Drömmar om framtiden...

Jag funderar en del om hur jag vill ha med relation och boende. Kommer vi hitta ett hus som vi alla trivs med? Tidigare har jag blivit rädd när någon pratat om att flytta ihop. Men det är ju så att jag och särbon har snart varit ihop i 5 år. Men vill vi verkligen bo ihop? Jag drömmer om hus, det erkänner jag, men till vilket pris? Och hur blir det med hälsa/ohälsa om vi flyttar ihop? Och ska jag skaffa bil igen och hur nära ska vi ha till socialt nätverk? Eller handlar det om en känsla av att passa in och känna sig framgångsrik? Jag tycker om honom som särbo, men är han verkligen den perfekta mannen för mig? Just nu känns det som han överlåter alla beslut på alla andra än sig själv. Ska vi köpa huset så går han med på det om JAG vill. Han vill att mäklaren ska visa huset för hans föräldrar. Ja min bror kanske hade rätt, mina särbo har kanske inte klippt navelsträngen. När ska min särbo bli självständig? Måste allt ligga på mina axlar? Just nu känner jag en massa frustration. Jag vill ha SAMarbete, SAMspel. Jag vill inte vara ensam om att planera, boka, strukturera osv. Den gången min särbo säger "Jag vill prata" kommer jag bli förvånad. Eller "Jag har bokat resan nu".