Lönsamt att arbeta?

Ofta funderar jag varför det är så olönsamt att arbeta. Flera i min närhet väljer hellre att vänta på drömjobbet och tills dess vara arbetslös. Själv vill jag vara "sysselsatt". Det gör mig mindre isolerad även om det inte är en morot att åka till jobbet när det blir MINDRE över i slutändan än när jag INTE arbetar. Sedan har jag funderat vidare på de som väljer att gå på A-kassa. Det är egentligen inte konstigt att de väljer det om de får mer betalt än vad jag får när jag arbetar... Vad säger att en arbetslös ska få ha högre standard än existensminimum när vissa som arbetar har så låg lön att de ligger under? Var finns moroten att förvärvsarbeta???
Att arbeta ideellt är för vissa helt otänkbart. För mig var det en dörr in till arbetslivet. EFter flera hundra ansökningar till tjänster så stod jag helt plötsligt med TRE erbjudanden. Jag tror att det var tack vare mitt idella arbete som gjorde att jag visade att jag VILLE arbeta. Sedan att jag fick skitlön är ju en annan sak men för mitt självförtroende så kände jag mig iaf behövd och önskad. Vad är viktigast - att ha ett jobb där man trivs, känner sig behövd, stärker självkänslan osv eller ett arbete som är bra betalt?

Sedan har vi det där med arbetstider... Om man är förälder kan man då tacka nej till jobb på obekväm arbetstid och ändå få A-kassa? Räknas man som arbetssökande fortfarande då? Ibland kan jag förstå att som förälder så vill man jobba när man har "barnvakt"/barnomsorg, men samtidigt så är det så många tjänster som inte är just på dessa tider.
För mig är kollegorna väldigt viktiga... På mitt nuvarande arbete tycker jag de är underbara! Utan dem skulle jag nog inte stå ut. Varje dag är olik den andra. Ena dagen kan vara ett helvete och jag funderar på vad jag gör där och nästa kan jag gå som på moln. Varje dag är en utmaning. Visst kan det kännas frustrerande om saker som är bestämda ska göras och inte görs ändå... Men "själv är bästa dräng"... Då vet man om, hur, när och att det blir gjort. Att gå och sura på kollegorna suger bara energi! Ta tag i det och gör det som du tycker borde göras!
Utbildning KAN vara väldigt viktigt, men inte alltid. Ibland är förhållningssätt, bemötande och lyhördhet viktigare än teoretiska kunskaper. Nu när jag pluggar får jag mer och mer inskt i hur okunnig jag varit innan. Denna utbildning borde ALLA som jobbar inom detta gått för att i huvudtaget få ett sådant jobb som jag har! Jag menar inte att alla som gått utbildningen skulle passa på min tjänst och inte heller att de som inte gått utbildningen inte kan vara kompetenta... Men "varför" man gör saker och ting och för vems skulle borde komma fram mer. Och att lägga arbetet på rätt nivå efter begåvningsnivå (Gunnar Kylén A1, A2, A3, B1, B2 och C-nivå).
Arbetsledningen/chefen har viss betydelse. Om arbetsgruppen är självständig, självstyrande och självgående spelar chefen mindre roll så länge denne inte lägger sig i beslut och sköter sin del. Men när chefen/arbetsledaren INTE sköter sig, lägger sig i arbetet och rent av är riktigt otrevlig och osympatisk så är det inte roligt att arbeta på en sån arbetsplats.
Att vara ensamstående mamma med barn yngre än tonåren är inte direkt attraktivt på arbetsmarknaden. Men jag vet EN arbetsgivare som just uppskattade dessa. Han sa att de om några var väldigt måna om att få ett jobb, att sköta sitt jobb, att arbeta bra och att behålla sitt jobb. Om bara vi hade barnomsorg/barnvakt jobbade vi flitigt... Han hade flera anställda som var i denna kategorin.
Sedan har vi det där med resväg... Hur okej är det att pendla en bit? När är det lönsamt att pendla för att ha ett jobb man trivs med? Jag har fått kritik för detta. Men vad är bäst - att ha ett jobb att pendla till ellet att inte ha ett jobb alls eller ha ett jobb nära som man inte trivs med?
Och så har vi de eventuella förmånerna... Tjänstebil, rikskuponger, julklappar, arbetskläder, semester, raster, rabattsystem osv. Att jobba som Personlig Assistent bryter mot arbetstidslagar och rastsystem. Om man är ensam på sin arbetsplats kan det till och med vara svårt att gå på toaletten när man behöver. På en tidigare arbetsplats skulle man helst larma för att gå ifrån arbetet för att gå på toaletten. Innan larmpersonal kom kunde det ta 15-30... För att jag ska gå på toa i 2 minuter!? På många tjänster som Personlig Assistent finns inte personalutrymme. Ja om man inte har rast så varför ska man ha personalutrymme? ;-P En gång hade jag en 20 timmars arbetsdag, en annan dag 18 timmar. UTAN RAST men som tur var möjlighet att gå på toaletten iaf. Att bara sitta ner och andas och få släppa ut det som man kanske hade hållt inne länge kunde vara hur skönt som helst!!!!!

Egentligen borde "personlig assistent" vara den högst välbetalda tjänsten som fanns med tanke på nivån på arbetsmiljö och bristande förmåner! Istället är det väl motsatsen! VARFÖR!? Personligt Assistent är en av de svåraste tjänster jag kan tänka mig! Förhållningssätt, bemötande, rutiner, personkemi, konstiga arbetstider (långa/korta pass, obekväma arbetstider osv), ofta inga kollegor, inga raster, ibland kan man inte ens gå på toa när man vill, dålig lön, allergier, ibland kan arbetsuppgifterna vara riktiga skitjobb, chefen kanske inte är stöttande utan kanske till och med motarbetar att arbetet utvecklas, arbetsledaren/brukaren är kanske en riktig bitch osv. Jag har varit med om båda hållen... Både himmel och helvete. Nä kanske inte helvete inom Personlig Assistans men inom omsorg...

Ja... så vad väljer du... Att ha ett jobb eller att vänta på drömjobbet?
Hur viktigt är:
* lönen
* kollegorna
* arbetsuppgifterna
* utvecklande
* chefen/arbetsledningen
* förmånerna
* arbetstiderna
* närheten
Vad skulle du själv välja? Vänta tills den tjänst du tycker är bra i alla lägen: plats, utvecklande, bra kollegor, bra lön, bra arbetstider osv eller skulle du hellre knacka dig fram på en sämre lön med tider som egentligen inte passar dig och din familj eller ställa dig i en fabrik där du har ett bra betalt skitjobb men med trevliga kollegor?