Jag drömde om husvisningen på söndag. Både min pojkväns pappa och mamma var med. Mäklaren kunde inte så dennes föräldrar hade blivit ditskickade och då hade mäklaren skickat en massa bilder (kallat in fotografen extra) för att skicka till svärfar som han bett om (och skulle därför betala för detta, vilket han inte motsa sig mot). Jag själv tyckte det var dyrt. Jag tror det kostade 30-50 tusen!!
Som jag väntade mig var svärfar skeptisk (vilket självklart påverkade min pojkvän). Min son hade tröttnat för längesen och satt sig på altanen. När alla skulle samlas för att gå igenom vad alla tyckte så hade även jag tröttnat. I kroppen hade jag en känsla som pms (allmänt irriterad).
När mäklarens föräldrar frågade vad vi tyckte började svärmor med att säga att hon inte tyckte om att deras dotter svor så mycket, de borde uppfostrat henne bättre. Jag kunde inte hålla tyst utan sa att deras son har ju inte ens egna bestämda åsikter så de kunde väl uppfostrat honom bättre! Sen gick jag ut och satte mig på altanen med min son. Efter ett tag kom svärmor och frågade om vi planerat mat eller om hon fick bjuda på sallad. Det tackade jag ja till.
Om det blev något husköp eller inte har jag ingen aning om... Men min känsla var att min pojkvän tyckte att det var för mycket jobb. Jag kan hålla med om att på detta huset ÄR det mycket jobb men det är ju därför det är billigare! Och min pokvän vill ju inte flytta ihop för att han älskar att bo i hus eller älskar att bo med mig utan för att det blir BILLIGARE. Jag vill bo i hus! Jag vill bo i hus! JAG VILL BO I HUS! Ja det vill min tonårsson med! Och NEJ jag vill inte bo i radhus. Då tycker jag man lika väl kan bo i lägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar