10/11 fick jag många besök

Sidvyer, idag: 10
Sidvyer, igår: 47
Sidvyer, senaste månaden: 1 675

Det är nog bara de senaste åren som jag faktiskt förstått att jag har läsare. Feedback är alltid roligt men det är sällan jag får. En var min kusin (som jag inte visste följde min blogg) och hon mer eller mindre skällde ut mig för mitt inlägg om mitt ex, att jag inte var tacksam för att han kom och hälsade på sin son. Är jag så otydlig? Eller missuppfattade hon mig? Jag VAR ju glad över att mitt ex kom, men jag önskade att han gjorde saker med sin SON och inte tjötade med mig. Jag tycker att hans besök borde vara för att träffa sin son och då UMGÅS med honom! Sonen har ingen normal relation och är knappast nöjd och glad för att pappa kommer. Tidigare har de pratat datorer, spelat lite Wii och gjort någon utflykt på egen hand men denna gången i höstas undrade jag verkligen varför mitt ex kom. För MIN skull? Nu var det mer att de satt i olika rum och inte pratade med varandra under de två dygnen. Exet åkte dessutom in till en kompis inne i Göteborg utan att ta med sonen...

Vad var hans syfte med sitt besök? Det var kanske inte att umgås med sonen. Vad vet jag? Det var bara min egna förhoppning. Jag är kanske dum som tror att de ska umgås när de ses.. ELLER? För sonen gör det kanske varken plus eller minus. Han visar inte mer glädje varken före, under tiden eller efter. Jag tycker det är viktigt att de träffas för att hålla kvar en gnutta av rötterna. Det är inte för att sonen blir glad av det men jag hoppas att hans pappa blir en gnutta gladare av det. Men jag vet inte... Jag sa till och med åt honom att jag trodde att han kom för att umgås med sin son. Men med tanke på deras diagnos så kanske jag måste se till att de umgås. Jag brukar på min semester åka till exet med sonen men i år ville inte exet det då han sa att han var sjuk.

Den enda kommentaren jag fått av sonen efteråt är att han inte fått någon födelsedagspresent av pappa än. Ja nu har det gått två månader efter att sonen fyllde år och han fortfarande inte fått något. Jag tror inte att han kommer få något. Är jag bitter? Jag ÄR bitter. Det spelar ingen roll om det klär mig eller inte, men det är sällan jag visar den sidan av mig även om den funnits sedan åtminstone mellanstadiet. Vem klär bra i bitterhet egentligen? Jag VILL uppfattas som en glad person och det är den sidan som jag helst visar. Men vissa lockar fram mina andra sidor. Mr Big och min biologiska släkt är duktiga på att få fram dessa känslor hos mig, även om de inte gör det medvetet. Sen efter föreläsningen så har jag faktiskt visat andra sidor av mig på jobbet, särskilt dagen efter föreläsningen. Men jag tycker det är ganska sjukt att jag lättare visar mig själv för kollegor hellre än släkten. Jag önskar att jag hade en mer tolererande och accepterande släkt. Det ska se fint ut. Hus, bil, båt och semesterresor. Visst känner jag mig mindre värd när jag är med släkten för jag har gjort mig av med bilen, inte bor i villa och inte har jag båt heller. MEn på fars dag pratade vi en del om bin. Det var intressant! Skönt att det inte bara pratas om husuppvärmning. ;-)