Maskrosbarn

AV: Annika Hagström, Psykoterapeut, beteendevetare i grunden och arbetar med kognitiv beteendeterapi (KBT),
Därför blir somliga maskrosbarn.... (sådana som klarar sig mot alla odds)


Svårigheterna knäcker många barn - medan andra bara verkar få andliga skrubbsår.

Det viktiga för barn är inte hur de har det, utan hur de tar det. En del barn växer av motgång, andra knäcks av den.

Somliga barn fattar snabbt vilka samband som finns och som inte finns. De förstår att det inte är deras fel att föräldrarna dricker. De går till grannen när det blir för jobbigt hemma. De klarar sig bra i skolan, får många vänner, utbildar sig och blir duktiga i sitt yrke.

I en syskonskara kan alla syskon utom ett få allvarliga törnar. Barnet som "klarar sig" är ofta den förstfödda. Det kanske beror på att den motståndskraftiga, livet igenom, har glädje av att ha haft föräldrarnas odelade uppmärksamhet. Eller kanske familjens problem inte var lika grava när första barnet var litet.

Familjens maskros är oftare flicka än pojke.
Varför det är så vet vi inte säkert. Kanske för att pojkar är mer biologiskt sårbara än flickor.

Somliga barn verkar alltså faktiskt vara vaccinerade mot svårigheter. Termen vaccination är ingen dum term för att beskriva fenomenet. Den som lär sig att klara motgång i små doser kan så småningom ta större doser. Det barn som har vant sig vid att sova borta ibland, klarar till exempel bättre av en sjukhusvistelse, än det barn som aldrig gjort det. Men det går förstås inte att sätta igång att "vaccinera" alla barn mot svåra förhållanden!

Att maskrosbarnen klarar sig trots att livet far fram hårt med dem är inte liktydigt med att de lever lyckliga i alla sina dagar. Vad det innebär att klara sig, finns det förstås ingen entydig definition på.