Är gräset grönare på andra sidan eller bara annorlunda?

Vi lever i valmöjligheternas tidsålder och även om det ger stor glädje gör det också att vi får beslutsångest, gräset kansker är grönare nån annanstans, kanske det finns ett bättre alternativ, leta, leta, leta…

Kanske man ska gå för det man gillar och låta bli den tankesnara som hela tiden tvingar dig till det ”ultimata”.

Hur kan jag, trots mitt handikapp leva fullt ut? Hur kan Mitt liv bli något bra?

Att jämföra sig med andra är hela tiden frestande men totalt orationellt när man tänker närmare på det. Varför försöka bli någon annan, hur stor är chansen att lyckas. Är det någon enda på denna planet som lyckats bli någon annan? Skriv ett brev och berätta i så fall…