Sockerberoende

Under de senaste åren har sockerberoende debatterats flitigt i olika medier och efter alla larm om fettrik mat varnas vi nu istället för socker. Vissa forskare talar om socker som ett gift för kroppen, medan andra menar att det är bara en myt. Det finns läkare som likställer sockerberoende med andra typer av beroende, som till exempel alkoholism. De menar att socker, precis som rökning och alkohol kan aktivera kroppens belöningssystem och göra dig beroende.
En rad ämnen finns dolda i kosten: sirap, mjölksocker, druvsocker, maltos (som i öl), honung, fruktsocker, farin och råsocker. Ett sockerberoende innefattar även en rad andra kolhydrat- och stärkelserika produkter som spannmål (även fullkorn), ris, majs och potatis som väl inne i kroppen omvandlas till socker. Med andra ord ska man egentligen tala om en kolhydratkänslighet istället för sockerkänslighet. Forskarna tror att ett beroende är kombination av arv, miljö, medel och kultur.

Sockerberoende är ett sånt där modeord som ingen egentligen tror på. Är det egentligen inte godisgrisar med dålig karaktär som äntligen har hittat något att skylla ifrån sig på? Oavsett vad man tror om det vetenskapliga är sockersuget ett stort och mycket konkret problem för många. Barn till alkoholister kan ha en medfödd låg betaendorfinnivå. Har man en förälder med alkoholberoende och en med sockerberoende har man nästan säkert ärvt denna egenskap.

En ny forskningsrapport om sockerberoende har lett till konflikt redan innan den lanserats. Rapporten är framtagen och bekostad av livsmedelsindustrins organisation Swedish nutrition foundation, SNF, där bland annat Arla, Coca-Cola, Nordic Sugar och McDonalds är medlemmar.
– Livsmedelsindustrin vill inte skuldbelägga mat i någon form, att det vi äter kan vara beroendeframkallande. Men jag kan inte skriva under något jag inte tror på. Jag var tvungen att anmäla avvikande mening, säger Charlotte Erlanson-Albertsson, professor vid Lunds universitet, anser att det finns tillräckligt med vetenskapliga bevis för att sockerberoende finns.
Att Claude Marcus stöttar rapporten förstår man naturligtvis. Allt annat stör naturligtvis affärerna för de företag han samarbetar med och får uppdrag av: Itrim, McDonald’s Sverige AB, Wasabröd AB, Coca Cola och Viktväktarna.

Det är främst två livsviktiga funktioner i hjärnan som skadas och förändras vid – som det nu förefaller – alla kända varianter av beroende. Missbruket kidnappar och utnyttjar dels vårt belöningssystem, dels vår förmåga att styra impulser och fatta rationella beslut. Belöningssystemet ger oss vällustkänslor av våra mest grundläggande behov som att äta, dricka och fortplanta oss. Det är dessa upplevelser av vällust och längtan efter dem som motiverar oss att till exempel äta och dricka så att vi inte dör. Det är en motivation som måste upprätthållas hela livet vilket kräver en stark minnesfunktion. Signalsubstansen dopamin spelar en nyckelroll i hur hjärnan skapar känslorna av vällust, belöning och motivation. Ämnet dominerar och styr belöningssystemet men påverkar också andra delar av hjärnan. När vi äter, dricker eller har sex ökar hjärnan produktionen. Ju mer dopamin desto större vällust.´Det andra centrumet som påverkas av missbruk är det som styr vår förmåga att kontrollera impulser och att fatta rationella beslut. Det ligger huvudsakligen i två områden i hjärnbarken. Dessa påverkas också direkt av dopamin och aktiveras vid förväntade belöningar. Dopamin är alltså med och styr också vår förmåga att kontrollera våra handlingar. Upprepad tillförsel av drogerna eller av de beteenden som utlöser dopamin leder till att hjärnan triggas att gång på gång frigöra onormalt höga halter dopamin. Effekten blir att hjärnans egen normala produktion successivt minskar. Det dopamindrivna belöningssystemet och impulskontrollen går ned i varv, blir mindre aktiva.

Vissa individer föds med en genetisk sårbarhet att utveckla ett sockerberoende precis som andra människor att utveckla tjocktarmscancer eller pollenallergi. Sockerberoende är en fysisk sjukdom som skapar en obalans i kroppens biokemi och i hjärnan, men som även ger konsekvenser psykiskt, socialt och andligt.
Hjärnans belöningscentra är skapat kring fett och socker och när detta system kommer i obalans skapas sug efter födoämnen som man oavsett viljestyrka eller den bästa karaktär inte kan stå emot, det vill säga du upplever ett överväldigande, tvångsmässigt behov att alltid vilja äta mer. När hjärnan anpassat sig till ett stort intag av socker samt raffinerade kolhydrater är det mycket svårt att sluta äta vissa livsmedel. Sjukdomen är progressiv, det vill säga den blir värre och värre om du inte får hjälp och därför kommer ditt liv alltmer att kretsa kring kontroll av din vikt och ditt ätande. Det är mycket vanligt att man ljuger om de mängder man äter, gömmer godis och smyger med sitt ätande och därför hindras att fungera normalt i hemmet, på arbetet och i skolan.

Man är helt enkelt beroende av socker, på samma sätt som en alkoholist är beroende av alkohol. Man är mycket känslig för kolhydrater. Kolhydrater är en naturlig del av det vi äter och dricker. Vissa är så kolhydratkänsliga att de inte ens kan äta frukt, medan andra tål frukt men får skippa mjölk, exempelvis.
Beroendet yttrar sig genom att man blir mer och mer fokuserad på drogen, som i detta fall är socker. Eftersom socker normalt inte missbrukas i sin rena form, så blir det följaktligen livsmedel som innehåller socker, som vi tar till. Godis, choklad, tårtor, kakor, läsk – men även vetebullar, flingor, ketchup med mera. Socker finns i otroligt mycket. Sockerberoende är delvis värre än andra beroenden, eftersom vår drog finns gömd i så mycket av den vanliga mat och dryck vi tar del av i vardagen.
Ett annat tecken på att man börjar utveckla ett beroende, är att man får abstinensbesvär när man avstår från drogen. Huvudvärk är vanligt, koncentrationssvårigheter, rastlöshet, oro, irritation, sömnproblem, konstig smak/andedräkt, man kan även känna sig sjuk och skakig. Det varierar vilka abstinensbesvär man drabbas av, och vissa får starkare besvär än andra. Extra vanligt är känslomässiga och mentala besvär, såsom nedstämdhet och stress.
Manipulerande tankar är också en stor del av beroendet. "Jag kan sluta imorgon". Man kan också få tankar som att man helt plötsligt känner för att gå ut och shoppa, eller gå på bio kanske, så fort man slutat tillföra drogen. Dessa tankar kan vara hjärnans eget knep att ”få ut en”, för att man ska komma närmre drogen och kanske slutligen då få ett ”bra skäl” till att använda den.
Man brukar förlora intresset för andra saker i livet, kanske en hobby, eller rentav en relation. Omgivningen kanske klagar på sockerkonsumtionen, exempelvis en partner eller förälder. Detta brukar väcka irritation, och man börjar snabbt försvara sig. Saker som direkt hotar beroendet brukar vara det som försvinner först. Alternativt om man tvingas välja mellan beroendet eller exempelvis en hobby/ett intresse.
Man kan också märka att man startar bråk, eller omedvetet letar efter anledningar till att bli arg/upprörd. Man tar också till den så fort man upplever en sinnesförändring, det kan röra sig om glädje, sorg, smärta, vrede… Drogen används antingen som medicin och/eller förstärkare av en positiv känsla, beroende på sinnestillstånd.
När det gäller sockerberoende är det vanligt (händer dock inte alltid) att man blir överviktig. Många blir rejält överviktiga, andra mindre, vissa blir inte det alls. Trots övervikt och lidandet av denna, är det otroligt svårt att sluta. En del utvecklar ätstörningar i sina tappra försök att hålla vikten nere, vilket alltså leder till att personen då lider av både sockerberoende och ätstörningar.
Man är i regel också ständigt medveten om vilka sjukdomar man riskerar att få om man inte slutar, exempelvis diabetes, men inte ens den vetskapen kan få en att sluta. Detta går att likna med hur rökaren vet om att han riskerar att få KOL eller lungcancer, men han hoppas ändå att han ska klara sig, alternativt att han ska hinna sluta innan det går så långt. Det är alltså samma resonemang. Så fortsatt användande trots oro för vilka konsekvenser det kan få i framtiden, och trots de negativa konsekvenser man kanske redan upplever i nuläget.
Efter en tids sjukdom, är det vanligt att man samtidigt upplever ångest. Depression kan förekomma, panikångest, hypokondri... Problem med självkänsla och självbild är vanligt.
Fysiska problem som oregelbunden menstruation, problem med att få barn, övervikt, trötthet, svängande blodsocker, för tidigt åldrande, ledvärk, diffus smärta, fibromyalgi, nedsatt immunförsvar, återkommande infektioner, sömnproblem, hög stressnivå m.m. är vanliga problem som kommer efterhand.
Ursäkterna är också viktiga kännetecken. Exempelvis ”jag åt det faktiskt för det är det enda jag kan äta när jag mår illa, så jag åt inte det för att jag är beroende utan för att jag mådde illa”. Igenkännandet och separationen från ursäkterna/de manipulerande tankarna är själva förutsättningen för tillfrisknande.

Även normal- och underviktiga individer kan vara sockerberoende. Det är andra kriterier som ska uppfyllas om man ska kunna tala om ett sockerberoende. Givetvis ökar risken för övervikt och fetma om man äter ett stort antal kalorier dagligen, vilket många sockerberoende personer gör. Därför kopplas sockerberoende lätt samman med övervikt och fetma.

Abstinensbesvär, eller abstinenssymtom som det också kallas, är helt enkelt abstinens - kroppen reagerar på att drogen saknas och svarar med olika fysiska och psykiska reaktioner. Det kan röra sig från allt mellan huvudvärk (mycket vanligt, i synnerhet om man fått i sig mycket koffein från exempelvis choklad och Coca Cola), till darrningar, konstig andedräkt, ångest, sömnproblem, rastlöshet, nedstämdhet varvat med upprymdhet m.m.
Abstinensbesvären brukar vara kring en vecka, och brukar bli som värst kring den fjärde dagen. Många upplever att jobbiga känslor dyker upp, som en följd av att de inte längre kan döva dessa med socker. Detta kan pågå under längre tid än en vecka.
Dessa känslor kan man vilja fly från genom att på nytt vilja äta socker, men här gäller det att vara på sin vakt. Under den här perioden kan även andra beroenden visa sig, som man kanske inte ens var medveten om att man hade. Man kan vilja fly in i nya beteenden och trösta sig med shopping, spel eller vad det nu kan vara man tar till. Uppmärksamhet är viktigt, så man inte går i en ny fälla.
Känslorna behöver bearbetas; det tar tid att lära sig att leva livet utan droger, i synnerhet om man under större delen av sitt liv har hanterat de flesta känslor med att äta någonting. Man brukar säga att det tar cirka 18 månader för hjärnan att återställas biokemiskt efter att man har slutat tillföra drogen.

- Mitt begär är efter socker. Jag kan inte vara utan det och försöker jag sluta blir allt hopplöst, tomt, tråkigt. Livet förlorar mycket av sitt innehåll, sin mening. Jag grisar (bokstavligt talat) i mig en stor påse godis iblandoch mer där till. Blir så sjuttsingens sugen! Mestadels går jag bara och småäter genom dagarna. Jag har märkt negativa saker som händer med mig när jag äter sötsaker. Jag får aggressionsutbrott, ångest och blir deprimerad. Sover även dåligt, väldigt dåligt ska sägas. Försöker jag "avgifta" mig har jag ett par veckor, kanske mer, av H-vete. Med abstinenser av olika slag både fysiska och psykiska. det riktigt kliar i en. Jag har försökt att härda mig och inte äta ett skit socker och sött. Märker efter en tid att jag mår bra av det. Det går emellertid inte att kompromissa eller ta en liten bit här och där då faller allt.
- Har själv trillat dit i sockervärlden. Drack Coca cola varje dag, säkert 1,5 liter i drygt 2 år. Det har resulterat i drygt 15 kgs viktuppgång och nu är jag less. I somras var jag benhård och drack inte en droppe Cola. Jag hade världens abstinens och hade ont i huvudet 9 dagar innan det gick över! Dum som jag är, yes... har jag börjat igen. Jag vet inte när egentligen men nu sitter jag här varje kväll med en Cola i näven.
- Här har du en till som försöker att avgifta mig från sött. Jag blir kraftigt ledsen om jag inte får i mig sött och så blir jag att man inte kan ta på känslan. Jag kan ligga vaken i flera timmar och stirra i taket i sängen. Gå ut och gå fungerar också. Kämpa på vi är många som lider fast ingen ser. Och om det inte går första så kanske nästa kämpa vidare fast det kommer bakslag.
- Försök dra ner på sånt som man absolut inte behöver först. Och det är klart det händer negativa saker med dig när du inte äter socker, din kropp är van att få i sig socker varje dag! Själv verkade jag ha PMS i flera veckor i sträck när jag drog ner på sockret. Men ett tips, ta bort en sak i taget. Som exempelvis, köp inte med dig läsk hem. Börja smått liksom, ingen panikomvändning på en gång. Det var så jag började. Först läsken, sedan kakorna och fikabrödet, efter det åkte godiset ut. Tyvärr jobbar jag fortfarande på att bli av med mitt dumma glassug, men jag försöker så långt det går att ersätta den sockerstinna glassen med hemmagjorda smoothies på naturell yoghurt, grädde och frukt. Det går...skapligt. =P Alla vinster är bra vinster, även om dom är små. Du klarar det! Ta det lugnt bara. Lycka till!
- Doktorn sade att människor som har svamp i systemet kan vara extra sötsugna. kolla därför upp att du inte underhåller någon liten flora i magen. Utmärkande för en person med svamp är en "väldigt" vit tunga och ett anus som kliar nåt så förb....
- Köp kromtabletter sen se till så att du äter 5 gånger per dag så blir blodsockret på en jämn nivå!

Envishet och självdisciplin är väl det bästa tipset på att hålla sig undan.
'Nu jäklar' är faktiskt ett bra uttryck att starta hela ruljansen med. Det bästa är att sparka igång sig själv, i röven rent ut sagt! ;)
Det är skitjobbigt att vara beroende av saker och ting.
Man måste faktiskt unna sig när man verkligen känner att man vill ha något. Är så onödigt att gå omkring och straffa sig själv. Man måste få äta sina goda små saker emellanåt också. Man måste hitta en balans som fungerar :)
Det är så svårt nu för tiden med allt jox som produceras. Och ju mer socker och fettberoende blir vi. Är ju inte direkt så att företagen bryr sig om vilka hälsorisker deras varor kan medföra. Bra mat, och unna sig lite göttigt och onyttigt ibland är väl det ultimata. :)

Det kan vara svårt att bli kvitt ett sockerberoende. Precis som med rökning kan det krävas flera försök innan man till slut lyckas. Mina 2 första veckor med sockeravvänjning var fruktansvärda, jag mådde så dåligt och kroppen protesterade allt den kunde mot min nya kost. Jag var verkligen beroende av socker. Men den här gången hade jag bestämt mig och det gick!!!
Körde jäkla anammar med en stor ändring i kosten, där jag först och främst plockade bort allt socker. För jag var så galet sockerberoende att jag hade absintens, ont i huvudet,var arg och trött i 3 dagar efter att jag satte stopp för sockret (Så bra är socker för dig, att du får abstinens om du slutar, våga testa!) Jag tog också bort alla andra kolhydrater (alltså LCHF) och försökte komma igång med lite motion och träning.

Hur många svenska ungdomar är inte fast i ett sockerberoende med alla problem som det ger? Jag har alltid sökt tröst i godis, glass och speciellt kolhydratrik mat som pasta, jag är typ kungen av pasta. Jag kunde äta spagetti, makaroner och nudlar. Till kvällsfika blev det chips eller godis, och så slank det ju ner en massa läsk också såklart, jag kunde inte sluta heller trots att jag mådde så otroligt dåligt. Förutom mitt sockermissbruk så hade jag även ett aktivt drogmissbruk och jag tappade åter igen bort mig själv. I början av 2013 fick jag hjälp med mitt drogmissbruk och i samma veva bestämde jag mig för att börja röra på mig och bli mer aktiv, och direkt jag kom hem från behandlingshemmet skulle jag sluta med socker, pasta, ris, potatis, bröd, mjöl, och det har gått väldigt bra. Jag äter numer efter LCHF varje dag (har gjort något fåtal undantag) men jag mår så fruktansvärt bra. Jag har slutat äta antidepressiva och stämningsstabiliserande mediciner, jag har även en ADHD-diagnos och känner att både koncentration och fokus är så mycket bättre nu trots att jag även slutat med den medicinen också. Jag känner att för varje dag som går så närmar jag mig mitt mål. Nu siktar jag in mig på nya mål, som involverar gym och träning och det ska spännande med nya utmaningar som jag aldrig vågat testa på tidigare.

Kan stökiga barn med ADHD-liknande problem vara överkänsliga mot socker och mjölmat? Tidigare har många experter avfärdat kopplingen mellan socker och ADHD. Studier där man ger barn små mängder socker (upp till en halv liter läsk) har nämligen inte visat någon tydlig kortsiktig effekt. Men effekten av långvarigt bruk av stora mängder dåliga kolhydrater är okänd. Det finns forskare som menar att ADHD-symtom liknar abstinens efter droger och därmed kan bero på att barnet är beroende av skräpmat/socker. Tar man bort den maten så skulle då problemet snart lugna ner sig, vilket verkar vara en vanlig erfarenhet hos föräldrar och lärare.

Allt färre dricker läsk för varje år och nu börjar det göra ont för läskjättarna. Det största bolaget, Coca Cola, har hittills klarat sig genom att bara exempelvis minska på sin reklam. Men nu tvingas man även avskeda tusentals.

Som sockerberoende med berått mod ”unna sig” en påse godis är att göra det svårt för sig själv. Det är som om en nykter alkoholist unnar sig en sup, en sedan länge ren narkoman unnar sig en spruta heroin igen eller om en rehabiliterad spelberoende unnar sig ett litet casinobesök igen. Eller om jag själv som snusfri nikotinist sedan fem år tillbaka nu skulle unna mig en snus igen (det vågar jag inte). Att unna sig det man är beroende av är att väcka demonen, dra igång suget och riskera ett rejält återfall. Vem vill unna sig det? Skulle man komma på sig med handen i godispåsen så är det klokt att snabbt förlåta sig själv – ja, det händer den bästa – och gå vidare. Men man bör inte förringa faran i förväg.