Otrogna män som försvarar monogamin

Nu är jag trött på alla som höjer monogamin till skyarna och älskar att begränsa och bedra sin partner. Människor vars enda syfte med monogamin verkar vara att tillgodose sitt eget kontrollbehov, men som ologiskt nog ser problem i allt vad sin partner gör. Generellt har jag inte några problem att ha sex med monogama personer då jag som utomstående inte har några skyldigheter gentemot personer som är i förhållanden. Finns det en minsta tvivel om att personen skulle berätta för sin partner avstår jag. Inte heller skulle jag ha sex med män som är helt besatta av att monopolisera sina flickvänner men själva tycker att de ska ha friheten att knulla med andra. Där drar jag min gräns. Jag tänker inte ge en person som hycklar på detta vis några som helst fördelar. Jag ser heller inte att jag har någon moralisk skyldighet att fråga om någon ”har du flickvän?” innan vi har sex. Det skulle kännas lika absurt som att fråga om personens ålder eller vad han eller hon gör för att dra in pengar varje månad.

Jag umgicks för med två personer som hade varit otrogna mot varandra vid flera tillfällen och berättat alltsammans för varandra. Till en början förlät de varandra och efter ett tag gjorde de slut av okänd anledning. För honom var sex synonymt med bekräftelse och det enda som kunde få honom att offra viktig tid åt någonting så meningslöst som sex (hans åsikt). Det här skriver jag utifrån vad han själv påstod vid den här tidpunkten. Förutom att sex var tråkigt och tidskrävande fick man enligt honom inte ha sex med någon som ens kompis hade varit kär i. Det spelade ingen roll om ens kompis längre inte var kär i personen för det var ändå bland det grövsta man kunde göra mot en kompis.

Om den person som din kompis varit kär i vill ha sex med dig då, frågade jag. För honom gjorde det ingen skillnad. Otrohet var för honom lika moraliskt fel som att ha sex med någon ens kompis hade varit kär i. Det var onekligen psykedeliskt att höra detta av någon som varit otrogen när flickvännen legat bredvid i samma säng och sovit.

Det är alltid lika spännande när personer inte förmår leva upp till sin egen moral. Moralens funktion är att fungera som någon slags livskompass och saknar man en idé om att efterleva sin egen moral kan jag inte ens se varför man ens pratar i termer av vad som är moraliskt fel. Överhuvudtaget tycker jag det är lustigt att så många som är otrogna hoppat på trenden att likna otrohet vid det värsta som finns. Tycker man att distinktionen mellan mord och otrohet är minimal är åtminstone jag av uppfattning att det är ett allvarligt fel hos den person som väljer att vara otrogen.