Livsvillkor, livskvalitet och döden

Det går inte att undvika att dö. Det ska vi ALLA göra. Det är det ENDA vi kan VETA!

Frågor från "Hur man uppnår ett gott bemötande av vuxna personer med olika slag av funktionshinder" (sidorna 29-33) av Anders Dolfe:

På vilket sätt har Du själv hittills i livet kommit i kontakt med döden?
Har Du känt någon människa som tagit livet av sig? Hur tror Du den personen såg på sitt liv?
Hur ska man se på om en människa uttrycker att hon inte önskar leva längre?
VAd är livet egentligen värt?
VAd har tillvaron för mening för mig?
Hur ska man leva?
VAd är ont och vad är gott?
Finns det någon rättvisa?
Varför ska vi leva när vi ändå ska dö?
... egentligen vet vi inget säkert om livet.

"Levnadsnivån styrs av matriella faktorer" men det gör inte folk lyckligare, dvs ger inte automatiskt högre livskvalitet. "Många månniskor upplever kontaktlöshet och tomhet i sina liv" TROTS att de har "allt"... Allt det matriella kan inte ersätta det grundliga som människan behöver i form av glädje, uppskattning, förståelse, acceptans, känna sig omtyckt och älskad.
Det handlar om att acceptera livsvillkoren! "Ibland kan en uppkommen närhet till döden medföra att en person uppskattar sitt liv - mer än någonsin tidigare under livet." Det är som att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Man kan få andra perspektiv och uppskatta livet på ett annat sätt om man har varit nära döden själv. "Kanske personen får en förmåga att ta vara på och njuta av de små stunderna i tillvaron." Man måste acceptera sitt liv eller göra något åt det. Det är de enda alternativ som finns. Om man inte är nöjd med sitt liv, vad finns det då man kan göra åt det?

Jag har förlorat mycket som jag älskat... Men en har jag iaf VUNNIT tillbaka men det är det värsta jag varit med om. Det var nog det mest frustrerande jag varit med om. Jag kunde inte ens sörja. Man kan inte sörja någon som inte är död. Inte fullt ut iaf. Mina känslor för min mamma är ju bara att acceptera. Hon är död och inget kan jag göra åt det. Jolly är död och det är den enda hästen som jag haft långsiktiga planer för! Frosty är död, Fia är död(som visserligen jag efter flera år valde), Elvira (som visserligen aldrig var min men jag önskade) är död, Rolf är "borta", Daniel är "borta". Är det slumpen eller är det mitt egna fel? Jag håller nu på att läsa den ovannämnda "bok". Den innehåller många tänkvärda ord och förhållningsätt och bemötande.

"Personalen måste vara beredd att gå in i dialoger kring de existensiella frågorna. Då gäller det att man själv har en medvetenhet om sin syn på livet, på på tillvarons villkor och att man är medveten om sina egna djupaste värderingar."

Vad innebär det att leva? Vad innebär det att vara människa? Vad är viktigast i livet? Jag vet vad jag tycker. Vet du?