Ansvar över konsekvenser

Det finns flera tv-program om personer som inte riktigt tar ansvar och tänker på konsekvenserna av sitt handlande tex ung och bortskämd, lyxfällan, arga snickarn, skiljsmässohotellet osv. Samtidigt tycker jag det är modigt att ta tjuren vid hornen och blotta sig, våga erkänna att man har problem.

Kommunikation är inte lätt i affekt. Att försöka reda ut saker när man är känslomässigt engagerad i det med att hålla en fasad, att känna sorg, ilska, frustration, besvikelse, misslyckande... Ja hur lätt är det då att kommunicera och reda ut frågetecken? Men det kan också vara svårt att resonera klokt när man flyger på rosa moln...

Att ta tjuren vid hornen och ta tag i sitt liv är också ett ansvar för alla att träna på. Att skaffa sig ett jobb, att jobba med sin kommunikation, att få saker gjorda, att jobba mot ett (eller flera) mål osv...
Lyxfällan är ett exempel på personer som lever över sin ekonomiska förmåga. Visst kan jag tycka att jag haft ett tufft liv men jag har fått anpassa mig efter mina tillgångar.

Att ta ansvar över sin kommunikation innebär att vara så konkret och tydlug som möjligt. Du kan inte garantera hur din kommunikation tas emot och tolkas in men om du är konkret så blir det inte lika mycket missförstånd. Om du inte pratar känslor med dina vänner är det inte konstigt att de inte pratar om det med dig! Det är liksom som en spiral och det skylls på varandra. Men om du vill att dina vänner ska vara mer öppna mot dig kanske du kan vara den som börjar öppna dig. Någon måste börja för att förändra er relation och kommunikation!

Ett annat ansvarsområde kan vara sexliv. Har det någon gång hänt att en man fått betala underhåll efter en våldtäkt? Biologiskt är han fadern. Har han rätt till umgänge med sitt barn efter en våldtäkt? Och vems ansvar är det egentligen att skydda sig mot graviditet? I djurlivet parar man sig främst för att fortplanta sig. Tiken, honan, stoet, kon vill enbart para sig när hon vill/kan bli dräktig dvs vid löpning/brunst. Det är inte så med oss människor. Vi vill ha sex för att njuta. Otroligt sällan rent procentuellt för att skaffa barn tror jag. Men vem ska bära ansvaret för att skydda sig mot graviditet?

Jag har lärt en gammal hund att sitta så jag vet att det är möjligt. Jag har lärt en "gammal" man att ta ner toalocket. Men hur lär man en man att använda skydd? Om det inte räcker att jag köper in och påminner... Är det bättre att då avstå? Eller får man ta ansvar över konsekvenserna? Det finns lösningar på allt. Vissa är kanske mindre trevliga men ändå lösningar. Det gäller bara att ta ansvar och ta konsekvenserna.

Alla myndiga personer är ansvariga för sitt liv. Hur vill man leva och må? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad kan du göra för att nå dina mål? Det är alltid svårt att påverka andra, både deras handlingar, tankar, känslor, drömmar, och mål. Du kan aldrig tvinga någon att älska dig men du kan göra så mycket som möjligt för att vara älskvärd. Om du vill bo i villa får du vara beredd på att större kostnader kan dyka upp. Och om du har bil. Men en bil kanske kan vara ett mer eller mindre måste om du har långt till jobbet...

Ansvar över sitt liv innebär också att ta hand om sin hälsa. Att leva sunt kan vara att hjälpa kroppen, men då krävs intresse, kunskap och engagemang. Men ibland hjälper inte det. Ibland sitter det i våra gener hur vi mår. Vi har genetiska förutsättningar att jobba med eller emot.

Att leva osunt är aldrig bra men för vissa sätter det mer spår än hos andra. Att äta kost som gör kroppen mer basisk kan vara ett sätt att långsiktigt motverka inflammationer i kroppen. Det kanske inte kan bota, men motverka. Många gnäller över en värkande och trött kropp men inte ger kroppen föutsättningar att må bra. Ta ansvar över ditt liv! Konsekvenserna får du ta oavsett om du vill eller inte.

Lyxfällandeltagare lever över sina tillgångar. Det går inte att leva lyxliv i längden utan inkomst/tillgångar. Nu har jag en bättre ekonomi än någonsin. Äntligen ska jag unna mig en resa. En resa jag drömt om i flera år. Och dessutom hoppas jag verkligen att jag får skattepengarna vid påsk. Innan har jag helt enkelt inte prioriterat utlandsresor. Har mer prioriterat att träffa släkt och vänner. Och mat på bordet.

Under tre år sökte jag drömjobbet. Under tiden pendlade jag ca 3,5 mil. När jag jobbade på boende så kunde det ta 2,5 timmar att ta mig hem när kollektivtrafiken inte funkade. Det är lite sur tid att lägga på att åka kollektivt när det tog ca en halvtimme med bil. Då prioriterade jag helt enkelt att ha bil. När jag bytte jobb och kunde minska till ett byte tog det ner till 26 minuter från Ytterby till Mölndals station. Det var ju helt okej att pendla och det tog bara 4 minuter att promenera från stationen till jobbet. Sen flyttade jobbet. Och Västtrafik ändrade att tågen inte passade vid byte. Helt plötsligt tog det mer än en timme för mig att ta mig till jobbet.

Ända sen jag pluggade 2009-2011 så ville jag hitta drömjobbet på närmre håll. Det var min morot i skolbänken, att kunna konkurrera på arbetsmarknaden bland de jobb som jag önskade. I oktober 2014 började jag min nuvarande tjänst. Näst intill drömjobbet. Det är roligt och utmanande. Ständigt måste det fokuseras på problemlösning, hitta lösningar vid förändringar, hitta tid och struktur för att klara tjänstens uppdrag.

Vi bär ansvar för våra drömmar och mål i livet. Vad vill du göra i ditt liv? Vad kan du förändra i ditt liv för att komma dit? Vad är du beredd på att offra? Vad är du beredd på att satsa? Hur mycket får det kosta i pengar, energi och relationer?
Något jag saknar är skratten på rasterna och afterwork, men också det fria arbetet att utveckla metoder och strategier för brukarna att bli så självständiga som möjligt.

Det jag saknar mest på mitt nuvande jobb är tid till att skriva rent både instruktioner, rutiner mm. Högen växer med det som ligger efter. Tänk om jag/vi fick tid att jobba ikapp med detta. Då hade jag känt mig glad, lättad och stolt.

Jag har flera drömmar. Alla är inte realistiska mål i dagsläget. Jag bär ansvar över att forma mitt liv. Hushåll, relationer/kommunikation, jobb/ekonomi, fritid/intressen, hälsa (både mental och fysisk) ja allt går att ha mål runt men det blir inte alltid som man tänkt sig... Då är det bra att ha reservplaner.

Visst drömmer jag om saker jag inte kan uppfylla. Kanske kommer det hända, kanske inte. Men jag måste leva och må bra ändå. Jag får leva efter mina tillgångar och resurser och göra så gott jag kan för att ha ett liv jag trivs med.

HA DET GOTT DÄR UTE I CYBERRYMDEN, SPRID KÄRLEK OCH DRÖM!