Jag är glad att jag är bitsk och saklig.
Jag är glad att vissa ser mig som en i A-laget.
Jag är tacksam för att jag har ork att stå ut med mitt liv.
Jag är glad att jag har ENGERGI till att vara mig själv.
Jag är glad att jag inte gråter mig till sömns mer eller mindre varje natt.
Jag är glad att inte mår dåligt pga min kropp.
Jag är glad att jag "bara" nyser.
Jag är tacksam att bara ibland ha ömma fötter.
Jag är tacksam att trots att jag motarbetas så kan jag uppskattas för det jag gör.
Jag är glad för att jag äter det jag tycker är gott och låter bli det jag inte tycker är särskilt gott.
Jag är glad för att jag har folk runtomkring mig som tycker om mig, vill ge bamsekramar SPECIELLT till Jessica, Martin och Maria.
Jag är glad för att jag hade en så trevlig helg.
Jag är tacksam för alla positiva ord folk säger om mig.
Jag tänker för mycket på att cyklarna ska bli fixade.
Jag funderar på hur mitt liv ser ut om 2-3 år.
Jag oroar mig för att jag börjar bli beroende. Det börjar kännas så... och det OROAR mig... Det känns ibland att jag inte är jag men det är inte någon annans fel än mig egna. Jag lägger inte skulden på någon annna än mig.
Visst har jag kvar mina drömmar. Men de är långt borta. Men de finns kvar...
