Hur viktigt är det att vara höginkomsttagare?

Hur gör man för att komma in på listan över Kungälvs bäst betalda gifta par under 40 år(?) Ifall jag ska in på den listan har jag BRÅTTOM... har inte så lång tid kvar... Okej... var är alla multihöginkomsttagare i Kungälv under 38 år som vill gifta sig med en kommunanställd Aktiveringspedagog? ;-) När jag pluggade fick jag ut MER än innan jag började plugga... Under studietiden fick jag både bidrag och studielån som var uträknat... Jag fick då ut 10.500 kr i månaden. Nu får jag ut visserligen mer än det men innan jag började plugga betydligt mindre! Är det inte konstigt? Ska det vara mer lönsamt att plugga än att jobba? Under studietiden hade jag lättare att få ihop min vardag och betala mina räkningar än innan... Nu klarar jag visserligen att betala mina räkningar men nu har jag lagt ribban lite högre... Jag vill ha råd med mer... Jakten på pengar fortsätter...

Jag tror inte det räcker med att HA några miljoner för att komma in på kungälvslistan utan det gäller att TJÄNA bra och att BÅDA gör det... I Ytterby bor över fem tusen personer över 16 år. 51% är ogifta. Kvinnor i Kungälvs kommun tjänar i genomsnitt 16.954 kr i månaden och män 23.431 kr. Det är viss skillnad mot Danderyd där kvinnor över 16 år tjänar i genomsnitt 23.687 kr i månaden och männen 44.412 kr. Men jag gissar att de har betydligt mer i lån på sina lyxiga bostäder så de behöver inte ha så mycket mer kvar när alla räkningar och lån är betalda... Männens genomsnittliga inkomster är 87% mer än kvinnornas!!! hm...

Är man lyckligare med mer pengar?
Om man exempelvis tittar på Tingsryds kommun där medelinkomsten för kvinnorna ligger på 13.748 kr och för män 17.995 kr så tror inte jag att de är olyckligare än de i Danderyds kommun. Tvärt om! Jag tror att de värderar annat i sina liv och mannen kanske lever på jordbruket och kvinnan är hemmafru och tar hand om barnen. Jag tror att de lever ett enklare liv med mindre prestationskrav på sig själva och andra.

Om jag hade en högre levnadsstandard så kunde jag hänga bättre med i samtalsämnena vid släktkalas... Jag känner mig ofta mig utanför... Jag har inte villa, Volvo, hund, hög inkomst och inte är jag gift heller... Kanske väljer jag att umgås med andra just för att inte känna mindervärdeskomplex... De jag i vanliga fall umgås med kanske inte har mindre pengar eller tillgångar egentligen, men det pratas inte om deras fina bilar (tjänstebilar eller pimpade), deras renoveringar på huset eller samhällsekonomin... Jag känner mig som "släktens svarta får" med hyreslägenhet, tjock-tv, VHS-spelare, ingen smartphone, skild och min bil som är en misskött sardinburk. Ska man skämmas för att man får bidrag eller ska man vara stolt för att man tjänar bra? Är det ett problem med att tjäna bra? JO när man hamnar på listor i dagstidningar och bilen blir stulen, inbrott osv... Jag har aldrig haft inbrott även om lägenheten eller huset varit olåst. Mina cyklar har aldrig blivit stulna och jag min bil har varken haft inbrott eller blivit stulen. Genom ett enklare levnadsstandard slipper jag vissa problem iaf. Visserligen har jag höjt min inkomst efter min utbildning, men kan inte kalla mig höginkomsttagare, delvis för att jag inte har någon heltidstjänst.

Är pengar viktiga i livet?
Om jag hade multum av pengar att röra mig med skulle inte jakten på att försörja mig vara så jobbig... Om jag varit höginkomsttagare kanske jag hade levt i en stor villa med städerska... Jag hade kanske jobbat halvtid. Jag hade troligen haft en bättre bil. Med mer pengar att röra mig med kanske jag hade fällt några tårar färre och inte känt frustration lika ofta.

Pengar/ekonomi har varit delvis anledningar till att vissa av mina förhållanden har brustit, så visst kan jag lätt påstå att pengar har mycket med (iaf) mitt liv att göra... Om jag var en sån som tyckte att pengar och att leva fint var viktigast i mitt liv skulle jag inte ha den partnern som jag nu har i mitt liv... Jag skulle inte heller bott i Hällingsjö i ett underbart hus med hästar utanför fönstret, jag hade inte heller gift mig med en som jag kände mycket gemensamt med.

Vad vore livet utan kärlek och uppskattning?
Pengar är inte betydelselösa... Men kärlek är viktigare. Vad uppskattar jag då hos min pojkvän/särbo/lambo? Han är SNÄLL, LUGN och har underbara pussar som han är generös med. En stor anledning att relationen håller i flera år är nog att HAN STÅR UT MED MIG... Han är överseende, mysig, ”hederlig”, ärlig, renhjärtad, enkel, stabil, mänsklig, ”naturlig”, prestigelös, ”nöjd” med det liv han lever, lojal, trygg, varm, omtänksam när han gör saker för mig... Det finaste han gjort är nog att skicka blommor till mig när jag var på semestern.