Rastplatser

ibland säger kroppen ifrån. Halt. Stanna. Stäng av motorn. Även om jag sovit ut idag så sitter en trötthetstyngd kvar i kroppen som jag inte förmår rycka av mig. Den är limmad. Förenad med så många tankar och upplevelser. Så idag blir det en ytterst lugn dag, paradoxalt nog i hög-tempo-centret Stockholm. Kanske går jag på stan, köper Johan Theorins nya deckare, har läst de två första och gillar hans skildring av Öland där jag har varit typ varje sommar som barn.

I livet behöver man åka in på rastplatser. Jag har många gånger åkt genom UIricehamn där den gigantiska backen är. Sånt är livet ibland. Vinkel uppåt. Man är på väg men på vägen blir det motstånd, uppförsbacke. Blinka då in på rastplatsen. Sträck på bena, ta paus, titta på naturen. Våga bli stilla även om bilarna bara dånar förbi. De har sitt lopp att löpa, du har ditt. Även i nerförsbacken finns det rastplats. Det är nog så viktigt att stanna där också… Tacksamhetens hållplats.