Var allt bara ett skämt?
Var det bara en kul grej?
Ville han egentligen inte flytta till hus?
Okej att det är kul att gå på husvisningar, men att buda?
Var det bara ett skämt att värdera bostadsrätten?
Var lånelöften och möte på banken bara på skoj?
Får jag tycka att man inte går så långt med ett "skämt" och inte så långt som under nästan ett års tid! Visst drömmer jag om ett hus, men för mig är det trädgården som jag saknar mest och inte grannar som stör. Men jag vill samtidigt ha nära till kollektivtrafik och dagligvaruhandel.
Det hade gått så långt att jag köpt färg och börjat måla om i mitt vardagsrum för att ta bort fondväggen som jag haft. Är allt ett skämt? Jag kan fortfarande inte fatta om han verkligen menar det. Att gå på visningar är väl en sak, men han var ju faktiskt med och budade på ett radhus. Ett radhus som inte jag gillade. Jag kan inte låta bli att fundera på om han hade tänkt att bo där själv. Och om allt nu var ett skämt så är det inte konstigt att han inte börjat renovera sitt kök som han sagt i 5 år att han ska göra efter att stommarna är bytta vilket var längesen nu. Imorgon är det tänkt att han ska gå till huset som vi visat intresse för och där vi var på visning i torsdags. Huset som JAG tycker har perfekt läge, men jag erkänner att det är mycket att göra men så är det ju om det är hus under tre miljoner i Ytterby.
ETT hus som jag varit på visning på tyckte jag var PERFEKT. Bra läge, bra planlösning, bra trädgård och inte några större krav på renovering. Men på första visningen (som jag var på) fick de ett bud som säljaren accepterade. Ja det var inte så konstigt för det var en halv miljon över accepterat/utgångspris.
Visst kommer jag fortsätta att drömma om ett boende med trädgård oavsett om det är något jag hyr, köper eller bostadsrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar