"Jag fick reda på att jag har Aspergers Syndrom, en högfungerande form av autism, för ett halvår sedan. Det gör att jag ibland är väldigt rak på sak, och förstår inte alltid om jag säger saker som gör folk upprörda. jag kan även ha en "ton" som verkar vara otrevlig eller dömande. Jag har absolut ingen avsikt alls att såra eller öppet kritisera folk, och om jag gör någon arg eller ledsen så är det inte med flit, och jag lovar att jag inte ens fattat själv att jag gjort något dumt. Om jag råkar säga något olämpligt, kontakta gärna mig och var rak och ärlig, så ska jag förklara mig själv och naturligtvis be om ursäkt! Jag kan ta kritik, och jag svarar på alla frågor oavsett vad det är."
Detta tycker jag är bra beskrivning på hur en person med Asperger oftast uppfattas...
Detta är väl lite liknande:
"vi måste tänka oss för, hur, vi uttrycker oss eller hur vi ska vara, i olika situationer, men också vad som eventullt finns dolt i det budskap som vi är motttagare av. Detta går inte med automatik för oss. Detta tar mycket kraft och energi, vilket gör att vi ofta blir väldigt lätt trötta...
... Miljön och samnahanget som jag förväntas vara en del av, har därför en avgörande betydelse för vad jag orkar, hur jag fungerar och hur jag mår.
... Vi uttrycker oss ofta mera rakt på sak. Vi kan därför upplevas ohyfsade, ilskna missnöjda eller ouppfostrade, utan att det är vår avsikt."
"Det syns inte på mig att jag har AS. Men den som är riktig lyhörd och uppmärksam kan nog märka att jag inte når riktigt ända fram, när det gäller att umgås och kommunicera i vissa sammanhang.
Man kan nog säga att jag har AS på det lindriga och osynliga sättet, Vilket inte alltid är det lättaste sättet, eftersom kraven och förväntningarna på mig, utgår från vad som gäller för de flesta andra i vårt samhälle, där NT normen gäller.
Att vara verbalt slagkraftig är inte alltid en tillgång, om man blir bedömd och betraktad utifrån. För egen del så ger det mig möjligheter att påverka, bevaka och se till att jag får det som jag vill ha det (på mitt vis). Jag är en jävel på att "mullvada".
... Till min hjälp har jag min hund, han är ett socialt hjälpmedel. Han bygger upp ett kontaktnät och sociala möten i min vardag, ger struktur på min dag och ett perfekt sällskap som ger motion, livskraft, sammanhang och livskvalitet .
...I dag sätter jag mig själv först. Mår jag bra så orkar och klarar jag mer och då ökar viljan att utvecklas. Om andra tycker att mina beslut och val är underliga och konstiga, så får det numera stå för dem.
... För min del har det en stor betydelse att det är mitt eget val och beslut, Ibland går det åt skogen i alla fall, men då har det åtminstone varit mitt eget beslut och val att pröva eller göra en förändring. Ett sådant nederlag är lättare att hantera än ett misslyckande som är påtvingat.
... Mitt behov av ensamhet är mycket stort, en nödvändighet...
... jag känner mig aldrig ensam. Jag behöver min ensamhetstid för bearbeta och återhämta mig."
"Vissa i släkten tror kanske att jag överdriver och övertolkar, men faktum är att jag kan mycket om Asperger vid det här laget och jag kan definitivt min pappa efter 35 år! Så jag vågar lägga ihop 1 + 1 utan att vara psykolog, och stå för det! Jag har sedan länge tyckt att pappa har haft många av dragen, men det är dags att inse att han kvalificerar under benämningen aspergare. Här är varför:
1) Social kompetens: Det här med ögonkontakt och turtagning, är annorlunda. Han har ofta förberett vad han vill säga, många roliga historier och anekdoter. När han inte har mer att säga, tystnar han. Och han blir fort trött av att prata, och måste få gå undan en stund och vila.
2) Han har haft väldigt få vänner, förutom sina kollegor och släktingar. Han har en barndomsvän som han säger är hans bäste vän, men de hörs inte särskilt ofta.
3) Han har lätt för matte och logik, vilket är väldigt vanligt bland aspergare. Hela han är driven av logik - inga känsloargument eller känslostormar här inte!
4) ... Alla utgifter fick skrivas upp när man var liten. Gud nåde den som slarvade bort ett kvitto! Då kunde han bli tokig för att ha inte fick ihop hushållsbudgeteringen! ... Men vilka regler och rutiner han byggde upp för sig själv kring detta! Allt skulle göras på söndagen, i en viss ordning. T o m alla papperskorgar skulle han tömma, även om de nästan var helt tomma.... (Struktur, regler och rutiner är viktiga för många aspergare.)
5) Ett exempel på rutiner är att han länge hade sin egen nattningsrutin...
6) Han fungerar inte när det är oordning, men detta är lite paradoxalt för mig, eftersom M och maken båda har jättesvårt för att städa (men mår bättre när det är städat)...
7) Han föredrar att allt är och görs på hans eget sätt.
8) Som liten sprang han mest runt för sig själv, var lillgammal och kallades lille professorn - precis som M!
9) Ibland kan han ha svårt att sitta still med händerna..."
