Stalker? Förtal? Vänskap och pikar?

Jag förstår mig inte på ett visst "sällskap"... Vad ser de i varandras vänskap då de pikar varandras misslyckanden istället för att glädjas för varandras framgångar och stötta varandra?
Och hur svårt är det att bli uppskattad i ett sånt sällskap? Kanske helt omöjligt... Men varför är de inte snälla?
Bitterheten över att misslyckas blir inte mindre för att "vännerna" ger pikar.

Och vad är egentligen okej att säga om sina vänner? Är det okej att säga att en person inte har lika mycket känslor och bara tänker på en sak? Är det sant till att börja med eller är det rent förtal?
Är det okej att inte vilja önska en vän lycka och glädje?

Och när är man egentligen en stalker? Om jag bjuder in en bekant då kallar jag inte den personen för stalker! Att i den situationen bli kallad för stalker ser jag som rent förtal!

Varför är de så elaka mot varandra? Är de aldrig glada för varandras skull? Varför går de inte och hejjar på sin vän när det spelas match? Eller är de egentligen VÄNNER?