och självständigt tänkande för de såkallade vuxna i Bjästa, för de verkar inte vara förmögna att lära sig något själva.
Det som skrämmer mig mest är ändå den naiva inställningen att Bjästa är unikt, att det är något extremt ovanligt. Människorna i Bjästa är inga grottmänniskor, inga manipulerade sektmedlemmar eller inavlade monster. Det går inte att bortförklara deras handlingar med att de är invandrare, och det skrämmer antagligen en del personer som älskar att skylla allt på ”invandringen”. Folk letar orsaker i att Bjästa är ett litet samhälle i Norrland, som om det vore ett norrländskt problem. Det är det inte.

Oj så intressant med dessa rykten, inte sällan om fysiologiska omöjligheter eller med uppgifter om bisarra detaljer, som ska beslå kvinnan med att vara en lögnare, en "hora". - Hon hade visst spruckit (kräks man inte av den alldagliga självklarhet med vilken denna totalt galna term används!). Då sätter man sig inte på en hästrygg dagen efter. - Hon hade tajta jeans bara dagar efteråt. Då kan man inte ha så ont... Så likt de anklagelser som föregår hedersrelaterat våld och mord. Dessa rykten. Lever sitt eget liv, renons på förnuft, fångade i ömsom kroppslighet oömsom idévärldar, och över allt, denna "hora" svävande. Som vill ha pengar, vill ha män, vill ha bekräftelse. Programmet dröp av berättelser om detta. Kuristan har väl aldrig kännts närmare.
Det jag också hade velat höra ett samtal om i studion var den fruktansvärt offensiva kraft som "horan" tillskrivs. Den tjej som skrivit groteska saker på nätet om brottsoffret - att "köra upp en påle i hennes fitta" och liknande utfästelser - talade själv om att "jag har lämnat det där bakom mig". - Jag brukade säga fitta till henne varje gång vi möttes men jag försökte ignorera henne.

Efter dokumentären har det, på bland annat Facebook, startats en hel del aktionsgrupper till förmån för de våldtagna flickorna. Efter att ha tittat genom några av grupperna känner jag mig oerhört störd av hur en del människor förfasas över det råa språkbruk som använts i "fria våldtäksmannen"-grupperna, men nu när opinionen vänt så riktas hoten om våldtäkt, våldssex och mord mot våldtäktsmannen, hans mamma, bror, prästen, skolledningen och våldtäktsmannens kompisar.
Det är samma typ av flockbeteende som det som riktades mot de våldtagna flickorna. Upprörda människor verkar inte ha de minsta problem med att använda sig av hotet om våldtäkt, det yttersta uttrycket för sexuell makt, får att vinna poänger i en debatt som redan urartat.
Hade Facbook-gruppmänniskorna, som nu hotar med våldtäkt men ändå säger värna om de våldtagna tjejerna, brytt sig om att sätta sig in i psykologin bakom våldtäkter hade de insett att hotet om våldtäkt är ett av de starkaste maktmedlen som finns för att sätta människor på plats och utöva patriarkal dominans.

Tyvärr är händelsen inte på något sätt unik. Möjligtvis i den bemärkelsen att gärningsmannen faktiskt blivit åtalad och dömd i bägge fallen.
Som alltid när nånting obehagligt uppdagas, har vi en förmåga att peka finger och skjuta problemet så långt som möjligt ifrån oss. Obehaget som väcks projiceras på de inblandades ”annorlundaskap”. Ofta hör man uttalanden som att det är ”de andra” som behandlar ”sina” kvinnor på det här sättet. Invandrarna, muslimerna, talibanerna… Och den här gången – Bjästaborna.
Men djävulen bor inte i Bjästa. Det grundläggande problemet, bortom en vuxenvärld som löpt amok och drivit på en hatkampanj mot offren, är de föreställningar om mäns och kvinnors sexualitet som från början gjorde det möjligt för denne kille att föreställa sig att han äger rätt att utöva sexuella handlingar mot en tjej utan hennes samtycke.
I reportaget hör vi röster som anser att hon borde kunna ”bita ifrån” om hon blir tvingad att suga av honom – att det är hennes ansvar att försvara sin (och familjens?) heder mot en killes sexualdrift.
Amanda Ögren – en av de få som tog den utsatta tjejen i försvar, förklarar att det känns som att ”tjejer är mindre värda än killar” och sätter därmed fokus på den grundläggande maktstruktur som tydligen fortfarande har stora delar av vårt samhälle i sitt grepp.

Populära pojkar hålls om ryggen, man ser mellan fingrarna på övergreppsbeteende, flickor däremot kan gärna stämplas som lögnare och horor. Det räcker bara att se på attityden hos de flesta ungdomar i våra skolor: En pojke som har gjort många "sexuella erövringar" ser man gärna upp till, en player, någon som är lyckad, medan en flicka som haft många sexuella kontakter gärna stämplas som lösaktig eller hora.
Min förhoppning är att detta angelägna och viktiga reportage från Bjästa kan leda till nyttiga reflektioner för oss alla, men framförallt att det får vara vändpunkten för de destruktiva processerna i samhället Bjästa så att en läkningsprocess kan börja.

Fallet visar hur samhällets signaler bidrar skam- och skuldbelägga de kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, vilket vi måste börja ifrågasätta - liksom det faktum att så få kvinnor faktiskt anmäler.
Mäns våld mot kvinnor omfattar alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det förekommer i alla världsdelar, i alla samhällsklasser och i alla åldersgrupper. Det är inte några särskilda kvinnor som drabbas och det går inte att i förväg se vilka män som är förövare. Våldet kan utövas av en eller flera närstående till kvinnan men också av bekanta eller av helt okända män. Enligt FN:s definition är våld mot kvinnor: "Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller i det privata livet".
Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och av kvinnors grundläggande friheter och rättigheter. Det är också, enligt svensk lag, en brottslig handling. Därför finns det anledning att ställa frågor kring det faktum att få anmäler brottet och att samhällets signaler, både från rättsväsendet och omgivningen, bidrar till att skam- och skuldbelägga de kvinnor som blivit utsatta. Bilden av våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp i media är ofta att den sker i en mörk park och att våldtäktsmannen är en främling. Men de flesta våldtäkter sker inomhus, av en person som kvinnan känner. När mediebilden inte stämmer med verkligheten kan det vara svårt att definiera vad det är som man varit med om. Våldtäkt är en dold form av våld i nära relationer och det bidrar till att det är svårt att tala om.
Många kvinnor känner skuld och skam och letar efter förklaringar i det egna beteendet. "Jag skulle inte ha gjort si eller så, inte haft på mig den där korta kjolen, inte sagt de där provocerande orden, inte druckit de där sista glasen" och så vidare. Kvinnor vet som regel hur det genuskontrakterade könsrollerna ska spelas och vet också att det i grunden fortfarande finns en föreställning om mäns sexualitet som okontrollerbar och alltså något som hon måste ta ansvar för, genom att inte uppträda provocerande eller "fel" (mot normen) på något sätt.
Har en kvinna inte klarat av att hålla undan för mannens drift till sexuell utlevelse är det hennes eget fel. Det är vad som signaleras genom de stereotypa könsrollsmönster som fortfarande präglar vårt samhälle och det är också det som ofta signaleras i våra rättssalar. Kvinnor frågas ut om sexdebuten, om antalet partner, om klädsel och andra vanor, på ett sätt som tydligt markerar att det egentligen var hon själv som iscensatte själva händelsen.
Sex ska vara ömsesidigt och frivilligt. Ett nej är inte förhandlingsbart. Det är inte okej med hot eller tvång eller att utnyttja någon som sover eller är berusad. Domstolarna ska inte kunna resonera som om män inte begriper vad ordet Nej betyder. Utgångspunkten ska vara att alla människor, både kvinnor och män, både kan och ska ta ansvar för sina egna sexuella handlingar. Det ska vara möjligt för åklagare och advokater att i rättssalen ställa frågan : "När och hur fick du samtycke till sex?"
Det rimliga är att lagen ändras så att brist på samtycke blir grunden för definitionen av våldtäkt. Det betyder att den som har sex med någon som inte visat samtycke har gjort sig skyldig till våldtäkt. En lagändring kan inte ensamt förändra synen på kvinnor som mindre värda, med en outtalad plikt att både vara sexuellt tillgängliga och samtidigt bära ansvaret för mäns sexuella handlingar, men det vore ett viktigt steg på vägen.

Vem var Jesus?

Det finns tre starka bevis för att Jesus var mexikan:
* Han hette Jesus
* Han var tvåspråkig
* Han blev alltid trakasserad av myndighetspersoner

Men det finns också goda belägg för att han var irländare
* Han gifte sig aldrig
* Han berättade alltid historier
* Han älskade att vara ute i landskapet

Samtidigt finns tydliga indikationer på att Jesus var svart:
* Han kallade alla för 'broder'
* Han tyckte om gospel
* Han kunde inte få en rättvis rättegång

Tre starka fakta talar för att Jesus var italienare:
* Han gestikulerade med händerna när han pratade
* Han drack vin till varje måltid
* Han var säker på att hans mamma var oskuld, och hans mamma var säker på att han var Gud

......medan ytterligare tre företeelser pekar på att han kan ha varit från Kalifornien
* Han klippte aldrig håret
* Han gick omkring barfota
* Han grundade en ny religion

MEN - de mest övertygande bevisen talar faktiskt för att Jesus var KVINNA:
* Han blev tvungen att utfodra en stor mängd människor på kort varsel fast det inte fanns någon mat
* Han försökte göra sin röst hörd bland massor av karlar som inte fattade ett dugg
* Till och med när han var död var han tvungen att stiga upp för att det fanns mer jobb för honom att göra...

vänskap

Pengavinst...

Jag tycker att de drömvinster som jackpot är uppe i är ofantliga. Jag hoppas att om det går ut att det är flera om delar och kan njuta av vinsten.
Om jag vann 3-5 miljoner så vet nog de flesta vad jag skulle göra med pengarna (det vet nog alla som levt med mig eller känner mig väl vad jag vill göra). Om jag vann 20-30 miljoner skulle jag nog också veta vad jag skulle göra av dem, men om jag vann 180 miljoner!? Jag vet flera saker som jag skulle vilja göra. "Projekt" som verkligen kostar mycket. Sedan att jag har lite kunskap om bokföring och vad det kostar med personal så kommer jag nog inte ha några problem med att ha inte kunna göra mig av med pengarna ändå... Och nu när både Volvo och Saab säger/Sagt upp en massa folk finns massor av arbetskraft som behöver arbete...

Jag vet en som skrapat en månadsvinst på Triss. Även om livet kanske blir lite enklare så gör det inte livet GODARE. Om man har hus och barn och är arbetslös så kostar det ju att leva också. Visst kanske man kan leva utan att ta krediter, men samtidig så blir inte livet värdefullt om man tex inte har en sysselsättning. Jag HAR varit arbetslös en längre period och visserligen hade jag att göra och sysselsatte mig med en del ideell verksamhet men ett arbete där man uppskattas för sin kompetens är inte samma sak. Hur mycket pengar jag änd hade så skulle jag inte vilja vara sysslolös. Men med ett djurintresse så blir man sällan det och inte när man har barn och vänner heller. Jag märker ganska stor skillnad bara nu när jag pluggar hur mycket mer social man kan vara med vänner och släkt på HELGERNA. Jag kände inte av det så mycket förr men nu märker jag skillnad samtidigt som jag tyckte det var ganska skönt att kunna äta lunch med en bekant när jag var ledig mitt bland vardagarna. Det finns fördelar och nackdelar med allt.

Jag tror helt klart att livet blir det man gör det till. Om man gnäller så blir det ett gnälligt liv, om man tar tag i saker så blir det ett driftigt liv, om man lever sitt liv med glädje blir det ett lyckligt liv. Om man inte trivs med sitt liv så varför inte göra något åt det? Vad är det som gör att man inte trivs? Är det slentrianen? Men bryt den då och gör saker och ting annorlunda! Är det jobbet? Men gör något annat då! Har du för mycket att göra? Men dra ner på ansvaret eller ambitionen!

Jag tror och hoppas att ALLA har mål, önskningar och drömmar om sin framtid. Framtiden är det enda vi kan göra något åt. Vi kan inte göra något åt det som redan har hänt. Vi kan reflektera, spekulera, bearbeta och fundera varför livet blev som det blev men vi kan ändå inte ändra det men vi kan ändra SYNEN på det och se med andra ögon på framtiden. Om jag väver in mitt arbete och mina studier så vad har personer med kognitiva funktionsnedsättningar för makt att påverka sin situation? På mitt arbete tycker jag att de kan påverka vardagsituationerna ganska mycket. Men samhällsinstaserna är det svårare med. Något som glädjer mig här i Kungälv är att bågskytteklubben i Rollsbo faktiskt har anpassat för både rullstol men också vissa andra funktionsnedsättningar. De har en ställning som kan hålla bågen så det räcker att man kan röra EN arm. Målet med aktiviteten är ju självkalrt idividuell som med vilken människa som helst. Viserligen blev jag två i min klass på KM men jag hade egentligen inte ens tänkt att vara med för jag är ingen tävlingsmänniska. Jag har varit med på flera ställen som haft handikappridning. De har olika nivåer och olika mål med sin verksamhet. Vissa ser det som sjukgymnastik för att hålla igång balans och kordination, men vissa andra tycker det är viktigt att de styr hästen själv och att målet är att de ska kunna rida ett lättare ridprogram som en uppvisning. Inget av det är fel men om en som inte kan styra en häst så är andra alternativet inte så bra. Samtidigt som en som ridit i många år som kan styra inte skulle trivas på första stället. Här tycker jag att lyhördhet är viktigt. Många personer med funktionsnedsättning rider för att det är bra träning, men tycker de om det? När jag hade stuteri så var det en förälder till en av flickorna som red hos mig som reagerat på att flera av eleverna i handikappgruppen hade slutat så frågade han mig om råd.

funderingar

Jag orkar inte längre.
Vad gör att du inte orkar? Vill du orka? Vill du inte orka?

Jag vill inte!
Är du verkligen säker? Jag tror du vill...

Det finns ingen mening.
Allt har en mening!

Jag måste sluta!
Varför? Varför inte fortsätta?

Med facit i hand 2009

Ett mycket innehållsrikt år för min del måste jag säga.
* blev bättre i mina fötter.
* klarade av att köra bil under semestern.
* gick i grottor, seglade, putsade fönster, åt glass ut hink osv under semesterresan.
* vaccinerade inte mig mot något och fick varken TBE eller svininfluensa.
* började utbilda mig på en utbildning som jag tänkt på i flera år.
* började med bågskytte och blev tvåa i min klass på min första tävling (KM).
* gjorde mig av med katten.
* åkte mycket buss under hösten.
* fick kontakt med två personer som varit mina väninnor som jag inte hade haft kontakt med på flera år.
* avslutade ett flerårigt uppdrag med blandade känslor.
* simmade nog mer under 2009 än under 2008.
* målade med magnetfärg vilket var en av de mest konstiga färger jag målat med.
* gick upp i vikt under hösten.
* eldade upp mitt köksbord.
* plockade fler antal liter jordgubbar än sålde antal burkar honung.
* plockade även fler antal liter kantareller än sålde antal honungsburkar.
* gick med sulor i skorna.
* rastade hundar.
* fick nya vänner.
* var i Ullared EN gång.
* körde hästtransport två (?) gånger.
* fick brev från Bessies ägare.
* saknade hund.
* saknade INTE hästar.
* chipmärkte en gulbrun ponny.
* klippte gräsmatta.
* rensade ogräs.
* tittade på otroligt vackra frieserhästar.
* besökte Liseberg flera gånger.
* hälsade på Beatrix och Kaxina flera gånger.
* blev utelåst i Värmland.
* fiskade, men fick inget.
* besökte IKEA fler gånger under hösten än vad jag någonsin gjort under ett år tror jag.

2010... jag:
* hoppas på ännu bättre fötter.
* vill gå ner i vikt. Minst 5-7 kg men allra helst 15 kg men inte mer än 18 kg.
* längtar till en minst lika trevlig sommar med härliga semesterminnen.
* uppleva naturens lugn.
* önskar bättre kommunikation.
* förväntar mig bra studieresultat.
* vill inte bli beroende av något (typ droger, kaffe osv).
* vill känna harmoni, glädje, lycka, förståelse, ansvarsfullhet, acceptans, vänskap, kärlek, lyhördhet, uppskattning, samspel.
* vill inte känna frustration, rädsla, fördömande, abstinens.
* vill känna lite av besvikelse, förväntan, sorg, ilska, kyla, värme, ensamhet, smärta.

Orimliga önskningar:
* vinna över 3 miljoner.
* flytta till hus.
* skaffa hund.
* fred och frihet överallt på jorden.
* inga klimatförändringar.
* ingen miljöförstöring.
* inga naturkatastrofer.
* inga djur ska vara utrotningshotade.
* inget våld i samhället.
* inga barn, djur, äldre människor osv far illa.

Om två timmar är det ett nytt år... Hur kommer samhället förändras?

Vetenskaplig blogg?

Något exakt vetenskapligt svar finns ännu inte bl.a. för att erfarenhet av vaccinets långtidseffekter saknas. Annika Dahlqvist är i gott sällskap - många andra kända läkare har också ställt sig tveksamma till massvaccination, t.ex. Sven Britton och Göran Sjönell.

Vad VoF däremot säger ter sig fullständigt ovetenskapligt. Jag hörde just en debatt på TV mellan Annika Dahlqvist och VoFs ordförande Hanno Essén. Den senare framförde att vaccination är okontroversiellt därför att det använts i 100 år. Det är lika dumt som att påstå att alla mediciner är ofarliga för att Bamyl är ofarligt, eller för de använts under lång tid. Här är det inte tal om någon individuell bedömning av preparaten eller vaccinerna! Alla vacciner dras över en kam som om de vore jämbördiga. VoFs verksamhet kryllar av dylika ovetenskapliga påståenden. Inom parentes kan det dessutom sägas att vaccinationer använts sedan 1796, alltså i över 200 år. Är Hanno Essén kunnig, eller? Han är ordförande i föreningen VoF men med sådana påståenden är man faktiskt en förvillare.

Så vad är sant och falskt om massvaccinationen?

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har den 28 december låtit meddela att man tilldelat Annika Dahlqvist priset Årets Förvillare. Huruvida det var en hämnd för mitt avslöjande att en av dess ledande medlemmar, professor Dan Larhammar, avslöjats ha ett familjeföretag som sysslar med konsultverksamhet för läkemedelsindustrin, låter vi vara osagt.

Vilket är faktaunderlaget för Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris till Annika Dahlqvist? Aija Sadurskis, vice ordförande i föreningen och kontaktperson för förvillarpriset, hävdar att det är Annika Dahlqvists uttalanden i hennes egen blogg som utgör underlag för beslutet. Varför detta är så viktigt återkommer jag till. Här är VoFs motivering med mina kommentarer:

VOFs motivering med kommentarer

"Till Årets förvillare 2009 utses läkaren Annika Dahlqvist. Skälet är att hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer."
Min kommentar: Annika Dahlqvist har varit kritisk till massvaccination mot en relativt lindrig influensa. Den kritiken har framförts av flera läkare i Sverige. Inte ens i det rekommendationsbrev som utfärdades av Socialstyrelsen den 17 juni rådde endräkt: "Rekommendationen utfärdas i samverkan med alla smittskyddsläkare som till övervägande del stödjer denna."

Läkare som Göran Sjönell, Herman Holm, Björn Olsson och Meta Wiborgh har varit skarpt kritiska till massvaccinering. Listan kan göras mycket längre, men eftersom kritikerna regelmässigt utsätts för repressalier och hot, så får det räcka med dessa som redan är kända.

Smittskyddsläkaren Staffan Sylvan var mycket tydlig i ett svar när han jämförde skyddseffekten från vaccin med genomgången influensa. Han gör det i Upsala Nya Tidning:

Fråga: Kan man inte betrakta denna influensa som en influensa bland flera, vad gör egentligen att vi ska vara mer oroliga för detta virus? Och så undrar jag också om vaccinering är ett långsiktigt sett likvärdigt skydd som att ha smittats av och tillfrisknat från viruset?
Svar: På lång sikt är naturligt förvärvad immunitet efter genomgången influensa det bästa skyddet. Ett skydd som bör kompletteras hos riskpatienter med vaccination mot de varianter av influensa som hela tiden dyker upp.
Perspektiv

Man måste komma ihåg att influensahysterin emanerar från det hemliga avtal som slöts med svenska Staten och vaccinproducenten i november 2007. Detta avtal innebar att när WHO i juni 2009 bestämde att detta var en pandemi fas 6 så satt Sverige med 18 miljoner vaccindoser i knät. Alla med koppling till regering, myndigheter och hälso- och sjukvården förvandlades då från att vara sanningsvittnen till att bli kampanjmakare för massvaccineringslinjen. De personer som inte stämde in propagandakören utsattes för hot och trakasserier. För Annika Dahlqvist innebar det att hon svartlistades från att arbeta inom Landstinget Västernorrland.
Dödsfallsstatistik avseende svininfluensan
I skrivande stund påstås det att 20 personer dött av svininfluensan. Det finns ingen anledning att betvivla att så är fallet. Samtidigt vet vi att alla som dött i omedelbar anslutning till vaccinering regelmässigt av myndigheterna påstås ha dött av något annat. På Läkemedelsverkets hemsida för biverkningsrapporter framgår att 18 misstänkta dödsfall av vaccinet av registrerats. Då ska vi veta att mörkertalet sannolikt är betydande. Det är således ännu högst ovisst om influensan eller vaccinet mot samma influensa orsakat flest dödsfall.

Livsvillkor, livskvalitet och döden

Det går inte att undvika att dö. Det ska vi ALLA göra. Det är det ENDA vi kan VETA!

Frågor från "Hur man uppnår ett gott bemötande av vuxna personer med olika slag av funktionshinder" (sidorna 29-33) av Anders Dolfe:

På vilket sätt har Du själv hittills i livet kommit i kontakt med döden?
Har Du känt någon människa som tagit livet av sig? Hur tror Du den personen såg på sitt liv?
Hur ska man se på om en människa uttrycker att hon inte önskar leva längre?
VAd är livet egentligen värt?
VAd har tillvaron för mening för mig?
Hur ska man leva?
VAd är ont och vad är gott?
Finns det någon rättvisa?
Varför ska vi leva när vi ändå ska dö?
... egentligen vet vi inget säkert om livet.

"Levnadsnivån styrs av matriella faktorer" men det gör inte folk lyckligare, dvs ger inte automatiskt högre livskvalitet. "Många månniskor upplever kontaktlöshet och tomhet i sina liv" TROTS att de har "allt"... Allt det matriella kan inte ersätta det grundliga som människan behöver i form av glädje, uppskattning, förståelse, acceptans, känna sig omtyckt och älskad.
Det handlar om att acceptera livsvillkoren! "Ibland kan en uppkommen närhet till döden medföra att en person uppskattar sitt liv - mer än någonsin tidigare under livet." Det är som att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Man kan få andra perspektiv och uppskatta livet på ett annat sätt om man har varit nära döden själv. "Kanske personen får en förmåga att ta vara på och njuta av de små stunderna i tillvaron." Man måste acceptera sitt liv eller göra något åt det. Det är de enda alternativ som finns. Om man inte är nöjd med sitt liv, vad finns det då man kan göra åt det?

Jag har förlorat mycket som jag älskat... Men en har jag iaf VUNNIT tillbaka men det är det värsta jag varit med om. Det var nog det mest frustrerande jag varit med om. Jag kunde inte ens sörja. Man kan inte sörja någon som inte är död. Inte fullt ut iaf. Mina känslor för min mamma är ju bara att acceptera. Hon är död och inget kan jag göra åt det. Jolly är död och det är den enda hästen som jag haft långsiktiga planer för! Frosty är död, Fia är död(som visserligen jag efter flera år valde), Elvira (som visserligen aldrig var min men jag önskade) är död, Rolf är "borta", Daniel är "borta". Är det slumpen eller är det mitt egna fel? Jag håller nu på att läsa den ovannämnda "bok". Den innehåller många tänkvärda ord och förhållningsätt och bemötande.

"Personalen måste vara beredd att gå in i dialoger kring de existensiella frågorna. Då gäller det att man själv har en medvetenhet om sin syn på livet, på på tillvarons villkor och att man är medveten om sina egna djupaste värderingar."

Vad innebär det att leva? Vad innebär det att vara människa? Vad är viktigast i livet? Jag vet vad jag tycker. Vet du?