frustration

Denna dag har verkligen varit jobbig.
Jag har haft ett mycket intressant samtal idag.
Men efteråt känder jag alla "kan inte", "har inte råd", "orkar inte" osv.

Jag började plugga för att få bättre lön och mer tid till barnen och få lite mer adminsistrativa uppgifter, men är det värt det (2 år av hårt pluggande och skuldsättande)? Och om jag inte FÅR mer tid med barnen?

Man får ju alltid ta konsekvenserna efter de val man gör.... Vilket alternativ är bäst... Tex ekonomiskt och praktiskt... Bilen har jag ju varit "tvungen" att ha för att inte behöva gå hemifrån klocka 5:20 för att komma i tid till jobbet och då skulle jag få lämna min yngsta son ensam en timme på morgonen innan fritids öppnar och när jag jobbade kväll så kunde han inte somna själv... Jag har testat och det gick inte... Och om man tittade på kollektivtrafiken på helgerna skulle jag inte kunna komma hem. Men som jag uppfattat det nu så har det blivit bättre... Men fortfarande suger det att jobba kväll.... Hur ska jag kunna komma ifrån det?

Jag har haft värk i ett par dagar... Dessutom har jag verkligen slarvat med maten. Det sätter sina spår. Humöret har nog varit si så där, även om jag upplever det som att jag och sonen haft riktigt kul. I onsdags gick vi verkligen över ån efter vatten. Jag ville visa honom Fontinbackens pulkabacke. Det slutade visserligen bättre för honom än för mig för jag slog i huvudet... Sen åkte vi lite i pulkabacken vid Häradsvägen men den är inte så brant så det var dåligt glid när det kommit nysnö. Bästa backen var nog ändå den som var hemma... Men helt folktomt så det var inte så roligt men träffade skolkompisar både vid fontin och Häradsvägen.
Jag tycker verkligen inte om varken pasta, potatis eller ris men det är så "enkelt" att äta när andra gör det... Men sen mår jag dåligt av det... Bröd däremot har jag svårare för att "låta bli". Vad är godare än tunnbröd med smör på eller rostat bröd så där så smöret smälter?

Jag är trött på det mesta nu...
* Skolan efter att jag fick IG så har all energi och lust försvunnit. Ligger efter med flera arbeten och nu det som vis kulle göra denna veckan gick inte för var är alla snobbarna på vintern när de inte seglar eller golfar??? IG? Två andra uppgifter har jag inte heller lämnat in... JAg har bra misst all lust... Flera i klassen har någon att "bolla med" när deskriver. De får "rättning" om hur en tenta ska vara skriven osv. Eller så vet de sedan innan. jag då? De vettigaste tipsen fick jag av min stora sons plastmamma. Egentligen de enda som "stämde"...
* Bilen... bromsarna... och sprickan i rutan, och rost och ingen värme i sätena och så liten och så värdelös... Men den har (de flesta gångerna) lyckats starta och bära mig till bussen... Men den kan ta mig till utflykter men jag tror att det är mer lönsamt att hyra en bil när det är aktuellt... Så som semestern till sommaren. Jag vill inte ha det som 2008 då jag inte hade bilen med mig och kunde inte ha det sociala livet som jag är van vid och som både jag och min son uppskattar. Då har vi "gratis logi" hos vänner och behöver inte bo på hotell även om det också är en upplevelse så tycker inte jag det är roligt. Inget som min son heller direkt verkade uppskatta men har iaf varit med om det. Precis som gocart, segling, laserdome osv. Det han mest gillat var nog att gå i grottorna... Det som min stora son INTE gillade... *fniss* Härligt att ha olika barn men svårt med aktiviteter...
Det med bilen är ju också att sociala har det som norm att man ska hämta eller lämna hos kontaktfamiljen. Så långe det inte är gångväg/cykelbana så tycker jag det är olämpligt att gå utmed en 70-väg, särskilt i detta vädret då vägbanorna är ännu smalare... Över 500kr kostar det att felsöka på bilen. bara för bromsarna alltså. Vad det kostar att åtgärna vette sjutton men gratis lär det ju inte vara... *suck*
Nu verkar det iaf vara bättre kollektivtrafik för nu KAN jag åka kollektivt till och från jobbet både vardagar och helger. Det har jag inte kunnat innan.
* ekonomin... Första gången sedan i höstas som jag upplevt det som jag nästan varje månad upplevt när jag jobbade... Pengarna är slut innan nya kommit in. Jag har nu blivit "borskämd" med att ha lite mer att röra mig med med då jag pluggar. Än så länge har jag inte behövt låna för att klara av räkningarna vilket jag behövde innan, särkilt då jag var halvt sjukskriven. Mer kostnader och mindre inkomster är inte bra... Tur att jag har vänner som ställer upp för mig... Vad skulle jag göra utan Ewa, Christer, Patrik, Uffe och Sus? Och uppmuntran och glädje från andra som Jessica, Adam, jobbet, plugget, Milva osv? Jag ligger efter så mycket... Även om jag säljer bilen har jag mycket mer att betala tillbaka...
* Tid... Något som de flesta klagar på att de inte har oavsett om de har barn eller inte, om de är singlar eller sambos. Men hur kan DE inte ha tid om de itne har barn? hur kan de inte ha tid om de är två om föräldraskapet? Hur kan de inte ha tid om de är två om att sköta hushållet?
* samhället... Skolan kräver at man har cykel och kan cykla när de ska ha cykelutflykt. Banken har bara öppet under förmiddagen... Man ska sköta alla uppgifter via internet. Eller vissa saker kan man inte ens göra via internet så det krävs att man är hemma under förmiddagarna... *suck* Och skolorna kräver dataskrivna arbeten. Barn som inte har internet blir ifrågasatt i skolan. Barn som inte har Pokemonkort blir ifrågastatta. Om man ger barnen bokmärken istället för godis på ett kalas så jublar föräldrarna men barnen blir man idiotförklard av... Många val jag gör är för att få min yngsta son att träna sig i socialt samspel som tex bågskyttet. Det är inte för att han ska bli bra på bågskytte utan för att han ska träffa människor. Och det är det som jag är glad för när det gäller även kontaktfamiljen... Han "mister" så mycket människor i sin omkrets så jag tycker att det sociala livet är VIKTIGARE än att uppleva saker som inte tränar hans sociala förmåga.
Cykling och simning ser jag som ett "måste" men samtidigt så behöver jag hjälp med det vilket jag känner att jag inte fått heller. Även om jag fick löfte om cykelträning och ställde en cykel hos några om lovat hjälpa mig men då tittade han på tv mest. Och när jag tog hem den var den trasig. Och då hade jag ändå "renoverat" den innan.. helt i onödan.

Ja det är de små dagliga detaljerna som gör att man står ut med sitt liv. Ett leende ger mig så mycket. Det kan rädda min dag. Det är nog därför jag står ut och TRIVS med mitt jobb och ingen annan har gjort det lika länge... Jag har stått ut i snart 5,5 år och tycker fortfarande att det är intressant och en utmaning varje dag. Men det betalar ändå inte mina räkningar... Det skapar en massa kostnader... Jag måste ha en bil som jag inte har råd att lämna till verkstan... Bensinen är inte direkt billig heller, men det är ju bättre nu när pluggar och KAN ta bussen...

Jag har bett min stora son om hjälp att fixa hans rum här men han har aldrig hjälpt mig... Det spelar ju ingen roll om jag köpt en ny säng och en byrå till honom... Eftersom jag fortfarande får ont i mina fötter när jag bär så är det hjälp jag behöver med att bära ner till källarn. Jag KAN bära själv men då däckar jag sen av "smärtan"... Jag känner inte smärtan men blir otroligt trött. Om jag sedan masserar mina fötter så kan jag uppleva en fruktansvärd smärta men med massage så kanske det blir bättre även om det är en pina för stunden...

Jag har INGEN bra lösning alls... Det skulle i så fall gifta mig rik med en gubbe som är engagerad i både barn och hushåll, skaffa ett hus med hund och studsmatta och pool. Jag skulle jobba max halvtid med ett jobb som jag trivs med (som mitt nuvarande). Skulle ha tre bilar så man lätt kunde lämna in en bil på verkstan utan att det påverkar. Det skulle vara kul med en egen gocartbana också...
Det finns gott om energitjuvar... Men att göra mig av med bilen skapar också ett problem... Att plugga finns fördelar med men också nackdelar, precis som att jobba...
Om jag jobbar är det fel, om jag pluggar är det fel, om jag har bil är det fel, om jag inte har bil är det fel, om jag säger vad jag tycker är det fel, om jag inte säger vad jag tycker är det fel, om jag kämpar är det fel, om jag inte kämpar är det fel.

Ganska ofta funderar jag på att om man är i min situation så är det enklare att vara "arbetslös" och ha mer tid för barnen och leva på socialbidrag. Visserligen utan bil men då tror jag att det är mer "accepterat" att inte ha alla tillgångar än att man jobbar och har stooora resekostnader och inte får vardagen att gå ihop.

En tjej frågade en kille om han tyckte hon var söt.
Han svarade nä...
Hon frågade honom om han ville vara med henne för evigt.
Han svarade nä...
Hon frågade sedan honom om han skulle gråta om hon lämnade honom.
Och än en gång blev svaret nä...

Hon hade nu hört nog och gick därifrån med tårar som strömmade nerför hennes kinder, men då tog killen hennes arm och sa;
Du är inte söt, du är vacker.
Jag vill inte vara med dig förevigt, jag MÅSTE vara med dig för evigt.
Jag skulle inte gråta om du lämnade mig, jag skulle dö.
Så nu vill jag säga till dig:
Jag gillar dig för det du är till mig.... En äkta vän..

Kom ihåg:

En äkta vän hjälper dig inte ur fängelse, utan en äkta vän sitter bredvid dig och säger; 'VI strulade till det!'
Jag är verkligen stolt över att få vara din vän.

Läs noga igenom allt detta ända ner till den sista meningen utan att
hoppa i texten.

Jag har lärt mig att.... livet är som en toarulle. Ju närmare slutet man kommer desto snabbare går det.
Jag har lärt mig att.....pengar inte kan betala klass.
Jag har lärt mig att...Det är de små dagliga grejorna som gör livet
så spektakulärt.
Jag har lärt mig att...Under allas hårda skal finns det någon som vill
bli uppskattad och älskad..

Vad får mig att tro att jag kan?
Jag har lärt mig att...att ignorera faktum tar inte bort faktumet.
Jag har lärt mig att....att ju mindre tid jag har på mig, ju mer får jag gjort

.
* Jag är hellre söt än vacker.
* Jag vill inte att någon ska dö om jag inte finns till hands.
* Jag vill inte att någon ska stå vid min sida för att de MÅSTE utan för att de VILL.
* Går livet verkligen fortare i slutet? Det tror jag inte, för så fort som denna hösten gått har nog aldrig aldrig tiden gått innan.
* Vad om inte pengar skapar klass och klassklyftor? jo tillgångar, och vad är tillgångar? Men däremot så tror jag inte att de i högsta klass mår bättre än de i en lägre klass.
* Vissa ser jag som äkta vänner. De acceptera mig som jag är och försöker inte ändra på mig.
* Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör, oavsett om det är fängelsestraff eller inte. Om jag hade mist körkortet skulle jag få ta det... men om jag "bara" får böter så betalar jag det som "straff". Om man inga pengar har kan man inte handla, om man inte kommunicerar så blir man inte förstådd. Jag tycker att man ska erkänna sina brister och erkänna när man gör fel. Det kan vara allt från att ha tagit kakor till att gå i personlig konkurs.