Portvinstå eller gikt

Inte för att jag själv har haft det någon gång men jag känner flera andra som fått.. Så pga detta skriver jag detta inlägg...

Den klassiska patienten är en medelålders man som söker med en smärtande, rodnad och svullen stortå där grundleden är mest drabbad. Kan patienten också berätta om tidigare attacker av detta slag föreligger som regel inga differentialdiagnostiska problem. I över 75 procent av fallen kommer den första giktattacken i stortåns grundled.

Vanliga tecken på gikt är att:
•leden snabbt blir öm, röd, svullen och gör ont
•man ofta får lite feber och känner sig sjuk och frusen.
Smärtan kommer oftast på natten.

Man kan minska risken för giktattacker genom att vara måttlig med alkohol, särskilt när man äter mycket. Är man överviktig är det viktigt att gå ned i vikt, men hastig bantning kan utlösa gikt. Det finns förebyggande receptbelagda mediciner som sänker halten av urinsyra. Om man har någon enstaka attack brukar man få mediciner som dämpar inflammationer och lindrar smärta. Man kan också få kortisonsprutor i leden mot inflammationen.

Det finns några saker som man kan göra själv för att lindra sina giktbesvär.
•Om man har besvär med återkommande giktattacker är det bra om man kan gå ner i vikt. Men det är viktigt att man går ner i vikt i lagom takt eftersom alltför kraftig bantning kan utlösa ett giktanfall.
•Dricka måttligt med alkohol - särskilt i samband med att man äter mycket. Man ska framför allt undvika öl.
•Mängden puriner i kosten påverkar i viss mån halten av urinsyra i blodet. Det är svårt att påverka urinsyranivån genom att hålla en speciell diet, men man bör undvika mycket proteinrik mat, framför allt tillsammans med alkohol.
•Det är bra att få i sig mycket vätska om man redan har besvär med gikt. Men om man har en hjärtsjukdom bör man alltid diskutera med sin läkare hur mycket man ska dricka.

Bland män över 40 år är gikt den vanligaste inflammatoriska ledsjukdomen. Kostens betydelse för sjukdomen har länge varit känd. Portvinstå, som är en äldre benämning på gikt, associerar till patientens förmodade höga alkoholkonsumtion och vällevnad samt tåns blåröda färg, som påminner om portvinets. Studier har bekräftat att alkohol, övervikt och purinrik kost (kött och inälvsmat) ökar risken för utfällning av uratkristaller i leder och därmed utvecklingen av gikt. En amerikansk studie, nyligen publicerad i BMJ, visar att även ett högt fruktosintag ökar risken för gikt. Fruktos ingår i USA som sötningsmedel i läskedrycker, och bland dem som konsumerade mer än två läsk per dag ökade risken för utveckling av gikt med 85 procent jämfört med dem som konsumerade mindre än en läsk i månaden. Man fann även att andra livsmedel med högt fruktosinnehåll, som vissa frukter och fruktjuicer, ökade risken för gikt.

Tillstånd med högre risk
* Högt blodtryck med medicinering.
* Alkoholöverkonsumtion
* Njursjukdomar
* Blodsjukdomar
* Tungmetallbelastning: Bly, molybden, kvicksilver
* Sockersjuka
* Bisköldkörtelrubbningar
* Vissa former av struma
* Binjurebarkssvikt


Hastigt påkommande intensiva smärtor i en eller få leder, vid gikt ofta i stortåns grundled. Man finner klassiska tecken på inflammation i den drabbade leden, med hudrodnad, svullnad, värmeökning och ömhet.
Gikt beror på att urinsyra finns i överskott i blodet och det faller då ut i form av nålliknande kristaller som skadar celler och vävnader. Vissa mediciner kan ge förhöjda halter av det ämne som orsakar sjukdomen och det gäller t. ex. många vanliga blodtrycksmediciner. Giktmediciner kan ge astma och astmamediciner kan ge högt blodtryck och då har man lätt en "ond cirkel" där enbart en kostomläggning eller en livsstilsförändring ger säker bot. Kan även bero på en ökad produktion, en obalans i själva omsättningen eller en minskad förmåga att utsöndra urinsyra p. g. a. en nedsättning av njurens funktion. Den ökade mängden urinsyra i urinen kan f ö leda till njursten. Ibland beror gikt på att kroppen har en ökad omsättning av blodkroppar vilket kan ses vid många blodsjukdomar, bl. a. vissa blodsjukdomar.
Ungefär var tionde man har förhöjda urinsyrenivåer i blodet. Gikt är ovanligt hos fertila kvinnor men efter klimakteriet drabbas även de. En av tjugo giktpatienter är kvinna.
Vid akuta giktattacker gör man kalla inpackningar. Mellan anfallen kan man ta heta bad, t ex med Pela gyttjeextrakt. Mycket motion - alla typer av fysisk aktivitet är bra. Massage, undervattensmassage, bindvävsmassage samt lokalt elektroterapi och ultraljud har god effekt.
Nytt kombinationsmedel med flera örter som har effekt vid inflammationer men som även har visats påverka urinsyrahalten i blodet. Jictin innehåller en kombination av fyra naturliga substanser;
•gurkmeja,
•boswellia,
•bromelain
•quercetin.
Dessa ämnen samverkar och ger tillsammans förstärkt verkan.
Rikligt med dryck, speciellt vattendrivande teer, solidago, gullriste, åkerfräken, nässelte och -saft rekommenderas samt Colchimindroppar, 10 dr x 3. Besksöta - Kanadabinka - Linnea ("Giktegräs") - Röda vinbär - Skvattram - Smultron - Biotin (vitamin B8) - Tibastbark (obs utvärtes, giftigt) - Isop - Besksöta - Vattenklöver - Askblad och bark - Rosettjungfrulin - Arnica montana-

Kan ätas Purinfattig kost, undantagsvis eller sparsamt av det som står inom parentes: (Mjölk), surmjölksprodukter, kärnmjölk, mild mager ost (grädde), (ägg), (smör), kallpressade växtoljor, reformmargarin. Alla sorters bröd, speciellt fullkornsbröd och hårt bröd, makaroner och nötter. Alla sorters bär och frukter, citron, apelsin, äpplen, päron m m Gurka, morötter, grönkål, vitkål, potatis, lök, jord- och kronärtskockor, melon, persilja, purjolök, rabarber, rädisor, rödkål, blomkål, sallad, selleri och tomater. (Te, kaffe, choklad) mineralvatten, fruktjuicer, örtte.

Bör undvikas Födoämnen med medelstort innehåll av urinsyrebildande purinämnen: Kyckling, broiler, duva, rapphöns, får, fasan, gås, kanin, kalv, oxe, svin, vilt, kalkon, and, ål, aborre, gädda, hälleflundra, homfisk, klippfisk, lax, makrill, rödspätta, sill, torsk, tonfisk, laxöring, hummer, räkor, krabba, musslor och ostron.

Förbjudet Födoämnen med stort innehåll av purin ämnen: All inälvsmat, lever, njure, bräss, hjärna, benmärg, köttbuljong, köttextrakter. Småsill och sardiner. Ärter, bönor, linser, svamp. Alla ölsorter, jäst, jästtabletter.

När det gäller alkoholhaltiga drycker verkar det dock som om öl är den allra största boven. Så lite som 2-4 öl per vecka ökade risken för gikt med 25%. Män som dricker minst 2 öl dagligen löpte mer än 200% ökade risk. Spritdrickare hade också en förhöjd giktrisk. Ingen risk alls noterades emellertid bland vindrickare. En förklaring är att öl innehåller mycket purinämnen.

En tidig patient var Sokrates som behandlade åkomman med ört- och rävgiftet kolchisin. Sedan drygt 50 år används istället urinsyresänkande medicin i kombination med ändrade kostvanor där mindre alkohol och protein står i fokus. Alkohol är en viktig orsak till sjukdomen. Sjukdomen har även ärftliga faktorer. C-vitamin minskar överraskande risken för gikt med upp till 45 procent, visar en studie från USA och Kanada. Omkring 100000 svenskar misstänks lida av den smärtsamma sjukdomen men enligt Reumatikerförbundet blir sannolikt många felbehandlade.
Resultat: en dagsdos på 500 mg C-vitamin minskade risken för gikt med 17 procent jämfört med dem som åt mindre än 250 mg per dag. Ytterligare 500 mg gav en minskning på 34 procent medan de som åt 1500 mg hade 45 procent lägre risk.

Övriga tips och info:
* Inte äta spannmål, griskött, inälvsmat, äta mindre mängd proteiner, omega 6.
* Giktattacker brukar komma i samband med olika former av stress
* Äta sådant som är basiskt, Maskros och åkerfräken.
* Hög dos omega 3 är bra förebyggande, skippa socker och frukt (fruktos ger gikt), drick mycket för att spola ur systemet, lite citron i är bra. Undvik urindrivande ämnen (alkohol är starkt urindrivande samt även diuretica blodtrycksmediciner). Ett annat husmorsknep är att äta sura körsbär
* medicin