Helgens skämt sitter fortfarande både i mitt hjärta och huvud. Hur kan någon skämta om att de snart ska dö??? En bekant på Facebook kontaktade mig vid lunchtid och berättade att hon snart skulle dö. Jag tänkte självklart att hon hade cancer eller något liknade. Jag meddelade en släkting till henne att hon meddelat mig att hon skulle snart dö.
Något senare skrev hon att hennes kropp höll på att långsamt dö och att hon skulle bara invänta att husdjuret dött. Jag tolkade detta som att hon tänkte begå självmord. Jag hänvisade till Östras psykiatriska akut och gav henne råd som:
TA HAND OM DIG OCH DINA VÄNNER! Lägg undan dina bekymmer en stund. Be om hjälp med det du måste. Välj dina strider. Det finns ju hjälp att få... Hänga inte upp hela ditt liv på en person som inte vill ha dig i sitt liv. Hitta något roligt att göra som får dig att slappna av och hitta vänner! osvFunderade på vad jag mer kunde göra... Ledsaga henne till Östra eller ringa ambulans? Jag har inte tillräcklig kunskap eller erfarenhet inom psykiatri.
Men jag vet inte om DET är det sjukaste i historien eller när personen sedan säger att hon inte menade det. Allt handlade om en släktfejd, om ett arv och vad som tillhörde vem och vem som hade rätt till vad. Öh??? Var allt bara en SKÄMT??? Jag höll ju på att få en hjärtinfarkt eller nåt... All oro som byggdes upp i min kropp! Att ens skämta om ens död eller att säga att man ska snart dö... JA då kanske man behöver åka till Östra iaf... När jag sa åt henne att jag inte tyckte det var okej att skämta om ens död fick jag en smile tillbaka och att alla ska vi ju dö... All min energi under många timmar har gått åt för denna historia.
Självmordsupplysningen
Riksförbundet SPES
Men jag är ändå nöjd med helgen. Jag jobbade visserligen sent i fredags, men jag hade inte bråttom hem för min son hade åkt på helgläger.
Denna helgen har jag prioriterat att tvätta, sköta om växterna och måla i vardagsrummet. Jag avbokade alla träningar i helgen!!
Idag gick jag runt på Trädgårdsdagarna på Liseberg. UNDERBART! Det regnade visserligen när jag kom dit men efter ett tag så sprack det upp och solen tittade fram. Jag pratade med folk om både grillar, orkidéer och bin. Och en maaaaassssssa växter förstås! Helt underbart!
För säkerhetsskull ställde jag larm så jag skulle hinna med bussen för att hämta sonen på lägret. Vi tog en promenad hem... Jackorna åkte av. Det var skönt när vi gick genom skogen. Jag försökte visa honom utfall men det var svårt att hålla reda på benen.
Jag har också börjat fundera på om jag ska hyra bil på båda mina semestrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar