Är jag olycklig?

Ibland funderar jag på om jag känner mig sämre som vuxen än som tonåring. Som tonåring och början på vuxenlivet visste jag vad som jag behövde för att känna lycka. Jag behövde alltid något att tänka på. Något som jag långsiktigt planerade.

Ibland känns det som att jag har för lite av sånt nu. Så som avelsarbete, foderstatsändringar, staketbygge, redaktör för månadsbladet osv. Jag vill känna att jag presterar något även i min tanke. Något som jag planerar för månader, halvår, år och kanske flera år i förväg.

Nu har jag "sommarlov" från plugget och det är underbart att jobba igen. Men när jag inte jobbar (lediga dagar) känner jag mig rastlös istället för att njuta. Jag har inte heller sonens läxor att hjälpa till med. Men visst hittar han på lite aktiviteter som vi gör ihop. Varje gång han tar initiativ blir jag glad. Kanske just för att det inte hör till vardagen, inte för någon av mina barn tycker jag. Inte min pojkvän heller. De kan ju hjälpa till om jag ber om det, även om de kan behöva påminnelse. Men det är sällan som de tar initiativ att hjälpa till i hemmet utan att jag ber om det. När det sker blir jag förvånad och glad. Säger detta mest om mig eller de jag har runt omkring mig?