Varning!

... för lååångt inlägg... (mars 2009)

Det har varit en innehållsrik helg med underbart väder, en massa jobb och dessutom både glädje och sorg. Tänk att gråta hemma hos någon man knappt känner... Jag tycker det är helt naturligt att gråta ut hos en som jag känt i 20 år, men en som jag inte ens känt i en vecka? Eller knappt några dagar (men visserligen som jag vetat vem det är i över 10 år)... :-S

Ibland gör jag nog allt för att försöka "skrämma bort" de som TROR att de gillar mig... Jag vill få dem att tänka till, står de ut med "en sån som jag"? En sprallig, busig, lat, energisk, påhittig, slarvig, principfast, okonsekvent person som jag är... *fniss* Jag älskar min självdistans! HAHAHA... Vissa älskar mig men en del tycker illa om min personlighet.

Ibland blir jag efterlyst när jag inte hör av mig eller visar att jag är hemma *fniss* Nu har jag varit borta i helgen och INTE blivit efterlyst... lite konstigt tycker jag men samtidigt skönt.. Gått och åkt kollektivt... appropå det så kostade det 5 kuponger från Stenungsund till Kållekärr... Och oj vad bussen åkte sicksack... åkte in och ut på olika vägar så man kom tillbaka till samma ställe igen... :-S

I helgen har jag diskuterat med en vän en del om relationsmoral i samhället. Visst är samhället uppbyggt att man ska leva i par (man och kvinna), skaffa barn och de ska gå i kommunal barnomsorg vissa timmar på dagtid vardagar. Man har rätt att ha vilken sexuell läggning som helst så länge man inte ofredar någon annan eller att det är olagligt. Bigami (månggifte) är olagligt och staffbart men att vara otrogen är inte olagligt. När sårar man egentligen folk? Vad är det som ska vara straffbart egenligen? När man sårar eller när man bryter samhällets normer? När lever man gott? Är det en själv som bestämmer eller grannar, arbetskollegor och samhället? Att hoppa isäng flera gånger med en kollega trots att man har man/fru/sambo hemma är tillåtet oavsett vad partnern tycker. Det är inte samhällets regler som man bryter utan möjligen levnadspartnerns förtroendet. Men det är tillåtet! Därför spricker en massa förhållanden!!! Hur många av de spruckna förhållanden handlar om otrohet eller inte? Det skulle vara intressant att veta...

Det finns "sekter" där man lever i stora familjer och har sex med EN man som är "härskaren". Det är inte så jag menar att det ska vara utan mer att samhället kanske ska få upp ögonen och se hur folk EGENTLIGEN lever! Ensamstående föräldrar som inte har råd att ta lån för att köpa sig bostadsrätt och som jobbar oregelbundna tider men har inte barnomsorg som täcker det... Samhället vill att folk dricker alkohol, skaffar barn och förvärvsarbetar. Samhället ska se så ut. Det är en "normal norm"... De som inte lever i den normen då? Som faktiskt prioriterar barnen före konsumtion av resor, bio, alkohol osv... Som egentligen tycker att ens barn verkar gladare hemma än i barnopmsorgen där de jagas till att bli "normala" och hamna i rätt norm.

När kommer standardnormen bli att alla är singlar, alla har barn, alla är skuldsatta upp till öronen pga konsumtion? Titta på Lyxfällan! Hela samhället säger att vi ska konsumera... Nyaste mobilen, bättre uppkoppling, bärbar dator, säsongsrelaterade kläder, må-bra-produkter, osv. Behövs verkligen allt?

Tillbaka till relationsmoralen. Man har rättighet att få bejaka sin sexuallitet då det gäller homo- bi- och hetrosexualitet men polyamorösa personer då? Vad har samhället för syn på dem?

"Parallella relationer är vanliga. Den senaste undersökningen om svenskars sexualvanor i Sverige gjordes av Folkhälsoinstitutet 1996. Då kom man fram till att 38 procent av männen och 23 procent av kvinnorna haft sexuella relationer utanför ett samboförhållande eller ett äktenskap. 53 procent av dessa män och 48 procent av dessa kvinnor hade en varaktig relation med en tredje person utanför samboförhållandet eller äktenskapet." /Svenska Dagbladet

"Att vara polyamorös innebär att ha förmågan att känna romantisk kärlek till mer än en person åt gången. För att vara polyamorös krävs inte att man praktiserar det, det vill säga är kär i flera samtidigt, det definierande är att personen som betecknar sig som polyamorös känner att dess kärlek inte behöver vara begränsad till en enda person. Det är också fullt möjligt att vara asexuell och polyamorös, eftersom det handlar om känslor och inte sexuella handlingar." /RFSU

"Tvåsamhet kan vara osunt – särskilt för kvinnor. Det menar teologen Susanne Wigorts Yngvesson." /Aftonbladet

"Efter hand förstod Helena att man faktiskt kan älska flera personer på samma gång. När hon blev singel njöt hon av att själv kunna bestämma över sitt liv. Under tiden träffade hon Håkan på nätcommunityn Helgon. De umgicks både som vänner och som ett par, men hade inget vanligt kärleksförhållande. Varken han eller hon var intresserade av att bli tillsammans. Vardagen flöt på och ­Helena blev blixtförälskad i Martin som bodde i samma bostadsområde." /Svenska Dagbladet

"Jag märkte när jag var yngre att jag kunde bli kär i flera personer och jag förstod inte varför jag måste välja en enda. Folk runt omkring honom avfärdade det som en fas han gick igenom, något som skulle gå över.
– Samhället är extremt tvåsamhetsinriktat. Man behöver bara läsa en bok eller se en film för att förstå vad som anses vara rätt sätt att leva, säger han. Samtidigt finns det en större acceptans mot otrohet än mot min livsstil." /Allehanda.se Örnsköldsvik

"Sanna Thörnvall är gift med en man och har en flickvän. Alla tre känner varandra väl och känner att det fungerar. Hon bor ihop med sin man som inte är ett dugg svartsjuk, konstaterar hon. Så här har Sanna levt i ett år. Det tog ett tag för henne att komma ut som polyamorös.
– Det var svårt att tänka utanför fyrkanten, alltså utanför mononormen. Jag hymlar inte med mitt sätt att leva, men jag berättar inte för alla heller. Det är inte socialt accepterat och ingen vågar fråga." /Ulricehamns Tidning

"man kan vara poly på tre olika sätt:
1. Man kan ha ett kärnförhållande i polyförhållanden som är viktigare än relationerna vid sidan av. Det liknar mest det monogama förhållandet.
2. Kan vara när tre personer, till exempel två män och en kvinna delar samma hushåll. Antingen är det ett slutet polyamoröst förhållande, en triad, det vill säga de har inte relationer utanför hushållet. Eller så har de ett öppet polyförhållande där det är okej med relationer utanför enheten.
3. Så som Gabriel lever. I en polykedja, utan familjenhet"
"– Men däremot kan juridiska personer ”gifta sig” hur många gånger som helst. Effekten är likadan. Folk anser bara att det är svårare när det kommer till privatpersoner."
"Kommentaren ”jaja, när du hittar den rätta så kommer du nog på andra tankar…” blev en klassiker. För att inte tala om människor som predikar monogami som den enda rätta vägen."
/JämOmbud

" Otrohet är alltså att ha svikit en överenskommelse - kan man då tala om något sådant som otrohet i ett polyamoröst förhållande? Nej, ifall man kommer överens om att det är acceptabelt att ha sex med andra utanför relationen, då är det givetvis inte otrohet att ha det (låt vara att även polyamorösa kan vilja ha vissa restriktioner och så vidare; dessa ting görs ju upp sinsemellan oavsett om det gäller monogami eller polygami)." /Henrik Sundholm

"Vissa hävdar ju att människan i grunden är polygam och att det är ett modernt, onaturligt påfund med tvåsamhet." /Mr.Stanley
"Jag kan se mig själv ibland vara intresserade av flera flickor samtidigt, och även förälskad i flera tjejer samtidigt. Så från ett perspektiv så skulle jag nog kunna vara polygamisk." /^Eaz

"Jag lever själv i ett förhållande där min flickvän har sambo. (Jag är kvinna och hennes sambo är man) Vi har inget problem med att ha det så och hitintills har det funkat för oss." /Samida

"Själv tror jag att många människor är polyamorösa, dvs kan älska flera samtidigt. Jag ser inget som helst konstigt i det. Kärleken är ju oändlig och samtidigt unik, och varför skulle vi plötsligt sluta få känslor för andra människor bara för att vi redan älskar någon? Jag skulle tvärtom tycka att det var lite konstigt om mitt förhållande gjorde mig så känslomässigt död att jag aldrig skulle kunna reagera på någon annan person. En människa kan älska flera vänner samtidigt, flera barn samtidigt, flera djur samtidigt - men skulle inte kunna älska flera partners samtidigt? Det låter konstigt i mina öron. Klart det måste finnas polyamori bland mänskligheten." /Vasopressin och kärleken

"Vi lever i ett grälsjukt litet samhälle där det förhärskande systemet är dessa block av rött och blått. Vi rör oss inte, vi sitter fast i våra grupper och vi ljuger, vi hycklar om vad vi är. Vi är sedan generationer ett gammaldags bondesamhälle av präktigt folk som vet bäst. Vi tror att vi är integrerade men vi är ett segregerat samhälle och just dessa blockfolk är rädda för utanförskap, det annorlunda, att tänka fritt och släppa gruppen."
"Varför ska just du leva så kallat perfekt?, så jävla förmätet. Så länge du tillåter skrattet, så länge du kan krama din unge. Släpp prestige, släpp din egen jakt på karriär. Bli miljöpartist, kräv medborgarlön och våga ta tid för dig själv, dina barn och kvalitén i gemenskapen. Just önskan till innerlig samvaro utan kramper och prestationshets är anledningen till min skilsmässa. Jag vill att mina barn ska må bra, jag vill leva i härlig kärlek, jag vill ha mycket sex långt upp i åldern så att mina barn också ska våga älska." /CECILIA GYLLENHAMMAR

"i ett modernt samhälle med hög grad av social rörlighet är det svårt att upprätthålla ett traditonellt familjesystem kring barnet av samma typ som den som finns bland hutteriterna. Men en tillgång på ett bredare socialt nätverk i tidig ålder kan minska barnens ensidiga beroende av föräldrarnas inflytande och motverka föräldrarnas benägenhet att använda barnet som gisslan vid ofriska maktkampsituationer. Med kärnfamiljens uppkomst ökar risken för att ofriska föräldrar skapar ofriska barn. Kärnfamiljen kan därför på intet sätt ses som en hälsofaktor i sig. Det är snarare föräldrarnas förmåga att hantera konflikter och tillgång till ett större nätverk som skapar friska barn oavsett om föräldrarna är skilda eller inte." /Hedi Bel Habib

"Personligen är jag polyamorös på så sätt att jag kan vara förälskad i mer än en person på samma gång, och jag ser det inte som otrohet om en person som jag har ett förhållande med har ett förhållande med någon annan, så länge hon är helt öppen med det. Jag skulle inte heller ha något problem att leva med flera personer på samma gång." /Anonym på FamiljeLiv.se

"vissa har bara öppna förhållanden. Poly är något annat. Det innebär att man har riktiga förhållanden med andra, med allt vad det innebär. Inte bara knullar runt, säger Saga Pyk, som både kallar sig polyamorös och relationsanarkist. Med polyamorös menar hon just att hon har relationer med andra, med relationsanarkist att hon inte har behov av att definiera sina förhållanden. Gränsen för hur en relation ser ut är flytande." /Helsingborgs Dagblad

Sen så hittade jag att faktiskt en som jag tycker mycket om (dock ej åsikterna om priratkopiering) hade bloggat i ämnet: "Ifall jag bodde med en tjej som hittade en annan kille på krogen en kväll, gick hem med honom och kom tillbaka på morgonen, så skulle hon skina som en sol och vara på ett riktigt fågelkvittrande humör då. Det skulle jag tycka var jättekul - det skulle ju smitta av på mig direkt. När jag berättar det för andra, så skulle de flesta bli arga. Det förstår jag inte alls. Jag förstår inte svartsjuka. Jag har varit tvungen att lära mig hur andra reagerar. Jag förstår inte varför de blir arga för att deras partner är lycklig. Jag har förstått att det har någonting med ett underförstått förtroende och något slags ägande att göra — ett ägande som jag inte förstår, inte känner. Ett ägande av andra människor och deras relationer."
Han hänvisar även till Johanna Sjödins blogg och Dr Andies blogg...

Själv så skulle jag HELLRE se att fler hade Polyamorösa förhållanden ISTÄLLET för att vara otrogna/knulla runt och skiljas. Man höll sig till samma sexpartners med "fasta" relationer. Det måste ju vara bättre iaf i smittosyfte! Att ha sex med två-tre personer istället för att ragga upp nytt varje helg måste väl vara bättre? Om man slår ut det på ett år så är det väl bättre att ha sex med tre stycken än 50?

Ja det var ju rent SEXUELLT... men känslomässigt? Hur många har inte varit i en relation och sedan träffat en person som man får känslor för? Hur vanligt är det att människan är monogam totalt på alla plan? Jag tror det är vanligt bland vissa fåglar att om de mister sin partner så dör de själva av sorg. Hur vanligt är detta bland människor under 70 år? Kan man se om det är ärftligt? Min pappa har haft flera sexpartners, ja har till och med varit förlovad flera gånger. Jag tror mamma har haft någon annan innan pappa med (men vet inte säkert). Båda mina bröder har haft flera flickvänner innan de har den de har nu. När jag tittar på resten av släkten så ser jag att tex min kusin på pappas sida har haft flera relationer bakom sig (fjärde förlovningen har lett till äktenskap). Och även min morbror har haft flera kvinnor.

ÄR vi verkligen skapta att älska bara EN? mina drömmars man kommer jag troligen aldrig finna och om jag gör det så vad säger att han har lika starka känslor för mig...? Eller är jag lyckligare när jag är polyamorös? Har fasta sexpartners som jag trivs med, som jag kan ha intressanta diskussioner med, som jag vet var jag har dem och som inte ställer krav som jag inte vill... Samhället har redan så många krav på allt och alla...

Vad är egentligen kärlek? Vad är att älska någon? Varför är det lättare att älska en vän än att hålla ett förhållande i liv? Att älska sina barn... att älska sina vänner... att älska sina djur... att älska sin partner...

Jag har haft många djur och flera har fastnat mer i mitt hjärta än andra. Tex så kommer Jolly, Fia, Frosty, Xtan, Rasmus, Bobby och Pelle ta mer plats i mitt hjärta än Dreja, Pedro, Cosmos, Ka-Tizz, Ka-Thoriga och Hubert som jag inte alltid älskade lika mycket. Det är samma sak med pojkvänner! Vissa kommer alltid finnas mer i mitt hjärta! Alla finns där på ett eller annat sätt även om en del negativa sidor minskar platsen men jag har ju gjort så mycket trevligt med dem med! Det finns INGEN som jag bara kan säga negativt om, då skulle jag ju inte fastnat för dem! Pojkvänner och djur VÄLJER man... Men man kan inte välja sina barn! Vissa väljer att sterilisera sig eller göra abort men man kan inte sälja sina barn på samma sätt som ett djur och det tar emot att säga upp bekantskapen med sina barn som kanske med ett ex. Ja jag vill inte ens säga upp bekantskapen med mina ex... Jo ett och annat... Men flera har jag kontakt med men på en vänskapsnivå. Men barnen... ens egna kött och blod...

Caya skriver om detta:
"De barn du får är ju inte några du valt, deras personligheter kanske inte alls klaffar klockrent med din. Eller så är ni för lika så det inte klaffar för det."
"Det är förvisso en vanlig fördom. Att kärleksyttringar betyder sex.
Låt mig nu återkoppla till min kärlek till mina två barn. Det är sannerligen en kärlek som kan yttras utan att sex ens kommer in i samma andetag. Känslan av eufori är ju ändå detsamma."
"Jag ser dina fördelar och dina nackdelar & jag ser att jag kan leva med dina nackdelar men har svårt att leva utan dina fördelar.
Jag står för det, i alla känslomässigt engagerande relationer jag uppehåller mig i. Vänskap, föräldraskap, respekt. Allt handlar om acceptans och längtan. Uttryck för kärlek."

I helgen träffade jag en föreningsvän som jag inte haft någon kontakt med på 11 år. Vi började prata på Facebook och det visade sig att han bodde väldigt nära mitt jobb. Med tre underbara barn blev det en massa bandyspel på köksbordet, kittlarkrig och vattenkrig... HAHAHA. Barnen ville jag skulle komma och hälsa på snart igen. Ja det ville pappan med.

När jag var där så pratade vi en del om "barnnamn"... Att det verkligen går i vågor och mode vad barnen ska heta. När jag gick i skolan var det mycket Linda, Anna, Helena, Åsa, Maria, Sofia, Anders, Erik, Andreas osv. Hur vanligt är det nu? Och vad tänker man på när man hör Gunnar, Kristina, Kurt, Anita, Bertil, Gunilla, Bengt, Gun, Elisabeth, Lillemor osv? Ser man en ÅLDER eller inte. Vissa namn kommer igen som Arvid. Jag tänker på en GUBBE men många små killar heter så nu med...

Det finns viss kärlek som jag prioritera högre än parrelationen... Jag tycker att de som inte klarar sig utan min omsorg måste gå före! Det innebär djur och barn. De klarar sig inte ensamma. Det handlar inte om att jag älskar dem mer än min partner utan att ansvar över att ta hand om det som inte klarar sig självt.

Hm... det är kanske därför jag har det jobb jag har också. De senaste 13 åren har jag jobbat mest som Personlig Assistent. Visserligen ett år som kontorist (som är min egentliga utbildning) men också en del inom hemtjänst. Men Handikappomsorgen ger mig mest tycker jag. Jag förgyller deras dag och jag känner mig behövd. Utan mig så går det ju inte... JOOOOO självklart går det utan MIG, men det MÅSTE vara NÅGON. Det går inte att som inom barnomsorgen där de stänger för studiedagar... Mitt arbete är VIKTIGT! Ibland kan jag tycka att de har det väldigt bra med all "service" men samtidgt skulle jag inte vilja vara i deras situation att alltid behöva hjälp...

Jag varnade för långt blogginlägg... Funderar på om detta kommer bli det längsta...

En annan slags relation är ju till sina släktingar. De är inte självvalda. Jag erkänner att jag känner mer tillhörighet med en av mina bröder än den andra. Ändå tror jag at tjag är mer lik den andra... Men det är nog det där med att två lika personer går inte ihop... Jag brukar lite skämtsamt säga att jag ärvt mina positiva egenskaper från min mamma och mina negativa av pappa. Men denna helgen så har han visat sig faktiskt riktigt omtänksam! Inte bra matriellt och ekonomisk utan ett samtal i min bil när han hämtade mig vid busstatione i Kållekärr. Han berättade om hur helgen hade varit...!!! Det kanske ni tror inte är så märkvärdigt, men för MIG är det det! Pappa har alltid varit den där som man pratar om vädret och praktiska saker med så som bilar mm. Jag blev lite rörd... Tänk att han KAN prata "privat". Det är nog första gången som jag upplevt detta...

Sen har pappa varit "praktiskt snäll" mot mig i helgen med... service på bilen! Men det återstår lite sökfel som varför hastighetsvisaren fladdrar när motorn är kall, hackandet (ventilerna?) och det skrapljud jag hört när jag bromsat var INTE bromsarna enligt pappa. Konstigt nog så hördes det inte något i helgen... Men så började jag fundera på när det låtit... Ja nerför vår backe (högersväng) och in till jobbets parkering (högersväng)... Kan det vara att det har med styrningen att göra istället? Snäll som lämnade bilen med full tank när jag hade halv när jag lämnade den... :-D Men nu vet jag ju inte vad jag ska skriva i körjournalen... :-P :-S

Vill lämna det här med relationer nu men det brukar ju ploppa upp på min blogg titt som tätt...

Jag har gått igenom mina över 20 mail på vildawebben och 4 mail på Spraydate (har inte varit där sedan i februari) och 2 mail på 7e Himlen (vet inte när jag var där senast) men ett var "reklam"... 17 mail på hotmailen varav 8 ville jag läsa... Har bara facebook kvar nu...