En disussion som jag hört har berört mig.
De tyckte att det var barnmisshandel att lämna sitt barn till barnomsorg långa dagar. De jämförde det med att lämna hunden ensam under arbetsdagar. Jag ser en stor skillnad: hunden är ENSAM och barnet är det inte utan har utbildad personal runt omkring sig. Sedan kan jag väl hålla med om att det är många föräldrar som jobbar så mycket att de knappt ser sitt barn, men att kalla det för misshandel är lite väl grovt tycker jag. I så fall är jag en sån där barnmisshandlare! Visserligen jobbar jag inte heltid men ibland är det långa dagar och ibland är jag ledig som det många gånger är när man arbetar inom omsorg. Jag undrar hur de sett på mig om jag levt på socialbidrag och sagt att jag inte ville jobba. Troligen helt annorlunda om jag varit hemma med barnen med ett "vårdbidrag" på 12.000kr som en viss Facebook-grupp diskuterar. För då lever man ju inte på samhället... eller?
En annan diskussion var om Sverigedemorkraternas utbredning. Ena personen funderade på varför det inte var mer utbredning av Sverigedemokraterna i invandrartäta oområden. Hm... Kan det bero på att färre procent i just de områdena röstar på dem? Jag tror nämligen att det är få "nysvenskar" som röstar på detta parti. Jag jämför det med Pippi Långstrumps flaskpostbrev "utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö." Hon menar att de som oftast är utan snus är de som inte snusar. Jag tror att det ofta är just de som INTE bor med "nysvenskar", inte känner dem eller umgås med dem. Jag är uppväxt i ett sånt område. Det mest "exotiska" vi hade var att en klasskamrat var adopterad från Korea. Det var den enda "invandraren" som fanns under mina första skolår. Sedan när jag blev tonåring så flyttade en familj från fd Jugoslavien in i ett av grannhusen. De var de bästa grannar jag haft! Engagerade, sociala, generösa, roliga, familjära... Ja listan kan göras lång. Flera gånger möttes de av frågor om de verkligen bodde där de bodde och med följdkommentaren "Jag trodde inte det bodde några invandrare där."
Jag uppfattar Sverigedemokraterna som det blåaste (gul-blått) parti som finns. Jag är inte insatt i deras partiprogram men jag ANTAR att de står för att man ska försörja sig själv och betala skatt och inte leva på bidrag. Då undrar jag hur detta går ihop med att inte lämna barnen till barnomsorg...
Det finns nog bara EN gång som en diskussion med min mamma har upprört mig. Det var om invandrare. De lever på bidrag, de tar svenskarnas jobb osv. Hur det nu går ihop... De personerna som jag tidigare nämde tog upp "anpassning". Hur viktigt det är att "nysvenskar" anpassar sig till svenska samhället. Jag kan hålla med till viss del men hur är vi svenskar när vi åker utomlands? Anpassar vi oss efter landets traditioner, religioner osv? Jag skulle inte tro det. Vi svenskar vill ju ha billig alkohol och få mer sol.
Skolavslutningarna vara eller icke vara i Svenska Kyrkan var också ett ämne. Hur många av de barn (eller föräldrarna till barnen) är egentligen kristna och lever efter dessa normer, går i kyrkan på söndagarna och inte har sex innan äktenskap? Själv var jag INTE klädd i riktigt vitt när jag gifte mig eftersom jag anses att det ska bara oskulder bära. Jag var höggravid så jag skulle inte kunna lura någon och barn hade jag sedan innan med för den delen. Det pratades vidare om att "pracka på oss deras religion". Jag uppfattar inte alls muslimer och liknade på detta sätt utan mer nordeuropeer och amerikanare som detta. Jag tror att muslimerna faktiskt vill ha sin religion i fred. Däremot alla dessa värvningskampanjer som varianter av kristendomen har i form av "sekter" ses nog inte lika illa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar