margarintillverkning

Problemet med margarintillverkning är att man försöker imitera ett annat livsmedel - smör. Om man försöker göra ett margarin på ett naturligt sätt av exempelvis olivolja skulle det bli gröngrått, lukta och smaka oliver, samt bli flytande. Skulle man använda naturlig rapsolja skulle det på samma sätt bli gulaktigt, lukta och smaka raps och vara flytande. Vill vi ha ett fast margarin måste vi använda något fast vegetabiliskt ´fett exempelvis kokosfett eller palmolja, men detta skulle smaka och lukta kokos/palmolja och ha en mer skokrämsliknande konsistens.
För att nå smörets färg, lukt, smak och konsistens måste man tillgripa verkligt brutala kemiska metoder som först utplånar fetternas naturliga egenskaper, samt att man sedan färgar upp fettmassan, tillsätter smördoftande ämnen (exempelvis den brandfarliga syntetiska kemikalien diacetyl, se http://www.iuf.org/cgi-bin/dbman/db.cgi?db=default&uid=default&ID=4698&view_records=1&ww=1&sv=1) samt slutligen på kemisk väg ändrar molekylstrukturen på fettet för att det skall bli glattare och inte så strävt.

Allt detta är alltså oundvikligt så länge man gör anspråk på att imitera ett annat livsmedel.

Använda kemikalier
1. När man tar bort råvarornas naturliga egenskaper använder man natronlut (natriumhydroxid, samma ämne som finns i medel för rengöring av toalettstolar), fosforsyra eller citronsyra samt blekmedel (bentonitlera som regenereras med svavelsyra). Vid det sista steget i dessa försök att ta bort ämnen så upphettar man fettet till cirka 230 grader C vid den s k deodoriseringen. Detta är en mycket hög temperatur när det gäller livsmedel. En rykande stekpanna håller cirka 170 grader C.

2. När man får in råvaran palmolja/palmkärnolja består detta av både mättat fett och omättat (flytande) fett. För att skilja på dessa fraktionerar man råvaran. Detta kan göras på flera sätt, antingen genom nedkylning eller i kombination med aceton.

3. För att fettet skall få den glatta konsistensen så omestrar man fettet. Detta är helt klart den mest kritiska delen av margarintillverkning och borde förbjudas, då den trots användning av verkligt farliga kemikalier endast har till uppgift att få annan konsistens på livsmedlet för att därigenom invagga konsumenten att det är nästan smör man äter. Det strider enligt min mening mot redlighetstanken i livsmedelslagstiftningen.

Vid omestringen blandas fettet med den verkligt reaktiva kemikalien natriummetylat ( http://apps.kemi.se/Klassificeringslistan/amne.cfm?id=603-040-00-2 ) Detta är en av de mest riskabla kemikalier jag stött på och borde aldrig får förekomma i livsmedelssammanhang. Enligt en beskrivning rör sig hela fettmassan under reaktionen och svarta stråk bildas som i en science-fiction film. Efter processen inaktiveras natriummetylatet och resultatet är så sotigt att det måste blekas. Jag tar gärna emot kommentarer från kunniga läsare ang detta. Livsmedelsverket anger att det bildas metanol vid processen "men i en mängd som ligger långt under den högsta tillåtna nivån i livsmedel." (Se http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Vad-innehaller-maten/Fett/Fakta-om-fett/Omestrat-fett/ ).

Fasta margariner innehåller omestrat fett.

Bensin i margarin
Extraktionsbensin (hexan) är en baskemikalie inom fettindustrin. Den används när man framställer rapsolja i Aarhus Karlshamn, men inget av våra varumärken medger att de använder sådan olja utan den påstås då vara "pressad" eller "kallpressad". Var tar den bensinextraherade oljan vägen? När Livsmedelsverket för att antal år sedan analyserade margarinerna "Milda" och dåvarande "Nytta/Becel" fanns betydande mängder bensin i dessa livsmedel. Dessförinnan hade tillverkaren Unilever kategoriskt förnekat att bensin fanns med i tillverkningsprocessen.
Bensin kan komma även andra vägar. När man tillverkar sojaprodukter, allt från sojaprotein, sojaolja, sojalecitin används en blandning av varmt vatten och bensin för att dra ut dessa ämnen från den malda sojabönan. På så sätt kan man vänta att alla industriellt tillverkade sojaprodukter innehåller bensinrester. Eftersom exempelvis sojalecitin används i ett otal livsmedel inklusive margarin, och också hygienprodukter etc så har jag undrat om hur mycket bensin vi får i oss per år?
Det är svårt att få bort bensin från sojaprodukter så det finns (eller har åtminstone funnits) särskilt generösa och höga gränsvärden för detta.
Bensin kan också komma in margarin då fetter och oljor får fraktas i fartygstankar som tidigare fraktat bensin - detta är oförsvarligt. När jag en gång klagade på detta fick jag svaret att bensin ändå fanns med vid framställning av oljor och margarin.
Ännu en väg in för bensin är tillsatsen av fytosteroler i exempelvis Becel proactiv. Fytosteroler kan utvinnas ur timmer (i Finland) eller ur soja. I båda fallen anges bensin som det använda lösningsmedlet