Vet inte vad jag ska sörja en död biologisk pappa som aldrig hörde av sig. En misshandlande styvpappa, eller den 3:e styvisen som våldtog mig. Eller att jag aldrig fått något eller blivit berömd för att jag trots allt överlevt och har ett gott liv. Ett saknar jag i vart fall att inte fått ett grattis då jag själv fick barn eller då vi gifte oss.
Detta är inte enbart ett hyllningsbrev till min pappa. Det är snarare en spark i skrevet på er (spermaleverantörer) som har mage att kalla er för pappa.
Det är en spark i skrevet på er som ska känna er träffade, men som förmodligen bara tycker synd om er själva och skyller er frånvaro på omgivningen.
Det är ni som investerar i er själva. Ni som åker på sol och skidsemester samt golfresor flera gånger per år för ni behöver stressa av utan era barn. Ni som tar vård av barn, under förespeglingen av att ni skall åka till sjukhuset för att stötta era barn som nyss brutit armen och väntar på operation, men som av någon anledning kör vilse och hamnar på golfbanan för att sänka ert handicap. Ni som inte förstår besvikelsen hos en tre och en femåring som förväntansfullt står resklara med sina ryggsäckar vid brevlådan och funderar på varför ni ej dyker upp trots överenskommelse.
Det är ni som ej sitter med vid uppvaket efter operation av halsmandlar eller isättning av rör i öronen. Ni som alltid har en ursäkt för att glömma era barns födelsedagar. Eller bara anser att de ej skall ha vare sig julklappar eller födelsedagspresenter då det enda felet de gjort är att finnas till. Ni som tar barnens eventuella födelsedagspresenter i form av pengar av övrig släkt och investerar i sig själva. Ni som har välbetalda jobb men struntar i att betala underhåll för ni tror att man kommer undan för att ni jobbar utomlands. Trots vetskapen om att barnen blir utan underhållsstöd och barnbidrag för ni inte vill skriva på en adressändring vid en eventuell flytt.
Ni som kastar er in i nya förhållanden en gång om året där barnen skall acceptera nytt hem och familj. Ni som sedan blir förbannade därför att ingen kommer ihåg era födelsedagar. Ni som blir förbannade då barnen ej hälsar på er när ni ligger på sjukhus med brutet ben.
