Det låter fint...

Empati och sympati. Att lyssna på alla och acceptera att vi kan känna och uppleva samma sak olika...

Det låter fint, men bara en stund efteråt får en reda på att hon har fel i det hon TYCKER... Tänk om det är just så som HON uppfattar det så!? Är det fel då att hon känner så? Vem kan säga till henne att hennes KÄNSLOR är felaktiga?

Om det nu var så som hon uppfattade det, varför inte acceptera att HON känner så? Måste alla tycka lika? Nä...det sades det ju med... att om det var så utvecklas man inte!!!

Jag har varit på ett föredrag där det just sades att ens tankar kan INGEN ANNAN STYRA! Och det stämmer. Känslor och tankar är svåra att styra.. Särskilt någons annans!