arbetslöshet = ungdomsbrottslighet?

Är de verkligen inte så konsitgt att de händer en massa dumma saker som ungdomarna gör? Hade alla haft ett jobb, bara något enstaka jobb som man kan tjäna lite pengar på så hade dom ju inte haft lika stort sug till att råna andra? För dom flesta ungdomarna som är kriminella eller något av de slaget har ju oftast de jobbigt hemma? Antingen har familjen de jobbigt med ekonomin eller så sitter dom på barnhem och får absolut inte den uppmärksamheten som ett ungt barn behöver..

Hade dom haft ett jobb och känt sig uppskattade, då hade de kanske inte varit så stort behov över att söka uppmärksamhet genom att slåss och vara den coolaste i gänget? Rätta mig om jag har fel, men de är de jag anser iallafall, mina åsiker..

Självklart har ju dom en egen vilja, men de här är min åsikt, jag tror att om vi säger att de är en kille som är runt 16 år han har de jätte jobbigt hemma, pappan slår honom och familjen har kris med ekonomin.. Självklart så tror jag att han söker den respekten av hans kompisar som han inte får av sin familj, självklart så ska han vara den coolaste i gänget som vågar göra alla farliga saker. Enbart för att han söker respekten och uppmärksamheten som han absolut inte får av sin familj..

Nu påstår inte jag att alla ungdomar är så här, men jag tror att många utav dom har de jobbigt hemma. Och om dom hade ett jobb, då hade dom inte haft så mycket tid till att göra en massa dumheter.. Då kanske dom kan få sin respekt på ett helt annat sätt, när han jobbar och tjänar sina egna pengra, kanske till och med stärker deras självkänsla och självfötroende..