Jag vet att det är fel att sätta en diagnos på någon om det inte är fullt ut utan bara kanske vissa egenskaper eller kanske rent av personlighet... MEN...
Om en person ogillar förändringar och blir besviken för bristande kommunikation, har man Asperger då? Jag tror att de flesta skulle säga nej. Men kanske kan en utredning hjälpa.... För ett barn kan det hjälpa mycket. Man kan få individuella insatta insatser, men hur mycket hjälper det en vuxen? Jo för individen själv kan det säkert hjälpa för att sätta ord på sin funktionsnedsättning men eftersom så många ändå inte har kunskapen så hjälper det nog inte den vuxne i bemötandet på tex arbetsplatser...
Hjälper det anhöriga om de vet att en i familjen fått en diagnos? Blir acceptans och tålamod bättre eller blir det ett skäl att inte umgås? Men i så fall krävs nog kunskap... Men om de inte VILL få kunskap och lära sig ett nytt förhållningssätt och bemötande så blir det svårt att samarbeta!
