Har tagit upp detta ämne tidigare. Det är något som många begåvningsnedsatta har problem med. Idag fick vi frågan på utbildningen om någon kom "långt ifrån". Jag frågade direkt vad det innebar. För om man tittar på mitt jobb så tycker de flesta att om man bor "nära" så är det gångavstånd och om man bor hyfsat nära är det cykelavstånd men de som har 3-4 mil till jobbet har det långt. I detta fallet räknades inte 3 mil som långt. Men Vallda ansågs långt även om det är ungefär samma sträcka. Men längst var Lysekil. Varför ses det som mer normalt att pendla långt till en utbildning än ett jobb?
Jag har själv blivit ifrågasatt om varför jag inte tar ett jobb på närmre håll. Jag har väl visserligen flera orsaker:
1. Jag trivs bra på mitt jobb: arbetskollegorna, brukaren och arbetsuppgifterna är givande.
2. Det går relativt fort dvs oftast på 30-35 minuter att åka till jobbet. Om jag jobbade i centrala Göteborg skulle det nog ta längre tid pga trafikljus mm.
3. Hur lätt är att att bara "hitta ett nytt jobb"? Jag behåller hellre ett jobb jag trivs med än att gå till ett jobb som är nära men som jag inte trivs med...
Om jag får frågan om varför jag inte flyttar närmre jobbet så är det även här flera orsaker:
1. Jag trivs i området.
2. Nära till allt: affärer, skola, naturen, kommunikationsmedel osv.
3. Vänner och släkt bor närmre nu.
4. Mitt sociala liv blir utökat.
Jag har största delen av mitt liv bott lantligt och för en norrlänning så är man granne om man bor en mil från varandra och om man är stadsbo så är man granne om man bor inom hundra meter. För mig är det okej att ha max 2 km till allmänna kommunikationer, skola och affärer.
Så... vad är NÄRA? Vad är LÅNGT BORT? Jag skulle säga att det är individuellt inte bara från person till person utan också från tillfälle till tillfälle.
