Rädslor, sorg, flykt och förvirring och vi blir förstörelsens slavar. Att avstå från sprit på midsommar är inte att tänka på. Inte ens i solidaritet med något av alla de 400 000 barn som lever i hem där en förälder, eller båda, är fast i ett beroende.
Inbilla er inte att barn inte märker när deras föräldrar och deras vänner dricker. De märker det, och de märker det långt innan ni tror att de gör det. En enda skiftning i tonfall, ett förändrat rörelsemönster, och den självklara tryggheten är som bortblåst. Våra barn är känsliga som poeter. De registrerar allting med en sylvass noggrannhet som inte alltid går att avläsa i deras ansikten.
Det är för deras skull du skulle kunna låta bli spriten i midsommar. Och i solidaritet med den oerhört kompakta och skuldbelagda tystnad som allt jämnt omger den här sjukdomen. Runt just ert bord på gräsmattan, vid bryggan, utanför huset eller i lägenheten, sitter garanterat någon som långsamt och i djupet av sitt hjärta börjat formulera en tanke om att hen kanske faktiskt är alkoholist. Hen möts av en tid och ett samhälle som uppmuntrar till att dricka. Sådana som jag brukar bli avskrivna som skadade moralister. Om moral handlar om en förhoppning och förtröstan på det mänskliga i människan, en förväntan på att vi kan mer än vi visar, då är jag gärna moralist. Spriten avhumaniserar oss.
Här kommer några andra klipp:
Jordgubben är starkt förknippad med lata sommardagar. Den distinkta doften av jordgubbar väcker glada minnen om lyckliga sommardagar. 86 procent av de tillfrågade svarade att bara tanken på att äta en jordgubbe gör dem mer avslappnade.
Jag hade en dröm om en kärnfamilj, få fler barn och låta dem växa upp med fina traditioner som jag fick göra. När tjejerna var yngre så firade vi alltid med våra nära vänner, de fick fina klänningar, vi klädde midsommarstång och alla barnen sprang runt med blommor i håret och vi grillade på kvällen. Men när vi några år senare separerade blev högtiderna inte alls det samma. Hur firar man midsommar som ensamstående? Hur skulle jag kunna ge dem lika fin upplevelse när vi hade gått isär? Jag minns att de första åren var ganska jobbiga. Jag kände mig totalt misslyckad att inte lyckats hålla ihop en familj och det blev extra påtagligt under storhelger.
Vad är du redo att offra för dina barn? Kan du tänka dig att klippa gräset på en "allmänning"? Kan du tänka dig att klippa gräset på kommunens mark för att du är rädd för att dina barn ska få TBE?
– Jag vill inte behöva begränsa barnen i deras lek bara för att kommunen inte gör sitt jobb, säger Andreas som ger röst åt hela områdets ilska. Dessutom är det inte så kul att vara rädd för att ungarna ska TBE-smittas så fort de går ut genom dörren.
För att inte få fästingar så rekommenderar jag att inte ha barnen ute varken i kort eller långt gräs. Håll dem gärna på asfalterade lekplatser och sandlådor. Och ha absolut inga husdjur som kan ta med sig fästingar in i bostaden! ;-)
* Undvik buskar, skog och högt gräs.
* Täck kroppen - ha långbyxor och stövlar. Mörkt färgade kläder drar till sig färre fästingar.
* Undersök kroppen efter att du varit ute. Titta extra på ställen där huden är tunn, till exempel knäveck, navel och ljumskar.
* Bor du i fästingtäta områden och är mycket i naturen rekommenderas vaccination.
* Kom ihåg att fästingarna kan krypa in i kläderna och leva där även efter att du har tagit av dig dem.
* Ta bort fästingen så fort som möjligt. Ju längre fästingen får sitta kvar desto större är risken för smitta. Men det är bra att vänta tills man får tillgång till en pincett/fästingborttagare och bra belysning så att man får bort hela fästingen. Tvätta med tvål och vatten.
* Om du har en rodnad en vecka efter bettet eller får feber, huvudvärk, blir illamående, ovanligt trött eller får muskelvärk ska du kontakta vårdcentralen. Håll koll på huden kring bettet under minst fyra veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar