torsdag 14 maj 2009

normal?

Vad är normalt egentligen?
Madelena skriver på sin blogg:
"Varför måste jag alltid försvara mig då jag inte dricker? Lite jobbigt med alla kommentarer som ifrågasätter varför jag är nykter varför jag arbetar mm. Jag kan inte bara vara ledig sådär utan i mina arbetstider ingår natt, helg, storhelg mm. Jag har valt det och jag tycker om det. Jag har inga problem att vara nykter en fest oavsett anledning, men har problem med alla kommentarer om varför. Aldrig att man hör någon ifrågasätta varför någon dricker och egentligen vilket egentligen är mest normalt?????"

Själv så behöver jag aldrig försvara mig... De som känner mig väl accepterar det och de blir tvärt om förvånade om jag dricker alkoholhaltigt...

SteffMans Blogg skiver:
"Varför skulle jag ta den "första bästa" endast för att slippa vara singel? Alla människor har och bör ha krav på en tänkt partner men även på sin partner under tiden man har ett förhållande. Självklart är det så."
"Idag behöver varken mannen eller kvinnan stanna kvar i ett förhållande på grund av ekonomi, samhällssyn eller något annat."

Mycket klokt inlägg tycker jag även om jag INTE håller med i "I dagens samhälle är det fullt accepterat och absolut inget konstigt att vi under en livstid har flera långvariga relationer med olika partners. "Bonusbarn" är ett allmänt vedertaget begrepp som är lika vanligt och acceptabelt företeelse som egna barn. Så, är det då så konstigt att vi byter partners kanske ibland flera gånger under en livtid."...
Mina erfarenheter är att det tittas snett på de som inte lyckas hålla ihop ett förhållande... Men vad gör man om man då har en man som lever vid TV:n, spel vid datorn eller jobbar under min vakna tid... Man bor under samma tak, men mer är det inte... Har sex efter 5 månader för att det inte ska bli ett halvår, har väl visserligen ganska trevliga diskussioner och en del gemensamma intressen... MEN kan det hålla ihop ett förhållande om man inte ses? NEJ säger jag. Jag vill ha iaf LITE samliv med min partner... Är jag kräsen då? Det kanske jag är... Men då får jag stå mitt kast och vara singel. Hellre det än ett dåligt förhållande som suger musten ur mig!
Bloggen Heja Abbe skriver:
"Men så började jag tänka lite på själva ordet normal. Vad betyder det egentligen?
Normal.
Någon som följer normen, majoriteten. Som inte skiljer sig från vad som är vanligt, från vad som rimligen kan begäras, som representerar ett medel­värde, en medelnivå, genomsnittet, någon ordinär och vanlig." "Normalt är inte per automatik bra, och onormalt dåligt. Det som inte är normalt, skiljer sig bara från mängden. Antingen man gillar det eller ej."

Men accepteras onormalt??? Det är många som inte vill veta av handikappade i samhället, många som tittar snett på de som inte lever ihop med sina barns förälder...

4 kommentarer:

  1. Tack för att du blir berörd av mitt inlägg. Men inte tittar folk snett på dig om du skulle vara ute på stan med ditt egna barn och ditt "bonus"barn? Vilken "socken" lever du i!? Rent generellt i samhället idag så är det fullt accepterat med "bonusbarn". Även om Du inte upplever det så. Tror faktiskt det mest är nått spöke i ditt egna huvud som gör sig påmind! /SteffMan

    SvaraRadera
  2. Öh... vem på stan vet vilket barn som är mitt och inte mitt??? Kanske inte bonusbarn är så "fult" som att VILJA LEVA SINGEL... Att inte VILJA leva med någon och dela vardagen...

    Jag har levt sambo så många gånger både med och utan bonusbarn. Problemet är nog inte bonusbarnen... utan mer folk som inte alls känner mig eller bara lite som tycker det är konstigt att inte vilja LEVA med en karl i huset... Bonusbarnen har varit välkomna överallt...

    Det finns folk som inte vet varför jag brutit med vissa... Men jag tycker inte att ALLA ska veta ALLT om mina ex, vem tjänar på det? EN gång har jag blivit lämnad... Ibland funderar jag varför...

    Det finns EN nackdel med att bo själv tycker jag. Det är att jag har inte barnvakt när jag jobbar. Men jag tycker fördelarna överväger. Jag ser en sambo mest som ett irritationsmoment så även om det skrivs i artiklar att det är bluff att man är lycklig som singel så känner jag mig lyckligare som singel.

    Visserligen skulle jag inte tacka nej till drömprinsen, men jag tror inte han finns. Och OM han gör det så skulle han nog inte stå ut med mig...

    Det jag tycker är absolut bäst för MIG skulle vara en särbo. Jag är inte långt från det nu... En man med barn som älskar mig och tjuter av glädje när jag kommer dit, men NEJ jag vill inte leva IHOP...

    Varför ska man välja något sämre när jag kan ha det bra????

    SvaraRadera
  3. Jag tror de flesta som känner mig vet att jag älskar barn... Jag passar andras barn och det har hänt att jag haft med andras barn även till släktkalas... Eller på mina egna kalas... Alla barn är välkomna hos mig och många ungar busar med mig... Det är nog ingen som på stan kan se vilka som är mina eller inte mina..

    SvaraRadera
  4. Mina erfarenheter är att det tittas snett på de som inte lyckas hålla ihop ett förhållande...

    Jag tror det tittas mer snett på om man som jag har flera längre (flera år alltså) förhållanden som brister än mer "lösa" förbindelser...

    Just nu är det nog mest min lillebror som ibland kan fråga om något kille som jag nämnt på bloggen eller när vi setts... Min pappa pratar mest om min senaste sambo eftersom de fortfarande ses då och då... Men jag umgås eller har sporadisk kontakt med NÄSTAN alla mina ex...

    SvaraRadera