onsdag 28 januari 2009

stress, virrighet och utmattningsdepression

På MÅ BRA´s hemsida finns ett stresstest...
Testade det och fick detta som svar: Du behöver inte oroa dig för din stress.
Du tycks inte ha särskilt många stressbeteenden. Självklart kan du ändå känna dig stressad, men ditt sätt att handla leder i sig inte till att du ökar din stress. Om du känner dig stressad på grund av omständigheter omkring dig och känner att du vill lära dig tekniker för att hantera detta kan du förstås ändå ha god nytta av vårt stressprogram. Du ligger dock inte i farozonen för någon stressutlöst sjukdom.



MÅ BRAs tips är:
dumpa disken, dammsugningen och damningen - och låt resten av familjen dra sitt strå till stacken. Eller blir stressfri med KBT-programmet


Inspirationen till denna blogg fick jag av Madelenas blogg...

Tecken på stress:

*Blanda ihop namnen på sina barn...
Det händer..

*Ständigt glömma bankkoder mm.
Nä, kan både mina egna koder och jobbets och även personnummer...

*Glömma vad man ska handla.
Inga problem eftersom jag oftast har skrivit handlarlapp..

*Glömma vart man lagt plånböcker, nycklar mm.
Det händer men då får jag fundera på vad jag hade på mig för kläder förra dagen. Men oftst är de i handväskan eller i hallen.

Tecken på virrighet/ utmattningsdepression

*Svårt att koncentrera sig, skicka sms, ringer mycket, mycket vid datorn utan att egentligen få gjort något.
Ja, jag skickar mycket sms, men mest för att det är gratis :-) Ringer sällan.
Mycket vid datorn , men det är ju för jag tycker det är kul och visst får jag gjort det jag ska tex kontakt med försäkringskassa, hästägare, släktingar osv.


*Glömmer vem man ska ringa medan man slåt nr
Ringer sällan som sagt och sällan som jag inte kommer ihåg vart jag ringer... :-)

*Orkar varken med fikaraster eller privata fester.
Har inga fikaraster. Privata fester är jag sällan på men tycker barnkalasen blir roligare och roligare...

*Skäller ut barnen eller byter fil på motorvägen utan att titta i backspegeln.
Öh... VARFÖR skulle man skälla på barnen? Om de är änglar så behövs det inte. Om de INTE är änglar så är det bättre med ett samtal än skäll?
Att byta fil utan att kolla i backspeglar och döda vinklar är inte bra. Det är inte heller bra att titta i bakspegeln om det har blivit stopp framför en för då kan man köra på dem som står framför! ;-)


*Hjärnan går på högvarv och man får sömnproblem.
Hm... sover oftast gott. Visst händer det att jag har mardrömmar som inatt men också härliga drömmar... Bara det att jag ibland glömmer av tiden och sitter vid datorn och stöttar folk (vänner) som mår dåligt eller nåt...


Fler punkter här:

°Likgiltig och orkeslös – inget känns kul.
Nä tvärt om så har jag nog mycket livslust även om saker inte är KUL så måste ändå vissa saker göras. Annars är man väl oansvarsfull...

°Sover mycket, men är ändå alltid trött.
Man kan ju sova FÖR MYCKET med... men om jag är trött så är det oftast pga anstängt mig eller för att jag helt enkelt inte sovit tillräckligt.

°Ångest.
Vad är det? *fniss*

°Glömsk.
Händer väl, men det gör väl ALLA någon gång utan att vara deprimerade?

°Känner mig värdelös.
Nä... särskilt när jag får specialuppdrag som personen vill att jag ska göra just pga min kunskap...

°Svårt att få saker gjorda.
De görs ju inte av någon annan så då måste jag ju göra det...

°Tappat matlusten eller större matlust än vanligt.
Nä.

°Går oförklarligt ner i vikt.
Nä, det skulle jag vilja... ;-)

15 kommentarer:

  1. Ser att du kopierat av min text från min blogg.

    SvaraRadera
  2. ja delar av det... alltså inte dina kommentarer om hur du upplever dig själv...

    SvaraRadera
  3. Tror du missat en del av poängen där. Då man talar om allvarlig stress eller utmattningsdepression så gör man många av dom sakerna just på grund av att man är så trött. Man skäller inte på barn eller någon annan för man är arg eller besviken utan just för att pressen blir så stor. Man gör tabbar i trafiken för hjärnan går på högvarv, man glömmer av samma anledning, man orkar inte och det beror på sjukdomen och inte på att man är oansvarlig. Trodde du hade mer kunskap än så om ämnet,speciellt då du går ut och säger att du hjälper folk som mår dåligt.
    Ett annat tecken på att man inte mår bra är att man måste förminska andra personer i sin närhet istället för att stötta.

    SvaraRadera
  4. NEJ jag pratar inte alls om att jag är deprimerad!!! Vad har du fått det ifrån? Jag har själv aldrig varit deprimerad så jag inte får gjort mat till barnen, tvätt osv...

    Jag stöttar vänner som inte är på topp genom att PRATA. Jag är inte på något sätt en samtalsterapeut eller psykolog. Det har du nog missuppfattat. Jag har väldigt lite kunskap inom psykiatri. Jag har varken jobbat med det särskilt ingående eller utbildning. Jag är ju kontoristutbildad!

    SvaraRadera
  5. Du skriver om ett ämne där många sitter. Kanske inte så kul att läsa t.ex :
    °Likgiltig och orkeslös – inget känns kul.
    Nä tvärt om så har jag nog mycket livslust även om saker inte är KUL så måste ändå vissa saker göras. Annars är man väl oansvarsfull...

    Fanns även flera sådana bitar du skrev. Har man hamnat i en utmattningsdeppression är man inte oansvarlig utan man har en sjukdom. Flera av dom punkterna du skrev handlade om saker man klarar väldigt bra då man mår bra, men är man såpass trött så man knappt klarar av att gå ur sängen så funkar inte det.
    Har du funderat på om någon som kanske sitter mitt i det läser det du skrivit? Tror inte den personen kommer må speciellt bra av att få höra att dom mer eller mindre är dåliga om man skriker på sin omgivning eller inte orkar ta tag i saker.
    Redan nu tycker många att man är arbetskygg då man är utbränd.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. "Barn" är inte ett namn. Inte heller "man"... Frågan är om varför "vissa" tar åt sig när jag inte sagt VEM!

    Intressant att höra om rykten om personer som är sjuka i huvudet där man skriver schema då ens vänner får lov att ringa och komma upp. Tur att jag har så ojämt schema då... ;-) Mina vänner får ringa NÄR DE VILL!!! Men det får inte de som INTE är mina vänner... Då blir det ofredande och det accepterar jag inte. Jag ser det inte som normalt att ringa 150 gånger och skicka 50 sms på ett dygn. Då tröttnar även jag. Jag kastar ut folk som slåss, är redlöst berusade eller hotar. Det är något jag inte accepterar. Då får farbror blå ta hand om att natta dem... :-)

    Jag tål kritik. Det är nog inte förrän du skrev det borttagna inlägget som jag känner att du KRITISERAR MIG. Jag tycker vi DISKUTERAR ett ämne... Kanske tar du åt dig för att du vet mer om depression än vad jag gör...

    Men om du hör rykten, varför kan du inte säga sånt direkt till mig utan skriva på en blogg? Är det du själv som startar dem? Jag vet vad jag gör och inte gör och står för det. Gör du?
    Om folk vill tro att jag lämnar ut "schema" till "älskare" så får de väl tro det. Kan inget annat än skratta åt det... Däremot har min stora son, mitt "andra" jobb, och KANSKE även min väninna fått mitt PersonligAssistentschema.. Men det är väl mest för att de brukar vilja få tag på mig. När jag jobbar som Personlig Assistent kan jag inte ha på signalen eftersom brukaren reagerar starkt på oväntade ljud.. Men det är väl bara bra om de som bryr sig om mig vet hur jag jobbar??? Min väninna brukar tex "efterlysa" mig när hon inte sett min bil på parkeringen... HAHAHAHA... Det säger lite om hur bra koll de har på mig :-D Men sen händer det ju att man ska på föredrag, byter arbetspass osv och då händer det ju att de som känner mig reagerar eftersom det inte följer "schemat" *fniss*

    Alla bryr vi oss om våra barn på olika sätt. BVC sa aldrig något!!! Det var inte förrän vi kom hit till Ytterby som skolfröken sa något som JAG reagerade på. Jag drog igång en karusell... INGEN hade reagerat på min sons BMI tidigare. Och det var nog bara fröken som tyckte att han var tjockast i hela klassen. Vad tycker du själv MADDE? Du har ju sett honom... Tycker du att han är TJOCK?? Jag tror att de flesta tycker jag har snälla, harmoniska och lugna barn. Om du hört något annat skulle jag uppskatta om du talade om det för mig för detta har inte jag hört. Däremot är de olika... Den ena är en som gillar att uppträda och "synas" och sjunger och spelar på offentliga platser och bjuder på sig själv. Den andra är inte lika musikalisk utan mer teknisk och "pillig". Gillar att snickra, bygga och klipp- och klistra. Han har visserligen inte så många "aktiviteter" men det är hans egna val. Menar du att det är FEL att tex din dotter tar HEM kompisar och spelar spel, kollar på film osv? Bara för att de inte är "ute"???? Även om min lilla son har kompisar hemma så tycker jag det är "för lite"... Men det är hans egna val!

    Jag tror att jag aldrig SETT någon hemma hos mig röka hasch eller tagit viagra. INGEN får röka inomhus hos mig. Funderar på vilka som i huvudtaget rökt hos mig... Jag vet ju att Kristins mamma och Michelles kompis har gjort det på loftgången och fimpat i en kruka som jag har på utsidan... TROTS att jag faktiskt JOBBAT med en som rökte hasch har jag nog aldrig SETT någon göra det. Jag har fortfarande kontakt med honom, men vi har ALDRIG haft sex, inte ens kysst varandra eller liknade. Han har aldrig heller varit hemma hos mig, varken i Ytterby, Hällingsjö eller Frölunda vad jag kan komma ihåg. Jag accepterar alltså inte våld och droger i mitt hem. Särskilt inte rökning inomhus. Visst HÄNDER det att jag druckit alkohol hemma, men det har jag ju gjort hos dig med. Jag har aldrig tagit narkotika för att få rus. Ja inte druckit alkohol för att bli berusat och förtränga verkligheten heller för den delen. Tycker inte jag får ut något av det. Jag är emot "rus" och jag är antidrogliberal"... För jag tycker inte att verkligheten är SÅ illa... Har DU haft sex med någon som haschat?

    Jag är uppvuxen i ett "porslinhus" eller om du hellre vill kalla det "glashus"... Jag är uppvuxen på landet med en mamma som gjorde allt som jag tycker en god medborgare ska göra. Hon ställde upp för barn, grannar, familj, släkt osv till och med bjöd hem en utan släkt/familj att fira jul med oss ett år... Hon tröstade oss barn, hon skjutsade, hjälpte till med läxor, tvättade, städade och såg till att vi hade mat i magen.
    Pappa fixade allt "praktiskt" som snickrade på huset, fixade bilar, högg ved, sågade, byggde, eldade osv.
    Vi bodde granne med farmor som vi kunde gå över till när som helst och hon var en riktig sagotant. Farmor hade en stor fruktträdgård som vi fick leka i. Perfekt för kurragömme och jage!
    Visst lekte inte jag med 3 kompisar om dagen när jag var ung. Det kanske ligger mig i fatet nu, men jag ser mig ändå som en social person. Jag kör mitt egna race och tål kritik. Jag säger vad jag tycker på APT mm och är ingen rövslickare. Jag tror mina kollegor kan skriva under på detta. Jag säger vad jag tycker även tex till svärmor även om jag vet att jag kan få mothugg. Jag är liksom inte rädd...

    Datorn ser jag som ett intresse. Jag tycker om att sitta här. Jag sitter INTE här för att jag mår dåligt. Jag sitter vid datorn för jag tycker det är skoj. Precis som vissa är ute och går timvis med sin hund eller går till gymet eller är i stallet.

    Alla har vi nog olika gränser. Ja vi har också olika personligheten och är duktiga och sämre på olika saker. Erkänner du inte det Madde? Eller är du perfekt som både mamma, kollega, flickvän, väninna, dotter, ekonom, jurist, samhällsmedborgare osv. Vi prioriterar helt enkelt olika. Det är svårt, om inte omöjligt, att hitta någon som tycker EXAKT likadant som en själv, så kallad tvillingsjäl. Själv tycker jag inte tvillingsjälar är lika intressanta som de som är just olika. Olikheterna ger så mycket tycker jag! Intressanta diskussioner osv. Som min väninna Jessica och jag tycker sällan lika om något men vi är vänner ändå. Det tycker jag berikar mitt liv! Och hon får väl tycka att jag är knäpp, galen och en idiot, men det kan ju jag kanske tycka om henne ibland med eftersom vi INTE är tvillingsjälar. Jag tycker inte vänskap hänger på det... Vänskap tycker jag handlar om acceptans för varandras olikheter... Att inte försöka ändra på någon till något som man själv anser vara bättre. Jag tycker olikheter ska uppmuntras!

    SvaraRadera
  8. Hm intressant diskussion det här. synd att du inte kan komma hem till mig och ta det direkt öga mot öga med mig utan måste skriva på bloggen.

    SvaraRadera
  9. Du e välkommen att komma över! Jag ska precis börja med lunchen... Sen vid 13-tiden får jag nog besök... HAHAHAHA du tror säkert det är någon man, men jag gissar på TRE av kvinligt kön!!! *fniss*

    Om du kommer över kan jag även testa katten... Jag har en fundering runt henne som du kanske kan hjälpa mig med...

    SvaraRadera
  10. Förresten, varför kan jag inte komma över till dig? Är jag portad???

    SvaraRadera
  11. Rättelse: Det var FYRA kvinliga besök jag fick... jag misstänker att två var tvillingar... de var lika varandra, eller om de bara var systrar med liten åldersskillnad.

    Men sen kom faktiskt en "man" som jag pratade ett tag med. Han bor här på samma gata... Det är så trevligt att prata med honom tycker jag. Han är söööt! Men han kunde inte lura med mig till villorna idag för maten stod ju på spisen... Han skulle gå dit imorgon istället. Han ville nog ha sällskap. Det brukar han vilja på lördagarna.

    SvaraRadera
  12. Missuppfattning igen,,, Märker att jag får vara övertydlig, Synd att du går på mig på en blogg och inte öga mot öga hemma hos mig eller dig

    SvaraRadera
  13. Kanske är det tack vare att jag är "organiserad" som jag slipper stress och utbrändhet. Jag ser det inte som negativt att ha ett arbetsschema (eftersom jag inte har ett 8-16-jobb) som mina vänner får.

    Jag dementerar inte att det händer att jag har manligt besök. Men jag har ju kvinnliga besök med... Ja till och med DU Madde har varit hos mig och haft sex, och det har ändå varit senaste halvåret!! *fniss* Men jag tycker det är bättre att ha sex när inte barnen är här eller åtminstone inte är vakna, för att inte säga allra helst när jag är "barnfri". Jag vill inte ha "vuxentid" med barnen runt omkring mig, då vill jag ha "barntid"...

    Jag tvingar inte mina barn till barnvakter de inte gillar. Då får jag hellre stanna hemma och bli "fattig", men jag ser alltid till att de får mat i magen. Det är en förälders plikt tycker jag. Det är ju så att i vissa miljöer trivs man inte och det accepterar jag. Kanske vill min son helst vara hemma men visst "tvingar" jag honom till sociala aktiviteter ibland ändå... Men det är sällan som han protesterar... och med facit i hand så brukar han vara väldigt nöjd efteråt :-)

    Vad barnens framtid blir kan INGEN säga... framtiden är alltid ett oskrivet kort, eller hur!? Eller har du själv bestämt (och det blivit så) hur ditt liv varit? Bestämde du att du skulle bli slagen av din man redan i tonåren???? För visst kan man forma sitt liv! DET kan man göra. Man kan ta tag i saker eller låta det passera. Man kan göra en höna av en liten fjäder eller ignorera dunet som yr runt. DET kan man välja själv. Men man kan också råka ut för rötägg och situationer som man inte gillar. Men kan man verkligen bestämma barnens framtid... ATT de har en framtid hoppas nog alla föräldrar för ingen vill att ens barn ska dö ifrån en. Vilka barn har INTE en framtid???

    SvaraRadera
  14. Har jag "gått på" dig Madde??? Som sagt... du får gärna komma över om du vill prata!!!

    Och som sagt... så är jag nyfiken på hur katten reagerar på dig...

    SvaraRadera
  15. Jag tycker inte jag går på DIG!

    Jag tycker du är en härligt engagerad samhällsmedborgare.
    Du är engagerad i nattvandrarna.
    Du har barn som du vill ska vara/bli harmoniska.
    Du har ett jobb som du är engagerad i.
    Du har en hund som är av en ras som normalt sett inte trivs i lägenhet utan behöver mycket aktivitet. Att klara att ha en bordercollie i en lägenhet är otroligt duktigt!
    Du är engagerad och ställer upp även för saker som du inte får något tillbaka. Allt från klasskassa till blommor osv.
    Vi har haft flera trevliga stunder! Både med och utan manligt sällskap (tycker jag)...
    Jag har till och med "lurat" upp dig på hästryggen :-) *fniss*

    SvaraRadera