Jag vaknar innan alarmet ringer. Tittar på mobilen som jag somnade ifrån. Jag är en mullig snarkande tvåbarnsmamma som just idag saknar bongotrumspel...
Jag går upp och in i badrummet. Håret är rufsigt och jag ser trött ut. Men jag kan ändå inte låta bli att le. Jag tycker om glimten i mina ögon som säger att jag är nöjd med mitt liv.
Ett av mina bästa val i livet var nog att göra slut. Sju år till ända... Men jag är lyckligare än på länge. En kollega sa åt mig att inte göra något förhastat. Men ett halvår med frustration tar också kraft. Kraft som jag inte hade.
Det är långt ifrån alla som vet om att det är slut. Trots att det gått mer än ett kvartal. Igår fick ytterligare en reda på det. En person som sällan träffar mig utan betydligare oftare mitt ex. Vi är fortfarande vänner. Har väl varit just det senaste året...
Mr Big har jag inte träffat på flera veckor heller. Inte så konstigt. Det finns ny kärlek i mitt liv! En som tycker om bongo. En som gjort så stora steg i mitt hjärta så jag själv blir rädd. Det är mycket på "b" med honom...
Jag tittar mig i spegeln igen. Jag ser en glad, lycklig och grubblande Karin. Är det för bra för att vara sant? Och vad speglar hålen och trafikljusen? Tvivel, osäkerhet och rädsla smyger på. Vågar jag släppa taget och älska?
Jag tar på mig min röda cykelhjälm och hoppar upp på min cykel. Jag har bråttom till jobbet men kan ändå inte släppa tankarna på min oxe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar