Om den inte ges frivilligt och naturligt av någon är det dags att gå vidare. Låt inte separationsångesten vara större än värdet i den egna personen. Utan respekten och vänskapen till dig själv blir du alldeles för utsatt. Välj en partner som är hel och generös i sitt kärleksgivande. Det ligger i vår natur att vara kontaktsökande och om närhetslänken har dålig eller helt saknar förbindelse känner vi oss otillräckliga, förbisedda och med frågor: ”vad är det för fel på mig?”
Tankar min bloggvän?
Men vad är då att få kärlek? Tid? Pussar? Beröring? Intressanta diskussioner? Lojalitet? Att känna stöd av varandra? God kommunikation och gemensam planering? Gemensamma intressen och gemensamma aktiviteter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar