Zink

7 tecken på att du kan ha zinkbrist:

1 – Du har orolig mage
Zink är viktigt för att matsmältningen ska fungera som den ska som att svårt att smälta maten och ta upp näring. Symtom som illamående, kräkningar och diarré kan bero på zinkbrist.

2 – Träningsvärken går inte över
Brist på zink gör att kroppen läker långsammare och tar längre tid på sig att återhämta sig.

3 – Du är alltid sjuk
Zinkbrist kan leda till att immunförsvaret blir svagare.

4 – Du ser inte i mörkret
Zink påverkar nämligen kroppens produktion av A-vitamin, vilken är en viktig faktor för ögonhälsan.

5 – Du har koncentrationssvårigheter
Zink påverkar hur lång tid vi orkar sitta och koncentrera oss på något.

6 – Dina kläder är för små…
Zink är viktigt för att kroppens förbränning ska hålla igång. Har du zinkbrist kan du känna dig både energilös, trött och ha svårt att gå ner i vikt

Zink är även inblandad i produktionen av flera hormoner, ex. hormonomsättningen i sköldkörteln, hypofysen och könsorganen (bl.a. prostatan) och ökar frisättningen av testosteron och produktionen av spermier. Är även bra för bukspottskörteln. Zink behövs för produktionen av proteiner och samverkar med hormonet insulin för omsättningen av kolhydrater. Zink är bra för hudens, naglarnas och hårets välbefinnande. Bra mot akne (finnar), ögon och hjärna samt fungerar sårläkande. Zink förbättrar även den mentala förmågan, tankeverksamheten.

Bristsymptom kan vara sämre sårläkning och infektionsförsvar, cirkulationsstörningar, högt blodtryck, blodbrist, försämrad aptit, dåligt humör, irritation, depression, aggression och inlärningsproblem. Andra brister är hudförändringar, vita fläckar på naglarna, psoriasis, acne, håravfall, dålig hy, klåda och eksem, dålig syn, förändrad smakupplevelse, minskad sexlust, sämre spermier, diarré m.m. Hormonella besvär kan också uppstå vid brist på zink. Barn kan även få en långsammare tillväxt. Finns även en koppling vid Alzheimers.

Zink förbrukas vid stress. Brist av zink uppkommer ofta samtidigt med brist av järn. Dessvärre kan tillskott av järn i motsatts till järn från maten även hämma upptaget av zink och koppar. Protein förbättrar upptaget av zink. Vid ofta förekommande fysisk träning, ex. styrketräning kan brist uppstå. Glutenintolerans och tarmsjukdomar kan leda till problem för kroppen att ta upp zink i tarmen.

Procent av RDI av Zink (zn) vid 100 gram:
Ostron (333 %), Vetegroddar (119 %), Linfrö (52 %), Sesamfrö (52 %), Renkött (40 %), Cashewnötter (37 %), Solrosfrön (34 %), Sojabönor(33 %), Köttfärs (32 %)

Proteinrika livsmedel innehåller i regel mycket zink, bra källor är därför kött, ägg, fisk, skaldjur, ost och mjölkprodukter. Upptaget av zink ökar dessutom när det intas tillsammans med proteinrik kost men hämmas då det intas med livsmedel rika på fytinsyra så som spannmåls- och fullkornsprodukter. Veganer eller vegetarianer finner zink i pumpakärnor, bönor, sötmandlar och jordnötter. Bristproblemet beror huvudsakligen på att zink är ett av de ämnen som tarmen har svårast för att absorbera, vilket förvärras ytterligare vid till exempel glutenintolerans och tarmsjukdomar. Även fytinsyra som förekommer rikligt i fullkornslivsmedel, nötter och bönor hämmar upptaget. Mineralet är dock mycket värmetåligt och förstörs därför inte under tillagning.

Zinkbrist ger:
Dålig aptit, sämre hudläkning, illaluktande kroppslukt, vit beläggning på tungan, hudförändringar (akne, eksem, bölder, hudsprickor, vita fläckar på naglarna, sträckmärken och bristningar efter förlossning). Zink lagras främst i ögonen och låga zinkvärden kan medföra syn förändringar och svårt att skilja på blåa och gröna nyanser. Begär efter salt och kolhydrater vanligt vid zinkbrist.

Zink har viktiga virusdödande egenskaper.
Bristsymtom kan visa sig som ett nedsatt immunförsvar med t.ex. frekventa långdragna luftvägsinfektioner och förkylningar. Det är vanligt att de med nedsatt immunförsvar har förhöjda nivåer av koppar och låga värden av zink.

Zink kan återfinna i alla celler, men har en särskilt hög koncentration i ögon, hud, hår, naglar, hjärna, hypofys, binjurar, könsorgan, sköldkörtel, lever och njurar.