två historier...

En man levde med sin hustru och deras nio barn i ett litet hus med bara ett rum.
Han gick till en vis man och bad om råd.
Han fick rådet att ta in även geten i huset.
Den olycklige mannen trodde han hört fel men den vise mannen bekräftade att geten skulle in i huset och att mannen skulle komma tillbaka om en vecka.
När mannen kom tillbaka efter en vedcka frågade den vise mannen hur han hade det.
Han svarade att detta måste vara helvetet. Geten stinker, bökar omkring och tar en massa plats. Det är fruktansvärt!
- Bra, sa den vise mannen. Nu kan du släppa ut geten igen! Det kommer kännas som du bor i paradiset!

Hela tiden bedömer vi hur vi har det. Vi klagar om det är snö, vi klagar om det inte är snö, vi klagar på om det är minusgrader, vi klagar om det är plusgrader. Viljan att ständigt prestera mer och nytt, att aldrig vara riktigt nöjd kan driva människan ständigt framåt, i en önskan att bevisa att vi verkligen duger. En välsignelse? En förbannelse? Det beror på oss själva hur vi hanterar denna egenskap. Det handlar om att finna en bra avvägning. Vi kan bara rusa fran genom livet utan att njuta och uppskatta det vi har. Det är vi själva som bestämmer om glaset är halvtomt eller halvfullt. Det handlar tillslut om att vi bestämmer oss för att vara missnöjda eller nöjda med det vi har.

E fattig man bodde med sin son och deras dyrbaraste ägodel - en häst.
En dag försvann hästen.
När byborna fick reda på det kom de och beklagade det inträffade. Då frågade mannen hur de visste att det som hade skett var en motgång.

Efter en tid kom hästen tillbaka. Med en hel flock vildhästar. Mannen hade blivit rik. Byborna kom för att gratulera det som hänt. Åter igen ifrågasatte han byborna och frågade:
- Hur vet ni att det som skett är en framgång?

När sonen sen började rida in vildhästarna ramlade han av och bröt benet. Benet läkte ihop på ett felaktigt sätt och pojken blev halt.
Då kom byborna och beklagade motgången. Ännu en gång ifrågasatte mannen byborna:
- Hur vet ni att det är en motgång?

När kriget sen bröt ut och alla unga män skulle skickas till fronten blev den haltande sonen befriad från att tjänstgöra som soldat och fick stanna i hemmet i trygghet.

Om hästen inte hade försvunnit hade den inte haft med sig hela flocken tillbaka.
Om inte vildhästarna hade kommit till gården hade troligen inte pojken ramlat av och skadat sig så.
Om inte han hade skadat sig så hade han blivit skickad till fronten och eventuellt dött i kriget.

Vad är egentligen en motgång eller framgång?