Då har det hänt igen...
När man börjar prata om djurhållning och hästar så rinner tiden bara iväg. Idag vet jag inte om det var nytt rekord, men nog det längsta sedan jag flyttade hit. Jag tror det var två timmar och trekvart. Hoppas det inte blir en dyr telefonräkning nu på hennes mobil :-)
Förra maratonsamtalet med någon väninna måste varit någon gång med Carola... Men jag tror det var innan jag flyttade. Henne kunde jag också prata riktigt länge med. Ja även med Jessica trots att vi bor på samma gata... Även med grannen Madde kan det bli mycket prat men då har jag oftast gått till henne och inte i telefon... Det är skönt att kunna ventilera allt möjligt ibland och få stöd och ny kraft.
Efter långa inspirerande hästsamtal så längtar man nästan efter hästar igen. Men jag känner fortfarande att jag är ganska trött på hästar... Tänk att man KAN få för mycket av det goda... Men visst saknar jag Xtan, Fia, Jolly och Frosty... Men samtidigt väldigt nöjd med att slippa all ansvar och stress runt om det.
Det var ingen fara med räkningen, jag håller på att tömma den mobilen för att byta operatör…. Det var skönt för mig att få några frågetecken lite rakare ; )
SvaraRaderaJag vill inte hänga ut allt på bloggen... Om någon vill veta mer får de väl i så fall fråga... Precis som vilken nyfiken person som helst.
SvaraRaderaDe som har följt mig genom helvetet vet om mer detaljer. De som inte brytt sig tidigare behöver inte veta allt (typ släktingar)...
Jag håller med dig, dagens samtal gav mig mycket och det är jag glad över. Vissa man möter bryr man sig mer om och du är en av dom.
SvaraRaderaJag känner att du står för vad du säger och det uppskattar jag.
SvaraRaderaJag brukar stå på de "svagas" sida, även om jag tror att de är just de som i långa loppet är just se starka...
De som VÅGAR vara annorlunda, de som vägrar vara rövslickare, de som tar reda på fakta istället för att sprida osanna rykten.
Jag tycker inte om folk som vänder kappan efter vinden. Sånna kallar jag för rövslickare. De som säger saker för att bli populära, för att vara "inne", få vara med i tuffa gruppen...
Det finns båda sorterna överallt. Jag har aldrig varit den som följt strömmen och jag är GLAD för att mina barn är original med!
Vissa hatar mig och vissa älskar mig för detta. Jag säger vad jag tycker och står för det. Jag erkänner mina brister och försöker itne vara bättre än vad jag är, tvärt om.
SvaraRaderaKommer på två gånger då jag blivit tillsagd att jag ska prata bättre om mig själv. Det ena var på lönesamtal tror jag med förra chefen. Jag kan säga en massa gott om mina arbetskollegor och sen en massa brister hos mig... Då fick jag lite "skäll" av chefen :-)
Sen var det älskade Carola, hon som köpte min avelshingst, som fick mig att tänka efter att jag måste inte hitta fel/brister hela tiden på djur som jag älskade. De mest älskade djuren jag haft har faktiskt varit de som jag kunnat kritisera mest.
Fia min första shettis som jag hade i 12 år! *suck* Så underbar individ... så underbart pigg och positiv. Underbar att köra, tävlade lite i ponnytrav och hoppning. Älskade fart. Men extriört var hon "skit" iaf enligt domarna men så underbart vackert litet huvud. Många gången har jag funderat på hur ett föl mellan henne och Xtan skulle sett ut... Båda var underbara att hantera och hade sååååå vackra huvuden! MEN hon hade kort toppigt kors och dåliga rörelser, smal hals utan resning. Men jag älskade henne och det var svårt att ta bort henne.
Xtan också så otroligt go i temperamentet. Den enda som min son galopperat på. Snäll mot fölen och lätt att lasta osv. Hade med honom till jobbet och hade ponnykörning där och min jobbarkompis som också har häst tyckte jag nog var bra tokig som tog avelshingsten... Men han var lättlastad, lättkörd, väluppfostrad och trafiksäker. Varför skulle jag inte kunna ta honom? Rent exteriört tycker JAG att han var så nära perfekt shettis man kan komma på många plan. Men ändå kunde jag hitta flera brister hos honom...
Frosty, min fjording... precis min drömhäst! En skogslunkarhäst. en trygg och säker häst som man kunde släppa iväg nästan vem som helst med. Härlig att både rida och köra men det han tyckte var allra roligast var att dra stockar. Sen att han också skyddade lilla Fia som var lägst i rang var så starkt av honom!!! Rent exteriört kan jag itne bedöma honom för jag är inte tillräckligt kunnig i rasen men jag gillar inte den "sportiga" modellen av fjording utan vill ha rejält kraftiga ben och rejäl hals och bog för att kunna dra bra.
Jolly... oj vad jag grät när han gick bort. Snällare hingst får man leta efter. Han visste vad som gällde, när man var i hagen var man hingst men när man hanterades var man "valack"... Löjligt snäll även om man körde med brunstigt sto eller nåt. Det var bara min väninna Jessica som han jävlades med. Ja visserligen hade han sina busiga dagar men bara mot hästtjejer som borde klarat det :-)