humant papillomvirus - HPV

HPV (humant papillomvirus) är ett mycket vanligt virus som kan ge vårtor och finns i fler än hundra olika varianter. De allra flesta typer av HPV är ofarliga, men några orsakar cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Vårtor på händer och fötter orsakas av en variant av HPV. Andra varianter kan ge vårtor på könsorganen, det kallas kondylom.

De allra flesta som får HPV märker ingenting. Några kan få vårtor i underlivet, kondylom. Vårtorna kan klia eller svida, men de är ofarliga. Vårtorna försvinner nästan alltid av sig själv, men det kan ta tid och ibland vill man ha behandling. HPV sprids lätt från person till person genom kontakt mellan hud eller slemhinnor. Det kan smitta vid alla typer av sex. HPV är vanligt och nästan alla får någon variant av viruset under sin livstid. Men oftast vet man inte om det, eftersom det inte alltid ger vårtor som syns.

Om man har samlag eller munsex är det bästa sättet att skydda sig att använda kondom eller slicklapp. Även om kondom och slicklapp inte skyddar till hundra procent eftersom viruset kan sitta på andra ställen än där skydden sitter, är de mycket bättre än inget skydd alls.

Det finns vacciner som skyddar mot två typer av HPV. Det är de två typerna som orsakar de flesta fallen av livmoderhalscancer. Ett av vaccinerna ger också skydd mot kondylom. Vaccineringen innebär att man får en spruta vid tre olika tillfällen. För att vaccinet ska ha bäst effekt, ska man vaccinera sig innan man har haft sex med någon annan. Men det är bra att vaccinera sig även om man har haft sex. Och om man skulle ha blivit smittad av en virustyp, så får man ändå skydd mot de andra typerna som vaccinet skyddar emot. Som kille kan man vaccinera sig mot HPV, för att få skydd mot kondylom och visst skydd mot några ovanliga cancerformer. Men det ingår inte i det så kallade allmänna vaccinationsprogrammet för killar, så man får betala för det själv.

Kondylom överförs när man har sex. Inte bara när man har samlag, utan också om man har smeksex och kommer i kontakt med vårtorna. Det kan även överföras vid munsex, men det är ovanligt. Kondylom kan finnas utan synliga vårtor. Därför kan kondylom smitta utan att man vet om det. Viruset smittar även då man inte har några symtom på kondylom.

Viruset kan också finnas i kroppen utan att ge några vårtor, men man kan ändå överföra viruset till andra. Ibland kan man få vårtor långt efter att man fick viruset, i vissa fall flera år senare. Om det tar lång tid innan man får vårtor, kan man tro att den man är ihop med har haft sex med någon annan. Eller så kanske den man är ihop med tror att man själv har haft det. Men så behöver det alltså inte vara.

Det finns mer än 200 typer av HPV. De flesta infekterar huden men cirka 40 typer infekterar slemhinnan i underlivet där de kan orsaka till exempel kondylom och livmoderhalscancer. Viruset kan också infektera slemhinnan i munnen. HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. De allra flesta HPV-infektioner (över 90 procent) läker ut av sig själva. När vissa HPV-virus kommer in i kroppens celler tappar cellerna kontrollen över hur de växer och delar sig. De börjar växa okontrollerat och bildar tumörer, det vill säga cancer. För att man ska få cancer krävs antagligen fler faktorer än en virusinfektion, till exempel nedsatt immunförsvar, att man röker och dricker alkohol eller har en ärftlig benägenhet att utveckla cancer.

En gynekolog kan ta reda på om man har HPV i underlivet genom att ta ett cellprov. Det är därför viktigt för kvinnor att gå på de gynekologiska rutinkontroller som erbjuds vart tredje år. Det finns än så länge inget rutintest för att undersöka om man har HPV i munnen. Ungefär 3-10 procent i åldersgruppen under 35 år har någon av de HPV-typer som kan orsaka tonsillcancer. I samma åldersgrupp har ungefär 30 procent dessa HPV-virus i underlivet. Högre upp i åldrarna är det färre och färre som har viruset i underlivet. Hos de som är över 35 år är det bara ett par procent som bär på HPV i underlivet.

Kan män vaccinera sig mot HPV?
Ja. Vaccination mot HPV skyddar förutom mot livmoderhalscancer även mot kondylom och är godkänt för användning på pojkar i åldrarna 9-15 år. Man kan kontakta sitt landsting eller en privat vårdgivare och undersöka om de vaccinerar pojkar. Det är upp till den enskilde läkaren att efter en medicinsk bedömning avgöra om en pojke ska vaccineras eller inte. Vaccination av pojkar omfattas inte av högkostnadsskyddet. Eftersom det finns vaccin mot HPV som alla unga kvinnor rekommenderas att ta för att undvika livmoderhalscancer, finns de som tycker att även unga män borde vaccineras för att hindra spridningen av viruset. Den frågan har blivit ännu mer aktuell på grund av att antalet HPV-relaterade fall av tonsillcancer ökar.

Personer som tar mediciner som sätter ner immunförsvaret drabbas ofta värre av vårtvirus. Likadant är det i underlivet de med nedsatt immunförsvar drabbas värre. HPV smittar vid direkt kroppskontakt och kan alltså inte spridas i luften som till exempel förkylningsvirus. Den övervägande smittöverföringen för underlivsområdet sker via sexuella kontakter, oftast vid oskyddat samlag. I ovanliga fall kan smittöverföring ske från moder till barn vid förlossning. Viruset är utomordentligt känsligt och överlever inte lång tid utanför kroppen, varför smittöverföring inte kan ske via toaletter, simbassänger och liknande.

Att skydda sig mot viruset kan vara svårt eftersom kondom endast skyddar till viss del, då viruset kan finnas på hudområden som kondomen inte täcker. Viktigt är att kondomen används även under förspelet om man har hud-mot-hudkontakt (men inte heller då kan man alltså vara helt säker på att man skydda sig). I en fast relation där båda har kondylom gör kondomen inte någon nytta. Båda bär då på viruset och man smittar inte varandra igen.

På vissa gynmottagningar ingår HPV-test som en del i cellprovtagningen. Testet kan spåra s.k. högrisktyper av HPV, men det har sina begränsningar. Det kan till exempel inte visa exakt vilken högrisktyp det är fråga om. Det kan inte heller visa om man haft en infektion tidigare. Och eftersom de flesta HPV-infektioner är harmlösa och läker ut av sig själva är det osäkert vilken användning man har av testet. I Sverige rekommenderas inte rutinmässig HPV-testning utan används som ett komplement vid uppföljning av avvikande cellprov. Det finns idag inte något test som används rutinmässigt för att upptäcka HPV hos män, men synliga kondylom runt penis, pung, ljumske och anus kan upptäckas och behandlas. Därför är det bra att vara uppmärksam om något känns annorlunda och inspektera sig själv regelbundet och söka hjälp i tid om man misstänker att något är fel.

Det bästa skyddet mot HPV är en kombination av nedanstående:
•Minimera antalet sexpartners. Undvik också att ha sex med personer som har haft många partners.
•Använd kondom. Om den används vid varje samlag, från start till slut, hjälper den till att skydda mot HPV. Men tänk på att viruset kan finnas på hudområden som inte täcks av kondomen.
•Vaccinera dig mot HPV. HPV-vaccin kan skydda mot vissa HPV-typer, bland annat mot dem som orsakar 70 % av all livmoderhalscancer och 90% av all kondylom. Vaccin skyddar dock inte mot all HPV som kan framkalla sjukdom, därför rekommenderas en kombination av dessa tre sätt.

HPV-vaccin kan skydda även om man redan har haft sex. Vaccinet hjälper till att skydda mot flera olika HPV-typer, och även om man redan skulle vara smittad med någon HPV-typ, så skyddar ju vaccinet ändå mot de övriga som man kan tänkas smittas med i framtiden. Om man tidigare genomgått en HPV-infektion och läkt ut den så verkar kroppens immunförsvar inte alltid klara av att stå emot en ny infektion av samma virustyp. I studier med ett av de tillgängliga HPV-vaccinerna har man däremot kunnat se, att den som vaccinerar sig minskar risken att få en ny infektion med samma virustyp. Även pojkar och män kan vaccinera sig med det HPV-vaccin som skyddar mot de HPV-typer som kan orsaka kondylom, och får då skydd mot 90% av all kondylom.

HPV, humant papillomvirus, är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. Man räknar med att merparten av alla sexuellt aktiva män och kvinnor någon gång under sitt liv kommer att få infektionen. HPV är mycket vanligt hos unga människor. Hos de allra flesta läker infektionen ut av sig själv. För några få blir infektionen kronisk. I Sverige insjuknar knappt 400 kvinnor varje år, även yngre kvinnor drabbas. Flera tusen kvinnor opereras varje år med anledning av den här typen av cellförändringar. Varje år dör cirka 200 kvinnor i livmoderhalscancer.

Studier har visat att ett av vaccinen kan förhindra uppkomsten av kondylom samt förstadier till analcancer och peniscancer hos män. I USA är det vaccinet registrerat för att förebygga dessa sjukdomar hos både män och kvinnor. Europeiska kommissionen godkände i augusti 2011 samma vaccin för pojkar och män upp till 26 år.

Det finns två vaccin på marknaden, Gardasil och Cervarix. Båda skyddar mot infektion med HPV 16 och 18. De är registrerade för flickor och kvinnor mellan 9 och 26 år. Gardasil skyddar också mot infektion med HPV 6 och 11 och är registrerat för kvinnor upp till 45 år och även för pojkar mellan 9 och 26 år. Båda vaccinen ger ett visst så kallat korsskydd även mot andra typer av HPV. Cervarix bland annat mot HPV 31.

Ca 30 procent av livmoderhalscancerfallen orsakas av andra HPV-typer än dem som ingår i vaccinen. Det är därför viktigt – även om man är vaccinerad – att gå på regelbundna cellprovskontroller. Vaccinet verkar förebyggande och kan inte användas för att behandla cellförändringar. Behandling av cellförändringar sker på annat sätt.

HPV 16 och HPV 18 uppskattas orsaka ungefär:
•70 % av fallen av livmoderhalscancer
•45-70 % av höggradiga cellförändringar på livmoderhalsen (förstadier till livmoderhalscancer)
•25 % av alla låggradiga cellförändringar på livmoderhalsen (CIN1)
•ungefär 70 % av fallen av HPV-relaterade förstadier till cancer i vulva (VIN 2/3) och vagina (VaIN 2/3).

HPV 6 och 11 orsakar ungefär:
•90 % av fallen av genitala vårtor
•10 % av låggradiga cellförändringar på livmoderhalsen (CIN 1).

Associerad typ av HPV
Djupa fotvårtor 1, 2, 4
Vanliga vårtor 1, 2, 4, 26, 27, 29, 41, 57
Vanliga vårtor hos personer som hanterar kött 7
Flata vårtor 3, 10, 27, 28, 41, 49
Lewandowsky-Lutz dysplasi 5, 8, 9, 12, 14, 15, 17, 19-25, 36, 46, 47, 50
Kondylom 6, 11, 30, 42-45, 51, 54
Intraepitelial neoplasi (ospecificerad) 30, 33-35, 39, 40, 42-45, 51-53, 56-59, 66
Bowens sjukdom 16, 31, 34
Höggradig onormal tillväxt av vävnad 16, 18
Låggradig onormal tillväxt av vävnad 6, 11, 31, 42, 45, 51
Livmoderhalscancer 16, 18, 31, 33, 35, 39, 45, 51, 52, 56, 58
Laryngalt papillom 6, 11, 30
Bindhinnepapillom 6, 11

Cervikal intraepitelial neoplasi (CIN)
Cervikal dysplasi är onormal tillväxt av celler på ytan av livmoderhalsen. Även om detta inte är cancer, anses det som ett precanceröst tillstånd. Kvinnor med dysplasi behöver konsekvent uppföljning, vanligen var 3:e till 6:e månad. Utan behandling kommer 30 - 50% av fallen av allvarlig cervikal dysplasi att leda till invasiv cancer. Risken för cancer är lägre för mild dysplasi. Cervikal dysplasi är grupperade i tre kategorier:
◾CIN I - mild dysplasi (endast den nedre tredjedelen av celler i det övre skiktet av livmoderhalsen är onormalt)
◾CIN II - måttlig till kraftig dysplasi (upp till två tredjedelar av lagret innehåller onormala celler)
◾CIN III - svår dysplasi till carcinoma in situ (allvarliga cellförändringar i celler i hela översta lagret i livmoderhalsen)

Följande kan öka risken för cervikal dysplasi:
◾Att bli sexuellt aktiv före 18 års ålder
◾Att föda barn före 16 års ålder
◾Om din mamma tog ett läkemedel som kallas dietylstilbestrol (DES) under graviditeten
◾Flera sexpartners
◾Andra sjukdomar eller mediciner som hämmar immunförsvaret
◾Ihållande, högrisk-HPV infektion i livmoderhalsen
◾Rökning


Bowens sjukdom - är en form av intraepidermal cancer, en elakartad tumör av keratinocyter. Bowens sjukdom kan så småningom utvecklas till invasiv skivepitelcancer. Bowens sjukdom kan uppträda plötsligt eller från en redan existerande aktinisk keratos. Orsaken är troligen multifaktoriell. * Kronisk UV-strålning: ålder och distribution av solexponerade kropp.
* Exponering för arsenik: litteratur stöder en associering mellan Bowens sjukdom och exponering för arsenik, som ofta uppstår efter en period av 10 år. De viktigaste källorna till exponering för arsenik omfatta Fowler lösning, ett tidigare använt läkemedel för att behandla psoriasis, lösning Gay, ett läkemedel som tidigare använts för att behandla astma, och vissa bekämpningsmedel förorenat vatten.
* Humant papillomvirus: humant papillomvirus typ 16 är den överlägset vanligaste subtypen isolerad från Bowens sjukdom, även om andra undergrupper såsom HPV 2, 18, 31, 33, 54, 56, 61, 62 och 73 också hittades.
* Immunsuppression: Bowens sjukdom hos patienter med nedsatt immunförsvar är mer sannolikt att ha mer aggressiva tumörer och multipla tumörer.
* Andra möjliga orsaker är genetiska faktorer, trauma och andra cancerframkallande kemikalier, och röntgenstrålning.

Orsaker: miljömässiga, livsstilsfaktorer, kemikalier
Symtom och tecken: blödande drabbade området, fjällig hud, fläckar (upphöjd eller progressiv), ömhet, irritation
Behandling: kirurgi, applicering Av Krämer
Förebyggande: hälsosam livsstil, solskyddsfaktor, skyddskläder
Prognos: full återhämtning förväntas vid tidigt insatt behandling
Specialist: dermatologen

Utslagen kan uppträda var som helst på hud eller slemhinnor. Den vanligaste orsaken är arsenik(III)-föreningar. Effektiva behandlingsmetoder kan vara frysning, bränning eller elektrokoagulering (diatermi).

Vaginalt skivepitelcancer sprider sig långsamt och oftast stannar nära i vagina, men kan spridas till lungor och njurar. Detta är den vanligaste typen av vaginalt cancer.
När skivepitelcancer in situ (Bowens sjukdom) på penis, kallas det erythroplasia av Queyrat. Denna typ av cancer svarar väl mot imiquimod.
Skivepitelcancer är den näst vanligaste cancern i huden (efter basala cell carcinom men vanligare än malignt melanom). Det uppstår oftast i områden utsatta för solen. Solljus exponering och vid immunosuppression är riskfaktorer för SCC i huden med kronisk solexponering är den starkaste miljömässiga riskfaktorn.
Australiska forskare Ian Frazer som utvecklat livmoderhalscancer vaccin, säger att djurförsök har varit effektiva i att förebygga skivepitelcancer i djur, och det kan finnas en mänsklig vaccin mot denna typ av hudcancer inom årtiondet.
De flesta fall av huvud och hals cancer (cancer i munnen, näshåla, nasopharynx, halsen och tillhörande strukturer) beror på skivepitelcancer. Symptom kan omfatta en dåligt läkande mun ulcer, en Hes röst eller andra ihållande problem i området.
Nyligen genomförda studier visar att ca 25% av munnen och 35% av hals cancer orsakas av HPV.

Skivepitelcancer har ökat kraftigt i Sverige de senaste årtiondena. I vårt land drabbas totalt ungefär 9800 personer varje år av skivepitelcancer. Skivepitelcancer är vanligare hos män än hos kvinnor. Solens ultravioletta strålar kan skada hudens celler så att de börjar dela sig okontrollerat. Då har man fått hudcancer. Skivepitelcancer uppkommer i hudens översta lager men kan utvecklas och gå djupare ner i huden. Huden består av tre olika lager: överhuden, läderhuden och underhuden. Det översta lagret kallas överhuden. Den är mycket tunn och består av tätt packade celler, så kallade skivepitelceller. Det vanligaste symtomet är en knuta eller fläck någonstans på huden som inte brukar klia.Man får en rodnad fläck, ibland med lite småsår och fjällning. Ibland misstolkas det som en liten eksemfläck. Den kan sitta var som helst på kroppen. På hud som ofta utsätts för sol övergår den så småningom till nästa stadium.

Om man har ljus hy med dålig förmåga att bilda pigment och röd hårfärg ökar känsligheten för sol. Därmed ökar också risken att drabbas av skivepitelcancer. Om man har svårläkta sår, till exempel bensår, kan de i sällsynta fall omvandlas till skivepitelcancer. Det märks genom att läkningen av såret avstannar eller att en del av sårkanten höjs upp. Man kan också få skivepitelcancer i ärr efter gamla brännskador. Då uppstår ett svårläkt sår i ärret eller så bildas det en knuta. Även cancerframkallande kemikalier som till exempel tjära och arsenik kan ge denna form av hudcancer.

Det bästa sättet att minska risken att få skivepitelcancer är att man undviker att vara länge i solen och att bli bränd av solen. Det starkaste solljuset sommartid är från klockan 11 till 15. Då är det särskilt viktigt att skydda sig mot solen. Även vid molnigt väder eller soldis når mycket av solens ultravioletta strålar marken. Det bästa sättet att skydda sig under soliga dagar är att vara så mycket som möjligt i skuggan. Kläder och solhatt eller keps ger ett bra skydd. Är man tunnhårig är det särskilt viktigt att täcka hjässan. Risken att bränna sig är störst när huden inte är brun av solen. Det är alltid bättre att sakta vänja huden vid solen än att utsätta huden för många timmars sol direkt. Solskyddskrämer skyddar förmodligen i viss mån mot skivepitelcancer.

Att få ett besked om att man har cancer väcker ofta starka känslor och man behöver gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär för en själv. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd. Trots att cancer är en vanlig sjukdom är ett cancerbesked ofta skrämmande, eftersom många förknippar cancer med döden. Även om cancer är kan vara en dödlig sjukdom om den inte behandlas så finns idag behandlingar som gör att de flesta blir friska. Dessutom kan många som inte blir helt friska ändå leva länge och bra med sjukdomen.