Pengavinst...

Jag tycker att de drömvinster som jackpot är uppe i är ofantliga. Jag hoppas att om det går ut att det är flera om delar och kan njuta av vinsten.
Om jag vann 3-5 miljoner så vet nog de flesta vad jag skulle göra med pengarna (det vet nog alla som levt med mig eller känner mig väl vad jag vill göra). Om jag vann 20-30 miljoner skulle jag nog också veta vad jag skulle göra av dem, men om jag vann 180 miljoner!? Jag vet flera saker som jag skulle vilja göra. "Projekt" som verkligen kostar mycket. Sedan att jag har lite kunskap om bokföring och vad det kostar med personal så kommer jag nog inte ha några problem med att ha inte kunna göra mig av med pengarna ändå... Och nu när både Volvo och Saab säger/Sagt upp en massa folk finns massor av arbetskraft som behöver arbete...

Jag vet en som skrapat en månadsvinst på Triss. Även om livet kanske blir lite enklare så gör det inte livet GODARE. Om man har hus och barn och är arbetslös så kostar det ju att leva också. Visst kanske man kan leva utan att ta krediter, men samtidig så blir inte livet värdefullt om man tex inte har en sysselsättning. Jag HAR varit arbetslös en längre period och visserligen hade jag att göra och sysselsatte mig med en del ideell verksamhet men ett arbete där man uppskattas för sin kompetens är inte samma sak. Hur mycket pengar jag änd hade så skulle jag inte vilja vara sysslolös. Men med ett djurintresse så blir man sällan det och inte när man har barn och vänner heller. Jag märker ganska stor skillnad bara nu när jag pluggar hur mycket mer social man kan vara med vänner och släkt på HELGERNA. Jag kände inte av det så mycket förr men nu märker jag skillnad samtidigt som jag tyckte det var ganska skönt att kunna äta lunch med en bekant när jag var ledig mitt bland vardagarna. Det finns fördelar och nackdelar med allt.

Jag tror helt klart att livet blir det man gör det till. Om man gnäller så blir det ett gnälligt liv, om man tar tag i saker så blir det ett driftigt liv, om man lever sitt liv med glädje blir det ett lyckligt liv. Om man inte trivs med sitt liv så varför inte göra något åt det? Vad är det som gör att man inte trivs? Är det slentrianen? Men bryt den då och gör saker och ting annorlunda! Är det jobbet? Men gör något annat då! Har du för mycket att göra? Men dra ner på ansvaret eller ambitionen!

Jag tror och hoppas att ALLA har mål, önskningar och drömmar om sin framtid. Framtiden är det enda vi kan göra något åt. Vi kan inte göra något åt det som redan har hänt. Vi kan reflektera, spekulera, bearbeta och fundera varför livet blev som det blev men vi kan ändå inte ändra det men vi kan ändra SYNEN på det och se med andra ögon på framtiden. Om jag väver in mitt arbete och mina studier så vad har personer med kognitiva funktionsnedsättningar för makt att påverka sin situation? På mitt arbete tycker jag att de kan påverka vardagsituationerna ganska mycket. Men samhällsinstaserna är det svårare med. Något som glädjer mig här i Kungälv är att bågskytteklubben i Rollsbo faktiskt har anpassat för både rullstol men också vissa andra funktionsnedsättningar. De har en ställning som kan hålla bågen så det räcker att man kan röra EN arm. Målet med aktiviteten är ju självkalrt idividuell som med vilken människa som helst. Viserligen blev jag två i min klass på KM men jag hade egentligen inte ens tänkt att vara med för jag är ingen tävlingsmänniska. Jag har varit med på flera ställen som haft handikappridning. De har olika nivåer och olika mål med sin verksamhet. Vissa ser det som sjukgymnastik för att hålla igång balans och kordination, men vissa andra tycker det är viktigt att de styr hästen själv och att målet är att de ska kunna rida ett lättare ridprogram som en uppvisning. Inget av det är fel men om en som inte kan styra en häst så är andra alternativet inte så bra. Samtidigt som en som ridit i många år som kan styra inte skulle trivas på första stället. Här tycker jag att lyhördhet är viktigt. Många personer med funktionsnedsättning rider för att det är bra träning, men tycker de om det? När jag hade stuteri så var det en förälder till en av flickorna som red hos mig som reagerat på att flera av eleverna i handikappgruppen hade slutat så frågade han mig om råd.