Jag har mest pendlat mellan att sova, titta på tv och äta och sova igen under helgen. Feber slår ut mig så... Nu är det söndagkväll och jag pendlar mellan Bachelor på 11 och Sex and the City (filmen) på Tv3. Mr Big fixade något till Carrie som hon verkligen önskade - en gigantiskt walk-in-closet... Jag undrar om någon skulle göra något så storartat för mig... Men ändå får jag många små gulliga gester av min älskling... Varje dag! Vad är det som betyder mest? Och hur mycket spelar det roll när man blir sårad? Jag har inte blivit lämnad vid vigseln så som Carrie, men efteråt. Jag brukar säga att jag hellre har det grått och tryggt än att pendla mellan himmel och helvete. Jag har haft ett himmel-och-helvete-förhållande... Vi planerade att gifta oss, ja vi hade bokat vigselförrättare och allt men allt slutade i två polisanmälningar! Nä faktiskt TRE! Men de jag blickar tillbaka och ändå ser de rosa molnen även om de svarta var bra stora. Jag borde nog varit mer rädd än vad jag var. Men jag är glad nu i efterhand att jag var så stark att jag kunde motstå denna psykopat!
Det finns saker hos min partner som jag "stör" mig på... Ett är hur han under ett och ett halvt år kunde åka runt och gå på husvisningar, ansöka om lånelöfte på banken osv och sen kläcka ur sig att allt var ett skämt. DET sårade mig väldigt. Men egentligen var det nog jag som fick honom att inse att han inte vill bo i hus... även om jag vill det... och att många andra tycker att man "ska" det när man varit ihop så många år som vi varit...
En annan sak som jag stör mig på är att han under alla sex år sagt att han ska renovera köket... Han hade samlat ihop 60.000 kr tror jag... Men de är nog mer eller mindre borta och visst har han packat ner en del av sakerna i köket men långt ifrån allt. Vi har för flera år sen varit och kollat på kök och han sa att efter de bytt ledningarna/vattenstommarna så skulle han renovera sitt kök... Men det var lääääänge sen nu.. och jag ser inte att det i närmsta tiden kommer hända... Egentligen har jag väl inte med det att göra men jag vill ju att han ska få det gjort... Eller är det bara hans slappa personlighet som jag stör mig på? Ja under semestern 2014 bad jag honom fixa något... men INGET! Hur hård spark i häcken behöver han?
Men han är iaf ingen "bad guy"... Vad jag vet... Och det är just det jag uppskattar med min älskling! Han är lugn och snäll! Vad spelar det då för roll om han inte får tummen ur, att han är social som en gråsten eller lika kommunikativ som en blåmussla... Han har ju trots allt uuuuunderbara pussar! <3 För ett halvårs sen trodde jag inte att vi skulle vara ihop ens till nyår och absolut inte till midsommar 2015. Nu har vi faktiskt dragit ner antal dagar som vi ses och för mig känns det bara bättre! Så länge vi inte känner pressen av alla andra att vi ska skaffa barn, gifta oss eller flytta ihop! Vi trivs bäst som särbo.
Då och då funderar jag på hur det skulle vara om jag var ihop med Mr Big. Attraktionen finns där men vi är som katt och hund? Vi står inte ut med varandra men ändå attraheras vi så av varandra... Men av VAD? Det måste ju vara utseendet för inte gillar vi varandras personligheter! Det är någon slags hatkärlek! Skulle Mr Big kunna ge mig det jag vill ha? Skulle jag kunna ge Mr Big det han förväntade sig av sin partner? Skulle jag någonsin duga för Mr Big? Skulle han kunna visa mer öppenhet, mod, acceptans, tolerans, tålamod och vara snällare? Njae... jag är skeptisk. Det är inte egenskaper som jag förknippar med honom... Titta bara på hur Carries Mr Big lämnar henne för att han blev rädd... Han vill ha henne men ändå inte... Hans liv är viktigare än hennes.
Min älskling är både bra och usel på att uppvakta mig... Men är jag så mycket bättre? Jag får väl helt enkelt det jag förtjänar... Är jag värd att få något mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar