Orsak till autism..?

Januari 2011 lyssnade jag på ett föredrag där föredragshållaren påstod att anledningen till autism är en skada på främre delen av hjärnan.

Men jag har för mig att jag har läst att det ligger i någon kromosom... hm... Själv så funderar jag på om Asperger nedärvs rececivt och kan ligga dolt i flera generationer och komemr inte fram förrän båda föräldrarna är anlagsbärare och att just deras gen nedärvs. Eller är det ett dominant anlag som räcker att ena föräldern nedärver till barnet?

Olika vetenskapliga studier visar entydigt att ASS har biologiska grundorsaker. Sannolikt leder dessa genetiska faktorer, i samband med utlösande miljöfaktorer, till avvikelser i centrala nervsystemet, vilket i sin tur leder till olika kognitiva problem som minskad social medvetenhet och handlingsplanering och ett ökat fokus på detaljer. Forskarna tror idag att det finns mellan 20 och 50 olika riskgener för autism, där det kanske räcker med ett visst antal gener för att man ska bli sjuk.
- Det finns också andra områden inom genomet som man misstänker har samband med autism, bland annat på kromosom 2, 7 och 16, liksom det sannolikt även finns specifika pathways av betydelse för autism, säger Sven Bölte.
- Vi vet egentligen inte om det handlar om en sjukdom eller i stället om en extrem personlighet. Det kan vara gener som många av oss bär på, men där man blir autist om man kommer över en viss gräns.
Forskning har gjorts på så kallade copy number variants (CNV), ett segment i DNA som motsvarar mellan 10 000 och fem miljoner baspar, så kallade SNPs. Resultaten visar att en skada på de gener som ligger inom vissa områden kan ha betydelse för synaptisk utveckling och neuronal konnektivitet, det vill säga för kommunikationen mellan nervceller. Man vet idag att cirka 20 procent av alla autister har en skada eller ett bortfall inom en CNV.

I Sverige föds årligen cirka 100 barn med autism, varav de flesta är pojkar.

Fem år av genetisk forskning har lett till ett genombrott som forskarna hoppas kommer att leda till bättre behandlingsmetoder mot autism. Ett internationellt konsortium, Autism Genome Project (AGP), där kanadensiska forskare har spelat en ledande roll, har upptäckt en del i hjärnan som innehåller gener som är involverade i autism. Upptäckten har lett till ett tillskott på 26,7 miljoner Kanadadollar inför den andra forskningsfasen.
Genom att använda denna den hittills största genförteckningen kunde forskarna visa ett tidigare oidentifierat område med bland annat kromosom 11 och neurexin 1, en medlem i en genfamilj, som tros vara viktig i kontakten och kommunikationen mellan neuroner. Dessa gener kan ha ett nära samband med de bakomliggande orsakerna till autistiska sjukdomar.

Att de för Aspergers syndromet betydelsefulla generna finns i den korta armen av kromosom nummer tre bekräftas av undersökningen. Däremot kan ingen ännu säga exakt vilken gen det handlar om.
– Resultatet får ligga till grund för andra forskare som tittar mera noggrant på saken.
I autismforskningen har man använt sig av ett släktträd bestående av 20 familjer härstammande från Mellersta Finland.
– Vi utgick i från att vi skulle finna gemensamma genetiska faktorer som kunde orsaka sjukdomen men hittade inga sådana i släktträdet. Varje familj hade helt egna genetiska mutationer eller variationer som förorsakar autism.

De bakomliggande genetiska mekanismerna tros vara komplexa då man ej har kunnat se typiska nedärvningsmönster för sjukdomar till följd av monogena defekter. Vidare talar resultat från flera familje- och tvillingstudier emot möjligheten att en enda gendefekt ligger till grund för utveckling av autism då upprepningsrisken är betydligt lägre än förväntad för nedärvning av en enda gendefekt (Pickles et al 1995). Många studier talar därmed för att multipla gener i interaktion med varandra förmodligen styr den genetiska komplexiteten som ligger till grund för autismspektrumstörningar(Risch et al 1999). Den starka genetiska effekten som har påvisats genom ffa tvillingstudier har lett forskargrupper till att gå vidare med s k kopplings- och associationsstudier för att identifiera riskgener. Flera intressanta fynd baseras på kandidatgenstudier men hittills har dessa varit svåra att upprepa (Cook et al 1997; Wassink et al 2001; Wassink et al 2002; Robinson et al 2001; Jamain et al 2002). Flera ”genome wide” kopplingsstudier med analyser av kromosomregioner har föreslagit att områden på flera olika kromosomer som kan innehålla en eller fler gener av betydelse för uppkomst av autism och autismspektrumstörningar, men de faktiska generna har ej ännu identifierats (se review Muhle and Rapin 2004). Familjestudier visar att i familjer med en individ med ett autismspektrumtillstånd så är upprepningsrisken mellan 2 % och 8 %. Detta är många gånger högre än populationsrisken och indikerar att autism kan ansamlas i vissa familjer (Chakrabarti och Fombonne 2001, Chudley et al 1998, Gillberg och Coleman 2000). Flera studier har också visat problem inom kommunikation, sociala egenskaper och stereotypa beteenden hos nära släktingar till individer med autism. I en brittisk studie visar Bolton et al att 20 % av första gradens släktingar till individer med autism också har en autismspektrumstörning eller uppvisar mildare sociala och kognitiva problem (Bolton et al. 1994). Ensamma ger dessa fynd ingen förklaring för uppkomst av autism.

Starkare bevis för genetiska orsaker som grund till autism kommer från tvilling studier.Identiska tvillingar (eller monozygota tvillingar) kommer från samma befruktade ägg och är därmed genetiskt identiska. Icke identiska tvillingar (eller dizygota tvillingar) utvecklas från två olika befruktade ägg och är därmed, i genetiska termer, lika lika som syskon och delar hälften av generna. I tvillingstudier jämför forskare monozygota och dizygota tvillingar där minst en har en funktionsnedsättning, t ex ett autismspektrumtillstånd, och kan därmed påvisa hur stor andel beror på ärftliga faktorer. Den första tvillingstudien om autism publicerades av Rimland 1964. I sin studie rapporterade Rimland 11 monozygota tvillingpar konkordanta för autism. Han noterade också att graden av autism inte var alltid lika allvarlig inom samma tvillingpar och väckte därmed frågan om modifierande faktorer.
Senare tvillingstudier visar att konkordansen hos monozygotiska tvillingar är mycket högre än hos dizygotiska tvillingar (Folstein och Rutter 1977). Dessa fynd har verifierats i flera studier (Steffenburg et al 1989, Bailey et al 1995) och man är idag överens att den ärftliga komponenten, heritabiliteten, är så hög som 90 %. Även om detta är extremt högt så är det inte 100 %, dvs någonting utöver gener har också betydelse. Det är tydligt att orsaken till autism är multifaktoriell. Forskare är överens att i de flesta fall mer än en gen inblandad och kanske så många som 10-15.

Om genetiska faktorer var helt och hållet avgörande för uppkomst av autism skulle heritabiliteten vara 100 % och inte 90 % som upprepade tvilling studier har visat. Detta innebär att miljöfaktorer inte helt och hållet kan förkastas i deras betydelse för uppkomst av autism.
Rapporter från Storbritannien om möjliga associationer mellan mässling vaccin och autism (Wakefield 1999) har orsakat stor oro bland föräldrar och har lett till att vaccina-tioner har minskat trots flera rapporter som starkt talar emot denna koppling (Fombonne och Chakrabarti 2001, Kastner och Gellin 2000, Taylor et al 1999). Flera andra miljöfaktorer som påverkar uppkomsten av autism, t ex pre- eller perinatala virusinfektioner som Rubella, hemofilus influensa och CMV, har beskrivits. Likaså har kvicksilver i konserveringsmedel i vaccinationer föreslagits (Verstraeten et al 2003).
Intrauterin exponering av läkemedel (t ex Valproat mot epilepsi) samt perinatala komplikationer är två andra miljöfaktorer som man visat har kopplingar till autism, men ingen enskild faktor har kunnat bekräftas i kontrollerade studier (Wing och Potter 2002).

Uppskattningsvis har ca 10 % av individer med autismspektrumtillstånd en påvisbar
kromosomavvikelse (Gillberg och Wahlström 1984, Ritvo et al 1990, Fombonne et al 1997, Konstantareas och Homatidis 1999, Wassink et al 2001b) se listning nedan. Dessa
innefattar till synes balanserade och obalanserade translokationer, inversioner, ring
kromosomer, mikrodeletioner, mikroduplikationer och markör kromosomer. Utöver dessa
finns det exempel av monogena sjukdomar där autism kan finnas som symtom. Några
exempel på kända kromosomavvikelser/syndrom associerade med autism diskuteras
nedan.
Syndrom där en subgrupp av patienter som möter kriterier för autism har
beskrivits:
Angelman syndrom
CATCH 22
Charge asssociation
15q11-q13 duplikation syndrom
Cornelia de Lange syndrom
Down syndrom
Dystrofia Myotonika
Fragil X syndrom
Neurofibromatosis 1
Noonan syndrom
Retts syndrom
Rubenstein –Taybi syndrom
Smith-Magenis syndrom
Sotos syndrom
Tuberös skleros
Turner syndrom
Williams syndrom

Whole genome wide scans har kunnat identifiera intressanta områden inom genomet men
studierna har varit svåra att upprepa. Svårigheterna tros bero på:
1. Heterogeniteten inom och mellan studerade populationer
2. Hypotesen att flera gener måste samverka för att autism ska uppstå och effekten av
varje enskild gen är liten.
3. Än så länge okända s k epigenetiska effekter.

Autism är, då det inte är förknippat med ett känt syndrom, oftast inte direkt nedärvt utan flera gener är troligtvis inblandade och det existerar interaktioner mellan generna samt även mellan gener och oidentifierade miljörisk faktorer. Mellan 5 och 10 % av individer med autism har en kromosomförändring eller enmutation i en gen som underliggande orsak.

I familjer med två eller fler affekterade barn ökar upprepningsrisken till ca 35 %. Det finns även könsskillnader. Manliga syskon till individer med autism har en 7 % risk för autism och ytterligare 7 % risk för en mildare autism spektrum störning. Kvinnliga syskon till individer med autism löper 1 % risk för autism.
Om man sammanställer alla publicerade vetenskapliga studier med patienter som möter kriterier för autismspektrumtillstånd så har kromosomala förändringar eller genmutationer kunnat visas i samtliga kromosomer (Lauritsen et al 1999, Gillberg och Coleman 2000). Det är därmed osannolikt att man kommer att kunna hitta en kromosom som bär genen som är ansvarig för autism. Detta är mycket likt situationen vid andra komplexa sjukdomar som t ex obesitas. Avsaknad av upprepade fynd i flera studier indikerar existensen av multipla gener som är viktiga för uppkomsten av autism och forskare tror idag att kanske fler än 15 gener är av betydelse.

Men det sägs också att personer kan få autistiska drag av Tiomersal....
En nyligen utförd studie avslöjar att små mängder av tiomersal i vacciner har ett samband med patologiska förändringar av hjärnan som återfinns i autistiska tillstånd (ASD, autistic spektrum disorder). Studien som gjordes av forskarna Paul King, David Geier och Mark Geier från Maryland i USA, publicerades i tidskriften Toxicology & Environmental Toxicology [1] i juli 2009. Genom att vaccinera nervceller med mycket små mängder tiomersal (en kemisk förening som innehåller 49 procent kvicksilver) och andra metallsammansättningar (aluminiumsulfat, blyacetat, metylkvicksilverhydroxid och kvicksilverklorid), i den mängd ett spädbarn eller ett barn skulle få i sig via ett vaccin, fann man att tiomersal var överlägset det giftigaste ämnet.
Bland cellskadorna fanns mitokondrisk skada, minskad oxidant-reduktion, celldegenerering och celldöd. Cellskadorna liknade dem som återfinns i cellstudier på autistiska barn. Ett urintest utfördes på personer med autism. Kvicksilverförgiftning hade ett nära samband med det autistiska tillståndets allvarlighetsgrad.

Senare hittade jag en blogg som det skrev om att somaliska mödrar i Sverige får högre procent barn med autism än "helsvenska" mödrar och funderingar runt D-vitaminets betydelse.

Det är ju sen gammalt att somaliska föräldrar i sverige oftare än andra får barn med autism. Prevalensen i Stockholm brukar anges till 0,2 % för autism, men för barn med somaliska föräldrar är prevalensen tre gånger högre. Weird, varför? För att testa en möjlig förklaring har Fernell et al (2010) gjort en liten studie, rolig men med vissa brister:
En bra grej med mörk hud är att man inte får hudcancer. En dålig grej är att det blir svårare att göra D-vitamin. Det där sista märks inte värst mycket, man får rätt lätt det solljus som krävs ändå, givet att man exponerar lite hud så det finns nåt att jobba med. Fernells hypotes är att det är just detta som de somaliska mammorna inte gör: deras D-vitaminbrist blir så grav att de stackars ungarna får skador under graviditeten.