Jag brukar inte läsa hennes blogg men hamnade där idag...
Jag har alltid haft svårt för slöjan och sett det som ett slags förtryck mot kvinnan men inför intervjun försökte jag strängt lägga mina värderingar bakom mig och bara lyssna på hennes sida och upplevelse av det hela.
Jag blev så imponerad av den här tjejen. Även fast jag inte håller med henne på alla punkter så hade hon en stark tro på sin religion och hon beskrev den med en enorm glädje som spred sig till mig. Tillslut så kände jag mig korkad när jag hörde mina frågor läsas upp “Vill du aldrig ta av den?”. Hon berättade att hon bar slöja för sin egen skull, för sin respekt mot Gud och hennes religion. Det var av glädje och det var hennes sätt att leva. “Men är det inte jobbigt när folk ifrågasätter ditt sätt att leva?” Frågade jag. Och hon svarade “Ja men du är ju ung och har valt att flytta ihop med din pojkvän och skippa det vanliga tonårslivet, vill du ändra dig för att du blir ifrågasatt? Du lever ju ditt liv på de sättet du vill leva, inte vad någon säger åt dig eller hur Isabella?”
Jag kände hur hela min hjärna fick värdera om allt som jag har haft fördomar om och det var nyttigt. Efter vårt samtal så hade jag en helt annan respekt för kvinnor som bär slöja. Innan dess hade jag nog tyckt synd om dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar